Hej alla kämpar därute
Jag är ny här och det känns lite annorlunda att skriva av sig i ett forum men kände verkligen att jag behövde dela med mig av vad jag går och bär på och få känna att jag inte är ensam i det.
Jag har haft problem med alkohol till och från sedan jag började dricka. Det finns flera personer beroendeproblematik i min släkt och jag har inte vuxit upp med ett "sunt drickande" i familjen.
Det har gått så långt för mig att jag stött bort många personer i min närhet och sökt tröst i alkoholen.
Jag känner att jag är på botten även fast jag inte dricker varje dag men när jag dricker är det endast för att trösta eller dämpa ångest.
Jag ser inte hur jag ska komma ur detta om jag inte slutar dricka men det känns som jag förlorar en vän som hjälpt mig att inte känna ångest och ensamhet. Samtidigt som det är just vad det gett mig, mer ångest och ensamhet.
Ni som har slutat dricka hur var det för er och mådde ni bättre efteråt?

Hej @sossos och vad fint att du delar med dig av din berättelse! Du beskriver så väl den här dubbelheten som kan finnas inför förändring. En rädsla att förlora nånting, samtidigt som det finns en allt starkare känsla av att förändring behövs. Fortsätt gärna skriva här! Du är inte ensam.

@sossos Hej! Känner igen mig i det du beskriver om att dricka för att döva ångest och ensamhet men jag tror även att till slut blir de flesta ensamdrickare i sitt beroende. Tyvärr blir ju ångesten med tiden värre eftersom alkoholen i sig ger ångest när den går ur kroppen och så blir det hela en ond cirkel som bara snurrar på.
Jag har varit nykter i snart åtta månader och det är bitvis kämpigt och alla kanske inte får det där positiva måendet i början som man skulle önska. Men jag skulle inte vilja byta ut någon av mina tyngsta dagar nu mot ett enda ögonblick i missbruket. Och som många här i forumet vittnar om, livet blir med tiden bara bättre och bättre.
Jag har ännu ingen tråd här på forumet men har läst mycket råd och tips från andra och det har hjälpt mig oerhört när suget emellanåt kommer men det försvinner även.

Så kämpa vidare och vore det inte jobbigt ibland att bli nykter så är man med all sannolikhet inte en beroende:)