Då har det mesta kommit i rullning och det känns bra. Jag har tagit hjälp den här gången från beroendeenheten och går nu i en motivations grupp. Det känns jätte skönt att få träffa andra med samma problem. För hur stöttande min man än är så kan han nog inte riktigt förstå vad beroende handlar om. Det är dag 18 utan vin. Men gudarna ska veta suget finns och tankarna går "autoamastiskt" till att jag ska dricka. Konstigt... Men det är ju så konstigt egentligen. Nu gäller det att se framåt och ta emot den hjälp jag bett om och får nu. Det känns så skönt att slippa förneka att jag har problem med alkohol. Det känns så skönt att slippa planera sitt drickande "så att ingen märkte". Att ha sänkt garden och acceptera fakta.