av antidepp

antidepp
fre, 2023-09-15 - 20:21

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

vår2022
lör, 2023-09-16 - 08:50

@antidepp Hej och välkommen hit! Du ställer en fråga om du har alkoholproblem och jag tänker att du i ditt inlägg svarat på denna fråga. Du dricker dig berusad varje helg, är deprimerad när du inte dricker, det enda du tänker på är att få dricka dig berusad. Den enda gången du är glad är med ett ölglas i handen. Du bryr dig inte om något annat än att dricka. Du har alltid minnesluckor. När du tänker på att sluta dricka blir du ännu mer deprimerad och du har börjat med antidepressiva igen. Du är orolig för att tristessen som nykter kommer att knäcka dig totalt. Min bedömning är att du verkligen har stora alkoholproblem och det är bra att du vill ta tag i detta problem.

Det liv du lever nu när du dricker är ju verkligen en hemsk tristess. Festen blir ju aldrig rolig på något sätt, möjligen den korta stunden du har med ett ölglas i handen, men den slutar alltid med minnesluckor och ångest. Det ditt liv verkar gå ut på är att dricka och inget annat betyder något. Som nykter slipper du all denna tristess som är så destruktiv och förgörande.

Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver om hur det var för mig när jag drack. Jag var så orolig för att det skulle bli så grått och trist utan alkohol och såg inte hur otroligt grått och trist mitt liv var just pga alkohol. Men jag var beroende och det var alkoholen som styrde mitt liv, och det som blev fokus i mitt liv. Jag förstod inte att den ångest och skam jag kände till en jättestor del orsakades just av alkohol. Det blev en ond cirkel och ju mer jag drack desto mer ångest fick jag. Idag som nykter har all ångest som alkoholen gått bort och livet är verkligen inte trist och grått längre. Jag mår både psykiskt och fysiskt bra och att sluta dricka är det bästa jag gjort i mitt liv😁

Mitt tips är att anmäla dig till alkoholprogrammet här, det hjälper dig att göra en plan och goda råd. En rekommendation är att börja med tre nyktra månader, så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans igen. Sen kan du ta nytt beslut. Du kan även prata anonymt med rådgivarna här på forumet, kolla under fliken stöd. Skriva här och berätta om hur det går och hur du mår. Läsa runt bland inlägg här. En bok som är bra är ”Tänka klart” med Annie Grace. Då får du en inblick och kunskap om hur alkohol påverkar vår hjärna och hur du kan gå tillväga.

Kämpa på nu! Ditt liv kommer att bli så mycket bättre om du slutar supa dig full, få minnesluckor och ångest. Som nykter kommer du att kunna se på livet klart och ur ett annat perspektiv. Du fixar det!💪

esterest
lör, 2023-09-16 - 10:29

Välkommen hit! Hoppas du vill hänga här och skriva av dig. Det är en stor ansats att förändra alkoholvanor när det är ofta och mycket. Jag har haft stor hjälp av kalendern här (dag 61 nu) och skrivit ner alla glas + hur jag har mått för dagen. Det var en tung start men redan efter 2 veckor såg jag på veckostatistiken att jag var på väg någonstans. Lite som att komma igång att springa en mil. Först promenera. Sedan springa 3 km som mål. Vilket kanske känns omöjligt. Helt plötsligt inser man att man har klarat milen.