Som rubriken lyder, jag är ju den som folk vill ha med på fest eller middagar. Den som tar det glaset för mycket, säger vad jag tycker, vågar stämma upp i sång, sprallig, får igång folk, glad, kommer på tokigheter, får andra att skratta. Allt som jag INTE är när jag är nykter.

När jag är nykter är jag seriös, skojig men seriös. Duktig, prestationsperson, osv.

Jag vill inte och tänker inte vara partytjejen längre för jag skadar mig själv och min familj. Men om jag avidentiferar mig henne - vem är jag då? vill någon ens hänga med mig längre då?
Och kommer "duktiga flickan ta över?"

Jag förstår att det är henne jag måste jobba med i någon form av terapi, för det är ju duktiga flickan som gör att jag tagit till alkoholen under all tid - för att bedöva henne och få vara mig själv.

Är det någon som känner igen sig och vill berätta hur du gick tillväga?
Är för tillfället på ett jobb event och igår söndag blev det helt normalt att jag tog vatten till maten pga söndag - men hur blir det resten av veckan? Jag övar "Nej tack, det är bra!"

Hej @asterisco! Du sätter här så tydligt ord på funderingar och en oro som många brottas med, vem är jag och vad kommer hända om jag inte längre dricker och är den där partytjejen. Det är väldigt intressanta frågor, som många kan känna igen sig i. Skriv gärna och berätta mer om dina tankar kring det!

Det har nu gått några dagar sedan du skrev här och du hade lite funderingar kring hur det skulle kunna att säga nej till alkohol under jobbeventet den här veckan. Hur har det gått?

Jag sa nej & förklarade för mina kollegor att jag inte kan dricka för jag håller stumt i glaset och jag vill inte vara bakis, vilket de respekterade & förstod. Dock tog jag en öl till maten och en cider ena dagen, men det kändes okej och jag klarade det!

Men är rädd för framtiden, det här var jobbsammanhang- här behöver jag prestera. Hur blir det bland vänner?

Hej,
Jag känner igen mig i det där med identiteten. Jag trodde jag skulle uppfattas som tråkigare, både av andra och mig själv. Men när jag insåg att jag behövde lägga ned drickandet för sin egen skull så blev det också tydligt att jag inte kan offra min hälsa för vad en del vänner eventuellt kan tycka. Och en vän ska väl vilja att jag mår bra...Nu upplever jag att jag har hittat andra egenskaper hos mig själv som är minst lika bra. Istället för att vara den som flamsar mest på festen är jag numera en som lyssnar bättre och är genuint intresserad av samtal. Att dansa är minst lika kul, mat är lika gott och jag har en sannare livsglädje. Inte lika explosiv, men ärligare. Det tog mig ett par år med toppar och dalar från det att jag slutade dricka tills jag landade i att verkligen gilla mitt nyktra liv. Men det är så värt det. Jag tänker också att det är naturligt att förändras. De flesta människor beter sig annorlunda när de blir äldre. Att stanna kvar i hur man festade i 20-års åldern är nog bara vi med riskkonsumtion som ser som ett alternativ. Så våga utforska hur du vill leva och hitta balans utan alkohol, det går!

@Kennie Tack för ditt svar. Känns så ensamt i trådarna ibland. Är nyfiken på att höra mer. Allt det du skriver låter såklart klokt men för mig har alkoholen varit en flykt också från verkligheten. Och ja jag vet att det är grundorsakerna jag behöver ta tag i först. Men jag gillar känslan av att bara tappa fotfästet en stund… men ångrar det lika snabbt dagen efter.

Utmaningen tycker jag är att umgås med andra fulla människor. Tycker det är extremt jobbigt att lyssna och prata med någon genuint när de inte är genuina själva när de druckit.

Jag har haft en del uppehåll i mitt liv, 2 graviditeter + 1 år amning x 2 & sen 6 månader av intensiv träning innan barnen. Så jag kan om jag vill, men just nu har jag fallit tillbaka till festliga jag för att det är sp skönt att lämna småbarnslivet hemma & gå ut & vara mig själv & få ”freaka ur” …

Men det går ju kanske i framtiden att bara ta Max 3 enheter. Men det får jag se då. Nu är det 3 månader nyktert. Det känns… tufft. Men jag måste stanna upp för jag ör inte i balans och då blir inget bra. Tydligen.

@asterisco Hej! Jag har också varit en partypingla som dragit igång fester och med klackarna i taket. Det har också sedan varit massor av ångest dagen efter då jag inte riktigt minns allt från kvällen. Jag tänkte att livet skulle suga utan att kunna dricka och komma i partymode, men till slut orkade jag inte med ångesten samt att drickandet eskalerade till att dricka varje dag. Jag tror att det måste finnas ett värde i det man gör och för mig blev det mer värt att sluta dricka än att fortsätta, med de effekterna det gav mig. Till min förvåning så kan jag känna partymode som nykter, men lite annorlunda än som drucken. Jag kan dras med av musik jag gillar och som förhöjer känslor, dansa och skratta. Den jag inte längre orkar med är att festa med fulla människor och går innan fyllan kommer. Det är också så oerhört mycket mer värt att vakna nykter, pigg och fräsch utan ångest. Sedan har jag också upptäckt som nykter är att andra faktiskt inte dricker så mycket, jag drack bra mycket mer än andra och snabbare. Jag har varit nykter i snart 2 år och ju längre tiden gått som nykter desto mer tacksam för att jag slipper vara partypinglan mer. Idag känns den ”rollen” som en annan värld och jag kan se dessa partypinglor på fester och tänka, fan var jag också så där dryg! Som nykter känner jag ett tryggt lugn, med balans och med bra självkänsla, jämfört med när jag var partypingla. Det beror på att jag fått kontakt med mig själv där i djupet, hanterat det som skaver och kommit fram till vem jag är och vill vara. Det kunde jag endast göra genom att vara nykter, sann och ärlig mot mig själv.

Ge nykterheten tid och dig själv möjligheten att undersöka och komma underfund med vem du är, vem den lilla duktiga flickan är och hitta dig själv där du mår bra❤️