Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Hej Skamsen
Du börjar INTE på ruta ett ! Kampen för nykterheten och de återfall du tagit har säkert lärt dig något. Din ärlighet kommer att hjälpa dig till slut. Kanske du också finner något starkare än du själv som hjälper dig att ta bort flaskan. Själv har jag sökt denna kraft utan att lyckas. Men jag är nykter i dag och din ärlighet skall jag ha som föredöme.
Hoppas innerligt att du kan bearbeta skamkänslorna.
vänligen
Ikaros

Sundare

Mitt hjärtas tack för ert snabba stöd!
Ok, inte ruta ett utan fortsätta framåt med avborstade knän.
Tog en dryg timmas promenad i vinterlandskapet idag. Grät lite, bad lite, grubblade lite, bannade mig själv. Men njöt också. Pulsade i snö o kände svetten rinna längs ryggraden medan kylan bet i kinderna. Kändes som en mycket FRISK aktivitet. Ett SUNT val.
Tänker mycket på skam och skuld. Min alkoholterapeut (AT) sa sist: "- Skam och skuld har ingen blivit nykter på!"
Jag tänker på att jag valt Skamsen som alias Och varje gång jag ser det känner jag det, skamsenheten. Jag bör kanske byta alias. Jaja, det handlar mer om ett ord men att hela tiden hamra in att jag skäms, jag skäms, jag skäms är nog ingen bra väg för den som vill framåt och det vill jag ju...
Ikaros, jag har lovat dig min ärlighet och det håller jag. (Kanske skulle jag kalla mig det som alias istället? - Ärlig) Blir så glad över din varma omtanke.
MondayMorning - känner sån värme också från dig och vill tacka dig för detta varma stöd!
O Sisyfos, välkommen tillbaka, låt oss följas åt igen, jag vill mycket gärna gå vid dina sida på nytt. Håll dig kvar här inne, det är det bästa jag kan ge mig själv eftersom det är så svårt för mig att nå och hålla nykterheten. Jag tror och känner att vi behöver varann!

Sundare

Vaknade tidigt, gjorde lite andningsövningar och en sittande meditation. Detta för 05.30. Sedan lång dusch och snabb frukost.
Jag brukar ju tänka mycket på ord. Ett ord jag också fått från min AT är disciplin. Disciplin. Föreläste om KASAM vid ett sammanhang för länge sedan där en mycket beläst herre kom fram till mig efteråt (jag typ dog när jag insett vilka jag föreläst för men, men, jag överlevde det också...). Nå denna man lärde mig att det funnits en fjärde del av KASAM från början - karaktär eller disciplin. Således behöver vi människor känna meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet - samt till detta då även disciplin/karaktär som friskfaktorer för att våra liv ska gå att leva.
I morse vaknade jag och gjorde dessa enkla övningar efter att ha uppbådat ett visst uns av disciplin. Och bra kändes det efteråt och fortsatt nu. Så viss disciplin behöver jag, mest vad gäller detta med alkoholen förstås.
Denna vecka ska jag göra mitt stopp-kort, veckans hemläxa till min AT (alkoholterapeut). Jag som gillar att skapa ser med glädje fram emot denna uppgift.
Önskar er en fin start på veckan och tack för era svar, tack, jag ska ställa kursen framåt, inte tillbaka till ruta ett utan fortsätta i rätt riktning på nytt.

Som du beskriver dina återfall så är du väldigt snabbt uppe på benen igen.
Det är starkt gjort av dig. Du kämpar ju också med detta utan att medicinera
som många av oss andra.

Tar jag mig återfall, vilket jag har gjort ca. 15 ggr på 1,5 år, så reser jag mig inte
på en vecka. Jag fortsätter att dricka. Sista återfallet som ledde till nästan döden
så kände jag att jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer. Jag orkar fan inte mer.

Och inte är det ruta 1!
Jag får också öva på att inte bortse att jag var helt nykter i två år. Min A-terapeut
beskriver att jag har vart nykter i snart 4 år men att jag har haft återkommande
återfall i 1,5 år av dom. Jag räknar endast mina 3 månader som nyktra men så
är det ju självklart inte.

Se också vilken enorm resa du gjort.
Från att ful dricka och smyga bakom din familjs ryggar
till att lägga korten på bordet och erkänna detta inför
din nära och kära.

Se inte det du inte har klarat av -
se det du har klarat av att göra de sista 3 månaderna.

Kursen framåt igen - då är det ingen fara.
Kursar du bakåt - DÅ är det illa.

Kämpa på nu, vi går mot vår. Snart varm fin vår som väntar på oss .
Snart vaknar vi med tussilago och fågelungar som flyger ut.
Vad kan vara bättre än att möta våren, nykter och må galet bra?

Sundare

...och jag har dragit för gardinerna och ska snart släcka lampan för natten. Behöver stiga upp tidigt o behöver mina dryga åtta timmar. Vill tacka er som tittat in hos mig o tackar för allt stöd.

Sundare

...jag har tappat mitt fokus framåt. Igår ställde maken frågan jag sluppit höra på så länge; - Du har väl inte druckit?
Ärlighet och nykterhet går hand i hand. Nu smusslar jag igen och ljuger och skammen bränner i huden. Skammen jag vill slippa men som är så vidhäftad vid mitt smusslande, smygande och ljugande. När man ljuger och blir påkommen skäms man. Den skammen kommer jag aldrig ifrån.
Sedan är det detta med alkoholism som en sjukdom. Den insikten har jag inte nått ännu, tänker mer att det är mitt föraktliga beteende det handlar om. Inte att det är en sjukdom jag drabbats av och därför behöver vård (stöd), medicin (avhållsamhet) och egenvård (strategier, avhållsamhet)
Usch så ledsen jag är över mig själv idag. Känner mig uppgiven och väldigt väldigt besviken på mig själv.

Sjukdomen fungerar väl på just det här sättet, att den inte alltid går att bemästra. Ett återfall måste tolereras och påminna om att mer av det du redan gör behövs? Men visst kan man väl få kosta på sig att känna sig less och besviken ibland.

Hej Skamsen

Jag får några tankar när jag följt din tråd en tid. De är enbart tankar men kanske något kan vara av värde för dig.
Du har insikt och teoretiska kunskaper om människan och människans psyke, förmodligen är du kompetent att hjälpa och stödja många människor med problem. Inte minst alkoholproblem skulle jag tro. Du har insikt.
MEN kan det vara så att denna insikt står i vägen för att du skall lyckas bli nykter??
Jag frågar eftersom det är så för mig. Träffar jag en läkare eller annan person som vill diskutera mina alkoholproblem avväpnar jag dem med min insikt. Med det lyckas jag inte sällan få min vilja igenom. OCH det har inte varit bra när jag inte med hela mitt jag varit beredd att ta konsekvenserna av att sluta dricka.
Du är ärlig, mycket ärlig och därför blir också din skam djup när du inte lyckas leva upp till dina ideal. Men ärligheten kan också fungera som en mark-täckare dvs man kan slippa ta itu med svåra saker på djupet genom att vara ärlig.

Jag undrar om du vill bli nykter för din egen skull?

Du skall veta att jag är imponerad av din kamp och jag ifrågasätter inte din vilja att vara nykter i ditt sociala sammanhang. Jag är också övertygad om att du till slut kommer att lyckas. Fortsätt att söka din egen väg för jag är övertygad om att alla med våra problem måste göra just så för att lyckas. Ta mina tankar för vad de är värda.
Jag vill hjälpa dig om jag kan.
vänligen
Ikaros

LenaNyman

Ligg. Känn. Res dig sen. Inget är förgäves. Det blir jättebra när du faktiskt begriper det du säger att du inte begriper. Det kommer. Kolla in Ikaros rader, dom kanske innehåller nåt applicerbart för dig? Han verkar vara en klok karl, den där Ikaros (hej, förresten!). :)

Sundare

Tack för dina tankar. De gick takt in, gjorde lite ont som när man pillat bort en sårskorpa eller stuckit hål på en blåsa.
På mitt språk handlar det om säkerhetsbeteenden. Och din tanke är att ärligheten också kan vara ett säkerhetsbeteende - marktäckare som du skriver. Ok, jag smyger men är i alla fall ärlig.
Ska fundera vidare på detta.
Din andra tanke är något jag lyfte hos min AT förra veckan, detta med att sluta dricka för sin egen skull och inte för någon annan. Jag vill sluta dricka för att kunna möta min blick i spegeln utan skam. Jag vill sluta dricka och med detta sluta göra min man illa. Jag vill sluta dricka för att mina barn ska ha en närvarande mamma och vuxen person. Jag vill sluta dricka för det skadar min kropp och mitt psyke. Jag vill sluta dricka för att jag är rädd för var jag hamnar om jag tappar mer av kontrollen över mitt drickande. Är detta att vilja sluta dricka för min egen skull? Jag hoppas det eftersom du med flera just skriver att det är en förutsättning för att lyckas.
Har haft en fruktansvärd dag och mött mycket tuffa saker idag. Har gråtit av trötthet när jag slutade arbetsdagen o kunde gå ur min professionella roll. Men jag har inte druckit utan valt att vara nykter idag. Och det är till nykterheten jag längtar tillbaka, en längre sammanhängande nykterhet som jag ju nyligen upplevt och kände fördelarna av. Vill nå dit på nytt! Kom ur spår under helgerna och det grämer mig något oerhört.
Så tack Ikaros, har dock mkt svårt att tro att nån kan vara imponerad när jag hela tiden bara misslyckas...

Sundare

Tack för dina tröstansfulla rader. Tack att du tror att också jag kan klara detta.
Ja han är en klok man, vår Forumvän Ikaros. Så som du är klok och generös.
Tack Alkoholhjälpen för detta forum som låter oss mötas!
Kram

Hej "Skamsen"
Jag tycker inte att du har misslyckats.

Du har haft recidiv i sjukdomen. Att alkoholism är en en behandlingsbar sjukdom är fastlagt sedan länge och modern hjärnforskning har ytterligare stärkt detta. Återfall i alkoholism är ungefär lika vanliga som recidiv vad gäller diabetes, högt blodtryck och astma. Jämförelsen med diabetes och högt blodtryck är särskilt träffande eftersom det också är behandlingsbara sjukdom där patientens livsstil är avgörande för behandlingens resultat.

INGEN skulle komma på att kalla ett insulinkoma eller ett förhöjt blodtryck för ett misslyckande. Frågan är vilka åtgärder patienten vidtar utifrån den vunna erfarenheten.
Av vad du skriver förstår jag att du arbetar för att även bli nykter för din egen skull men hur framträdande är denna strävan gentemot de andra faktorerna. En erfarenhet jag har av kvinnor (min sambo och min f.d. fru) är att de har alltför lätt att sätta sig själva i andra rummet.

Tack för tankeutbytet.
Ikaros

För det första, ja, jag tror det är en bra idé att byta nick. Kom på nåt symboliskt, nåt att sträva mot och ta det. Jag valde Sisyfos... inte så jäkla smart märker jag... För det är så jag har det. Upp och ner. Eller så är det smart så att man alltid jobbar på det.
Eftersom vi har lite likartade problem, smusslande, lögner och försök att dölja fylla så måste jag fråga dig: vad får du ut av fyllan? För jag måste ju konstatera själv att det är totalt värdelöst när man ska låtsas vara nykter. Avslappningen som man egentligen strävar efter uppnås ju inte. Du kanske får ut nåt, men jag känner ju att det inte har varit angenämt alls. Och då blir ju frågan ännu mer aktuell:
Varför dricker du (eller jag)? Det är så jäkla obegripligt. En sjukdom... ja, fast ändå. Jag har slutat skämmas faktiskt, tills jag blir påkommen och avslöjad givetvis, men jag är mer fundersam över varför? Om jag skulle bli påkommen igen så måste jag förklara nåt jag inte begriper själv. Och lova... Nu har jag slutat igen. För min skull, för att jag inte får ut nåt av det, för att jag sover så mycket bättre, flör barnens skull. Listan kan göras lång. Att slippa panikkänslan som uppstår när. man funderar på om man glömt några spår är otroligt skönt. Ändå funderar jag dagligen på att kanske ändå.., och jag påstår ju att jag inte får ut nåt av det. Obegripligt!

Sundare

En orolig natt med ångest men nu har jag vaknat och mår så mycket bättre än igår morse.
Tack Sisyfos, olyckssyster. Ja, jag känner väl igen mig i det du skriver o tänker detsamma - obegripligt vad vi gör. Ingen utdelning öht mer än när jag bara får somna bort och slippa...och det är ju inget liv alls.
Tack för dina tankar!
Idag vaknar jag utan bakrus, trött pga dålig sömnkvalitet men mår ändå bättre. Idag ska jag göra klokare val. För jag vill bli sundare. För att jag vill kunna stå för mina val i alla väder. För jag har en sjukdom som gör att jag måste ta hand om mig varje dag. Det sista är nog det främsta.
Men oj så svårt jag har att identifiera mig som sjuk i alkoholism. Jag har kronisk smärta också men aldrig någonsin identifierat mig som smärtpatient. Jag är inte min smärta, jag är inte min sjukdom. Jag har det däremot o måste förhålla mig till det klokare.

Sundare

Så var det helg. För mig utmaning då denna helg är ensamtid. Trött trött trött. Beskrivit min arbetsvecka för två-tre personer som alla sagt samma sak; jag skulle aldrig klara av att ha ditt jobb!
Nej, ingen kan påstå att det jag gör är enkelt. Men jag vill klara det utan att fly in i intet. Behöver göra kloka val. Hela tiden.

Hej Skamsen
Du har kronisk smärta. Jag undrar om du tillskriver den någon betydelse för dina alkoholproblem?

Själv hade jag i min ungdom mycket ont av ett diskbråck. Eftersom jag redan då hade lärt mig att bedöva min känslor med alkohol tog jag till den även mot smärtorna. Detta fungerade men den accelererade naturligtvis också min alkoholism. Det var då jag på allvar började att praktisera att dricka liggande några dygn i sträck.

Det är därför jag väcker frågan.

vänligen
Ikaros

Sundare

Tog en halvmils promenad tidigt denna dag. Tänkte på mina sinnen och fick en stunds fullkomlig närvaro med naturen. Ögat såg, örat lyssnade, kroppen kände och det doftade vinter o fjolårslöv.
Nu väntar en lång dusch o en stadig frukost. Kloka val är mitt nuvarande mantra, göra kloka val!