Nu tänker jag starta en tråd här för att ha en hållpunkt för alla tankar kring mitt drickande och mående. Jag är i en ganska förvirrande situation just nu då fokus i min familj ligger på min mammas missbruk. Jag är själv 29, hon 58 och nybliven mormor till min systerson. En högpresterande kvinna som varit en underbar mor när vi var små som nu är utbränd och alkoholen har ett fast grepp runt henne.
Allt kretsar kring hennes alkoholism i familjen, men jag själv använder också alkohol för att dämpa min ångest och stress. Senast i torsdags drack jag nästan två flaskor vin själv, som många andra börjar jag i sakta mak och mår bara bra av att släppa allt, slappna av, belöningscebtrat skriker tjoho, men sen går man in på flaska nr två och fyllan kommer på riktigt.
Jag har haft en medvetenhet länge kring mitt bruk, och jag har gått i terapi, utbildat mig inom hälsa och stress pga mina egna psykiska o hormonella obalanser och tom bytt karriär från administratör till att jobba med hälsa. Jag är den som har bäst hand med mamma och är väldigt aktiv kring hennes missbruk. Ändå är jag där, dagen kommer numera med ca två v mellanrum då jag omedvetet har planerat att det passar in med en fylla. Passar in innebär att jag är ledig från jobbet, inte ska köra dagen efter och inte "stör" någon om jag sätter mig och dricker. Köper då inte en flaska utan två. Dagen efter vill jag bara dö, ångesten är hemsk, jag förstår inte hur jag kan göra så när min mamma är svår alkoholist!?
Jag jobbar mkt md tankemönster etc och gör mycket för att min ångest och stress ska bli bättre. Det blir den dock inte riktigt och då ger jag upp, flyr in i bubblan. Att vara anhörig till en missbrukare har tagit så mkt kraft och jag känner att det är så in i h-vete skevt att man kan hantera denna utbrändhet med alkohol.
Jag hoppas att skriva här kan hjälpa mig att klara mer än två vckor och att jag kan få stopp på instinkten att fly in i fyllan innan det händer md er hjälp. Alla som har varit beroende och medberoende samtidigt får hemsk gärna tala om hur ni hantera detta. Vi är en tight familj med mkt kärlek men nu behöver jag fokusera på mig själv. Hur man förlåter sig själv vet jag inte heller.
Långt inlägg, jag återkommer innan helgen.