av SmillaL

SmillaL
tis, 2024-01-02 - 19:13

Hej alla här inne,

Jag är en kvinna i 50-årsåldern som sedan ett antal år har ett eskalerande alkoholmissbruk. Jag har en ordnad social situation med man, barn och ett mycket bra men krävande arbete som jag sköter - högfungerande och högpresterande med andra ord. Jag tror inte att någon i min närhet reagerat nämnvärt på mitt drickande, för den största delen av min konsumtion sker när ingen ser, bakom stängda dörrar. Visst dricker jag även tillsammans med vänner, som också de är glada drinkare, men medan de går hem och sover så kan jag gå hem och fortsätta dricka. Pandemin medförde också otroliga möjligheter att dricka även på vardagarna och så har det fortsatt.

Jag kan utan problem dricka två vinflaskor en vardagskväll och jag planerar noga arbetsmöten och så vidare så att jag inte ska lukta alkohol när jag träffar folk dagen därpå. Drickandet planeras förstås på så sätt att jag inte dricker när maken är hemma, vilket sker ganska ofta eftersom han är på jobbresor. Då är det fritt fram att "ta ett glas bubbel" som blir till två flaskor innan läggdags. Ibland slinker det även ner någon drink när vinet är slut och jag får ständigt gå och fylla på makens flaskor med ny sprit från Systemet innan han kommer hem.

Jag är inte typen som skickar en massa sms eller ringer runt till folk på fyllan, vilket är synd, för då kanske jag skulle få tydligare konsekvenser av mitt drickande. Inte heller är jag typen som blir grälsjuk (ja jag dricker även tillsammans med maken på helgerna för då är det ju tillåtet, men han dricker inte alls samma mängder som jag). Däremot händer det oftare och oftare att jag dricker så pass mycket att jag får minneslucka och inte vet på hur jag kom i säng på kvällen. Det händer också att jag på helgen däckar i soffan.

Igår var jag ensam hemma och då slank det ner inte mindre än två flaskor vin, vilket inte känns så sunt efter jul och nyår som också har inneburit en stor konsumtion. Jag har talat med en väninna om mitt missbruk. Hon är i en liknande situation som jag och vi beslutade gemensamt att vi skulle ha ett längre alkoholstopp för ett år sedan ungefär. Vi lyckades hyfsat men jag drack ibland i smyg som vanligt. Dock minskade den totala konsumtionen rejält under denna tid, vilket ju var väldigt bra. Jag är inte redo att tala med min man om detta, men han måste förstås förstå att allt inte står rätt till med pimplandet bara utifrån det han ser.

Nu vill jag skriva här för jag vill få ner mina tankar någonstans. Ännu är jag inte redo att sluta med alkoholen, men jag känner att den dagen närmar sig. När jag gick på toaletten för ett par timmar sedan såg jag att min urin var mörk. Eftersom jag är påläst om alkoholens effekter inser jag förstås att det är levern som protesterar och jag borde gå och ta prover och kontrollera detta. Dock vill jag inte göra det eftersom jag är livrädd för resultatet, att läkaren ska orosanmäla till soc och så vidare. Jag skulle vilja ha ett längre stopp innan jag kollar hur illa ställt det egentligen är men för att klara det skulle jag nog behöva antabus och då måste jag ju gå till läkaren.

Jag vill verkligen sluta och syftet med inlägget var att berätta för någon hur illa ställt det faktiskt är med mig. Och det fick bli för er. Jag tackar för att ni tog er tid att läsa.

Smilla

Ny dag
tis, 2024-01-02 - 19:58

@SmillaL Välkommen till forumet! Här finns stöd och hjälp. Vad bra att du vill ta tag i din situation. Känner igen mig mycket… Jag kan rekommendera att läsa/lyssna på böckerna av Annie Grace och boken Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Dessa har iallafall hjälpt mig när jag tog mig i kragen. Förståelsen över vad alkoholen gör med hjärnan gör det lättare att stå emot när suget sätter in. Första 5-7 dagarna är dock ändå skitjobbiga och kräver all motståndskraft man kan uppbringa. Jag har berättat för min man och det är faktiskt hjälpsamt att ha någon i sin absoluta närhet som vet och kan stötta. Jag vet att det tar emot men gör inte som jag och vänta med det för länge…. Att bli nykter är också att vara ärlig mot sig själv. Jag har nu ca 2 månader nykter men har kämpat i många år, fallit tillbaka och tagit nya tag om och om igen. Någon gång kommer vara den sista och förhoppningsvis är det denna gång.
Fortsätt skriv här, det ör otroligt hjälpsamt! 🥰

Källarmannen
tis, 2024-01-02 - 20:09

@SmillaL Hej! Fortsätt att skriva, kände igen mej i mycket som du skrev. Jag är i 60 års åldern, ordnade förhållande och bra jobb, men konstaterar att sedan jag gick med här i alkoholhjälpen i februari 2023 så har jag bara haft 2 dagar i kalendern där jag inte tagit någon alkohol. Sen vissa dagar kan det bara bli 2 folköl, men oftast så snittar jag på ca 5 enheter per dag. Funkar inte att fortsätta så, det vet jag och på morgonen och förmiddagen så är jag så övertygad om att ”idag blir det inget” men likt förbannat så trillar man dit. Men jag ger inte upp, det skall gå 💪💪 Kämpa på och lycka till.

SmillaL
tis, 2024-01-02 - 20:09

Ny dag - tack för ditt svar! Har läst här mycket och sett att Annie Grace rekommenderas, ska ta tag i den boken!

På något sätt känns det härligt att någon annan känner igen sig i min berättelse. Jag känner mig lite mindre ensam i detta. Vad bra jobbat av dig att vara nykter i två månader, grattis!!

Här inne har jag bestämt mig för att vara 100 procent ärlig, man måste ju börja med det någonstans!

På fredag ska jag påbörja en vit månad. Det känns överkomligt och det är färre jobbresor för maken i början av året. När han är hemma dricker jag bara på helgen och det känns lättare att börja med honom i huset.

SmillaL
tis, 2024-01-02 - 20:12

@Källarmannen Tack för ditt svar! Så otroligt fint att få en sådan härlig respons. Vi kämpar på tillsammans. Bra idé med kalendern, har varit medlem ett tag men inte bekantat mig med den ännu. Ska genast börja anteckna där!

SmillaL
tis, 2024-01-02 - 20:36

Angående min vita månad - väl medveten om att maken skulle vara borta har jag planerat olika aktiviteter i veckan som inkluderar alkohol. Jag är inte redo att avboka dessa eller dyka upp och dricka läsk. Det blir för jobbigt. Däremot tänker jag försöka begräna mitt intag till 2-3 glas per kväll och sedan gå all in på fredag med den vita månaden. Jag har inte på typ 10 år varit helt alkoholfri så länge så det blir intressant. Känns nästan lite pirrigt, på ett positivt sätt!

Kennie
tis, 2024-01-02 - 23:31

Hej och välkommen hit! Bra plan att börja med vit månad. Låt inget hindra dig när du väl kör igång. Kan vara bra att ha en plan för vad du gör om du får alkoholsug, tex äta, vila, yoga eller annan aktivitet. Och vad du gör om någon föreslår ett glas , typ ha ett standardsvar som " nej, jag kör en vit månad". Och så tror jag att du skulle vinna mycket på att vara ärlig mot din man. Att du inte vill berätta kan hänga ihop med att du undermedvetet vill hålla dörren till alkoholen öppen. Sen det där med orosanmälan, är inte det en ganska liten konsekvens jämfört med vad en fortsatt hög alkoholkonsumtion kan leda till? Jag tror ibland att det är beroendet som blåser upp våra rädslor för allt som kan komma i vägen för det. Själv lade jag om min alkoholkonsumtion radikalt för tre år sen. Jag började med tre vita månader och har landat i ett mycket sparsamt sällandrickande. Mår så otroligt mycket bättre både fysiskt och psykiskt, och har verkligen hittat andra sätt att varva ned och njuta av livet. Det går att bli fri från alkoholmissbruk och det är så värt det! Styrka till dig!

SmillaL
ons, 2024-01-03 - 06:34

@Kennie Tack snälla för ditt svar! Jag har en plan för min vita månad och det känns som om det är genomförbart. Jag vill inte lova mig själv ett så långt stopp som 3 månader i nuläget även om jag har förstått att det egentligen är optimalt.

Vad du är stark som klarar av ett sparsamt sällskapsdrickande - det tror jag inte att jag skulle fixa utan att trilla tillbaka i gamla mönster.

Kennie
ons, 2024-01-03 - 11:21

Hej! Ta ett steg i taget, börja med månaden och se hur den känns. Vill bara förtydliga att det är sällan-drickande (inte sällskapsdrickande) som jag upplever fungerar för mig. Och med sällan menar jag att det oftast går 1-2 månader mellan de gånger jag dricker något alkoholhaltigt. Och då aldrig mer än två enheter vid ett tillfälle. Man kan säga att mitt mål är att aldrig mer bli full. Att det går långt mellan tillfällena är viktigt för att jag ska behålla min nya självbild av en person som inte dricker. Det var något jag aldrig hade kunnat tro innan jag slutade, att jag skulle kunna landa i och känna mig nöjd med att inte dricka. Men det gör jag verkligen nu. Det tog tid, men lite i taget har jag lärt om och tränat in nya sätt att njuta av livet. Det går, det gäller bara att nöta på och vara medveten om att varje beslut man tar är viktigt ( det är så lätt att försöka lura sig själv med tankar om " bara idag" och "det är nog inte så farligt"). Att läsa och skriva mycket här har hjälpt mig att förstå hur alkohol fungerar. Kan också rekommendera boken Tänka klart av Annie Grace samt Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund.

snö_flinga
tors, 2024-01-04 - 11:19

Känner oxå igen mig i din historia men tyvärr har min man samma beteende som jag och tycker inte det är ett problem att dricka vin varje dag som det nu har blivit. Landar i soffan framåt kvällen med oftas 3-4 glas vin. Då jag även har en omedicinerad ångestproblematik så blir det här beteendet ännu värre för mig då ångesten ökar på. Ångesten är som störst framåt kvällen och vinet lindrar för stunden men har märkt att med ökad konsumtion så kryper den på även i de mest vardagliga situationer och jag avbokar och försöker komma undan och klarar inte ens att gå till tandläkaren. Vet inte riktigt hur jag ska börja men inser att jag måste ta hjälp.

SmillaL
fre, 2024-01-05 - 13:29

@snö_flinga Vad har du för plan framåt? Jag tänker påbörja en vid månad idag. Det ska bli väldigt skönt känner jag nu, men tankarna att jag lika gärna kan börja imorgon dyker också upp. Det är inte klokt vad hjärnan är kidnappad.

snö_flinga
tis, 2024-01-09 - 10:42

@SmillaL Jag vet inte. Känner mig så rådvill och precis som du så skjuter jag upp det hela tiden men känner att detta funkar inte. För att få ner sin konsumtion så måste man nog ha en längre tids upphåll. Tänkte kontakta vårdcentralen men det skjuter jag oxå upp. Känns så pinsamt på något sätt.

SmillaL
tis, 2024-01-09 - 16:50

@snö_flinga Håller helt med. Jag tycker det känns väldigt skämmigt och på ett intellektuellt plan är jag ju helt medveten om att detta inte kan fortsätta. Nu har jag två dagar och är inne på den tredje utan alkohol. Det har gått bra och jag är inte jättesugen, men just idag har jag tillfälle att dricka och är nu i valet och kvalet. Jag vet att om jag avhåller mig en vecka kommer jag känna mig piggare och gladare och redan nu känner jag mig mindre svullen och mer alert. Ändå går jag och funderar på om jag inte ska köpa hem en flaska och lova mig själv att jag bara ska dricka den. Vilket ju i sig är alldeles för mycket.

Kennie
tis, 2024-01-09 - 16:55

Jag tror att man måste bestämma när man ska sluta och sen inte ändra startdatum. Lyckas man inte då, utan skjuter stoppet framåt, rekommenderar jag att söka vårdstöd. Det finns bra mediciner som kan hjälpa en på traven. Istället för vin idag, ta och ät något gott och vila en stund. Suget går ibland över då.

snö_flinga
tis, 2024-01-09 - 23:20

@SmillaL Ja och så svårt att veta om man ska ta hjälp eller fixar det själv?! Känns som man skämmer ut sig, Men vi har väl varit starka för länge helt enkelt. Bra att du klarat dina tre dagar. Jag har inte kommit dit men vill.

SmillaL
ons, 2024-01-10 - 11:21

Jag föll tyvärr till föga. Men idag är det en ny dag. Jag tror faktiskt att VC är det enda alternativet men jag är rädd. Oklart för vad dock, borde ju inte vara så läskigt att be om hjälp.

snö_flinga
ons, 2024-01-10 - 22:17

Ja precis! Jag hoppas jag ger mig själv en spark där bak och tar tag i det. Vill ju lära mig ett normalt drickande och få bort den till vardags! Man blir bra sliten och ser inte så pigg ut heller tyvärr.