Hej!
Jag har druckit mycket i mitt snart 44-åriga liv och ofta som självmedicinering. Jag är mamma till 2 underbara döttrar o 2 bonusbarn. Nu har min äldsta dotter (13 år) fått anorexia och jag har i stort sett druckit mer eller mindre dagligen sedan hon fick diagnosen på BUP 17/10. För att orka med den "oinbjudna gästen".
Vi har ett väldigt fint förhållande och pratar om allt i detta. Går även i familjeterapi med andra familjer som genomgår samma helvete.
Jag tror aldrig jag blir helnykterist, men jag har en önskan att ändra mitt beteende. Idag tar jag ett par glas, utan min man vetskap, men Imorron blir det annorlunda.
Tack för inlägg här som jag läst och blir berörd av.