Alla människor som jag kommer överens med försvinner ur mitt liv. Jag känner mig så ensam väldigt ofta. Det är en jobbig kännsla för då vill jag supa bort det. Jag har inga vänner kvar. Önskar att någon brydde sig räcker med ett samtal där någon frågar hur det är. Ska man känna så här?? Ska man kasta bort 7 veckor nykter för att man känner sig ensam?? Någon som känner igen sig.

Pärlan

Just det AA. :)

Första gången var jag supernervös..hade såklart fördomar..men jag gick in, folk hälsade och log, presenterade sig..det kändes som en varm och öppen stämning. :)

Man får mycket insikter, särskilt när andra delar med sig av sina erfarenheter. Men det skönaste är att man sitter med ett brokigt gäng av yngre, äldre, män och kvinnor och alla känner vi igen oss. Man kan berätta vad som helst (som man kanske inte vill eller kan dela med personer man känner som inte lever med alkiholproblem) och ingen dömer för alla förstår.. Många bjuder på sig själv och det känns skönt att kunna skratta av igenkänning.

Sen är ju alla där av samma anledning, att man inte vill dricka. Många delar generöst ut sina tfn-nummer så att det ska finnas livlina om man behöver prata. Det känns tryggt. Och varje möte blir en påminnare om varför man är där, och det hjälper iaf mig enormt att inte glömma eller börja "förhandla" med mig själv. Den här gången har jag ju precis blivit nykter så än är det ju ingen förhandling i huvudet direkt..men skulle tankarna smyga sig på kan jag gå på ett möte och bara känna in varför jag gick dit.

Svårt att förklara mer än ur mitt perspektiv.. Men alla som har en önskan att sluta dricka är välkomna på möten, man måste alltså inte ha hunnit sluta om man säger så, så är du nyfiken kan du ju prova och se hur det känns för dig. :)