Flyttar mitt inlägg hit istället.

Jag är ny här och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har ett bra jobb, världens bästa sambo och familj ändå blir livet så tufft. Jag dricker inte jätteofta men när jag gör det slutar det ALLTID på samma sätt. Ett exempel är senast från den här helgen, satt hemma och hade tjejmiddag, jag hade inte tänkt dricka mer än 2-3 glas vin. Det hela slutade med att några fler kompisar dök upp och att vi sedan gick ut. Jag drack säkert 10 glas vin och det slutade som det alltid gör, tuppade mer eller mindre av och kommer knappt ihåg nånting. Såhär blir det varje gång och jag är så rädd att det ska börja visa konsekvenser nu. Ibland orkar jag inte gå till jobbet på måndagen efter en fredags eller lördags alkoholäventyr. Jag både säger och gör pinsamma saker men aldrig gått så långt som otrohet, vilket är tur för min sambo är det bästa jag har.
Idag är som det alltid är efter en helg med för mycket vin... ligger hemma och orkar inte gå till jobbet... Det är ett under att min sambo har orkat med mig under allt det här. Min största skräck är att han lämnar mig då vet jag inte var jag tar vägen. Behöver prata med nån i liknande situation.. Det räcker nu, jag har bestämt mig att sluta dricka helt, det är även den rekommendation jag fått av psyk. jag gått till.. någon som känner igen det jag beskriver?

Jocke1987

Vad roligt och stort grattis till att ni planerar för det. Barn är det bästa som finns. Finns inget större.❤

Känner samma som du,avsmak för alkohol efter allt som hänt, trots att hjärnan ibland försöker säga annat.

Strumpan1

Det är spännande tider nu alltså, hoppas det inte tar för lång tid bara.

Måste bara få ur mig lite ilska, idag bjöds det på champagne på kontoret för att fira en ny uppdatering... när jag tackade nej skulle det givetvis ifrågasättas som om det är det sjukaste som kan hända... kan inte folk respektera... en kollega frågade "vadå är du gravid eller?" En annan "men du tog väl inte bilen idag?" Så jävla tröttsamt rent ut sagt.

Heja mig - jag stod på mig ✌

Jocke1987

Jo jag håller med dig i det.
Dom flesta tycker ju att det är jättekonstigt att man tackar nej, kan nästan bli lite irriterade på en.

Det är som så självklart att alla ska dricka, och man ids inte hålla på att berätta om sina problem för alla man känner. Kan det inte bara vara nog med ett nej?

Bra gjort! ?

Malta

Så onödigt. Fick du inte lust att rakt skrika att du mår så mycket bättre utan. Aldrig nån som ifrågasatt, men om de frågar, så länge de inte tills slut får ett svar om tidig träning eller annat som '"upptar nästa dag - kalas, eller andra viktiga saker som ska göras. Eller köper man alkofritt o ingen egenligen märker...

AlkoDHyperD

Om vi alla börjar tala om, kort, koncist, utan skam eller förklaringar att "jag vill inte dricka alkohol för jag mår bättre utan" eller "jag vill inte ha, dricker inte, några frågor på det?" Punkt slut.
Om man som jag, alltid måste göra politik eller väcka debatt, kan man ju säga "jag har druckit min livsranson (eller månadsranson, årsranson etc) redan, så det räcker" eller "jag fattar inte varför det ska bjudas på alkohol i offentliga sammanhang, det finns människor som far väldigt illa av det. Att förbjuda parfym och starka dofter, eller nötter, av hänsyn till allergiker, går minsanna an. Jag är allergisk mot alkohol och önskar bli respekterad i det!"
Eller bara tacka nej och strunta i att svara på frågorna. Har ingen med att göra. Vad andra tänker är deras ensak.

Strumpan1

Kunde inte sagt det bättre! Jag säger bara att jag inte vill ha, sen kan folk spekulera bäst de vill för det är inte deras ensak. Nya likadana frågeställningar lär komma imorgon då det är dags för aw med jobbet igen... Det jag inte kan begripa bara är avsaknaden av respekt hos SÅ många ... varför är det en sån grej att inte dricka?

Hur går det för dig Jocke1987 förresten? ?

AlkoDHyperD

...ibland för att man känner olust när man dricker tillsammans med någon som är nykter. Kanske själv funderar över sina alkoholvanor och inte vill riskera att bli "granskad" med nyktra ögon av en person i samma sits.
Finns ju många anledningar till att man blir ifrågasatt eller nyfiket tillfrågad om man sticker ut från gruppen på något sätt. Vet själv hur det ibland kan fällas kommentarer om någons matvanor i kafferummet, typ, "varför äter du inte?" Eller "är du vegetarian?" Eller "tar du ingen bulle?" I vårt kaffedrickande land kan man ju bli ifrågasatt om man inte dricker kaffe till och med.
Jag väljer att tolka frågor som att det handlar om nyfikenhet och intresse för att slippa känna irritation eller behov av att försvara mina val.

Jocke1987

Hejsan.

Jo det går bra, har inte druckit en droppe på 2 månader nu. Det känns bra, inte lätt alla gånger men bra. Vet att det är det som måste göras för att få ett bra liv.

Vi var på familjerådgivning förra veckan och det köndes bra, men var tungt att prata om allt, men en riktig lättnad efteråt. Sambon är kvar ännu vilket jag är ofantligt glad över men det krävs tid för att få tillbaka tilliten om det nu går.
Hon är ändå väldigt förstående då hon egentligen vetat om att jag har problem bara kanske inte riktigt hur mycket.
Men jag hoppas det ska bli bra

Med tiden kanske hoppas jag❤

Själv då? Allt bra?☺