Har under en tid börjat fundera över allt.
Är inte så att alkoholen har mig undrar ett stadigt grepp, men berusningen har det.
Jag bryr mig inte om det är alkohol, gräs eller andra läkemedel som får mig till att glömma verkligheten lite.
Är 27 år gammal och sen iallafall 13 år tillbaka har jag känt att när jag är ensam och berusad så är jag som lyckligast och samtidigt olyckligast..
Vad ska man göra för att övervinna denna ständiga förhoppningen om att vara nykter, och samtidigt lycklig ?
Personligen känner jag att jag försöker med allt. Jag motionerar, jag försöker hitta något annat att fokusera på ( hus, hund, mc, jobb) men jag kommer aldrig undan känslan av att livet är lite bättre när jag är ute i "berusningens" värld.