Skäms så mycket.. Är en tjej på 24 år som druckit lite hemma i smyg ibland. Nu har jag bestämt mig för att hålla mig nykter då jag inte vill leva såhär längre. Har sedan jag bestämt mig känt mig glad och stolt över mitt beslut. Inte haft problem att avstå från alkoholen och känner mig verkligen på rätt väg nu. Min sambo har inte haft en aning om mitt tidigare beteende (pågått i cirka 2 år) MEN igår hade han hittat en kvitto... Han frågade mig rakt ut och började dra upp hur orolig han var med tanke på min pappa (nykter alkoholist osv) och jag blev arg. Arg på honom för att han "hittat" ett kvitto.
Jag har verkligen bestämt mig denna gång, har en gång förut lyckats hålla uppe drickandet i ett år. Och nu precis hittar han det.. Skäms så otroligt mycket idag, har sån extrem ångest. Har en stor tenta om en månad men kan inte förmå mig att plugga till den. Känner mig bara helt värdelös och som ett smuts nere på botten.
Är en beroendemänniska. Det vet jag. Har tidigare haft både en mild form av anorexi, bulimi, träningsberoende och depression. Jag "byter" liksom ut mina beroenden hela tiden, när ätstörningen försvann började drickandet. Har gått både på anti-depressiva och i terapi men känner att inget hjälper. Kanske isåfall medicinen.

Men åter till nu. Känner en sån stor klump i magen och skam. Vet inte hur jag ska bete mig här hemma och vad jag ska säga. Blir bara arg när han vill prata om det för att jag skäms så mycket. Vill verkligen inte dricka mer. Och tror faktiskt helt ärligt inte att jag kommer ha stora problem med att sluta. Har gjort det förut. Men vet inte hur jag ska hantera all ångest efter hur jag hållt på. Känner mig trött jämt. Vill bara lägga mig i soffan och sova bort all tid som det känns just nu. Kändes så bra att jag varit nykter ett tag men att han hittade kvittot känns nästan värre än ett återfall.

att han börjar uppmärksamma ditt drickande just nu när du börjat sluta...! Har han vetat något hela tiden och reagerar först nu? Varför, i så fall. Vad tror du han skulle tänka, känna, om han såg vad du nyss skrivit här? Det är ett mycket fint och ärligt inlägg du gjort och borde verkligen bita huvudet av skam!

Malta

Vad jobbigt att bli ifrågasatt när du väl bestämt dig. Men han kan ju inte veta vad som pågår inom dig. Sen finns det bättre och sämre sätt att ta upp saker, som kan vara känsliga. Själv fick jag antidepressiva för länge sen, delvis p g a min ätstörning. Misstänker att dessa tillsammans med insomningstabletter av benzotyp triggade igång mitt missbruk av A flera år senare. Jag är fri från medicin sen ett tag tillbaka och kan säga att på många sätt mår jag bättre, även om jag fortfarande tampas med daglig ångest, men den är hanterbar. Och framför allt, så är ätstörningen i stort sett obefintlig. A kämpar jagmed fortfarande. Trillar dit på helgerna ibland och tänker jättemycket på A. Försök prata med din sambo, om det går. Alltid lättare när någon kan finnas med och backa upp när det känns tufft. Tycker själv att det är svårt, men jag går i terapi ett par gånger i veckan och lär mig känslohantering. Lycka till - du fixar detta!

5maj

Jag vet inte om han förstått tidigare.. Han vet att jag hållt upp ett år tidigare och blir väldigt full när vi är tillsammans på fest osv. Han är dock likadan när han väl dricker. Men han dricker sällan. Kanske två gånger per år och då gör han det riktigt ordentligt. Men han köper aldrig hem något och verkar ha ett avslappnat förhållande till alkohol.

Vet att jag förmodligen kommer se tillbaka på det här, när jag hållt mig nykter ert längre tag, och tänka att det förmodligen var bra. Men just nu känner man sig bara otroligt liten och ynklig. Som en stor bedragare som man inte kan lita på.

Hur gör ni andra för att lindra er ångest när den dyker upp, skammen och ynkligheten? Hur tänker ni?

Malta

Jag försöker tänka att gjort är gjort och att jag bara skadar mig själv genom att älta det för mycket. Risken finns att jag löser "problemet" med mat eller A istället, så genom att försöka vara snäll mot mig, så är jag snäll mot min omgivning också. Sen lättar ångesten om jag får prata med någon. Just nu känns det bra att vara här inne och läsa o skriva.

är bra. Krypa in i sitt eget "rum" där det känns lugnt och rymligt. Ge sig tid och plats. I morse vaknade jag tidigt, kände mig liten och rädd och tänkte på det otäcka som hände i går. Då lyckades jag gå in i det rummet och skrev sedan ned vad jag tänkte och kände. Skickade en del av det till min äldre syster som jag normalt har väldigt lite och dålig kontakt med. Det kändes bra. Väldigt bra! Känns som om vi har mycket att tala om hon och jag.

Har varit i din sits, så fruktansvärt pinsamt. Jag har också upptäckts flera gånger, än mer pinsamt. Jag tycker att du ska vara ärlig med dina föresatser. Att du sett problemet och försöker göra nåt åt det, att du skäms,
Skammen tar jag fram lite i taget när det går bra. Lagom dos för att orka med.
Berätta helt enkelt att du blir arg för att du skäms, att du hade ambitionen att sluta.
Och tröttheten din, den kanske du bör kolla hos läkare. Lycka till