Jag har varit nykter i 50 dagar nu och läst många av era inlägg som verkligen hjälpt mig, så ville dela med mig också!
Jag är en 30årig tjej och mitt problem är att jag många gånger dricker för mycket och tappar kontrollen inte att jag dricker för ofta. Jag har gjort sjukt mycket saker på fyllan som jag ångrar. Haft minnesluckor och extrem ångest. Jag ger liksom upp och super ner mig helt.
Jag har alltid varit väldigt hård mot mig själv och tyckt att jag är dålig. Har varit deprimerad och sökt hjälp för min ångest men inte blivit bättre. Kanske för att jag inte slutat med alkoholen dom gångerna.
Ibland känns det som att jag undermedvetet bekräftar att jag dålig när jag dricker för mycket och gör dumma saker. Som att jag söker mig till det som ett slags straff om ni förstår vad jag menar?
Tänker tankar som att det är typiskt mig att göra bort mig och att jag visar mitt rätta jag när jag är full och jobbig, att det är så jag egentligen är. Som att jag bara gör mig till och kontrollerar mig själv när jag är nykter. På ett sätt vet jag att det inte stämmer men kan inte hålla dom tankarna borta ändå.
Eller är det bara så att jag inte kan sluta när jag börjat dricka, är jag bara sån?
Jag har nu sökt mig till vården igen. Där startade dom en utredning om någon form av autism på mig vilket gjorde mig väldigt förvånad men efter ett tag kändes det inte så konstigt. Har nästan alltid haft svårt att se meningen i relationer till andra människor, kanske har jag använt alkohol för att må bättre i sociala sammanhang.
Får se vad läkarna säger om det är det eller något annat, känns väldigt bra att jag vågat ta tag i det här i alla fall!
Märker dock att jag blivit mer isolerad och då va jag inte supersocial innan jag slutade dricka heller. Hoppas att jag kan hitta ett bättre sätt att umgås med folk på än att dricka men det känns svårt.
Kramar till er alla!