av Patetisknr1

... jag vet det, är väl medveten om att jag dricker sjukliga mängder dagligen...

Lyckas ändå upprätthålla livet med bravur (än)...

Min undran är; Hur motiverar man sig att sluta då kunskapen i sig inte räcker till? Hur gör ni tappra fantastiska kämpar???

PP
lör, 2017-07-01 - 18:48

Du hävdar att du trots kunskapen inte lyckas motivera dig att sluta. Ja, just så ser det ut för alla på vägen ner i alkoholproblematiken. Och nej, det är inte så att de som får allvarliga problem är dumma i huvudet på något sätt ;-)
Att ha kunskap är inte samma sak som att komma till insikt. Vart dagligt drickande leder med tiden visste de flesta av oss, men drogen är stark i att bygga på vår förnekelse. Exakt samma sak med alla saker som framkallar beroende. Varför röka när vi vet det är dödligt? Varför missbruka alkoholen när den leder till samma sak? Insikten är var och ens egen, och ingen kan berätta varför det är dags att klippa för någon som ej kommit till insikt, och en genuin önskan att leva utan alkoholen. Allt börjar med det egna er erkännandet att vi är alkoholister och maktlösa inför alkoholen. (För att använda AA terminologi) När jag idag ser missbrukare är jag medveten om att det en gång var en frisk person. Precis som vi alla. Lycka till
//PP

Patetisknr1
lör, 2017-07-01 - 19:21

Men jag vet att jag är beroende, jag inser mitt riskbruk, jag kan erkänna att jag är alkoholist...

Vart hittar man motivationen att vända spiralen?

Pi31415
lör, 2017-07-01 - 20:11

Precis som med insikten, att det är var och ens egen, som PP beskriver det, så måste var och en söka, finna och uppbåda sin egen motivation att sluta med alkoholen. Man kan inte få motivationen av någon annan, lika lite som någon annan kan ge en insikt om att missbruk av alkohol leder till misär och en för tidig död.
Att komma till insikt, ha tillräcklig motivation, att klara att sluta, och framförallt undvika återfall, det måste vi klara själva (precis som vi själva klarat av att dricka oss till ett beroende). Självklart kan man sedan få råd, stöd och tips av andra, på detta forum, inom AA, av alkoholterapeuter, etc. Och detta stöd är ofta av stor betydelse och hjälp.

Jämför med om du ska bestiga en bergstopp. Du kan få råd och vägledning av andra människor, t.ex. erfarna bergsbestigare, och du kanske kan vandra/klättra i en grupp, där ni inbördes kan peppa och stötta varandra. Men, du måste uppbåda en egen motivation att utföra bergsbestigningen, och du måste utföra den fysiska ansträngningen själv. Har du inte tillräcklig vilja och motivation är risken stor att du avbryter innan du når toppen.

Läs mycket här på forumet, här finns mycket kunskap samlad, och sök motivationen inom dig. Välkommen hit och lycka till.

Patetisknr1
lör, 2017-07-01 - 20:27

Tack snälla ni!!

Vet inte hur jag ska hitta motivationen, varit här och läst under ett par års tid till och från..

Inser självklart att ansvaret är mitt eget men hade behövt en kick där bak eller något..

Längsta uppehållet var nog ca 5v sen orkade jag inte mer och har väldigt svårt att se ett liv helt utan A. Grupper som AA känns nästan "religiöst" för mig och passar inte tyvärr... är en offentlig person dessutom så kan inte del med mig heller...

Tack tack tack igen

Liten stor
lör, 2017-07-01 - 20:59

Läs om leversjukdomar
Kolla risky drinkers på HBO
Men som tidigare skrivit är det nog olika vad som funkar för olika människor. Jag önskar bara jag tagit tag i skiten tidigare. Är fortfarande inte ur det och balanserar också framgångsrikt liv med a.

Dionysa
lör, 2017-07-01 - 21:42

Motivationen, den egna viljan är förstås väsentlig. En bra omgivning som på olika sätt avleder en från drickande.är också betydelsefull. Hur ser det ut runtom dig? Att du känner dig håglös? omotiverad, – vad kan det bero på? Det är ju inte ovanligt att man blir mer eller mindre deprimerad av för mycket a. Den listige jäveln a. vill inte att du några andra gudar ska ha! Vad brukar normalt vara livgivande för dig?

PP
lör, 2017-07-01 - 22:54

Kan kännas opassande, det jag syftade på är att när du drivit det så långt i botten (kan vara en bit ner) så kommet insikten. Då är det bara att ge upp kämpandet i förnekelse. Vill du ha lite kick i baken? Studera Jellinek's kurva. Läs med kritiska ögon. Tror analysen och vägen ner i alkoholism ser ut så. Observera att det tar lika lång tid att insjukna som att bli frisk.
Annars finns det gott om oss avskräckande exempel här inne, eller ta en titt på stan, eller kanske den här, om du inte sett den?

https://youtu.be/CrTlI6seM0A

//PP

Bedrövadsambo
sön, 2017-07-02 - 00:46

Gör plus och minuslistor. Så länge drickandet har flest plus blir det nog svårt för dig att hitta motivation. Hälsan är förstås en stark motivator, liksom relationer, och att inte klara av sitt jobb, riskera köra rattfull etc. Men livet med alkohol är ett sluttande plan, sakta men säkert åker man ner i dyn. Långt ifrån alla tar sig upp. Min egen pappa dog 61 år gammal pga leversvikt.

Patetisknr1
sön, 2017-07-02 - 07:05

Vad många fin omtänksamma kommentarer, tack!!

Leversjukdom skrämmer mig mest och är väl egentligen enda motivationen just nu. Att jag har ont i sidan gör det hela läskigare. Men det onda har gått i perioder och inte visat något på vare sig CT eller ultraljud (än, och för ett år sedan).

Det låter väl helt sjukt men utan A känns livet helt meningslöst och tomt? Tristess och rastlöshet genomsyrar då hela livet. Fast det inte alls borde vara så.

PP
sön, 2017-07-02 - 08:27

Ja, det är just det det handlar om. Vet själv hur det fungerar med vankelmodighet, tankar, saknad, tycka synd om sig själv och allt det där. I början när jag kom in hit (två försök med tre års mellanrum) var jag exakt lika dan. Det hjälper som sagt att läsa och skriva här, och tankeutbytet med likasinnade "gröna" som stöttar varandra var för mig värdefullt. Det är fint med förståelse, men det som gjorde skillnad för mig var feedback och råd från de som låg långt före mig i resan. Vissa av dessa finns fortfarande kvar, men tyvärr "orkar" vi inte hänga i hur länge som helst, läsa och engagera oss i alla "nya" som påbörjar sin egen resa. Därför blir det ofta så att de som skriver här får några svar av de som har kommit en bit på vägen, men mest kommunikation med andra som befinner sig i "vankelmodigheten" om men egentligen vill sluta dricka eller ej. Ja, det heter ju "förändra sitt drickande" men tyvärr är den rubriken lite för yvig. Jag har tidigare efterlyst av ADMINiN att på något sätt ta bättre vara på den kunnskap som detta fantastiska forum faktiskt innebär för de som vill ändra sitt förhållningssätt till alkoholen. Det skulle innebära att kanske gallra, och göra ett stort jobb, och faktiskt föra samman informationen i någon form av "best of forum" "statistik på metoder etc. Medveten om att detta skulle innebära mycket jobb, men kanske kanske skulle kvoten av lyckadebförändringar öka. Problemet just nu är att det ligger så mycket engagemang i allas våra svar, men svaren försvinner ner i forumshistorien och kan inte hittas av de nya. Förbättringar har utlovats, men tyvärr vet jag inte vad som händer. Kommer anmäla detta inlägg, och skulle bli glad för vår allas skull om admin gav oss feedback.

Ok, detta skriver jag nu i din tråd, ställföreträdande för alla andra nya som kommer hit, hoppas du ursäktar ?

Till dig igen: Du skrev att du behöver en kick där bak. Nu har du fått den i den mån andra kan ge den eller?
Det stämmer inte att livet blir meningslöst utan alkohol, men beroende på hur långt du kommit. (Kolla Jellinek) så,kan det ta tid att komma upp, och vägen upp kan kännas tråkig, meningslös men i perioder även mycket motiverande. Ett av de stora problemen aktiva alkoholister tampas med är att vi tycker så förbannat synd om oss själva. Det ligger nog i sjukdomen. Åhhh, alla andra kan...nu är et sommar och rosetider....hur i helsike ska ett liv utan alkohol vara värt att leva, och varför just jag? Du tror väl inte på allvar att jag själv var annorlunda??
Nej, just det. Jag tyckte så förbannat synd om offret Pelle pennan, som minsann bara druckit lite mycket och HELT och hållet utan anledning drabbats av detta. Idag ser jag SÅ klart hur galet det var. Men det tråkiga är att vi inte ser det i vårt missbruk.

Slutklämmen, lovar ?

Det är en sjukdom, glöm inte det. Den leder till problem - värre än vi kan föreställa oss - innan vi är djupt nere i den. Det går BARA åt "fel " håll. Har vi blivit alkoholister gäller total NYKTERHET (Är i alla fall det enda som ger garanti mot fortsattsjukdomsförlopp) ja jag vet, vissa här inne kan kanske klara sig med att förändra, minska och kontrollera. Men nu syftarjag på vad som GARANTERAT fungerar, och för de som fattat att de inte lyckas att hålla sig till de mål som bi själva sätter upp.

Viktigt: Det är inte synd om oss, ta genast av "stackars mig" offerkoftan! Med facit i hand har vi själva lyckats dricka oss till ett beroende, och det är de vi utsätter för konsekvenserna av detta det ev. Är synd om. Med det sagt menar jag inte att vi ska slå på oss själva mer än nödvändigt, det är ju en sjuk dom det handlar om.

Hoppas du och alla andra som läser detta kan dra någon nytta av detta. Ju snabbare desto bättre. Vägen tillbaka blir garanterat bara svårare, återfaller desto djupare, och lidandet större. Är inte det en kick i röven??

Lycka till, och ha en fin alkoholfri sommar alla!

//PP

Sannah
sön, 2017-07-02 - 08:42

PP! Otroligt bra formulerat! Precis som du beskriver ni som är längre fram hjälper oss nya!! Önskar att forumets adminer tar till sig av det du skriver!
Jag såg även filmen du länkat till på youtube, hua ja där vill iallafall inte jag hamna! Återigen tack!?
Och vi måste göra jobbet själva!!

PP
sön, 2017-07-02 - 09:12

Blir ibland lite "engagerad" och frustrerad, skulle vilja att fler lyckas, snabbare och mindre tid och lidande förspills på vägen mot ett värdigt liv. Det är bara så sorgligt när vi ser vad alkoholproblemen ställer till med, och vi som är på väg ur detta skulle vilja göra allt för att stötta, men efter ett par tusen inlägg, orkar vi ofta inte längre. Det blir till "ögonblicksinsatser" i trådar som ofta somnar in, och ni som är nya kan omöjligt läsa igenom ett helt forum...

Jag gillar Berra, hans synsätt hjälpe mig, men bara att läsa hans tråd tar sin lilla tid. Finns hundra andra jag skulle kunna nämna som har så mycket klokskap. Läs Pi, han är aktiv nu...

Ta beslutet, kämpa på, det är värt allt!
Tro mig ?
//PP

santorini
sön, 2017-07-02 - 10:19

Just det där att "det blir så tråååkigt"! Det har vi nog alla tänkt. Men tänk ett varv till. Hur roligt är det att vara i fyllan? Att vara bakis? Att ha blackout? Eller att upptäcka att man supit sej till obotliga leverskador? Det kanske inte blir så trååååkigt att slippa det? Och det fina är att man kan göra så mycket mer när man är nykter. Frihet är ett ord jag ofta använder. Man får en frihet att göra vad man vill istället för att dricka alkohol. Visst, ibland tycker jag att det är tråkigt att jag inte kan ta ett glas rose på altanen. Men, spelar jag filmen till slut så vet jag att det har jag inte kunnat på många är. Det blev aldrig bara ett glas. Ett glas ger mej ingenting och hela flaskan förstör alltihopa. Jag är helt på PPs linje, det är total nykterhet som gäller. Jag känner inte til någon som druckit sej till ett beroende som sedan klarar av att dricka måttligt. Inte nån längre tid och i så fall med en enorm ansträngning. Vet man att man aldrig ska dricka mer så vet man vad som gäller och då får man lära sej det. Tro mej det går att leva ett rikt och intressant liv utan alkohol. Så mycket bättre. Det blir inte problemfritt för det men alkohol löser inga problem.

Dionysa
sön, 2017-07-02 - 10:58

Spela filmen är bra. Tänka igenom hur det brukar bli. Ett glas, två glas,... och längtan, frustrationen växer. Längtan efter det där "andra tillståndet", att få tippa över kanten och sedan resten: ruelsen, bakisheten, ... No way!!

Patetisknr1
sön, 2017-07-02 - 11:43

PP - tack! Älskar ditt engagemang, det visar både empati och en historia mellan raderna. Har studerat Jelinek, intressant och skrämmande och saknar väl en del om belöningssystemet som påverkar de olika stadierna. Ditt skrivande påminner om en kär vän, P. Din text talar ett tydligt språk och den enda som kan ge mig slutkicken är jag. Det är inte synd om mig det minsta, det är synd om de som behöver mig i sitt liv snarare.

Erkänner att jag är aningens räd dock, toleransen sjunker och jag fattar ju medicinskt varför... blir mer och mer beroende av återställare och smygsupande på arbetstid. Jag inser att det inte är ok, att det förmodligen fungerar som "bedövning"(?).

Det som blir lite limbo i hjärnan är att jag har mycket av det jag vill ha i livet, är inte "olycklig" alls egentligen...

Eftersom jag givetvis redan har börjat dricka ska jag försöka samla mig och se om jag kan staka ut en annan väg...

Tillägger att jag har en medberoende som inte sitter lika djupt i skiten som jag men har sämre insikt om att nolltolerans måste gälla...

Patetisknr1
mån, 2017-07-03 - 05:40

Blev det mindre dricka än vanligt, drog ner på tempot och var mer eftertänksam.

Tidig sänggång utan att däcka i soffan. Vaknar 02 genomsvettig och obehagliga mardrömmar. Kroppen skriker efter en återställare och möjligheten finns. Men jag har lovat mig att hoppa över såväl återställare som snuttefilt på jobbet.

Vet inte om jag tror på att säga hej rakt av, det är ju en sån sjuk omställning för kroppen med. Vilket gift det är.

Liten stor
mån, 2017-07-03 - 12:16

Beroende på hur mkt du druckit finns det ju olika risker. Men kom ihåg att du nån gång måste ta dig igenom abstinensens och dagar blir lätt veckor som blir månader som förgiftar hjärna och organ ytterligare. Oavsett metod så ta tag i det ordentligt redan nu (så slipper du dra ut på det ett år som jag själv).

Känner igen att vakna mitt i natten när promillen är på väg ur kroppen. Låter som giftet fått fäste hos dig.

Kämpa, hejar på dig!

(Förstår om det känns svårt men kontakta vården är också ett bra tips som jag själv fått men inte vågat men önskar att jag gjort förra året).

Dionysa
mån, 2017-07-03 - 12:18

Ja, abstinensen är ju den fysiska biten av saken, vilket gör den så svår. Tveka inte att ta hjälp av sjukvården! Det finns medicinsk hjälp att få. Enbart vilja och goda ambitioner räcker ofta inte ända fram.

Patetisknr1
mån, 2017-07-03 - 17:01

Jag har druckit mycket under lång tid... fungerar knappt utan A, fruktansvärt att säga...

Idag har abstinensen varit hemsk... migrän från helvetet, nere, deppig, låg... helt "personlighetslös" eller hur jag ska beskriva det... imorses lynnig

Ska köra på detta närmsta veckan se får jag se nästa steg... förmodligen börja krympa "drickafönstret"..

Ett steg i taget.... vården kommer jag aldrig någonsin ta hjälp av, finns skäl...

Liten stor
mån, 2017-07-03 - 17:55

Känner igen mig i så mkt i din berättelse (förutom att jobba som offentlig person).
Personlighetslös blir även jag och har inte gett mig chansen att komma förbi 14 dagars uppehåll (där riktig lycka brukar infinna sig för mig). Varför gå igenom abstinensfasen igen om du lyckas ta ett uppehåll nu?

Hejar på dig