av Taesa

Sitter utanför hästhagen i min lilla bil. Dricker öl. Funderar seriöst på att köra försiktigt på skogsvägarna och ringa polisen och anmäla mig själv. Gråtit nonstop i ca 10 timmar. Vet inte vart jag ska ta vägen! Ringde paykakuten - ingen respons. Tack - så mycket - tack! Jag som aldrig någonsin ber om hjälp - kröp till korset med resultatet noll. Skit i vilket - just nu vill jag bara dö. Bara dö. Innan jag åkte hemifrån väckte jag gubben - sa förlåt. Förlåt älskling - förlåt!!! Och nej - jag är knappt fyll egentligen - bara så outsägligt ledsen. Förlåt! Förlåt.

Ellan
ons, 2017-07-19 - 22:44

Jag vill ge dig en Styrkekram Taesa. Att känna sig så trött på situationen. Så in i själen trött men att inte veta hur du/jag/vi ska ta oss ur det. Precis, exakt så kände jag mig när jag tog emot hjälp förra våren. Och så här i efterhand kan jag se att det hjälpte mig framåt. Jag var så långt nere att jag var villig att vara öppen och ärlig mot de som erbjöd mig hjälp. Jag förstår din rädsla inför semestern du har framför dig. Finns det någon du kan prata med om allt detta redan nu? Någon som kan stötta och lyssna?
Varm kram
Ellan❤️

Ellan
ons, 2017-07-19 - 22:46

Det kan vara ett alternativ att kontakta företagshälsovården om du arbetar, då det brukar gå lite snabbare.
Kram!

Sannah
tors, 2017-07-20 - 07:21

Skönt att du har fått en kontakt! Ta en liten stund i taget och försök att ge dig omtanke! Du vet det vi kan ge till andra ge till dig själv!
Kram!!

Taesa
fre, 2017-08-11 - 15:04

Nu kommer nog världens längsta inlägg men har så mycket tankar och funderingar just nu och vill få dom på pränt någonstans så jag kan gå tillbaks och läsa längre fram.
Idag är jag ensam hemma - oerhört skönt!!! Håller på och kokar saft och donar runt i huset. Känner mig lugn och tillfreds!
På måndag börjar jag jobba heltid igen efter 3 veckors semester. Innan dess var jag halvtidssjukskriven ca 3 veckor. Känns faktiskt skönt att komma igång igen. Innan semestern hade jag världens ångest och var extremt orolig men det har gått hyfsat. Visst, har druckit varje dag förutom en men det har ändå funkat. Gjort saker jag tycker är roligt. Campat 4 dagar, plockat bär, gjort sylt och saft och pysslat i trädgården osv. Grejat med hästarna. Så helt ok med tanke på hur läget är.
Idag tänker jag mycket på min mamma som dog för fem år sen. Hon var min ventil, mitt andningshål och vi pratade varje dag! Saknar henne så fruktansvärt! Hon gick dessutom bort på ett ganska dramatiskt sätt - hon blev felbehandlad på sjukhuset och pga det hamnade hon på IVA där hon låg och svävade mellan liv och död i fem och en halv vecka. Varje dag fick vi olika besked - nu har det värdet gått upp och nu har det sjunkit. Nu kollapsade hennes lungor. Nu har vi sövt ner henne och lagt tillbaks henne i respiratorn osv osv osv. Extremt påfrestande psykiskt! Sen dog hon. Lilla mamma - min mamma! Vi fick 40000 kr var vi syskon i skadestånd (som jag söp bort).
Menar inte nu att låta bitter utan vill bara skriva ner det - tänkte fortsätta med allt annat som hänt efter det. Har nån tanke just nu nämligen att jag inte ska slå så hårt på mig själv - har varit med om en del saker senaste åren. Vill liksom visa för mig själv att det varit jobbigt ganska länge nu. Alkoholen gör det inte bättre men kanske finns det nån slags anledning att jag druckit så enormt senaste åren - självmedicinerat.
Ett år efter att mamma dog så separerade jag från min sambo. Det var också jobbigt, för jag älskade honom! Fick på något vis börja ett nytt liv. Rädd, osäker och ensam. Inledde ett nytt, extremt märkligt förhållande som höll i ca 8 månader. Under den här tiden insåg jag att jag hade seriösa problem med alkohol och gick en 8 veckors behandling med ett års efterbehandling. Mådde bra men blev liksom inte så lycklig som jag trodde jag skulle bli. Hade massvis gammalt som hängde över mig och ångesten bara fortsatte och inget fungerade.
Träffade en ny man. Min lilla älskade gubbe som jag bor med nu! Som också har alkoholproblem. Vi samspelar på något vis och allt blir tillåtet. Tillsammans när vi dricker blir vi katastrofala - är vi nyktra är vi suveräna! När vi dricker händer inget särskilt egentligen, men det blir tillåtet och ok att dricka tio öl varje dag i flera veckor i sträck... Hur som, första året var vi nyktra ihop (jag var helt nykter, han drack då och då). Mådde skitbra! Sen körde det ihop sig, jag jobbade på ett asylboende där det var rörigt och någonstans där kraschade jag efter en helg med massvis brandlarm, polis osv osv. (jag jobbade natt ensam med 100 personer)
Och då, när jag kraschade så brinner vårat hus! Fick bo hos svärföräldrarna i nästan 1,5 månader innan huset var färdigsanerat och eftersom vi hade ganska mycket åldersavdrag på allt så bestämde vi för att fixa en hel del själva så på det fick vi ca 2 månaders egen renovering. Var helt slut! Och där någonstans började jag dricka igen.
Senaste året har det varit massvis strul med sambons barn. Ungar som var borta i flera dagar, sockontakter, misshandlar (hans barn som slog andra), polisanmälningar och konflikter med mamman. Och sen kastade mamman ut det äldsta barnet och hen kan ju naturligtvis inte driva runt på gatorna och inte ha någonstans att bo - så hen flyttade hit. Det är bara det att hen har aggressionsproblem och mycket är rörigt, mycket konflikter osv. Och även om det inte är hens fel, hen mår inte bra uppenbarligen, så mäktar jag inte med. Jag har helt enkelt inte den mentala styrkan just nu...
Och ska vi fortsätta så har jag ju två egna vuxna barn. Sonen har asperger/ADD men funkar skitbra just nu! Är hjärtans glad över det! Min fina son.
Dottern har ADHD och fungerar inte riktigt lika bra - kommer inte ut på arbetsmarknaden och får det inte att flyta riktigt. Hon fick en ny lägenhet för ett tag sen och när hon skulle flytta fick jag i princip helrenovera hennes lägenhet som var i det närmsta helförstörf. Åkte nästan varje kväll 11 mil för att hinna greja - höll på så i tre veckor innan det blev klart. Sur som ätticka men ändå - det är inte helt hennes fel för hon rer inte ut saker ibland och någon måste ju hjälpa henne. Min älskade unge!! Jag kan ju inte skita i henne såklart! Hon har ingen annan än mig. Är konstant orolig för henne.
Nä nu orkar jag baske mig inte skriva mer. Väntar fortfarande på min tid till psykolog och alkoholsköterska. Har tid på soc 22 augusti för att prata behandling. Men vill extremt gärna komma igång med psykkpntakten för jag liksom spricker - måste ventilera och försöka hitta nån slags rimlig strategi för att komma vidare och få lite ordning på allt för mitt huvud är kaos. Totaltkaos!
Tack om någon orkade läsa ?

InteMera
fre, 2017-08-11 - 17:02

Tack för att du delar med dig! Jag känner verkligen med dig, du har minst sagt haft fatet fullt av allsköns utmaningar och påfrestningar! Inte konstigt alkoholen blev en ventil att försöka släppa på trycket med, dessvärre funkar det bara så länge innan drickandet blir ännu ett av stressmomenten som är exakt det man försökt motverka med att dricka!

Jag är egentligen anhörig och inte missbrukare men jag har på sistone på riktigt övervägt om jag borde börja dricka för att bedöva. Jag har liksom du en massa fnurr runtomkring, barn med diagnos som din son och både min man och mitt ex dricker. Och ställer till med ärenden hos myndigheter som jag får reda upp för barnens skull. Var själv nyligen akut inlagd på sjukhus och då exet strulat till bara dagarna efter min hemkomst från intensiven klarar jag nu knappt av att gå till mataffären utan en panikattack. Är så slut i huvudet så jag också bara vill gråta i ett dygn. Läser din historia och inser att alkohol knappast skulle göra mitt liv redigare men förstår så väl hur det kan bli så att man dricker mer och mer för att det är ända sättet att just då överleva. Jag skulle också just nu desperat behöva nåt som får mig att koppla av ens för en kvart. Alkoholen skulle vara bedövning. Och sen blir allt ännu mer skevt....

Fortsätt skriv här, att vara brutalt ärlig mot sig själv i text är hälsosamt för det är ända sättet att förstå vad man håller på med och komma vidare. Vill ge dig en stor styrkekram!

Taesa
lör, 2017-08-12 - 09:31

Vi vet ju allihop här inne att det inte funkar... InteMera - hoppas det löser sig för dig och snälla du - ge dig inte in i alkoholträsket! Det finns inget värdigt i det!
Du skriver att du egentligen är anhörig och det dick mig att fundera lite. Jag har ju inte alltid missbrukat även om jag nog alltid haft ett riskbruk. Men vad som slår mig är att när jag fungerat hyfsat har jag alltid ändå varit omgiven av missbruk. Kort och gott - när den jag varit ihop med har missbrukat har jag varit skapligt nykter. Och vice verca. Märkligt det där. Antingen beroende eller medberoende. Men antar att jag är bägge och just nu.
Idag blir det hur eller hur nyktert, har en häst som inte är piggelin och åtta km att köra till stallet. Måste dit några gånger under dan. Det är ju skittrist att hon är dålig men väldigt passande just nu. Behöver kvickna till innan jobbet börjar igen!
Ska försöka tänka positiva tankar idag! Och pyssla om häststackarn som är min allra bästa vän! Kram

InteMera
lör, 2017-08-12 - 10:17

Inte kul om din älskade häst är krasslig men kanske bra timing att du har nåt annat att tänka på och att du måste köra bil flera gånger om dagen vilket förhoppningsvis håller dig nykter just idag. För just idag är den enda dagen vi egentligen kan påverka, igår blev som det blev och imorgon måste vi bestämma på nytt hur vi ska ha det.

Det du skriver är så sant att man kan vara både missbrukare och medberoende turvis. Jag har själv inte druckit ett glas på snart 10 år, inte för att jag var missbrukare innan men för att alla andras alkoholism omkring mig helt tog lusten av att dricka själv och för att jag vill mina barn har ens en vuxen nykter mänska de alltid kan lita på att vända sig till. Det faktum att jag på alla dessa år alltid tvingats sätta andra först, männen som supit utan att fråga mig när det passar att ställa livet på ända och barnen som måste ha sitt oavsett hur jag mår eller vad jag vill. Att jämt vara stark, strukturerad, hålla fasaden och göra det rätta i alla lägen börjar göra mig spyfärdig. Trött på att ordna plan B ifall att någon av dem super till, alltid kunna trolla fram program till barnen i tid och otid för att de ska slippa se saker, springa på möten med soc och polis och intyga jag har koll. Mitt huvud spricker snart av detta. Kroppen gav redan upp, på allvar. Kunde blivit min död för tio dagar sen när kroppen la av. Bara tur jag fick hjälp i tid. Och nu sitter jag här med en samtidig livsångest och dödsönskan för att livet är så ohyggligt trassligt, tungt och utan väg ut. Jag är en skötsam mänska så trasslet har andra omkring mig dragit på och det gör ju jag inte kan fixa det heller då andras handlingar ligger utom min makt. Och för varje grej de ställer till med blir det lite värre, mitt ansvar över barnen lite större. Och jag orkar snart inte mer. Vill dricka för det är väl det enda lagliga sättet att bedöva sig men inser samtidigt det inte löser nåt. Förlåt jag lägger ut mina tankar i din tråd men det känns som att din situation på nåt sätt mycket väl kan vara fortsättningen på där jag är just nu, om jag inte får till en varaktig ändring i mitt liv.

Du är stark och modig som sökt hjälp, orkat ta itu med det. Och orkar och vågar erkänna för dig själv du inte klarat mer och sökt hjälp. Jag är inte riktigt där än.

Taesa
lör, 2017-08-12 - 16:37

... det ska ingen människa behöva känna! Hinner inte riktigt svara något klokt just nu - vill bara skicka en kram och en tanke till dig ❤ Tror jag förstår ungefär vad du känner! Och att du delar dina tankar i min tråd är absolut helt ok! Är så glad om jag på något vis, även om det är i avskräckande syfte, kan hjälpa någon! Kram på dig - ta hand om dig!!!!

InteMera
lör, 2017-08-12 - 18:43

Det var inte alls min mening att få dig att känna dig som ett varnande exempel! Av din historia förstår jag bara så väl hur kort steget kan vara från stark och kontrollerad till att inte orka mer när problemen hopar sig för att plötsligt märka man dricker för mycket som självmedicinering. Att detta kan hända vem som helst av oss. Du har gjort allt i din makt och mer därtill men ibland är kampen med yttre omständigheter utom oss större än kraften inom oss och oskyldig välförtjänt avslappning glider obemärkt över i ett missbruk med tiden.

Jag är så glad du orkat söka hjälp och har tålamod att vänta till bokade besök för den hjälpen. Jag har en massa möten med diverse myndigheter framför mig men de jag pratat med där hittills verkar inte ha en aning om vad jag pratar om så väntar mig varken förståelse eller hjälp mer än med det formella. Så länge jag håller ihop så kommer det att gå bra, det som oroar mig är om jag tappar fattningen och greppet nån dag och inte kommer ur sängen alls. Kanske min akuta sjukdom bara gett mig en känslighet som varit borta ett tag, förhoppningsvis studsar min tigernatur tillbaka snart igen.

Hoppas du har en bra lördagskväll Taesa oc tack för peppen ❤️

Taesa
mån, 2017-08-14 - 07:01

... efter semestern. Skakig och lite småångest men nykter och dessutom inte bakis. Målet denna vecka är att inte dricka något när jag ska jobba dagen efter. Helgen får jag ta när den kommer! Here we go!

Taesa
mån, 2017-08-14 - 17:45

Jag klarar ikväll iallafall ☺ Och imorgon är en annan dag när jag får ta ett nytt beslut!

Taesa
tis, 2017-08-15 - 08:58

Ny dag på jobbet - känns riktigt bra! Ingen värre abstinens vilket är lite förvånande. Bara aningen ångestfladder i bröstet men inget som skrämmer mig!
Senaste två nätterna har jag tagit sömntabletter (propavan). Dom är ju "snälla" och fungerar jättebra på mig. Känns lite som att jag fuskar men vet att sömnen är superviktig - så varför inte? Funderat mycket på det där med sömn - förr som jag som en stock om nätterna. Alkoholen har ju stört sömnen nu senaste året men även innan dess så sov jag dåligt. Vilket har sin grund i att jag är reumatiker och vaknar flera gånger per natt och måste röra lite på mig. När jag tar propavanen så vaknar jag fortfarande - skillnaden är att jag nu somnar om igen istället för att ligga sömnlös i flera timmar.
Hemma är det rörigt, jag är så trött på allt strul med ungar. Har bestämt att jag ska sluta lägga så mycket energi just nu, måste ta hand om mig själv först för att orka med allt annat. Har liksom tänkt att jag tar time-out. Så jag ska aktivera mig lite om kvällarna istället för att bli sittande i ångestladdad känsla framför TV:n. Igårkväll blev det stallet i nästan 4 timmar. Jätteskönt att bara vara!
Har lite planer för mina kvällar framöver. Ska börja lite aktiviteter men måste vänta tills lönen kommer. En av dessa aktiviteter är att börja rida för instruktör och passande nog kommer det vara på fredagskvällen ☺ Det är något jag verkligen vill och inte kommer slarva med. Dessutom är det fysiskt krävande (hoppas kroppen håller) så lät nog vara trött efteråt.
Hur som - en positiv dag idag - det är jag tacksam för! Kram

InteMera
tis, 2017-08-15 - 18:03

Härligt att du börjat aktivera dig! Att göra något håller tankarna positiva och humöret uppe! Hoppas du har en bra kväll idag och vaknar pigg imorgon efter en välsoven natt!

Taesa
ons, 2017-08-16 - 14:37

Inte en droppe igår heller och därför inte bakis på jobbet. Tre dagar avklarade ☺ Känns bra. Fast idag på jobbet tappade jag liksom tråden och blev alldeles bedrövligt ostrukturerad, visst har jag gjort det jag skulle men kom liksom i otakt. Men det är ju ingen katastrof egentligen. Fast jag är något av en perfektionist så lite känns det allt. Men som någon sa till mig en gång - du ska göra det du är bra på och nu är du bra på att hålla dig nykter - fortsätt så och släpp det andra ett tag.
Har dock en lite malande oro i kroppen, sambon har ju inte heller druckit senaste dagarna. Känner ju honom ganska väl och vet att är det någon dag han fallar så är det idag. Så lite nojjig och orolig är jag.
Nu ska jag sova någon timme - jag tycker att jag bara sover och äter, sover och äter. Antar att det är kroppen som återhämtar sig! Kram

Taesa
ons, 2017-08-16 - 18:43

Jag fixar även denna kväll. Lite jobbigare idag, tror det var lite anspänning när jag var orolig för gubben. Men han klarade sig och det är jag hjärtans glad för! Glad för min skull också. Nu fixar jag både torsdag och fredag också! Det blir lite så - jag blir mer raggad för varje dag! Kram

Morgondag
ons, 2017-08-16 - 19:07

Bra att du sakta men säkert bygger din nykterhet, stunder blir dagar, som blir veckor. Nya betydligt bättre vanor odlas och planteras. Bra med aktiviteter och det kanske inte gör så mycket att du blir lite raggad på ibland också... ;-)

Taesa
tors, 2017-08-17 - 07:24

Jo - jag blir gärna raggad på ? Även fast jag inte skulle nappa vore det ju uppfriskande!
Är så hjärtans glad idag! Fjärde dan. Börjar fungera på jobbet igen. Jobbar inom service och nu äntligen känner jag att jag kan vara trevlig mot folk igen på ett ärligt sätt. Så skönt! Jobbet är superviktigt för mig.
Ska försöka komma ihåg den här känslan av glädje, tacksamhet och befrielse. Sen, när suget kommer, ska jag ta fram den och ställa den mot hur jag mådde när jag skrev första inlägget i tråden. Vilken oerhörd skillnad!!!
Kram

Morgondag
tors, 2017-08-17 - 08:02

... du med dina val gett dig själv. Njut av denna härliga morgon och minns hur den känns, de kommer att bli fler sådana stunder nu när du inte skickar i dig giftet. Du kommer att få så mkt energi från andra när du mer närvarande och uppriktigt hjälper och ger service. Ja, att bli lite raggade på är inte så dumt, se upp om vi ses..... ;-). Kram!