Hej allihopa.
Började skriva här i maj och skulle då börja mitt nyktra liv var det tänkt. Det har gått sådär kan man säga.. Blivit värre en någonsin. 24 år, ätstörning och dricker i min ensamhet ibland. Och då finns det inget stopp. Håller upp några dagar, högst har det gått 11 dagar. Sedan blir livet tråkigt och jag tänker att det är lite uppiggande med ett glas vin eller en öl. Sedan är karusellen igång.
Var så stolt över att ha lyckats vara nykter i 11 dagar nu sist. Tog dag för dag och har läst mycket här. Lånat böcker om alkoholism, lyssnar på poddar osv osv.. Gick i lördags på en fest nykter och körde hem mina vänner/familj och var så stolt.Kände verkligen att jag var på rätt spår. Så igår tog jag ett glas vin. Som blev två... Sedan smög jag iväg och drack i smyg (hade ätit middag hemma med min mamma och pojkvän) och dom märker ju hur full jag blir.. Mamma har ej sagt något idag men jag vet att hon förstår. Min kille sa "är du full eller"... Skäms så in i!! Imorse kändes det som att jag skulle dö. Kunde inte gå för att jag dels var bakfull och att hjärtat i ångest slog 110 slag i minuten. Spydde och låg bara i sängen och funderade på ifall jag skulle hoppa ut genom sovrumsfönster eller inte. Är på jobb nu. Känns bra att ha lämnat hemmet. Det kryper i hela kroppen av panikkänslor. Vet att jag aldrig kan bli nykter så länge jag har problem med mat då hungern ökar suget efter alkohol med.. Vilken jävla soppa man har hamnat i. Vill söka vård men jag skäms så mycket. Är en så blyg person och tror inte jag klarat någon form av gruppterapin eller AA möten. Hjälp