Hejsan!
Jag och in man har håll ihop i många år. De första åren var vi i princip nykterister. Drack kanske bara någon gång om året. Men det har med tiden eskalerat totalt! För ett par år sedan drack vi varje dag. Och inte bara ett glas vin till maten. Utan riktigt mycket, så vi blev redlösa båda två och började bråka om små saker. Jag har alltid tyckt att jag blir mer social och vågar mer när jag dricker. Därför dricker jag när vi är ute och umgås med folk på fester. Jag vet ju att det inte är rätt, men allt känns så mycket enklare då.
Sedan började han jobba mer, låg borta och drack mindre, bara när han var hemma. Så även jag, tyckte inte det var kul att dricka själv.
Nu, de senaste åren, när han inte jobbar lika mycket, har vi fallit i gamla mönster och dricker varje dag igen. Jag försöker att inte dricka i veckorna, går sisådär, men han tycker att nu är det inte rätt läge att sluta. Livet är alldeles för jobbigt just nu. Jag tycker det är svårt att inte ta ett glas vin, när han sitter med sina ölburkar i soffan och blir mer och mer onykter.
Ibland känner jag att jag skulle behöva sätta mig, själv, i en husvagn ute i urskogen för att komma bort från allt. Allt som triggar igång suget. Inklusive min man. Vet verkligen inte på vilket ben jag ska stå på. Det hade varit så skönt om vi hade kunnat göra detta tillsammans, stötta varandra. Oavsätt vem som känner att nu är det dags för en förändring.
Tacksam för förslag... :/