Hej!
Första gången jag skriver här, har förstås läst massor utan att vara inloggad under en tid.
Jag har nyss gått igenom de värsta åren i mitt liv. Levt med en narcissist, drabbats av arbetslöshet/urusel ekonomi och har nu äntligen tagit mig ur förhållandet och har fast jobb sedan ett år.
Jag är född med en benägenhet att lätt få ångest och oro, speciellt vid stress. De senaste åren har jag upplevt mycket ångest som berott på min livssituation och det har jag, som så många andra, dövat med alkohol. Varje kväll har det blivit något/några glas vin för att få ett lugn i kroppen, mellan 2-3 glas på vardagar och 4-6 glas på helger. Har aldrig haft allvarliga symptom dagen efter, mest seg och trött. Äter bra, dricker aldrig på morgonen/dagen - bara kvällar och inte senare än runt kl 21. Sover oftast bra på det och har aldrig insett att det skulle vara någon fara med lite vin på kvällarna, och tänkt att det slutar jag med när min livssituation är förändrad.
Så: nu när jag tagit mig ur denna hemska livssituation vill jag sluta med vinet. Har läst massor om att sluta, och den ena berättelsen är hemskare än den andra med fruktansvärda abstinenssymptom, kramper och att kollapsa på ett eller annat sätt. Jag blir livrädd för att sluta! Trodde inte att det kunde ge sådana symptom, har varit helt okunnig om detta tills nu. Visst har jag sett bakfulla människor som kräkts lite och legat på soffan, men efter en halv dag eller så har de mått bra igen. Hade ingen aning om att det kunde bli sådana farliga följder av att sluta dricka, och att läsa allt detta har nu gjort mig rädd för att sluta!!
Igår kväll fredag, ensam hemma och allt lugnt, så gjorde jag ett test: Jag tillät mig själv att dricka vin så mycket jag villle, för att se var det landar. Jag hade massor av energi, "fredagskänsla" att inte behöva gå upp och jobba och höll på hela kvällen med att fixa hemma för att få det trivsamt i mitt nya boende utan narcissisten. Jag kände mig så glad! Jag gjorde streck på ett papper för varje glas och jag hamnade på 6.(!) Mellan ca kl 17-21. Sen var det nog.
Nu till problemet: Eftersom jag blivit väldigt uppskrämd att alla berättelser om hur hemskt man kan må när man slutar, så tänker jag att jag ska trappa ner istället för att sluta tvärt. Vilket också är svårt eftersom ett glas triggar sug efter mer. Men jag vet inte om den oro jag känner beror på min medfödda oro eller alkoholen?? Ikväll har jag ännu inte druckit något, men känner en oro för hur det ska gå att låta bli. Ingen aning om ifall oron är min medfödda benägenhet eller alkoholrelaterad! Jag har oerhört svårt för att stå ut med att må dåligt, då jag måste fungera varje dag - jobb, förpliktelser, lovat släkt o vänner o barn att skjutsa, följa med hit och dit mm.. Jag har aldrig gjort bort mig, inga minnesluckor, aldrig kört bil påverkad och alltid fullföljt det jag lovat.
Hur ska jag sluta och samtidigt känna mig lugn i det? Och fungera som vanligt varje dag? Har googlat ihjäl mig efer nedtrappningsscheman men hittar inga.
Till vården vänder jag mig INTE, sist jag nämnde för min läkare på VC att jag dricker lite vin på kvällarna och hade funderingar om läkemedel för hjälp viftade hon bort det med att säga: "Nej nej, du behöver inget sånt. Man måste har ett mycket mer etablerat missbruk för det. Sluta bara"
Det jag söker är delvis att kunna känna mig lugn i att sluta, utan att något allvarligt händer, och ett fungerande nedtrappningsschema som jag kan känna mig lugn i att följa. Jag kommer inte att vända mig till vården, AA eller något liknade, det känns för jobbigt. Har Atarax utskrivet sedan länge att ta vid behov för min medfödda benägenhet för ångest och kan tänka mig att ta dem igen som en hjälp att sluta, men tänker att det vore mycket bättre att sluta utan dem. Vill inte ersätta en snuttefilt med en annan och dessutom blir jag så sjukt trött av dem så jag kan sova dygnet runt.
Snälla alla här, bomba mig med era erfarenheter, tips och råd!
Tacksam för all respons <3