Min tolerans för alkohol är skrämmande hög efter flera års missbruk. Det började som ångestlindring och hjälp att somna. Sedan eskalerade det till en situation där jag mådde så dåligt att jag ville ta livet av mig. Efter ECT-behandlingar och dosjusteringar gällande mina antidepressiva mediciner så fick jag även antabus och samtalskontakt i ett års tid. Nu dricker jag igen sedan två år och jag vet så väl att det inte är ett friskt beteende. Skilsmässa, skit i barndomen och vuxenlivet, cancer är ju alla orsaker till att den enda trygga famnen har varit alkohol. 12folköl per kväll eller om jag orkar åka till systemet 2-3 flaskor vin. Funderar över varför jag fortfarande trots mitt bättre vetande fortsätter att dricka. Är jag så svag? Jag vet att jag är lite av en lat person men hur kan det vara så svårt att sluta med något som får mig att må så dåligt? Jag är en vanlig tjej på 40år som arbetar som sjuksköterska och har två barn varannan vecka. Men hela min fritid går åt att planera mitt drickande!
Har antabus i köksskåpet och har vecka efter vecka bestämt mig för att sluta. Men bara beslutet framkallar en intensiv period av drickande.
Hur fasen slutar man?