av silvac

Hej,
har tidigare endast svarat på ett par andra inlägg, men kände för att skriva av mig lite själv.

Jag är kvinna, 54 år, välutbildad och har bra jobb och bostad, gift och har två stora pojkar varav en bor hemma. Många trevliga intressen och vänner. Det finns alkoholproblem i släkten, men jag har inte tyckt att jag tillhör ”dem”. Har också tyckt att jag har stor insikt i hur alkoholproblem funkar och märks, men inser också att jag ljugit för mig själv en längre tid angående min egen konsumtion. Förtränger mängden flaskor som ska slängas på söndagarna.
Ibland kan jag känna att det nästan är synd att jag inte haft kontrollförluster, skakningar, blackouts eller drabbats tidigare av alkoholrelaterade tuffare problem. Jag var ganska gammal innan jag tyckte det var OK att dricka på en vardag. Det här har tagit för lång tid - men nu inser jag sedan något år tillbaka att jag (och även min man) inte bara dricker mycket, utan att det också börjat komma fysiska och psykiska konsekvenser. Till exempel att jag inte orkar så mycket, jobbigt att ta i problem, övervikt, dålig känsel i fingrar och tår, konstaterad leverförfettning och dåliga levervärden samt högt blodtryck och blodsocker (de senare följs upp på företagsvården). Men det värsta av allt; min chef klagar över dåligt med leveranser... Trodde aldrig att det skulle hända mig.... :-(

Både jag och min man vill göra något åt det här och det är ju bra, därmed inte sagt att det är lätt. Och vår relation har tagit mycket stryk av det här, mycket lite empati och närhet finns kvar. Mycket irritation och ilska. Trots försök med parterapi. Ibland undrar jag om vår relation liksom lever på fest och alkohol... Det var en lycklig tid när barnen var små, men sen...?

Jag vet ännu inte om det är möjligt att återgå till normaldrickande, men det finns väl kanske ett hopp. Just nu känns det bara som jag skulle vilja vara nykter låång tid, rena kroppen och börja träna. Har inte druckit sedan i fredags, men jag märker hur lätt det är att börja tänka på vin eller annan alkohol. Det känns ganska lugnt i kroppen, men grått och tråkigt. Och jag är kraftlös inför alla stora uppgifter jag måste ta mig an.. Hur gör man när man är ”halvalkis”?

Grå vardag-hälsningar från mig! :-l

DetGårBättre
tis, 2017-10-10 - 17:44

Håll upp en längre tid först och se hur det fungerar. Det går att återfå "normaldrickande" för en del. Men det krävs långt uppehåll oftast först. Sen anledningar varför man dricker. Ändra lite beteende. Tänk till när kroppen/själen vill ha vin. Stoppa impulsen och ta kommando.

silvac
tis, 2017-10-10 - 23:35

Har tänkt väldigt mycket sedan jag lade upp mitt inlägg tidigare idag. Kan inte riktigt bestämma mig för hur allvarligt gången jag är - men lite väl ”friserat” har jag nog beskrivit mig själv. Det är som en överlevnadsstrategi att tänka att - såå jävligt är det kanske inte... men jag har faktiskt allvarliga fysiska problem efter mer än 15 års överdrivet drickande. Stora hål i plånboken har det också blivit. Mycket ”skit” undanstoppat i skåp och lådor.... med mera. Och har rejält ont i magen/levern trots tre dagars avhållsamhet, undrar när det går över, om nånsin? Vill inget hellre än känna mig stark och frisk...

miss lyckad
ons, 2017-10-11 - 00:03

Hade jag också. Men på något sätt sköt jag bort tanken att det var så. Jag hade högt bltryck, diarre, känselbortfall i fingrar och tår, sura uppstötningar, allergireaktioner, svampinfektioner mm. En av mina döttrar mailade min chef om problemen och nu har jag varit nykter i snart 2 år. Jag har aldrig ångrat en nykter kväll. Alla krämpor är borta. I början var känslorna svajiga. Läs gärna trådar från början av mångas nykterhet. Eller ta rygg på någon som är i samma sits. Jag läste inga trådar som personen försökte minska på a-intag. Jag ville bli helt a-fri. Det visste jag efter någon månad. Mitt ex har också a-problem men orkar/vill inte vara nykter. Är nu därför just ex. Lycka till, med rätt verktyg och vilja går det bra..

silvac
ons, 2017-10-11 - 07:40

miss lyckad,
Tack snälla för ditt stöd! Hur länge hade du druckit för mycket innan du satte stopp? Hur länge orkade du lida..? Hur länge förstod du själv att du var illa ute? Vad sa chefen? <3

silvac
ons, 2017-10-11 - 20:59

Hej igen, har tänkt på en annan sak också... Jag har aldrig ätit antidepressiva eller andra "avancerade" mediciner. Har endast ganska svaga insomningstabletter som jag tar ibland (halva) när sömnen inte vill komma. Och sedan en månad en insulintablett samt blodtrycksmedicin som företagshälsovården skrivit ut (gäller det här mig...?). Men undrar hur mycket pengar jag har satsat på receptfria mediciner såsom avsvällande nässpray (pga svullna slemhinnor när jag dricker), Renässans (för att jag inte vågar ta för mycket avsvällande), Rhinocourt (samma sak), Rinexin (mot täppa), Treo, Ipren och andra värkmediciner (dock passar jag mig för Alvedon och liknande...), för att inte tala om alla Omeprahzol och Pepcid och Samarin emot magsyran... Om mitt alkoholstopp håller i sig borde väl den här konsumtionen gå ned... Usch vad jag tycker det är smärtsamt att se sanningen i vitögat, men jag måste ju det, inte minst för att motivera mig. Mycket tårar i ögonen nu.... :-( Men det värsta är att en människa som jag -som varit hur resultatinriktad och produktiv som helst inte orkar... Och nu är jag jättetrött efter 3 snart 4 nyktra dagar...

silvac
ons, 2017-10-11 - 21:34

Nu har jag visst kommit igång ordentligt på min upptäckarresa... jätteroligt med de svar jag får - verkligen - men lika viktigt att jag skriver för mig själv, för att jag ska se - och må bättre.... Men en sak till har jag kommit på. Mitt drickande har inte bara varit kopplat till fest, utan till prestation. Det kom jag på för flera år sedan, men har inte velat ta i det. Så så fort jag har mycket och viktiga saker att göra, då för att klara av det så måste jag dricka (men inte för mycket förstås), för då har jag fått energin som krävs för att orka. Det låter ju helt sjukt, och jag fattar att det inte håller. Men det är det här som är så jävulskt. Nu när jag är nykter så känner jag liksom att jag inte orkar jobba, för att jag inte dricker... Fattar inte riktigt hur det hänger ihop.