Varje morgon vare sig jag druckit kvällen innan eller inte, så är jag helt övertygad om att jag inte ska drick mer alkohol. Men redan efter lunch ändras mina tankar att det nog skulle vara gott med ett glas vin till maten eller varför inte en eller två starköl. Jag börjar bra på måndag helt övertygad om att i veckan ska jag vara nykter. Tisdag går bra. Onsdag då börjar oron i kroppen. Kanske slinker jag in på bolaget, kanske inte. På torsdag går det inte längre, då går jag och handlar vin,baginbox, så klart. 10-12 starköl så att jag kan ta till torsdagsstädet och middagen.
På fredagkväll vin till maten och sedan mer till kvällsteven.
Lördag samma sak. Om det skulle finnas kvar på söndag så då dricks det upp.
Det hemska är att jag drar ner min äkta hälft i detta.
Vi går aldrig ut på krogen utan sitter hemma. Varje söndag lovar vi att nu ska vi inte drick förrän till helgen och då måttligt.
Min önska är att kunna ha ett normalt förhållande till alkoholen.
Vi bor på en liten ort och har en position i samhället där vi är lite offentliga.
Känns svårt att söka hjälp via sjukvård eller kommun.
Har tidigare haft kontakt med psykologisk handledning via nätet. Höll i sig i ca 2 månader till vi åkte på semester och sedan var jag på ruta ett.
Jag är orolig att när jag inte längre har ett jobb att gå till så kommer det att eskalera.
Hjälper Akamprosat?
Kan hypnos hjälpa?

Btt

Det finns tabetter som minskar suget. Testa dom tydligen kan man då dricka kontrollerat tillsammans med dom.
Sen finns bu Antabus som förhindrar att man dricker. Om jag förstått rätt får man då så våldsamm biverkningar att man aldrig gör det igen. Ibland kan biverkningarna var fara för livet.
Kontakta vårdcenralens läkare dw skriver recept

Hej!
Och varmt välkommen!!
Känner igen resonemanget exakt. Så var det för mig (och min man). För några år sen... Tills vi inte orkade bry oss längre, slutade lova oss själva och varandra någonting utan gav upp och drack varje dag. Så har vi hållit på tills jag plötsligt förstod att mitt liv skulle kunna vara fint istället för ångestfyllt, farligt och nattsvart.
Min man dricker fortfarande dagligen men jag slutade 31 juli i år och det är den finaste gåva jag någonsin kunnat ge mig själv och mina barn.
Jag har inte använt mediciner men det är säkert bra. Jag kom helt enkelt till en punkt då jag avskydde mig själv så mycket att jag bara hade två val: att sluta dricka eller gå under och dra mina barn med mig. Då blev valet enkelt även om de första veckorna var en kamp som krävde allt av mig. Men det vände för någon vecka sedan och känslan är fantastisk!
Jag trodde inte det någonsin skulle vara mysigt och trevligt utan vin men jag hade fel.
Jag vill bara säga till dig att det vi tror vi behöver alkoholen till är ett påhitt av alkoholberoendet. En kemisk reaktion helt enkelt. Som så många här berättat för mig är att hjärna är kidnappad, radiostyrd av alkoholen. Den manipulerar oss tills vi blir sjuka, kroniskt. Jag har accepterat att jag nog aldrig kommer kunna dricka måttligt. I början var det en stor sorg men sen en kort tid tillbaka känns det ok, allt jag önskar och hoppas är att jag kommer fortsätta känna att det är helt ok i resten av mitt liv. Men om det kommer bli så har jag ingen aning om. Jag tar en dag i taget.
Det är det bästa råd jag fått och jag ger det till dig: ta en dag i taget. Du har allt att vinna eller förlora, gör varje dag valet att vinna.
Inte för att jag vill skrämma dig men (eller det vill jag kanske...) det kommer att eskalera. Det har det gjort och gör för alla andra i den här spiralen nedåt, det är bara så alkohol fungerar. Vi är inte svagare än någon annan, det är alkoholen som är sjukt stark.
Läs mycket här på forumet! Här finns erfarenheter och fantastiska människor!! Att förstå att man inte är ensam om detta är en stark och bra insikt❤️
Jag önskar dig STORT lycka till!!
Kram Amanda