av Ikaros

Hej
Jag tror att flera av er minns mig, Ikaros. I bland har jag kanske varit något av ett föredöme. I så fall är det slut med det nu då jag frivilligt lagt in mig för avgiftning på Psykiatrin i Uppsala. Det var inte så att jag föll för en tillfällig ingivelse att börja dricka. Nej, jag började med att knapra Benzodiazepiner tills allt kraschade. Levde i min egen värld och lurade mig själv. Gjorde saker som jag skäms oerhört för och lever nu med en stark ångest när Benzon tagits ifrån mig.
Ja, det är väl ungefär så här livet är just nu. Skall dock kämpa på och jag återkommer framöver.
vänligen
Ikaros

Li-Lo
tis, 2017-12-19 - 21:26

Välkommen, varmt varmt välkommen igen. Vi finns här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Rosen
tis, 2017-12-19 - 21:57

Dom kommer dessvärre, men vi har ju också lärt oss hur man lever nykter och mår bra av det.
Du kommer igen Ikaros det vet jag. Man vill fly från sig själv emellanåt det är mänskligt.
Gott Nytt år och nya tag önskar jag dig av hela mitt hjärta.

anonym17136
tis, 2017-12-19 - 22:33

Kloka ..Vänliga Ikaros .. Så tråkigt att höra .. Tänker på dig ⭐️

AlkoDHyperD
tis, 2017-12-19 - 22:39

Inte fan minskar min respekt för dig för att du kraschade! Du är mänsklig. Med mänsklig hjärna. Benzo påverkar samma typ av neurotransmittorer, antabus kan inte skydda, resten förstår vi...
Att du efter så lång tid i nykterhet, så många stöttande inlägg och så stor insikt står upp för dig själv och väljer att skriva (och med det visar att du ska fortsätta det nyktra livet) gör mig glad samtidigt som jag vet hur tungt det är att jobba sig upp från återfall och hur skammen gärna vill smyga sig in. Som om det skulle vara ett större misslyckande ju starkare man är, eller ju mer man varit ett föredöme för andra.
Kram

Ellan
tis, 2017-12-19 - 23:31

Du är fortfarande ett föredöme. Du delar med dig och skriver här igen. All styrka till dig. ?
Kram
Ellan

mulletant
ons, 2017-12-20 - 03:48

Så klart jag minns dig, med värme och respekt. Jag har tänkt att jag vill skicka en julhälsning till dig, MondayMorning och Gunda- ni jobbade så bra tillsammans i våras (tror jag det var). Jag funderade också om ni träffades på Riddarträffen (som Berra namngav 10-årskalaset). Min respekt snarast växer av att du berättar här om hur du har det nu. Hoppas du får bästa stöd där du är i din kamp. Allt det bästa önskar jag dig! / mt

Rausch
ons, 2017-12-20 - 10:18

Jag minns dig också. Förstår om du känner dig eländig. Försök dock att vara så snäll mot dig själv som du bara kan. Jag brukar säga att det visar på styrka att vilja och våga ta hjälp. Man klarar inte allt själv alla gånger. Fler borde tänka så!

Sköt om dig! ❤️

Rausch
ons, 2017-12-20 - 10:18

Jag minns dig också. Förstår om du känner dig eländig. Försök dock att vara så snäll mot dig själv som du bara kan. Jag brukar säga att det visar på styrka att vilja och våga ta hjälp. Man klarar inte allt själv alla gånger. Fler borde tänka så!

Sköt om dig! ❤️

På drift.80-talist
ons, 2017-12-20 - 15:42

Kraschade själv i augusti men har varit på benen sedan dess, så starkt att du skriver i dag!
Dina klokheter har varit guld värda för mig många gånger de senaste 1,5 åren. Här dömer ingen, kärlek till dig!

MondayMorning
ons, 2017-12-20 - 17:28

AlkoDHyperD har skrivit ett bra ord som jag har tagit till mig.
Jag har aldrig någonsin tidigare ens reflekterat över det.

Självmedkänsla.

Vi borde alla ha lite mer av det..........

Kram

MM

miss lyckad
tors, 2017-12-21 - 02:50

Så skönt att du får hjälp..Är det någon som kommer igen så är det du..Tack för all stöttning på forumet..Varm kram❤️??✨

Ikaros
lör, 2018-03-03 - 12:39

Först i dag har jag läst alla varma inlägg. Tack för det. Jag har och har haft ganska arbetsam period sedan i december dock utan alkohol. Till min egen stora överraskning var jag illa ute rent medicinskt och sjukhusperioden varade i en månad. En inflammation i munhålan kombinerad med en lunginflammation påverkade mig rejält. Nu misstänker läkarna att detta kan ha utlöst en hjärtsvikt som gör att jag endast orkar gå en femtio meter utan att vila.
Under vintermånaderna har jag läst på forumet utan att skriva själv. Jag vet faktiskt inte varför men i dag, när ljuset kommit tillbaks och våren finns där bakom knuten känns det som jag vill höra av mig till alla vänner här. här för var och en sin kamp men i samklang och i relation till andra. Det känns trösterikt att veta att det finns människor som kämpar på det viset.
Om jag har något jag vill dela i dag skulle det nog vara att vi nog borde vara tacksamma för att få ingå i denna gemenskap. För trots min tystnad har ni varit av stor betydelse under mina mörka stunder. Fragment av vad ni skrivit och berättat har dykt upp och givit mig styrka.
Inom kort tänker jag öppna en ny tråd under rubriken det övriga livet. Jag känner att jag faktiskt är på väg dit och förhoppningsvis kanske jag kan uppnå befrielse från alkoholens grepp. Det känns faktiskt som att det kan vara möjligt.
Ikaros

mulletant
sön, 2018-03-04 - 05:28

och ett löfte (jag tar det som ett löfte) om fortsättning i Det vidare livet. Så glad jag blev! Senast häromdagen när jag loggade in och skrev lite övervägde jag att fråga efter dig ..... skrev liknande som du om hur mycket gemenskapen här kan betyda bara i vetskapen att den finns. Med önskan om en skön söndag och god återhämtning? Ser fram emot att få ta del av dina tankar i din nya tråd!
Vänligen / mt

Ikaros
sön, 2018-03-04 - 10:50

När jag mår dåligt gömmer jag mig i mitt källarhål. Jag gör mig ensam. Sedan nu när jag på allvar ger mig ut bland medmänniskorna möts jag av en avväpnande värme. Då undrar jag varför. Varför valde jag mitt eget mörker. Senast gjorde jag så helt utan alkohol. Det var ju bra men visar på att jag kan gå in i alkoholbeteendet helt utan alkohol. Vanans makt är stor.
På sjukhuset tog det lång tid innan jag till fullo insåg att jag var fysiskt sjuk och inte enbart alkohol- eller tablettabstinent. I febrigt tillstånd trevade jag under sängen i förhoppningen om att hitta en flaska. Något jag bara gjort en gång och då var året 1972 men lyckokänslan när jag fann en helflaska whisky lever kvar.

Jag har helt enkelt vant mig vid att jag är fyllsjuk när jag blir sängliggande. Det är hög tid att jag försöker arbeta bort sådana fixeringar.

Ikaros

Tilde
sön, 2018-03-04 - 11:01

för att du delar med dig. Du skriver klokt och för mig blir dina ord ofta något jag själv börjar fundera runt. Dagens ord för mig idag blir "varför valde jag mitt eget mörker"
Och varför väljer jag ibland att gömma mig när det som du skriver, är så mycket vänligare utanför...
Jag önskar dig gott tillfrisknande!

Anders 48
tis, 2018-03-06 - 11:35

Härligt att se några rader från dig! Hoppas att du repar dig o att du får hälsan åter. Förstår att det tar tid, både det fysiska o det psykiska. Räcker det inte med att vara ett fyllo - ska man vara sjuk också!??