Hej!

Jag ska börja det nya året vitt! Jag tänker mig detta som en dagbok för mig själv och för andra att se hur det går för en som dragit på sig ett beroende att bryta det. Jag tycker om att skriva så det kan nog vara bra för mig att få skriva av mig till andra som förstår hur jag har det.

Jag har sakta men säkert trillat ner i alkofloden. Jag erkände det hela på jobbet, ingen visste något för utåt sett var jag ju alltid glad och jobbade mycket. Jag fick terapihjälp, fick gå på djupet med barndomskänslor och bearbeta dem. Jag förstod att jag handlade som när jag var liten, för att behaga alla andra. Och till hjälp för att orka tog jag vin, eller sprit, så kände jag inget, orkade lite till. Jag har man och två barn. Mannen förstår inte allvaret och har en annan spärr än jag. Det är väl bara att skärpa sig tycker han. Barnen märker troligen inte mycket, jag blir glad och trevlig. Och trött, det är allt. Men skammen, och all bakfylla tar kol på mig. Efter terapin skyllde jag på att mannen inte ville hjälpa till och därför kunde jag bara sluta dricka på vardagar. Men...fram och tillbaka har det ökat. Bara en onsdag också, och kanske torsdag osv. Jag vet ju att de gånger jag varit helt vit någon vecka eller två så mår jag så mycket bättre.

Nu börjar jag 2018 med noll alkohol, jag säger ”obestämd tid”, men skulle bli så stolt om jag klarade ett helt år. Kanske fixar jag i varje fall en månad? Jag vill så mycket annat i livet, jag vill må bra, jag vill träna, jag vill ta hand om mig. Inte tänka på när jag ska dricka och hur mycket och om jag har tillräckligt.

Min stora fara är att vi alltid har alkohol hemma. Har haft den diskussionen så många gånger och mannen tycker inte att det är något problem. Jag har så gott som slutat att ta av hans vin, öl och sprit och köper eget. Mitt egna är nu slut. Finns inget för mig. Jag har sagt till honom att jag ska vara vit på obestämd tid. En annan fara är att dricka ensam. När jag dricker med andra behärskar jag mig, tar inte för mycket, gör inte bort mig. Men när jag är själv ser ju ingen hur mycket jag dricker så då dricker jag. Smyger gärna med att dricka här hemma.

Men som sagt, nu börjar jag på nytt med det vita livet!

Vita jordgubben

Nyårsafton igår och jag passade på och ta lite extra, som vanligt kan man säga. Det får jag betala idag. Mår illa och känner mig trött och seg. Jobbigt när jag måste låtsas som att jag inte alls är bakis för att inte skämmas. Börjar bli rätt bra på det nu. Jag försöker stanna i den här känslan ett tag så jag ska minnas varför jag vill sluta med det här.

Mirabelle

Hej! Jag är helt ny här. Jag drack också för mycket igår. Hade bestämt redan innan nyårsafton att 2018 blir det nyktert för min del, så det var ett slags korkat avsked... Beslutet att bli nykter har vuxit fram under de senaste månaderna. Läget är väl inte akut på något sätt. Det finns inget fysiskt beroende. Inga tråkiga konsekvenser av alkoholen, bara en gnagande känsla att det är inte bra det här... Jag har märkt att alkoholen har blivit ett sätt varpå jag hanterar stress, oro mm. Vår livssituation har varit extremt pressad under de senaste åren, pga orsaker över vilka vi inte har någon kontroll, men ändå måste hantera. Oron är allestädes närvarande. Att dela en flaska vin i soffan har blivit sättet att varva ner till helgen. Sedan blev det ett eller två glas nu och då i veckorna också. Två, ibland tre flaskor vin i veckan har vi druckit tillsammans. Kanske är det inga alarmerande mängder? Men alarmerande är att jag vet att jag skulle druckit mer om vi köpt mer... Under senhösten började vi köpa bag-in-box. Då kände jag att nej nu får det vara nog. Det känns verkligen patetiskt att behöva sörpla vin ur tetra för att kunna sitta still och ta det lugnt. Och jag blev medveten om att när det finns alkohol så dricker jag den. Min man hanterar det hela mycket bättre. Han blir inte påverkad av de mängder vi dricker, medan jag blir full på en halv flaska vin. Dricker jag mer än så är risken överhängande att jag kräks. Ändå gör jag det allt oftare, för att den där avslappningen inte infinner sig. Då har man väl problem? Min man upplever inte att det finns något problem med att vi slappnar av med vin, men han ställer upp på att inte ha alkohol hemma eftersom jag upplever att jag har problem. Så nu är det slut på mysfyllor. Önskar dig, liksom mig själv, snabb återhämtning från bakfyllan och ett nyktert 2018!

Vita jordgubben

Vad roligt att vi är på samma dagar, då kan vi följas åt och peppa varandra! Känner igen mig i det ni skriver. Det är läskigt när det liksom smyger sig på och man inte riktigt reflekterar över hur det blir mer och mer och oftare. Jag har också gjort försök att dricka mindre länge nu och det funkar inte. Jag måste ha ett längre uppehåll, eller kanske då för alltid. Bestämmer inget för då är jag rädd att suget kommer bli ännu större. Idag känner jag inte mycket sug, det brukar komma mer på dag 3 och framåt. Men det här fixar vi!

Mirabelle

Jag känner inte för att dricka idag, men surar över att det inte blir något vin-mys i soffan på fredag kväll... Min belöning för att ha genomlevt ytterligare en vecka och trollat med knäna för att få ihop vardagen. Hur ska jag lyckas ta helg, vila, sova... utan lullull? Hur ska jag orka en vecka till sen utan min avslappning? Jag antar att det ger sig, och jag hittar andra avslappningstekniker, eller så får jag väl leva spänd som en fiolsträng tills det brister och jag tar mig till läkaren med stressen...

Vita jordgubben

Jag har känt mig så glad idag! ? Och har tänkt på hur jag ska ta hand om min kropp som fått ta så mycket stryk. Men så har det smugit sig på en ångestkänsla i magen som jag fått lov att vifta bort flera gånger. Den gnager sådär som den brukar göra och så kommer ett litet sug som säger ”Å så skönt att ta ett glas och slippa känna.” Det går vi inte på, eller hur! ?

Sömnen har som vanligt blivit dålig, jag vaknar flera gånger och har svårt att komma till ro. Men trots att jag är trött på morgonen så är jag glad att jag är pigg för övrigt och inte stinker sprit.

Mannen sitter just nu och dricker öl. Själv så dricker jag vatten. Och äter glass och godis. Det får bli lite skräp i början, hellre det än alkohol. Jag märker att jag hajar till så fort jag ser en bild på finglas med något i, så fort jag ser systemsymbolen, så fort jag hör ordet vin. Många tankar gåt till det här med att inte få dricka. Men det är ju inget nytt, det var så förra gången också. Det ger väl sig med tiden... ?

Mirabelle

Jag har haft många sådana moments idag... Det där gnagande obehaget i magen och det skulle vara så skönt... En sådan där dag då jag kämpar mot dimman i huvudet. En sådan dag då jag mest famlar i förvirring och inte kommer ihåg saker som jag måste komma ihåg, tex hur man vet när man får köra vidare efter att ha stannat vid rödljus (duuuh), hur man går från entrédörren till sin arbetsplats, sin egen adress, vad människan framför en nyss sa... Jag har kämpat mot den här förvirringen länge nu. Märkligt att ingen reagerar. Jag är väl bra på att låtsas. Utmattningsdepression säger en vän som gick in i väggen och blev en grönsak, efter att jag berättade en del. Jag vet inte. Livssituationen är ju mindre tärande nu på flera plan än vad den varit på många år, så det vore ju just snyggt att krascha precis just nu. Min förhoppning är väl att dimman ska skingras och hjärnan ska börja fungera igen vilken dag som helst. Det måste ju vara större chans för det om man dricker noll alkohol iaf? Det är verkligen inte vin jag behöver. Det hindrar ju tyvärr inte att jag gärna vill ha det. Men, det går vi inte på, som sagt! Min man servar mig med gott te och håller med mig om allt jag säger, fast en del uttalanden är helfnoskiga. Det behöver jag :)

Vita jordgubben

Vad roligt att ni hänger på! Det känns mindre ensamt då. Jag sov bra i natt! Jag börjar oroa mig för suget i helgen, mannen ville göra oxfilé och min hjärna reagerade naturligtvis med en gång med "åhå, rödvin", det finns hemma men det är inte mina flaskor och jag ska inte ha något alls. Får hitta på något annat gott. Det blir en prövning men jag har klarat det förut så jag klarar det nu med.

Mirabelle: Jag har varit sjukskriven två gånger för depression, jag tror att det var förlossnings/utmattnings första gången och sen tror jag att jag fasade ut anti-depp-medicinen för fort andra gången. Äter fortfarande anti-depp men planerar att sluta de närmsta åren, i luuuugn takt denna gång. Jag har fått lära mig en hel del om stress och hur jag ska lägga upp mitt liv för att inte hamna där igen. Förvirring och känsla av att inte ha kontroll är ju ett tecken på att det är för mycket för kroppen, vad bra att du inte lägger på alkohol också. Jag använde alkoholen som självmedicinering ett långt tag, tror det var det som i längden gav ett beroende hos mig. Ta hand om dig...

Vi går in i dag 4! :-D

Vita jordgubben

Idag har jag varit så fruktansvärt trött... Känner mig helt slut. Suget har varit rätt starkt och jag känner en liten sorg över att inte dricka i helgen. Och tvivlar på hur länge jag kommer klara mig. Och om det egentligen behövs så himla lång period... Det maler på i hjärnan. Har sysselsatt mig med städning och barnen. Är ledig till måndag så jag fåt fylla mina dagar med saker så jag inte funderar så mycket.

Mirabelle

Evinnerligt trött. Sorgsen och moloken över den stundande förlusten av fredagslull. Man kanske borde bryta med "hem till soffan rutinen" helt och göra något helt annat imorrn? Istället för att skynda hem efter jobbet kan man ju dra ner på stan och shoppa litet, möta upp maken och äta ute... Om man verkligen inte vill landa i soffan kan man ju gå på bio också. Jag brukar sova som ett barn när jag är på bio. Distraktion och sömn. Två flugor i en smäll!

Vita jordgubben

Det var smart tänkt, att göra något helt annat. Jag är ju oftast igång ändå även med ett glas vin, som att allt blir mysigare med vinet som sällskap. Måla, pyssla, stryka, städa, sätta om blommor, allt blir så mycket mer kreativt. I början. Sen banar det utför ju fullare jag blir och sen lägger jag mig i gästrumssängen och vilar och somnar där med en filt och kläderna på. Sover alltså inte ens avklädd i min säng. Och skäms dagen efter att jag somnat utan att ha klätt av mig, borstat tänder eller i vissa fall tvättat av smink. Blä.

Jag vet att jag vid vissa tillfällen när jag känner mig stark har gjort samma saker fast utan alkohol och med annat i glaset. Bara för att bevisa för alkodjävulen att jag minsann kan göra saker utan att han är där och triggar. Jag såg honom ofta som en djävul förut, den där rösten som sätter igång, beroendet. Då kunde jag vinna liksom. ”Ha ha, vad säger du nu då? Vem har övertaget nu?!”

Nyckelpigan

Välkomna! Känner igen massor, bl a det där om att dricka för att få något gjort... ett tips i början: jag plöjde serier på HBO, Netflix och Viaplay (behövde spola fram tiden lite, man kan få en gratis provmånad på varje). Kram

Vita jordgubben

Tack nyckelpigan!

Dagen gick bra igår. Den kritiska tiden 16.00 när suget är som värst glömde jag bort för jag höll mig sysselsatt. ? Jag var bara lite sur när jag gjorde mat för att jag inte fick ha vinet som sällskap. På kvällen var jag glad och pigg. Sov som en stock när jag tillslut kunde somna.

Idag har jag också kännt mig glad, och pigg! Jag påminns hur ofta jag tänkt på alkoholen tidigare. Tankar som ”snart får jag dricka”, ”när ska jag börja dricka idag?”, ”vad ska jag dricka idag?” Kom upp flera gånger under familjens skridskoåkning. Samma svar kom nästan som en befrielse, jag behöver ju inte tänka på det, jag kan vara mer i nuet. ? Däremot har jag haft ett större sug sen vi kom hem. Flera gånger nästan åkt dit. ”Va f.., bara idag”. Jag härdar ut, det går över och varje gång det kommer och jag lyckas härda ut det känns som en seger, ”haha, poäng till mig!” ?

träningstanten52

Fixeringen vid att jag ska inte dricka i dag! Ja den finns nog hos många av oss. Jag försöker hitta annat som sysselsätter mig och det lyckas för det mesta, men behöver nog också mer intellektuell stimulans och mer umgänge med vänner för att lyckas - eller så accepterar jag att jag dricker lite för mycket nån gång.
Vi får se hur det blir, tror att ett längre uppehåll är bra för att de nyktra kloka tankarna ska komma tillbaks.
Framåt var ordet!

Vita jordgubben

Tack för feedback! Ja vi får stötta varandra och tittar jag runt i forumet så känns det som att man verkligen får stöd här! ?

Idag har jag inte alls känt lika starkt sug som igår och det har gått över snabbare. Jag har fortfarande tankarna på alkohol, tänker hur jag ska lösa situationer och hur jag ska göra när jag träffar andra vid tillfällen då de troligen kommer dricka. Sen får jag påminna mig om att jag tar det då. I morgon blir det jobb och vita dagar med träning! ?

Härligt att läsa dina inlägg, Vita jordgubben, och alla andras kommentarer. Det är så skönt att kämpa tillsammans. Forumet är verkligen en jätteviktig plats. Anonymiteten gör att vi lämnar ut oss på ett helt annat sätt än vi brukar - och får en annan slags feedback, från likasinnade.

Skönt att suget inte är lika stark länge. Sakta, men säkert... Lycka till! ♡

Vita jordgubben

Tack Vinäger! Det är roligare att skriva när man vet att någon läser och att man dessutom kanske kan hjälpa andra som funderar på hur det är att ta bort en del av sitt levnadsätt och ersätta det med annat. För min del handlar det inte så mycket att ersätta, jag gjorde ju mycket ändå fast med berusning i kroppen. Men jag satt igår och sydde små lavendelpåsar (att fylla med torkad lavendel till sommaren och ha bland sängkläder eller garderob) och kom på att det var roligare att göra det nykter för då blev det ju finare. Tänk så många små projekt jag hålla på med som började så bra men blev fulare och fulare ju fullare jag blev och sen slängde jag såklart allt för att det inte blev bra. Jag försöker koncentrera mig på det positiva som det här ger, för visst finns en sorgdel här och skaver. Hur ska det bli när...och när...men sen när...

Dag 8 hade jag inget sug alls för jag var tvungen att jobba över så 16-perioden som är värst gick förbi utan att jag märkte det. Jag kände mig pigg! Framförallt kände jag att det var skönt att kunna andas normalt när folk närmar sig mig och inte behöva hålla andan (för säkerhets skull) för att de inte skulle känna bakislukt från mig. Mycket skamkänslor som inte behövde finnas, jag kände en stor tacksamhet för att jag valt rätt. Folk vet ju om, och undrar säkert hur det går, jag har inte pratat om det så mycket på senare tid. Men nu behöver jag inte skämmas i varje fall, för nu har jag tagit tag i det ordentligt och denna gång ska jag inte falla tillbaka så lätt!

Och det bästa, det bästa av allt är att slippa känna den hemska bakiskänslan!

... och ni ligger lite före. Ni alla här i tråden startade 1:a januari men jag valde medvetet bort det i år. Jag är med er i alla fall trots att jag springer efter, det peppar nästan mig. Jag bävar inför helgen, bävar inför fredagen när jag kommer hem och ska laga god mat och inte får hälla upp ett glas vin. Det ni beskriver är fantastiskt då det känns som att det är jag själv. Mitt drickande av vin, bara vin inget annat, har eskalerat de senaste åren och jag har bara blivit tröttare och tröttare. Aldrig spårat ur utan alltid lyckats hålla en fin och god fasad. Men dagen efter, när man måste blåsa i alkomätaren för att åka iväg en lördag fm eller söndag fm, känslan är hemsk. Det har alltid funnits en anledning till ett glas eller två. När jag gjort något bra, när jag blivit ledsen och arg. Som sagt jag är inne på dag 4 och ni har klarat en helg så det blir ju galant för er alla att klara en helg till då jag behöver ösas med superlativ om hur skönt det var att inte dricka vin under helgen. Jag har inte sagt till någon och till min man har jag sagt att jag inte ska dricka dagen innan träning och eftersom jag tränar nästan varje dag blir det lätt för honom att fatta att; ja okej träning ja. Min kropp orkade inte att dricka vin och sen träna. Redan dag 4 nu har jag känt en lättnad i kroppen vid fysiskt aktivitet och det är sååå skönt. MEN det stora MEN! Mina väninnor som jag nämt tidigare, dom vet inget och de bara väntar på att få träffa mig och dricka vin och snacka. Har ni tänkt på hur mycket social samvaro alkohol skapar. De dricks alltid vin? Idag bjuder man knappt på kaffe längre utan det blir ett glas vin. När mina föräldrar var små och vi åkte iväg på semester då tog de med sig 1 flaska vin och delade på en weekend. HerreGud EN flaska!!! Om vi skulle åka iväg en torsd-sönd packas det ner massor. Dels för att dricka själv och sen kunna bjuda.

Ja hittills har jag bara känt en win win situation och jag är sååå glad att ni alla också är här och känner vacklandet inför vinet ibland för det är lätt att känna sig ensam! Tack för att ni finns och delar med er! Idag väntar en tisdag och jag känner mig glad! Kram på er alla!

Vita jordgubben

Hej Pellisan! Jag är glad att kunna peppa! Jag kände också lite sådär i början, att alla andra var före och att jag bara hade börjat och hur skulle jag kunna klara det lika bra... Men dagarna går och rätt vad det är så är du där! Mitt tips är att sysselsätta dig, gör ett schema på vad du ska göra om det så behövs. Då får du mindre tid att tänka på alkoholen. Jag har också tänkt fokusera mer på träning. Jag tänker 10 min på vår roddmaskin varje dag utom någon vilodag. Promenader på det när jag känner för det. Tror det blir bra för att få upp träningslusten igen och det blir inte för stor omställning för kroppen som nog har fullt upp med abstinensen och chocken över att inte få någon påfyllning. :-) Dina väninnor... kan du dra en vit lögn om att du är dålig i magen och måste ta det lugnt med vin ett tag? Ni kanske kan träffas på andra sätt än att sitta och dricka? Jag håller med dig, i hela mitt liv har alkoholen funnits med som någon slags självklarhet och ifrågasättande om den inte är med, i min familj nästan sura miner om det inte bjöds på ett glas vid festligheter. Tror det är själva attityden kring det som många har, det finns inget annat sätt, för man vet inget annat liksom.

Dag 9: Suget är nästan helt borta och kroppen minns knappt hur det kändes tror jag. Jag är glad! Och pigg! Tisdagen brukar vara min värsta dag då jag jobbar sent och känner mig så urlakad när jag kommer hem. Men nu kändes det inte alls lika jobbigt längre. Om man säger såhär: Innan var känslan "Det är bara onsdag i morgon" och nu är den "Det är redan onsdag i morgon". Innan var det: "På helgen kan jag dricka utan skam för då dricker alla andra med", nu är det "På helgen ska vi åka mer skridskor, och så ska jag passa på att träna mer och kanske gör jag det och det...

En till sak som verkligen gjorde mig förvånad var att när jag busade med ett av barnen så började jag skratta, på riktigt! Innan har jag skrattat och haft kul men det här skrattet var något annat, jag skrattade och skrattade och undrade om det verkligen var jag? Som att jag inte kände igen mig själv! Som att det var mitt riktiga jag som verkligen var med, på riktigt. Innan har jag ju varit där men inte så närvarande eftersom jag ändå var berusad och i en annan värld. Nu var jag där och vi var tillsammans och vi skrattade så hjärtligt båda två, så äkta! Det var en väldigt fin stund...

Det blir som ett nytt liv. Det är sådana dagar det gäller att komma ihåg när allt känns hopplöst och man längtar efter ett glas vin. Jämföra den dagen med en bakis-morgon, valet är egentligen lätt - ändå blir det så ofta fel. Den där A-hjärnan...

Ha en bra dag! ♡

Hej alla! Och tack Vita jordgubben för dina ord! Inatt har jag sovit uselt men tror det är för att min lilla vovve har legat och smaskat heeela natten. Nåja, jag är så jäkla nöjd över mig själv. Jag springer hack i häl med alla andra, och jag kommer aldrig ikapp er men "so what" vi springer ju slingan ihop. Idag är det lillördag dvs onsdag och det kommer att bli kritiskt för mig eftersom jag alltid har fixat god mat och ställt fram vin på bordet. Inte idag, god mat får det bli och kanske någon god läskeblask men NEJ till vin. Det är så oerhört skönt att vakna pigg dock inte så utvilad jämt men det kommer väl. Min man har inte sagt ett ljud om att jag inte dricker vin på kvällarna längre, lite trist tycker jag för lite uppmuntran kan jag väl få? Min vänner har jag sagt att jag vill "ha en vit månad" och alla har faktiskt tyckt att det är ett skönt beslut och vill göra lika. Ha en fin nykter dag alla!