Hej på er alla.

Nu blev det äntligen dags att lägga ner det här med drickandet.

Under senaste 1,5 åren har det eskalerat till ren idioti.

Jag är en väldigt aktiv person som älskar att träna och anstränga mig fysiskt, men mitt psyke har inte varit så starkt alla gånger vilket har resulterat i att jag medecinerar bort det med alkohol. I min rena ångest har jag lovat mig själv flera gånger att jag ska lägga ner drickandet för barnens skull, för sambos skull o.s.v. men jag har alltid fallit tillbaka. Sambon har vid flertalet tillfällen kommenterat mitt drickande och även att mitt humör har försämrats på senaste när jag dricker.

Jag är inte en person som kan lära sig att dricka med mindre, för jag dricker endast för att känna ruset. Struntar fullständigt i vad det smakar sålänge jag blir onykter.

Det är dags att sluta ha kvällar (flera i veckan) som innebär natta barn, träna, dricka mig full och sedan ångest.

Jag har sneglat på denna sida flera gånger och sedan slagit bort tanken att det där är inte jag. Men det är det, i allra högsta grad, och det är fanimig dags att sluta sopa problem under mattan och sluta tro att man är själv.

Virrpanna

Då är det minst sagt dags o börja supporta varandra lite. Tack för svaret och att man får lite svar och perspektiv och peppning är aldrig fel.

Mirabelle

"Ingen annan ser något problem, så då har jag inget problem." Jag dricker mig inte berusad inför andra människor på tex fester, så jag gör aldrig bort mig. Barnen har aldrig sett mig full. Jag vet precis i vilken takt jag ska smutta vilken mängd, för att nå ruset efter att de somnat och jag själv snart ska i säng. Jag har inte utvecklat tolerans för stora mängder alkohol, utan blir berusad på 2-3 glas vin. Men det är ruset jag är ute efter. Det är målet. Flykten. Och jag längtar efter den.

Fortsätter jag på den här banan kommer jag snart att göra bort mig... Intressant var också att notera resultaten när jag gjorde de där självtesterna på nätet. Enligt de testerna ligger jag i övre skalan av riskbruk! Varning varning varning. Fyra glas vin på fredag. Tre glas på lördag. Två glas vin på söndag och två glas till någon dag i veckan. Dricka sig berusad regelbundet. Mer än så behövs visst inte för att en kvinna ska få diverse skador och utveckla ett beroende. Är de överdrivet puritanskt skapade, de här testerna, kan man ju fråga sig... Men, nej det tror jag inte. Jag håller ju uppenbarligen på att utveckla ett beroende. Det märker jag ju. Så nu sopas här inte något mer under mattan. Härligt att du är med på resan!

Ja, det viktigaste är ruset. Håller med om att det inte spelade någon roll vad som dracks, ju högre procent, desto bättre. Alla dessa slattar, en mun whiskey, en mun vodka, en mun Skåne, en mun rom, en mun Baileys... Bläää! Allt för att det inte skulle märkas hur mycket det minskade i flaskorna. Detta smygande är så otroligt skönt att slippa, oron över att bli upptäckt.

Vi dricker för att vi har ångest, men jag undrar hur mycket av den vi skapar själva genom just alkoholen.

Bra att du redan nu insett att du inte kan dricka mindre, det som kallas normalt - vad nu det är. Det är trots allt det de flesta trillar dit på, att efter några veckors nykterhet tro att de kan dricka lite.

Jag håller på dig, lycka till!

Virrpanna

Hej och tack för alla svar.

Ja jag tänker också på det, alla menlösa gånger på systemet man har försökt plocka ihop en ”gottepåse” tex... vem försöker man lura. ”Bara jag tar några finare dyrare öl, då blir det nog lättare att hålla det lagom...”

Men nej som ni också nämner ovan, har det gått så långt som de gjort för vissa, så hade ren etanol och en trasa dugit fint antar jag.

Virrpanna

Igårkväll var en fantastiskt bra kväll, med läsk och ostbågar, en hel natts sömn nu utan ångest eller svettningar. Så jäkla skönt att vakna utvilad, pigg, ha ork och humör för dagen. Detta är nog sånt man ska pränta in i minnet tills den dagen då ett sug efter A kommer. Hade fruktansvärd abstinens igår eftermiddag.