"Smygsupande mamma"...är jag inte bättre än så...är jag inte bättre än min mor??"

Då var det dags för mig att ge mig in i kampen om nykterhet för första gången...och första gången för mig här.
Detta efter 7 år av smygsupande VARJE dag och efter 4 år av smygsupande mamma VARJE dag.

Jag vaknade upp klockan 4 på natten mellan söndag och måndag denna veckan och fick min första rejäla ångest-attack. Huvudet snurrade, men stannade till sist på "Jag måste sluta...ngt måste hända!" Dagen efter var jag så slut så jag sjukskrev mig från jobbet och bestämde mig samtidigt för att detta skulle bli första dagen i kampen mot mitt nyktra liv. Inte bara för mig utan för min underbara sambo och min fantastiska dotter på snart 4 år.

Jag är uppvuxen med alkoholiserade föräldrar och våldsam far och har fått uppleva sådana hemskheter som inget barn ska behöva uppleva. Trots detta så var jag toppstudent och tog även universitetsexamen. Jag har idag ett bra jobb och ett fint radhus och skulle nog aldrig kunna drömma om ett bättre liv...om jag bara slapp alkoholen.

Jag har alltid tyckt om att dricka alkohol och var en partyprinsessa från 15 års ålder och fram till 30 år då jag blev hemkörd från Stureplan av polisen och bestämde mig för att aldrig bli sååå full igen och det har jag faktiskt inte blivit heller. Jag har nog egentligen aldrig varit speciellt full efter det....men berusad är jag varje dag sedan dess och fortfarande. Det började med 1 folkis/kväll till ett glas vin/kväll till 2 glas/vin/kväll.....till nu 1 flaska vin/dygn. En hel flaska vin/dygn! Hur fasen hamnade jag här?? Jag är inte dum och har det fantastiskt bra och har upplevt vad alkohol kan göra när det blir som värst....ändå är jag HÄR....

Vad som är ännu konstigare är att ingen vet förutom jag...och inte bara det...Alla tror att jag är anti-alkohol och dricker minimalt. Kan ni förstå att jag har lyckats komma undan med att dricka 7 flaskor vin/vecka?! Min sambo och lilla tjej är hemma på kvällarna och helgerna och ändå har jag lycktas. Jag är även mycket uppskattad på jobbet och ingen skulle ens fundera på om jag dricker för mycket.

Jag har länge funderat...och övertala mig själv att jag inte har något problem då jag faktiskt inte påverkar någon annan än mig själv tills natten med ångesten. Det var den natten jag kom på att jag faktiskt påverkar någon annan än mig själv! Jag är inte mig själv (om än inte full), jag smyger till köket var 5:e minut för att ta en klunk och lämnar då dotterns och min lek, jag somnar kl 20:00 på kvällarna för att jag är helt slut och jag och min sambo får ingen egentid, jag håller mig hemma när sambon och dottern går ut och leker så jag kan drick i lugn och ro och jag skadar mamman till mitt barn.....

Jag har många gånger provat att "På måndag slutar jag helt enkelt! Hur svårt kan det vara?! Jag är ju ingen A-lagare!", men så kommer måndag em efter jobbet och min kropp ger sig inte! "JAG MÅSTE HA VIN!! ...annars kan du likaväl gå och lägga dig och dö i tristess!" Jag har hittills lytt min kropp, men nu måste jag våga trotsa för att se om det finns något på andra sidan.

Har jag lyckats trotsa vad min kropp skriker till mig...njaee...
Jag har från måndags fm haft ett sånt sug så jag är helt lamslagen, likgiltig...känns som meningen med livet har försvunnit! Varje minut är en kamp mellan mig och min kropp. Lycklig med alkohol eller olycklig utan?! I måndags em när dottern kom hem från förskolan så kunde jag inte ens prata med henne för att jag var så lamslagen och förvirrad....jag tog en halv dl vin vilket hjälpte mig att klara resten av kvällen. Sov knappt natten mellan måndag och tisdag trots sömntablett. Tisdagen var samma kamp....varje minut skriker kroppen efter alkohol....bara ett glas, bara en mun då?? Jag höll mig till kl: 15 och tog då en 33 cl öl och på kvällen en halv dl likör (Allt vin är slut hemma). I går somnade jag gott och sov hela natten.

Nu är det onsdag och jag sitter här i soffan (sjukskriven från jobbet denna veckan för att klara kampen) och fortfarande varje minut en kamp!

Jag vet inte vad som är rätt sätt att sluta eller vad som är lättast (inget är ju lätt så klart). Jag tror inte jag kan ta hand om min dotter om jag inte tillåter mig den där halva dl likör eller en öl under en period och sedan se om det blir lättare med tiden att helt sluta. Att gå från en flaska vin/dag till inget alls blir man ju helt galen av! Jag kanske inte borde vara stolt, men jag det är jag! Jag har lyckats gå från en flaska till en halv dl eller en öl...det trodde jag aldrig när första suget kom!

Tilläggas ska att jag inte tänker söka hjälp då inget vet eller kommer att få reda på detta.

Usch vad mycket text det blev....men jag har i alla fall lyckats hålla mig från alkoholen i 30 min ;)

Tack för att ni lyssnade....

Mirabelle

En eloge till dig som kämpar så tappert. Du ska visst vara stolt! Du har kommit till insikt. Du har börjat utkämpa kampen. Och du hänger i, trots att du tror ska bli galen. Trots att det vore så mycket enklare att förtränga problemet och fortsätta som vanligt. Jag har tänkt som du många gånger, att varför ska jag förvägra mig när jag inte skadar någon annan? Men så vet man ju, som MondayMorning skrev i en tråd här på forumet, att när det går åt helvete med alkohol så går det jävligt fort helt åt helvete. Man har en illusion av kontroll under lång tid, ”bara” riskbruk. Men sen plötsligt rasar hela livet, allt man byggt upp och håller kärt. DET vill jag inte gå igenom. Inte du heller. Därför för vi den här kampen nu, var och en på sitt sätt och enligt de egna förutsättningarna. Välkommen hit! Jag hoppas innerligt att du ska stanna kvar här, läsa, skriva och kämpa. Låt svaren på din situation värka fram litet i taget. Lita på processen. Kram

Virre80

Tack! Tänk att jag trodde att jag var ensam....

Mirabelle

Du är aldrig ensam. Det finns alltid någon därute som vill ta din hand. Låt oss följas åt på resan!

Tragikomisk

Jag har haft typ exakt samma beteendemönster, Bara det att jag drack runt 40cl starksprit varje dag efter jobb samt mer på helgerna. Lyckades ta mig ur det under ca 1 års tid när jag hittade hit, sen föll jag tillbaka men börjat skriva här nu igen.
Vill egentligen bara hälsa dig välkommen och be dig att kämpa för allt vad du förmår. Hjälps åt!

krokusen

Oj så imponerad över vilken kämpe du är! Ditt liv har inte rasat än, men hade du fortsatt hade det bara varit en tidsfråga. Så fantastiskt starkt av dig att orka bryta detta. Och kan väl vara farligt att abrupt bryta om man druckit riktigt mycket länge? Många klarar det inte, men funkar kanske på dig? Oavsett bra att du gör detta, för ditt barns, och din mans slull. Men framförallt för DIG!

det är ju faan att det ska vara så svårt att sluta. Men herregud, det är ju det som är sjukdomen! Börjar fatta det nu, jag vill väl egentligen inte acceptera att det är så illa som det är. Men jag är ju densom oftast har ett ärende till pizzerian på kvällen, den som syns lika ofta som "riktiga" alkisar på systemet, den som har för höga levervärden, den som aldrig lyckas gå ned i vikt för att jag häller i mig 5-7 starköl varje kväll ... Ofta känns det som om jag pratar om någon annan när jag skriver ned sanningar om mitt drickande. Hade jag sett någon som mig skulle jag genast vilja säga till den personen att skärpa sig, att du kommer att dö i förtid om du inte slutar. Och det är väl egentligen vad jag gör varje dag, har eviga diskussioner om mitt drickande. Så mkt tid och energi det tar, och så mkt bättre saker jag kan göra. När jag läser om din kamp så blir jag så sugen på att haka på. I kväll har jag köpt biobiljett så jag kan tänka på ngt annat än alkohol, och jag ska ta bilen till biografen så att jag inte övertalar mig själv att bara en kväll till som jag tänkt i så många år. Nu tar vi en dag i taget!

Virre80

Som rubriken....jag är helt förstummad över hur många fina människor det finns som jag inte kände till! Kan nog räknas till det första och enda positiva med alkoholen....att jag hittade hit och till er! ;) Äntligen kan man vara helt ärlig. Det är en stor hemlighet att bära ensam. Tänk att ni är de enda i världen som vet...

Kampen mot den j-a alkoholen fortsätter! ...minut för minut....

Finns det någon mer som är på dag 3 tro?

Så bra och starkt att du är här ! Jag är på dag 4.. och har det TUNGT idag.. haft sug och ångest.. som börjar släppa greppet nu sakta.... MEN .. jag andas.. och har sagt till mig själv att det får vara bra med alla måsten idag.. det enda jag måste göra idag.. är att stå emot.. inget annat. struntar i allt vad städning och krav heter idag.. idag ska jag bara vara nykter.. 3 dagar är nått att vara stolt över.. varje minut du klarar utan.. är en seger.. så var stolt över dig själv.. du tar det i din takt! Vi finns här! kramar

Virre80

Tragikomisk - Hur lyckades du ta dig ur det? Blir man av med suget och tron att alkohol är livet?

Jag har haft A som snuttefilt länge.. och iim att man oftast har kunnat kontrollera livet ändå.. så har jag väl trott att det var ok att dricka så mycket som jag gjort.. men jag märker ju att det inte håller i längden.. det har ju varit en så stor glädje också i A.. underbart till maten.. döva känslor.. minska stressen ( särskilt efter jobbet det är också min klassiker) MÅSTE HA VIN EFTER JOBBET FÖR ATT KOPPLA AAAAAAV! Åh jag vet hur det känns.. jag har inte lyckats ta mig ur detta helt.. långt ifrån.. och eventuellt kommer jag kanske dricka igen.. jag vet ingenting.. det jag vet.. är att jag måste stoppa tillförseln av A till min kropp och mitt hjärta och mitt huvud.. föra tt få perspektiv.. suget försvinner.. det vet jag.. sen kan det ju komma tillbaka men det gäller att hitta strategier för att undvika flaskan.. tanke mönster.. sysselsättning... jag tror att vi båda kommer inse att livet är så mycket mer än A och så mycket bättre än A.. men det får ta tid.. du har kommit en bra bit på vägen som insett att du kanske inte mår så bra av A.. och du har skurit ner... BRA början..! Som jag skrev har jag haft enormt sug idag.. lamslagen.. totalt.. men nu.. börjar det lätta... suget stannar inte kvar för alltid.. det går över jag LOVAR dig! MEN det handlar om att ta bort både det fysiska behovet men även det psykologiska behovet.. som kan vara nog så starkt.. ta en minut i taget Virre... andas djupt.. ( det hjälper) .. tänk inte imorgon eller om en vecka.. tänk NU. Just NU ska jag vara nykter. Skriv av dig här.. vi läser.. lyssnar.. förstår dig.. och vill stötta! KRAMAR

Tragikomisk

Jag har ju knappast lyckats ta mig ur det inu, inne på 6 vita dagar nu tror jag.
Den här gången när jag slutade var för att jag var rädd för min hälsa mentalt samt även fysiskt. (Ej fått några men fysiskt mig veterligt än dock) däremot blir jag konstig psykiskt av alkohol, galet kontrollerande mot min fru givetvis även det i smyg, orkar inte ha med människor att göra samt att jag ser livet så jävla mörkt den nyktra tiden när jag dricker. Redan nu märker jag stor skillnad, framförallt på jobb.
Men det där är nog så otroligt olika för människor, vissa får nog svårare abstinens än andra men det GÅR att ta sig ur! Det är inte ens särskilt svårt! Det SVÅRA är att inte falla dit igen, att vara konsekvent. Som någon skrev här så är många alkoholister väldigt engagerade och går in 110% i saker tills ”kicken” och belöningen lagt sig. Sen tröttnar man.
Konsten är att hitta andra kickar, för livet ska ju inte behöva bli tråkigt bara för att man inte får kemisk lycka längre.
I min förra period började jag hoppa fallskärm, det gav en jävla kick och blev något jag ständigt längtade till.
Stå emot helvetet och låt det lägga sig, tänk att ALL världens dörrar står öppna för dig men att Fylle-dörren är stängd för den är den kortaste stigen och leder bara till en jävla avgrund trots att vägen dit ser inbjudande ut. Börja Träna, Frossa i godis, bygg en spikmatta och öva på att bli fakir, engagera dig i familjen, kolla gladporr eller vad fan som helst så länge det är utan Alkohol men får dig att må bra. Hjärnan kommer att börja vänja sig av med tanken på Alkohol sen, men gud ska veta vilka jävulusiska prövningar man blir satt inför. Men nu e det slut, vi har tagit vår ranson och hänger med våra likasinnade här.
Idag fixar vi det!

Virre80

Då var klockan 16:30 och jag insåg att jag inte kan klara kvällen utan ngt litet som mina två första kvällar...(alkoholen som talar...jag vet)

Ikväll blir det en folköl som max...

En folköl är bättre än en flaska vin...men trots detta känns det som om man misslyckas! Jag hade tänkt total-stopp när jag lade planen i måndags...

Du är tokstark. Om detta intag e vad som krävs just nu... så OK men låt det vara så då! Du har minskat intaget! Hurra för dig. Att slå på sig själv blir enbart fel. Leder ingenstans . Bra jobbat. En minut i taget. Jag tror på dig!

Tragikomisk

Jag dricker non A öl på tväre! ( låtsar det e starköl)
Känns ibland som det lurar hjärnan lite.

Gonzo

Hej!

Jag känner igen mig i mycket. Kanske särskilt det där med att så länge man fungerar och är uppskattad på jobbet så har man ju inget problem. Jag har länge resonerat likadant, men har på senare tid märkt att jag ju faktiskt inte fungerar. Inte fullt ut. Ingen knackar mig på axeln och påpekar att jag luktar gammal fylla, och ingen tycker att jag inte levererar det jag ska. Gott så.

Men det är så tydligt för mig själv att jag är långt ifrån min gamla kapacitet. Jag har aldrig tidigare nöjt mig med att vara "helt okej". Jag vill vara jävligt bra. Inte för att jag har extrema krav på mig själv, utan för att jag vet vad jag går för och vill gärna utnyttja det. På senare tid har det blivit en ansträngning att leva upp till "helt okej".

Nu har mitt drickande sett lite annorlunda ut än ditt. Jag har bara druckit dagligen i korta perioder, men å andra sidan har jag druckit bra mycket mer än en flaska vin när jag druckit...

Jag nådde någon form av personlig kraschpunkt igår och tog kontakt med VC. Alldeles för tidigt för att jag ska kunna svara på vad det ledde till, men de skrev ut Campral till mig och det känns som en bra och framkomlig väg. Just nu iaf. Det kanske kunde vara värt att kolla upp för dig också?

Kram och lycka till!

Virre80

Tack för all stöttning och jag önskar att vi alla kunde lyckas!

Jag lyckades inte med mitt mål om total-stopp från och med måndags, men ser jag mig som misslyckad nu så är ju allt kört.

Jag tycker det värsta är att man känner sig så fruktansvärt rastlös och tom och man vet liksom inte vart man ska ta vägen på em/kväll utan alkoholen....Börjar fundera på om jag inte kan bli lycklig eller produktiv/normal utan alkohol...Kommer allt att kännas meningslöst utan alkohol?

Just nu kan jag inte se positivt på detta....gahhh!!

Tror att alkoholfri öl får bli nästa steg!

Lycka till ni fina...känns som ni är starkare än mig...

krokusen

Fint att du höll dig till 1 dl och en folköl. Om du lyckades stoppa)(och det inte tog slut) så är det ju en enorm bedrift. Men. Jag funderar på om du måste ha alkohol hemma? Jag klarar det inte, möjligtvis whiskey (som jag avskyr), men vin, öl, likör mm skulle inte gå.
Och kom ihåg att inte se det som en gigantiskt misslyckande, uran bara ett litet snedsteg. Idag är en ny chans. Tillsammans är vi nyktra idag!

Virre80

Tack mina vänner för all stöttning! Det hjälper mig att vilja fortsätta kampen (som jag nog hade avslutat redan dag 1 om ni inte fanns).

Det blev inget mer än 1 folköl och knappt en dl likör igår trots att jag satt uppe i 3 timmar efter det och tittade på TV....och skumt nog hade jag inte ens något mer sug?! Jag lade mig helt klar i huvudet...heeelt nykter! GUD vd skönt det var!

MEN...det första jag tänkte på när jag vaknade var alkohol...phuu! Jag bestämde mig för att snabbt gå och köpa 0-öl som jag har hemma om suget blir för stort.

Nu är all "god" alkohol slut här hemma förutom 3 st folköl...som jag tyvärr inte kan slänga då min sambo tar ngn då och då och skulle undra varför jag har slängt ut dem. Ärligt så vill jag inte slänga dem heller. Om jag håller på att tappa modet så är de bättre än att jag åker till systemet och köper en bag.

Hur känner ni nu efter ett par dagar? Jag känner fortfarande att jag inte kommer bli lycklig utan alkohol och livet, maten, städandet och fixandet känns meningslöst och tråkigt....Hoppas den känslan försvinner!

Idag kör jag ett steg närmare helt utan alkohol!

Lycka till alla!

Mirabelle

Den där känslan av sorg och meningslöshet försvinner. Snabbare än man tror faktiskt. Jag är på dag 25 och minns inte riktigt hur det känns att dricka alkohol. Det låter skitkonstigt, jag vet. Jag tycker det låter klokt att låta folkölen stå där som en nödutgång. Ju längre tid som går utan att du handlar på systemet, desto mer kommer det att ta emot att göra det. Kämpa på, du är så tapper! Kram

Virre80

Folkölen....

Tur att det är det enda som finns hemma! Försöker hålla mig till en...

Tänk att vara på dag 25!....du är helt makalöst duktig! Längtar dit!