"Smygsupande mamma"...är jag inte bättre än så...är jag inte bättre än min mor??"
Då var det dags för mig att ge mig in i kampen om nykterhet för första gången...och första gången för mig här.
Detta efter 7 år av smygsupande VARJE dag och efter 4 år av smygsupande mamma VARJE dag.
Jag vaknade upp klockan 4 på natten mellan söndag och måndag denna veckan och fick min första rejäla ångest-attack. Huvudet snurrade, men stannade till sist på "Jag måste sluta...ngt måste hända!" Dagen efter var jag så slut så jag sjukskrev mig från jobbet och bestämde mig samtidigt för att detta skulle bli första dagen i kampen mot mitt nyktra liv. Inte bara för mig utan för min underbara sambo och min fantastiska dotter på snart 4 år.
Jag är uppvuxen med alkoholiserade föräldrar och våldsam far och har fått uppleva sådana hemskheter som inget barn ska behöva uppleva. Trots detta så var jag toppstudent och tog även universitetsexamen. Jag har idag ett bra jobb och ett fint radhus och skulle nog aldrig kunna drömma om ett bättre liv...om jag bara slapp alkoholen.
Jag har alltid tyckt om att dricka alkohol och var en partyprinsessa från 15 års ålder och fram till 30 år då jag blev hemkörd från Stureplan av polisen och bestämde mig för att aldrig bli sååå full igen och det har jag faktiskt inte blivit heller. Jag har nog egentligen aldrig varit speciellt full efter det....men berusad är jag varje dag sedan dess och fortfarande. Det började med 1 folkis/kväll till ett glas vin/kväll till 2 glas/vin/kväll.....till nu 1 flaska vin/dygn. En hel flaska vin/dygn! Hur fasen hamnade jag här?? Jag är inte dum och har det fantastiskt bra och har upplevt vad alkohol kan göra när det blir som värst....ändå är jag HÄR....
Vad som är ännu konstigare är att ingen vet förutom jag...och inte bara det...Alla tror att jag är anti-alkohol och dricker minimalt. Kan ni förstå att jag har lyckats komma undan med att dricka 7 flaskor vin/vecka?! Min sambo och lilla tjej är hemma på kvällarna och helgerna och ändå har jag lycktas. Jag är även mycket uppskattad på jobbet och ingen skulle ens fundera på om jag dricker för mycket.
Jag har länge funderat...och övertala mig själv att jag inte har något problem då jag faktiskt inte påverkar någon annan än mig själv tills natten med ångesten. Det var den natten jag kom på att jag faktiskt påverkar någon annan än mig själv! Jag är inte mig själv (om än inte full), jag smyger till köket var 5:e minut för att ta en klunk och lämnar då dotterns och min lek, jag somnar kl 20:00 på kvällarna för att jag är helt slut och jag och min sambo får ingen egentid, jag håller mig hemma när sambon och dottern går ut och leker så jag kan drick i lugn och ro och jag skadar mamman till mitt barn.....
Jag har många gånger provat att "På måndag slutar jag helt enkelt! Hur svårt kan det vara?! Jag är ju ingen A-lagare!", men så kommer måndag em efter jobbet och min kropp ger sig inte! "JAG MÅSTE HA VIN!! ...annars kan du likaväl gå och lägga dig och dö i tristess!" Jag har hittills lytt min kropp, men nu måste jag våga trotsa för att se om det finns något på andra sidan.
Har jag lyckats trotsa vad min kropp skriker till mig...njaee...
Jag har från måndags fm haft ett sånt sug så jag är helt lamslagen, likgiltig...känns som meningen med livet har försvunnit! Varje minut är en kamp mellan mig och min kropp. Lycklig med alkohol eller olycklig utan?! I måndags em när dottern kom hem från förskolan så kunde jag inte ens prata med henne för att jag var så lamslagen och förvirrad....jag tog en halv dl vin vilket hjälpte mig att klara resten av kvällen. Sov knappt natten mellan måndag och tisdag trots sömntablett. Tisdagen var samma kamp....varje minut skriker kroppen efter alkohol....bara ett glas, bara en mun då?? Jag höll mig till kl: 15 och tog då en 33 cl öl och på kvällen en halv dl likör (Allt vin är slut hemma). I går somnade jag gott och sov hela natten.
Nu är det onsdag och jag sitter här i soffan (sjukskriven från jobbet denna veckan för att klara kampen) och fortfarande varje minut en kamp!
Jag vet inte vad som är rätt sätt att sluta eller vad som är lättast (inget är ju lätt så klart). Jag tror inte jag kan ta hand om min dotter om jag inte tillåter mig den där halva dl likör eller en öl under en period och sedan se om det blir lättare med tiden att helt sluta. Att gå från en flaska vin/dag till inget alls blir man ju helt galen av! Jag kanske inte borde vara stolt, men jag det är jag! Jag har lyckats gå från en flaska till en halv dl eller en öl...det trodde jag aldrig när första suget kom!
Tilläggas ska att jag inte tänker söka hjälp då inget vet eller kommer att få reda på detta.
Usch vad mycket text det blev....men jag har i alla fall lyckats hålla mig från alkoholen i 30 min ;)
Tack för att ni lyssnade....