Idag har jag varit spik nykter i 10(!) dagar och det har gått mycket lättare än jag trodde. Det var jobbigt i fredags med övergången till helg men sedan har det gått bra. Nu har jag inte druckit enorma mängder men definitivt över rekommenderad mängd, kanske 20 “glas” eller enheter eller vad man säger i veckan. Mer om det varit något speciellt.

Idag gick jag in i stadens nyöppnade alkoholfria gourmetbutik och köpte några flaskor vin och några öl. Plus att jag köpte grejer för att lära mig virka. Jag behöver något att göra när fingrar och hjärna blir rastlösa. Lite som fidget spinners för vuxna... Tidigare har jag smuttat vin eller plockat i mig godis...

Tess45

Is tha shit!
Det är så skönt att hålla hjärnan och fingrarna sysselsätta med annat än att pimpla A.
Nåja, en och annan karamell slinker nog ner emellanåt men det känns ok. ?

Ene sonen har i eftermiddag attityd from hell. Allt är negativt. Trots och tvärtemot. Jag har försökt vara en lugn och förstående förälder men just nu känner jag ångesten komma krypande. Ingen lyssnar. Ingen tar eget ansvar. Varför ska då jag hela tiden försöka?
Vad skönt ett glas vin eller två hade varit nu... Att fá tillbaka självförtroendet. Att kunna styra upp en mysig fredagkväll. Att kunna låtsas som om allt är normalt. Att jag är normal. Att få uppleva illusionen av att vara som alla andra.

Emma79

..har det ju sådär!

Trotsiga barn, vidbränd middag, sur make, pms, oputsade fönster, full tvättkorg...

Det är ju bara att man inte pratar om det eller visar det på Instagram.

Livet är tufft ibland men det kan vända så fort.

Hoppas att du finner lite lugn i helgen ?

Jag vet inte hur jag ska hantera ångesten, nedstämdheten och sorgen över att ha misslyckats med att uppfostra barn som respekterar mig.

Emma79

Hur gamla dina barn är. Och man vill så gärna peppa, men ibland blir det så klyschigt. 11 nyktra dagar (?) är ju ett första steg, på att DU respekterar dig själv. Det kan ju vara en start. Men jag vet, barn kan vara apjobbiga ibland.

Jag brukar ta en lång dusch. Enda stället man får vara ifred?

Mirabelle

Hej! Ångest över föräldraskapet är du definitivt inte ensam om... Hur gamla är dina barn? Det finns hjälp att få från olika instanser om man känner att man kört fast i sitt föräldraskap och samvaron har fått en negativ klang. För den som vill stärka sig i sin föräldraroll och leva i harmoni med sina barn finns det bra föräldrautbildningar, grupper mm att ta del av. Många lyckas tex vända den negativa utvecklingen genom att gå en kurs som heter COPE. Det är litet olika vart man ska vända sig beroende på barnens ålder och vilken kommun man bor i... Ett hett tips från mig är även att läsa på om förhållningssättet "Låg-affektivt bemötande". Det hör man mest talas om när det gäller särskilda behov, som bokstavsdiagnoser eller autism. Men jag är rätt säker på att skulle alla vi som klarar av att styra vår affekt använda oss av det förhållningssättet gentemot alla medmänniskor, stora som små, så skulle allas vår tillvaro bli harmonisk som genom ett trollslag... Kram till dig denna tunga fredagkväll!

Vissa dagar är jättebra medan andra verkar som om någon tryckt på fel knapp. Barnen är i lågstadieålder med humör och trots som tonåringar.
Vi vuxna har läst på både Hejlskov och Greene om lågaffektivt bemötande och samarbetslösningar. Det funkar kanon. Ibland. Men inte när det verkligen behövs. Som idag. När man bara får tråk tillbaka.
Nu ligger jag i sängen och gråter i väntan på att min partner kommer hem.

Mirabelle

Ja vad göra när inte enns LAB funkar? Ibland gör det ju inte det... Enligt min erfarenhet handlar det då om att personen i fråga är extremt kontaktsökande i sin affekt. Då blir personen ytterligare provocerad av att vi motstår affektsmitta och vägrar "mata konflikten". Kanske inte det som händer hemma hos er. Det är bara en personlig association. Jag har iaf inte stött på ett enda proffs (hos BUP, habilitering, autismcenter, ADHD-center mm) som kan svara på vad man gör då, när LAB bara provocerar och leder till att personen intensifierar sitt konfliktsökande. Vad är plan B? Proffsen står handfallna. Inte undra på att en vanlig, dödlig, fredagstrött förälder ligger i sängen och gråter och känner sig misslyckad... Du ÄR inte misslyckad. Du gör ju allt rätt. Ibland går det åt helsicke ändå. Kram

Mirabelle

Att vara krock-kudde kan kännas så in i helskotta otacksamt och hopplöst att man vill kräkas på alltihop... Eller rymma hemifrån med en circus... Eller hälla i sig en flaska vin. Det är OK att känna så. Styrkekram till dig!

Inga diagnoser satta än men båda barnen ska utredas inom de närmsta månaderna. Tror ingen av dem är ”renodlad” diagnos utan möjligtvis 2E men vi får se. Jag läste också om dopaminlow, det var intressant. Stressbägaren är väl fylld snabbt just nu...

Trots eftermiddagens ångest, tårar och tomhet klarade jag det! Bara alkoholfritt vin och en påse godis ?
Nu har jag en förlamande “efter ångest”-huvudvärk med trötthet..
jag ska bara klicka i en stor fet nolla på alkoholintag i loggen sedan ska jag sova.
Godnatt!

Denna morgon är jag stolt och glad. Jag föll inte för frestelsen igår. När barnen lagt sig virkade jag en stund och tog sedan två glas alkoholfritt vin med min partner i soffan. Där kom också kommentaren jag väntat på:
“Någon gång kan vi ju dra till det men då kanske vi får ordna barnvakt och åka någonstans...” Jag tror att det sakta börjar gå upp ett ljus om att jag kanske menar allvar. I morgon är det två veckor. Jag vet inte om jag kommer prova att dricka måttligt eller stanna i alkoholfrihet.

Min tanke just nu är att först och främst avgifta kroppen. Från alkohol i första hand. Från koffein i andra hand. Egentligen tror jag att jag skulle behöva sockerdetoxa också. Alla dessa fungerar ju på liknande sätt och triggar belöningscentrat i hjärnan. Jag blir tillfälligt glad och/eller pigg. Hittills har jag bara bytt ett beroende mot ett annat när jag velat dra ner på något annat.
Mindre godis/kolhydrater = mer alkohol= mer kaffe och ångest dagen efter...
Mindre alkohol = mer godis/kolhydrater och kaffe = mer ångest på morgoneb

En tanke är att om jag drar ner för att sedan sluta helt med alla tre så måste jag stilla rastlösheten och ångesten på bättre sätt. Synd att jag inte gillar att träna eller städa...

Emma79

Härligt att du fixade det igår!

Jag tror att man måste ta en sak I taget, börja med den värsta!

Jag har sockersug som aldrig förr men behandlar det med frukt och tap keso. Det låter skittrist men verkar funka.

Kaffe blir de små glimtarna under dagen, undviker brygg då kvantiteterna är lite som BIB, fri tillgång. Nej det blir 3 nespresso om dagen och kanske någon kaffe på stan.

Stackars kroppen o knoppen måste vänja sig vid denna spårväxling.

Ha en fin lördag!

Konsekvensen

Känner precis samma när det är något jag måste göra.

Ta mig iväg någonstans, gå på ett speciellt möte, styra upp hemmet och familjen.
I alkoholtestets frågor finns en som heter ”har du avstått att göra något du planerat senaste året för att druckit?”
Nej. Inte här. Tvärtom. Jag lyckas göra de där sakerna bäst när jag druckit. Fast jag dricker aldrig mycket. En slurk, ett glas. Men ändå

Då är det inte lätt.

Men så imponerande det är att läsa om dina 10 dagar. Hoppas verkligen du kan glädjas av det. Heja dig!!

Mirabelle

Känner igen sockersug... Jag har aldrig varit mycket för socker, men när jag slutade med vin blev jag himla sugen på sött. Summan av lasterna är konstant, antar jag. Kaffe räknar jag inte som en last. Det är livselixir ;)

Herrejösses vad snabbt denna dag har gått! Trots extrem trötthet mitt på dagen ryckte jag upp mig och bakade sockerfria småkakor och hallonmuffins. Att de var utan vitt mjöl var bara en bonus. Ikväll var jag varken sugen på A eller godis men nu är klockan 21 och jag vill bara sova :-)
Godnatt

Det är helt sjukt. 14 j-a dagar!!! WIHOO!

Klistrar in ett svar som jag skrev i en annan tråd nyss. Samtidigt som jag skrev insåg jag hur mycket känslor och tankar har styrt mitt liv de senaste åren.

Jag är ny här men har en tanke. Vad är roten till att du behöver a? Det låter som om du har svårt att hantera känslor, ev. är nedstämd/deprimerad och får ångest. Jag kan ha fel. Men om det stämmer undrar jag om du har sökt hjälp för de sakerna? Man behöver ju inte säga mycket mer än “ofta tar jag vin för att döva eftersom jag saknar strategier”. Själv hittade jag hit just pga att jag nu börjat inse att jag måste ta hand om Mig innan jag kan ta hand om andra. I höstas sökte jag VC pga depression och svårighet att hantera plötslig ilska och andra känslor. De besvären har trappats upp det senaste året och jag sökte för dem. Jag fick en bra läkare och har nu fått en bra psykolog samt remiss till vuxenpsyk för en grundlig utredning kring vad som är roten till allt. Kanske stress, kanske någon npf-diagnos, kanske depression eller någon bakomliggande grej. På jakt efter den utlösande faktorn alltså. För att kunna behandla symtomrn måste man behandla roten/rötterna. För jag ser vindrickandet som ett symtom på att jag inte mår bra. Inte tvärtom. När behandlingen på VC tog fart och jag känner att jag kommer få hjälp fann jag kraft att titta på hur mitt liv egentligen ser ut. En snabb tillbakablick gav att jag gjort MYCKET destruktivt i sena vintimmar. Jag hittade hit. Nu hoppas jag på att kunna anfalla amygdala från alla håll samtidigt med kroppslig rening, mental träning, psykologiskt stöd och rätt medicinering.
Steg 1 på min lista var alkoholen.
Steg 2 att försöka läsa på om kost som hjälper njurar och lever att återhämta sig hjälpligt.
Steg 3. Dra ner på socker och koffein som triggar samma del av hjärnan som a gör.

ÅTERIGEN UTTRYCKER JAG GLÄDJEFNATT ÖVER TVÅ HELA VITA VECKOR ?

Emma79

Visst är det coolt, när man plötsligt är där.

Det som tidigare verkade både omöjligt och onödigt.

Och så kommer man ut på andra sidan och MÅR BRA!

??