När säger levern stopp? Snart 30 och livrädd för leverskador. Kommer jag att dö?

Jag har dragit ner på mitt drickande och dricker nu 3-4 ggr i veckan, tidigare var det alla dagar, hållit på och trappa ner i kanske 2 månader och det går rätt bra. Målet är att gå ner till två dagar i veckan och mindre mängder. Varit storkonsument av öl i 2,5 år och druckit varje dag och i stora mängder. Nu för jag öldagbok.

Upplever att jag har gått ner i vikt och sover mycket bättre och känner mindre ångest, bara positiva effekter. Men saken är den att jag har börjat känna/tro att min lever har tagit väldigt stor skada? Har kittlingar/tryck över högra sidan av övre magen - men det känns inget om jag trycker och det känns mest när jag sitter ner. Vet inte om det är för att jag är orolig/nojjig över mitt hälsotillstånd för det är jag, fyller 30 år och har nog lite av ett uppvaknande/kris - eller om det är för att jag faktiskt har ådragit min kropp detta?

Aldrig känt så tidigare inte ens när jag drack mer intensivt och i större mängder. Som person är jag ganska orolig och fokuserar ofta på "fel" saker och även om jag känner och vet att min nedtrappning är bra och rätt väg för mig så det rätt jobbigt att gå runt och tänka på döden varje dag. Är det redan för sent känslan kommer, alltså inte att uppehåll och nedtrappning är meningslöst men att jag kommer att dö snart. Kommer jag det?

I övrigt har jag inga abstinenssymtom.

Folk får gärna svara!

Profile picture for user Fenix

vill ta prover hos din vårdcentral, så finns numera provtagning på nätet. Jag gjorde det i höstas, tog stora provet för allt, och hade bra värden på det mesta utom socker och levern. Blev en väckarklocka. Testa, ingen som du känner får veta svaren.

Profile picture for user Amanda igen...

Hej Fenix!!
Hur går man till väga med provtagning på nätet? Min man har gått med på att lämna prover men jag har blivit lite skrämd då jag hört att man kan få soc inkopplat om man går till vårdcentralen... Det kanske inte stämmer men jag vågar då inte riskera det oavsett hur orolig jag är för hans hälsa. Dock dricker han små mängder numera men så har det ju inte alltid varit?
Tacksam för svar☺️??‍♀️

Profile picture for user Mirabelle

Inte ska du dö. Kroppen har en enastående förmåga att läka och ta hand om gifter, när vi bara ger den chansen. Du har säkert redan googlat symptom på leverskador, riskfaktorer osv? Jag hittade en sida jag tyckte var speciellt bra:

https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/mage-tarm/patientinformat…

Du beskriver inga av de symptom som nämns... Så även om din lever är ansträngd av för mycket alkohol för länge så borde läget inte vara så akut som du är rädd för. Än. Hårt drickande dagligen i 20 år gav de som riktlinje för att utveckla akut leversjukdom, mellan tummen och pekfingret. Låt det inte gå så långt! Det är bra att du har dragit ner och har som långsiktig plan att dra ner ännu mer. Fortsätt så!

Profile picture for user Amanda igen...

Och hej Karinas!
Du har tagit ett jätteviktigt beslut!! Jag kom själv inte fram till ett sådant beslut när jag var 30, önskar att jag gjort det men är ändå glad att jag slutade dricka som 37-åring.
Abstinens är väldigt individuellt verkar det som, jag hade lite skakningar, mycket svettningar och dålig sömn i max en vecka. Nu när du trappat ner så pass ska det nog gå bra. Mitt bästa tips är att ta en timme i taget och tänk på att du gör detta för din egen skull, du är värd att må bra. Du är värdefull! När jag insåg mitt eget värde, fick mer och mer självkänsla för varje nykter dag, ville jag inte längre vara destruktiv.
Jag tog prover efter någon nykter månad och allt såg bra ut! Kroppen är bra på att läka om du låter den vila från alkohol. Med alkohol däremot får vi inte bara fysiska skador utan även psykiska.
Så ta hand om dig och skriv gärna mer här, vad du vill! Det är till stor hjälp att få dela sina tankar med andra som gått och går igenom samma sak❤️??‍♀️

Profile picture for user Amanda igen...

Btw: de kittlingar du beskriver låter som något jag hade. Jag trodde det var någon form av hjärtflimmer? men min läkare sa att det var magen som spökade. Haft otaliga magkatarrer tex. Och magen tar mycket stryk av alkohol. Min var helt paj även ett långt tag efter jag slutat dricka....

Profile picture for user Karinas

Tack för bra och peppande svar. Hade mens för någon vecka sen och då gick det lite utför med dålig mat och alkohol på det. Men det är bara att fortsätta.

Vill framförallt dra ner på min tolerans så att jag inte ska vilja ha så mycket och det funkar ju bara med nedtrappning. För 3-4 år sedan vart jag berusad på 4st 50cl 4,8-5:or, nu är det det dubbla. Är inte riktigt redo för en vit månad för jag skulle känna ett sådant enormt misslyckade om det gick dåligt, men jag börjar mentalt förbereda mig för det. Just nu är det en dag i taget. Har märkt att jag dricker mer om uppehållet varit längre som för att kompensera.

Alkohol får mig att slappna av, mindre ångest och mer mening i livet - ganska sorgligt. Blir inte en sådan som spårar ut utan snarare mer mitt riktiga jag. Enda är att man blir så lat och förslappad och tjock.

Profile picture for user JennyM

Jag kan inte tala om för dig hur du ska känna, men om du misslyckas med en vit månad (säg att du dricker igen dag 18) så har du iaf fått ihop många vita dagar. Det är väl nog så bra, jämfört med om du skulle druckit under denna tid. En dag i taget - låter som ett slitet uttryck, men det är så sant. Så måste man tänka. Lycka till!

Profile picture for user Karinas

Det är iof sant, bra synpunkt JennyM!

Jag fortsätter att skriva lite här.

Idag är det ölfritt och bara bubbelvatten - problemfritt. Det blir istället god och hälsosam mat och rent/städat hus.

Profile picture for user Karinas

Till bonusdag med bara bubbelvatten, kanske toppar med en farlig cola zero.

Blir mest sugen på en öl när jag är lite trött och uttråkad och vill förstärka en upplevelse. Dock varar inte suget så länge. Det har varit väldigt mkt slentriandrickande - dvs vana och jag har ju redan börjat bryta det.

Vart peppad och tog JennyMs kommentar om 18 dagar - som är bättre än 3 dagar som en rolig utmaning. Vi får se.

Dag 2 klarar jag lätt som en plätt.

Profile picture for user obstinat

Som svar på av Karinas

Hej Karina, jag blev medlem idag, läskigt stort steg.. känner igen mig i din berättelse, men har nog missbrukat alkohol mer än du/under längre tid. Fyller också 30 år i år och varit (och är) väldigt orolig för min lever. Vågar inte ta prover, gjorde det senast för 2 år sen och då efter 3 månaders fullständigt alkoholuppehåll...

När jag började dricka igen kompenserade jag bara upp för allt lite som du skriver. Sen dess har jag inte slutat än. Hur går det för dig? Låter lite likt mig hur du tänker om drickande och varför du dricker, mycket slentrian, lite pga ångest osv om jag tolkar rätt.. hur mår du utan alkohol? förlåt om det blir direkta frågor, är bara nyfiken att hitta likasinnade :-)

Profile picture for user Fenix

kan bara berätta om hur jag gjorde för att slippa gå till vårdcentralen för att kolla levern. På internet finns en sida som heter werlabs.se, där kan du kolla om det finns ett provtagningsställe i din närhet. Jag bor nära Göteborg så det var inga problem, fick svar inom någon dag på samtliga prover, med en uttömmande analys. Och fick mycket riktigt uppmaningen att gå till min vårdcentral för att diskutera levervärdena. Nu ska jag ta nya prover och hoppas efter min dryga nyktra månad att det ser bättre ut. Ingen risk här för att hamna i något register. Mycket proffsigt bemötande.

Profile picture for user Karinas

Som svar på av obstinat

Söker också efter att prata med likasinnande.

Har druckit mycket i mitt vuxna liv men inte på det här sättet som jag gjort det senaste 3 åren och aldrig tidigare tolererat det här mängderna. Tänkt att öl inte är så farligt för det är betydligt mindre alkoholprocent än starksprit och vin. Varken sprit eller vin lockar. Har flera vinflaskor hemma som bara står som jag bjuder på/ger bort men inte dricker själv.

Jag började tänka till när jag i en period vaknade av att behövde springa på toa (diarréer) och fick svullna fötter, gikt? Gikt som 29-åring kändes helt sjukt. Och att jag nästan tvångsmässigt var tvungen att få i mig "min" mängd varje dag och när jag fick uppstötningar. Nu har jag inte längre de problemen tack och lov. Oron för levern har kommit nu sista månaderna när jag aktivt har lagt om.

När jag träffade kompisar som hade festat och osade alkohol från kroppen, så där sött, så tänkte jag om jag gick runt själv och luktade sådär varje dag. Vidrigt.

Det är mycket slentrian, men det är också extremt gott och hjälper mot ångest. Det tar ju väldigt mycket tid att dricka många öl varje dag och om jag bara gick igång på att bli full så hade jag shotat sprit istället.

Jag åt antidepressiva för länge sedan och det hjälpte men sen glömde jag mina problem och slutade. Alkoholen har hjälpt mig inför många sociala sammanhang när jag inte vågade och aldrig gjort mig dåsig/trött som medicinen. Hatar att visa mig svag och kommer inte inte söka hjälp och ta prover för det här, det finns ju bara en lösning och det är att minska/sluta dricka.

Jag mår fysiskt bättre såklart. Mentala: Bra för att jag känner att jag har mer egenmakt vilket skapar självförtroende, är mer aktiv. Dåligt pga tristess, tomhet, saknar min bubbla.

Hur gick det när du tog provet?
Vad dricker du och hur mycket/ofta?
Vad är ditt första steg?
Vad är ditt mål?

Mitt första var att dra ner på slentriandrickandet och ändra situationer/tillfällen som jag förknippar med alkohol.

Profile picture for user obstinat

Som svar på av Karinas

Hej Karina, vad fint med svar från dig! Förstår att du är orolig över de fysiska symptomen. Men det verkar ju (som också många här på forumet verkar kunna intyga) att kroppen är fantastisk på att reparera sig så är det alkoholen det handlar om kommer det att ordna sig. OCH, vi är faktiskt väldigt unga! Förstår dock känslan av sorg över att vara bara 29 och liksom fast i något missbruk/beroende/destruktivt mönster. Förstår också känslan av att inte vilja ha hjälp (är exakt likadan) och att vilja fixa själv. Jag kommer göra samma dock ska jag börja prata med någon snart av andra skäl så kanske lyckas den personen lura fram detta om den är skicklig nog..

I övrigt gillar jag linjen med att minska på bruk istället för att gå cold turkey. Kanske är det en ursäkt för att få dricka (vill ju absolut inte leva som nykterist livet ut..) men tror också det förenklar lite. Har som nämnt haft perioder tidigare när jag varit helt utan men då har jag också trillat dit ordentligt när jag väl druckit igen.

Det där med lukt har jag också tänkt på. Min stora fasa är att kollegor eller kompisar märkt det, typ en vanlig tisdag morgon. Jag dricker nämligen såväl öl som vin och starksprit så alldeles säkert är det inget jag lyckats dölja även om jag lyckats hålla mig hyfsat "högfunktionell".

Jag har druckit i minst 10 år men inte alltid på denna nivå, dock alltid med ett destruktivt underdån. Började samtidigt som jag hade bulimi och anorexi och sen blev det ett sätt att "dricka mig ur" ångesten av att bli fri från ätstörningarna. Bytte beroende helt enkelt. I de perioder jag varit nykter kommer ätstörningarna/matfixeringarna tillbaka som ett brev på posten, så det är en teori jag byggt upp med ganska säker grund själv. Också ett "skäl" till att jag ursäktar mig att börja dricka igen, då slappnar jag av med maten och blir mer fri. Riktigt ruggigt beteende.

I nuläget vet jag inte hur mycket jag egentligen dricker, men har en enorm tolerans. Går just nu igenom en stor kris vad gäller relationer och har rört till mig liv rejält med otrohet och uppbrott (kanske delvis pga alkohol = försämrat omdöme??) så dricker mer nu. Lätt 1 liter vin per kväll och ett par stora rom/whisky på det. Kan dricka de flesta äldre män under bordet och då är jag inte värst stor även om jag inte direkt är liten :)

Förstår alkohol som hjälp med sociala sammanhang. Jag använder det också för att lugna mig och för att kunna sova, vilket jag haft stora problem med. Kan du sova med/utan alkohol, märker du i så fall skillnad?

När jag tog mina prover bad jag om ett standardprov inkl lever. Vågade inte be om det förrän efter 3 månader total nykterhet och då var det "lite högt" på levern så kan ju tänka mig hur det var innan. Och det var som sagt 2 år sedan, sen dess har jag knappt haft en enda nykter dag så det lär inte vara toppen nu. Vågar ej testa.

Mitt mål är naivt antagligen men det är inte att helt sluta utan att lära mig leva normalt med alkohol som ett inslag då och då och inte på ett destruktivt sätt. Det är typiskt mig till exempel att idag som "första dag på ny nykterhetsperiod" ändå ta 1 glas vin till maten (men sluta där) liksom för att bevisa att jag minsann inte är nån alkis utan någon som KAN dricka på rimligt vis. Rätt löjligt.. och dumt.

Hur går det för dig idag, hur mår du? Vet du hur ditt drickande började? Varför det eskalerat senaste tre åren?

Profile picture for user Karinas

Som svar på av obstinat

Hej!

Tack för att du berättar. Jag blir väldigt berörd. En nära person till mig led av anorexi under en tid och det var väldigt jobbigt som anhörig, personens kontrollbehov över sig själv och andra påverkade mig och jag hade inga spärrar så det kändes som personen såg ner på mig. Anorexi och bulimi förknippar jag lite med att hindra sig från att leva alternativt att inte vilja leva. Förstår behovet av att ha behövt lätta på spärrarna för att kunna äta - för att kunna överleva, även om alkohol inte är en särskilt sund eller konstruktiv metod i längden.

Som regel handlar det ju mest om att utsätta sig för sin fobi/rädsla i lagom doser, bevisa för sig själv att man tänker fel och på så sätt förändra sitt beteende - och det får man ju hjälp med om man vill gå i KBT. Jag har haft massa saker som jag hakat upp mig på som varit ett hinder i mitt vardagliga liv och rädslan har varit att jag ska spåra ut/få panik och visa mig svag och det har varit i situationer när folk i större grad har tid att lägga märke till mig och bedöma mig - kollektivtrafik, säkerhetskontroller, att dejta, köer i allmänhet. Det där har förekommit till och från men började efter ett misslyckande och min anhöriges sjukdom. Att mitt drickande eskalerade för några år sedan berodde på ett annat misslyckande varav det förstärkte allt det andra. Kan oavsett sova, men sover länge men bättre om jag inte dricker.

För något år sedan tänkte jag ofta på att skärpa till mig men det fanns ingen motivation. Och man får ofta höra av alla moralister att det handlar om att sluta dricka helt och hållet - att det inte finns något mellanting och att det är individuellt. Jag hade inte kunnat dra ner om jag hade vetat att jag aldrig mer får dricka. Det kanske är dåligt att inspireras av Leif GW men han lever ju fortfarande. ;)

Jag mår okej. Försöker bryta min isolering genom att utsätta mig och förändra tankemönster. Ett tidigt mål är att kunna sätta mig bussen själv och bara åka och senare under rusningstrafik. Ett annat att ta en kaffe själv ute. Det låter väl helt galet? Så illa har det inte alltid varit utan snarare tvärtom har jag gillat att vara ute. Vill kunna skriva Hp om något år utan att vara stressad av miljön och det blir ju inget bra resultat om man är full.

Du låter i grunden positiv och medveten och som att du vill förändra ditt beteende. Givande att prata med dig. Fortsätt gärna skriv.

Har du någon idé om hur du ska börja?

Läste på någon sida som har hjälpt mig att om man går över det rekommenderade maxintaget per vecka så ska man ge kroppen minst 48h att återhämta sig mellan varven.

Det blev ganska personligt, hoppas det inte blev för mycket.

Profile picture for user Vinäger

Tack för att vi andra får ta del av era historier. Känns nästan som att tjuvläsa någon annans dagbok. Så mycket igenkänning det blir, trots att både bakgrunden och målet kan se så olika ut. Kul att ni hittat varandra, även om det finns många att bli inspirerade av här. ♡ Kram

Profile picture for user Karinas

Idag är det dag 3. Går finfint. Varit ute och strosat i stan bland mycket folk och tagit en kaffe. Enda dåliga är att jag rökt 3 cigg. Ajabaja! Ikväll blir det bubbelvatten med citronskivor och kaffe på det. Det går bra nu.

Profile picture for user Karinas

Idag är det dag 4. Bubbelvatten med citronskivor är verkligen så himla gott. Läste någonstans att citron är bra för levern men det kanske är fejk, någon som vet?

Har lyxat till det med extra gott kaffe hemma också.

Det går bra. Jag inbillar mig ibland att jag har gul hy och får panik men förstått att det är de varma ljuset i lamporna. Känner kittlingarna/trycket på högersida men mest efter jag har ätit. Är det gallan?

Min mage i övrigt har aldrig varit så här bra. Blir inte dålig i magen direkt efter ha ätit viss mat som jag tidigare reagerat på och det är bra konsistens generellt. (Sorry, för detaljerna).

Jag har börjat skissa på en plan i huvudet om hur jag ska lägga upp de kommande 3-4 månaderna. Men vill inte rusa iväg, är ju fortfarande bara dag 4 och vill ta en dag i taget, fast måste säga att det går väldigt bra.

Profile picture for user Emma79

Det är ju de där första dagarna som är värst!

Citron är nog bra, kanske inte om man har magkatarr men annars ?

Var på lokal häromdagen. Tog en Schweppes Tonic ( som är lite bitter ) och en färsk pressad citron. Is o sugrör.

Goddammit va gott ?

Profile picture for user PimPim

Jag har fortfarande känningar i huvudet varje dag men knaprar en Ipren om så behövs.
Drick mycket bubbel! Det river gott i hals och strupe ??
Lycka till på resten av din resa!

Kram PimPim ?

Profile picture for user Karinas

Igår hjälpte min pojkvän en vän med att flytta och kom hem sent. Jag var jättesur för han hörde inte av sig om tider och jag väntade med middagen. Värsta var att han hade fått en öl som tack. När han kom hem frågade han om jag ville ha den som för att bota sitt dåliga samvete. Gissa om jag vart förbannad. Ölen står fortfarande kvar. Jag har kommunicerat och varit tydlig om mina mål och det kändes som om han struntade i det. Bör läggas till att han inte dricker särskilt mycket.

Igår var jag lite sugen pga trötthet och alla deadlines men gick och la mig tidigt istället. Drack en cola zero med citronskivor och runt 2,5 liter bubbelvatten med citronskivor istället. Känner att jag har extremt mkt mer tid när jag inte dricker så i längden kommer jag få mer tid för att möta deadlines -> mindre stress.

Idag är det dag 5. När jag har gått och lagt mig inatt har jag sparat 600 kr.

Profile picture for user Karinas

Fy. När jag tänker efter. 120 spänn om dagen i ett år. 43800 kr. I två år. 87600! Lägg till högtidsbubbel, finare öl och utekvällar på det. Herrejösses.

Sparkonto för enbart detta efter löning.

Och då vill jag banne mig inte se en ny vänsterskatt på kapital (på mina redan skattade ölpengar som tidigare gick direkt till Systembolaget+alkoholskatt).

Profile picture for user Karinas

Återigen det känns som att dagarna är mycket längre i positiv bemärkelse och är därför mindre stressad. På väg till affären för att köpa mjölk, cola zero och citron. Jag tror att jag har minskat några centimeter i midjan den här veckan, vore inte helt orimligt eftersom jag inte har hällt i mig 2000 flytande kalorier någon kväll alls.

Känner mig stark för det är jag som bestämmer. Min pojkväns öl står kvar i kylen, har inte haft sug eller ens en tanke på att öppna den.

Inatt har jag sparat 720 spänn + pengar för några glas på lokal.

Profile picture for user Karinas

Fan. Menspremiär idag, mensvärken börjar ticka igång. Kan jag ta en ibuprofen 200mg? Vill ju inte jävlas med levern nu när jag försöker detoxa.

Profile picture for user Mirabelle

Som svar på av Karinas

Levern kan väl vänta ett par dagar, tills värsta kramperna är över? Vi behöver inte mer lidande i livet än den sorten vi verkligen inte kan rå på... Kram

Profile picture for user Karinas

Snart har det gått en vecka. Igår var jag arg på allt på det där mysiga mensiga sättet så var rätt sugen men ville inte bryta och det gick över. Det kändes under min anständighet mig att gå och handla. Ölen står kvar i kylen. Min pojkvän tog några öl med jobbet och kom hem mitt i natten, kände den söta alkoholdoften från hans andedräkt. Fy.

Inatt är vi uppe i 840 kr.

Profile picture for user Karinas

Inatt är dag 9 avklarad och 1080 kr sparade.

Profile picture for user Karinas

Inatt når jag 10 dagar. 1200 kr sparade.

Det var många år sedan jag hade en vit vecka, nu har jag passerat en vecka utan problem. Midjemåttet har minskat.

Kittlingarna i sidan är borta.

Profile picture for user Vinäger

Du har verkligen hittat just din motivation. Kul att se hur mycket man verkligen sparar. De där pengarna kan du göra betydligt roligare saker för. Att tappa några kilon är förstås också en bonus, för de flesta iaf. Bra jobbat! ♡

Profile picture for user Karinas

Idag är det dag 13 och imorgon dag 14! Om 30 h har jag sparat 1680 kr plus pengar spenderat ute på lokal.

Nu är det inte lika tråkigt som första veckan.

Profile picture for user Karinas

Som svar på av JennyM

JennyM. Tack för utmaningen. Det har varit uppfriskande att ta en paus, känner mig mycket mer positiv i livet och hittat nya saker att se fram emot, blivit roligare att vakna och gå upp om mornarna. I helgen har jag en bjudning i planerad sedan länge och känns nästan lite konstigt att jag ska dricka några öl. Det blir iaf 21 dagar. Och sedan tänkte jag ta en paus igen för det var inte så svårt som jag trodde. Sparat 2520 plus pengar för 3-4 besök på lokal.

Profile picture for user yummymummy

@ oj vad jag kände igen mig i din beskrivning. Jag är i precis samma situation.. eller ja.. det blir 3-4 öl/dag 5-6 dagar i veckan. Också livrädd för vad det gjort med levern. Men det som jag kände igen mig mest i att du inte ”spårar ut”. Jag känner mig ångestfri, glad, fylld med energi och som den jag skulle vilja vara efter tre öl. Jag är nu på tredje dagen utan något. Det går bra. Största ångesten ligger i rädsla för vad man utsatt organen för och rädslan över att inte kunna leva resten av livet under ”måttlighet” som jag alltid kunnat göra annars.