Är en medelålders kvinna som jobbar heltid. Enda sättet jag vet efter en jobbig vecka är är att dricka för att koppla av.
Nu håller mitt förhållande på att raseras.
Förstår min partner till fullo.
Jag vill inte söka hjälp via arbetsgivare (pga skuld skam etc)
Provar här nu.
Folk säger ofta att de är utan fördomar, men ofta snackas det skit om de modiga som vågat gå ut öppet med att de dricker.
Blir de sjuka spekuleras det genast i om de börjat dricka igen.
Det modet har jag inte.
Svårt att sätta ord på allt elände jag åsamkat mig själv och min sambo.
Kanske hittar fler ord en annan dag.

Halihalo

♥️ Rädd att mitt förhållande också kommer raseras. Eller det kommer det om inte detta får ett stopp

Här på forumet kan vi ventilera allt från skam och skuld till ångest och hjärtefrågor. Jag började smygläsa här i höstas och gick med i februari.
Många bra människor att inspireras av?? så börja här som första hjälpen.
Bra om du får stöd av din sambo...?
Själv har jag självmedicinerat med alkohol i många år men är så trött på detta nu. Vill inte heller söka hjälp via jobb eller sjukvård vill klara detta själv med alla likasinnade här på forumet.
??? Önskar Lycka till dig

Mirabelle

Du har hamnat helt rätt. Här är vi många som självmedicinerat med alkohol. Och bestämt oss för att nu får det vara slut med det. För mig ledde nykterheten till att jag äntligen sökte hjälp för min utmattningsdepression. Kanske kan du be om annan hjälp än just alkoholavvänjning från din arbetsgivare. Du har ju identifierat orsaken till ditt drickande. Du kan inte koppla av utan alkohol. Där kan arbetsgivaren hjälpa dig genom tex kurser i stresshantering eller mindfulness. Önskar dig lycka till!

Välkommen, du har kommit helt rätt.

Att berätta eller inte... Ja, det är inte lätt att veta hur man ska göra. Själv valde jag att till slut berätta för min man, som jag visste skulle stötta fullt ut, men inte till någon annan. Tycker att andra som är mer öppna är modiga och skulle önska att jag själv var lite tuffare. Men jag har en jättespärr där, tyvärr.

Tänker att Mirabelles råd är bra, be arbetsgivaren om hjälp utan att blanda in A. Det har jag gjort ett par gånger. Ibland är det svårt att se vad som är hönan och vad som är ägget. Dricker jag för att jag mår dåligt eller mår jag dåligt för att jag dricker? Det senare gör vi i och för sig alltid...

Angående ångest över vad vi gjort på grund av alkohol. Använd det som varningsexempel när du känner ett sug, men försök att inte älta allt gammalt. Lättare sagt än gjort, men så länge det inte tillför något gott så är det nödvändigt.

Lycka till! ♡

Det är bra att konsekvenstänka om man får sug. ”Om jag tar den ölen, vad händer då om 1 tim/3 tim/8 tim/imorgon. Väldigt sällan är det ett positivt svar för oss törstiga.

John-Erik

Lider med dig min vän!
Det funkar om du följer de visas ord här. Finns många trådar att följa.
Fördomar är värst. De tar kål på en, men försök att stå emot.

Såg ditt inlägg i min tråd.. Gissar att vi har liknande situationer även om du inte skriver så myclket om hur mycket du har druckit eller om du har hemmaboende barn. I nuläget känner jag som du, vill absolut inte berätta för någon om mitt beroende även om jag tycker de som berättar är modiga.

Vi kan hjälpas ått på vägen- det här fixar vi!!