Att vara periodisk beroendeperson

Att vara både alkoholist och nykterist i samma kropp!? Väldigt förvirrande och det låter verkligen livsfarligt att hälla i sig sådana mängder!
Men hur länge har detta pågått?
Det måste ju finnas ett mönster som visar när, hur och var du tar beslutet att börja dricka igen? Eftersom tidsintervall en är ganska lika.
Jag förstår självklart känslan och längtan efter att få en rejäl berusning och tömma skallen, det är en befrielse. Men som vi alla vet är en falsk sådan i längden...
Går du på någon alkohol rådgivning?
Vad säger forskningen om just period stupande? Finns det strategier man kan ta till när man börjar närma sig 9 månader?
Det var väldigt intressant att få läsa din berättelse, jag har ingen i min närhet som jag vet dricker på det sättet.
Hade en morfar som jag aldrig hann lära känna då han dog när jag var liten.
Han var tydligen periodare och åkte in och ut på alkoholist anstalt som det hette på den tiden.

Det har du gjort MM hela berättelsen är som att jag själv skrivit den. Har försökt i sju år nu att få ett slut på dessa så oförklarliga perioder av supande.
Det är många faktorer som är mycket oförklarliga varför har man dessa långa perioder mellan varven som är totalt utan sug efter A Kan ha huset fullt av alla möjliga drycker skulle inte falla mig in att ta en liten en Äcklar mig istället när jag ser flaskorna. Mina nära o kära (är skild med vuxna barn o barnbarn) dom ser mig som en skötsam och ordentlig far o morfar. Berättade för några år sedan för min dotter om mitt problem och att jag tror att jag är alkoholist. Nej nej pappa du är inte alkis du kan kanske dricka för mycket ibland men det gör ju de flesta svarade hon. Va säger man o vad tänker man då? Det kanske inte är så farligt åndå!!!!
Ännu en gång så blir hjärnan totalt förvirrad. Är här inne o läser näst intill varje dag har varit registrerad här 7 år o följt massor av människor i sitt kämpande en del har försvunnit tyvärr hoppas att dom lever ett bra liv. Har haft o har förebilder, jag försöker att ta till mig av dom råd o erfareheter som delas här på Forumet En av mina förebilder är du MM en sån kämpaglöd som utstrålar dessutom klok o intelligent, ger mig fan på att du är vacker också! En annan är Berra vilken människa o vilken resa han gjort, helt otroligt Man längtar till att få läsa hans inlägg många kloka ord han levererat under åren Det finns en massa andra också kan inte börja räkna upp er för då är det väl någon som jag glömmer En sak skall ni veta att ni är ovärderliga för ett sånt här forum. En sak som diskuteras ofta här är om att dra ner på drickat o dricka normalt (vad är normalt?) Under alla år som jag varit här så är det mig veterligen bara en enda som klarat detta o det är Stingo starkt gjort. Om du läser här hoppas jag att du har det bra Stingo du fick ju lite problem det sista som du var här inne.Alla andra så har det gått åt helvete Det är ju något att fundera på för dom som har dessa planer.

Fick lite dåligt samvete idag när jag läste hela din tråd MM där du vid ett tillfälle efterlyste dem som hade detta periodiska drickandet borde ha skrivit men jag är så dålig på att skriva. Dålig på att gå in o peppa andra också, tänker att vad fan skall jag gå in o peppa som inte klarar av att komma ifrån skiten själv
Är nu inne i en bra period som du säger MM har inte druckit under 2018 Konstig man är drack inget under julhelgen hade varit nykter i två månader innan julen så kom ett återfall efter julen onsd-lördag sen nykter över nyår o är det fortfarande. Som du säger så spelar det ingen roll när man sätter igång det är inte relaterat till helger eller högtider o inte till fredag eftermiddag som så många får sug Jag kan sätta igång kl sex på morgonen en tisdag eller va fan som helst. Dricker heller inte på lokal eller på fest stör aldrig någon annan bara misshandlar mig själv. När det gäller periodens längd så är det 4-7 dagar sen lägger jag tvärt av har fått nog och då börjar ju helvetesångesten men det har man också lärt sig med åren Första dygnet två sexpack 3,5 or för att kunna börja äta mat sen andra dygnet 1 sexpack Efter det så är allt som vanligt borstar av mig städar tvättar o börjar leva svenssonliv igen som om inget har hänt (utåt sett, själv vet jag ju vad fan som hände o man lovar sig själv att nu skall det aldrig hända igen)

Ser fram mot att följa den här tråden mycket intressant, som du sa så är vi några som har detta problemet vilket jag hoppas att vi samtliga kan ta oss ur precis som vår ledare MM. Är inte troende men om jag skulle skaffa mig några gudar att se upp till skulle du bli en av dem
Ha en bra dag alla kämpar
Higgins

Jag har nog aldrig riktigt fattat vad periodiskt beroende är. Jag trodde det handlade om att kämpa emot det vardagliga beroendet, tills man kom till vägs ände och inte orkade mer... Det låter som ett riktigt mysterium, hur den här typen av beroende funkar. Tack för nya insikter!

Jag läste för ett bra tag sedan en intervju med Per Gahrton. När han var aktiv i politiken hade han också perioder då han drack kopiöst.
Men han planerade sitt supande och tog in på något avsides hotell och låste in sig för att bara vara själv. Så för hans del var det ingen impuls handling.
Emellan dessa perioder var han helt nykter vad jag förstod.
Väldigt konstigt, kan det vara så att man under en lång tid samlat på sig så mycket frustration utan att veta om det?
Och plötsligt säger kroppen till att nu måste allt tömmas ut och då med hjälp av alkohol för det är det enda som funkat tidigare?
Jag bara spekulerar....är nyfiken och fascineras av den mänskliga hjärnan

Du frågade hur mycket jag dricker under en dålig period så rör det sig om ca 5-7 liter i ren sprit sen verkar det som om kroppen inte orkar mera Det är inte fråga om att dricka på dagarna o sova på nätterna utan man dricker tills man somnar och fortsätter när man vaknar det går dygnet runt Första och ibland andra dagen kan jag faktiskt äta mellan varven men sen skippar jag maten o då är det bara flytande föda som gäller.

Om jag planerar mitt återfall. Har alltid trott att det varit en impuls ett ryck bara. Jag kan tänka precis som du skrev att man säger till sig själv efteråt "Vad fan var det som hände?"
Har på senare tid börjat fundera på om det inte omedvetet ändå är planerat. Har även tankar om att jag kanske har en bokstavskombination i min diagnos, har alltid haft ett tempo i allt jag gör som är annorlunda än mina arbetskamrater o vänner Hjärnan går på högvarv varje vaken minut har alltid haft förbannat svårt för att varva ner o logga ut. Tyvärr så har ju alkoholen fungerat som en strömbrytare där jag kopplat bort stressen o fått lugn uppe i hjärnkontoret. Mycket intressant att höra om din medicin som ger dig lugn i hjärnan Är det lugnet som gör att du får tankar på att planera ett återfall Förut så fick du bara ett ryck så var återfallet ett faktum. (ADHDalkisar får bara ett ryck, andra alkisar planerar återfall) Bara en tanke!

Hej MondayMorning och alla andra!

Jag känner ju precis sådär.... alkoholist och nykterist i samma kropp... Och min tråd heter ju så till och med för det är så jag känt mig de senaste åren.

För mig har det dock sett lite annorlunda ut. Jag har sällan druckit mer än en flaska vin per dag/kväll när jag druckit och inte heller druckit varje dag. Utan det har varit (på ett ungefär) så att jag har en nykter period på 2-3 månader. Utan att ens vilja ha alkohol. Sedan bestämmer jag mig för att dricka igen och då har det börjat med en eller två dagar i veckan och sakta eskalerat till att bli fler dagar i veckan och lite mer alkohol vid varje tillfälle. Sedan efter någon månad eller två har alkoholen blivit för central i mitt liv och jag får enorm ångest och bestämmer mig för att sluta. Är då nykter flera månader igen. Börjar åter igen dricka ett par månader. Och slutar igen. Vissa dryckesperioder har varit värre än andra. I slutet innan jag slutade sist (för 14 månader sedan slutade jag helt dricka) så upplevde jag att jag knappt kunde gå tre dagar utan att dricka och jag kände att det var på väg att gå åt skogen.

Hade jag inte haft barn och ett jobb där jag måste vara helt pigg och frisk så är jag rätt säker på att mängderna alkohol hade varit mycket mer under mina dryckesperioder. Innan jag fick barn höll det på att gå åt helvete rent ut sagt. Då drack jag sprit till och med mitt på dagen. Och nån månad senare slutade jag....Och så höll det på. Runt runt.

Det är som fler skriver... förvirrande! Och kanske också gör att man inte vet vad man ska tro om sig själv?

Men jag började även känna att jag inte orkade med att vara så dubbel. Ena dagen sa jag till alla att jag inte drack medan jag nästan gång vi sågs kunde dricka vin en hel semesterresa. Och nästa gång säga igen att jag inte dricker. Jag orkade inte vara så himla rörig längre inför människor runt mig.

Hur vårt drickande än ser ut så tror jag i alla fall att det är skadligt. Och trots att jag varit nykter mer varje år än vad jag druckit så har alkoholen förstört massor för mig och skadat mig ända in i själen. Det var ett år för inte alls länge sedan som jag drack 3 månader av 12 totalt. Det låter ju väldigt lite! Men jag mådde USELT av de tre månaderna. Det räckte för att helt förstöra min självkänsla. För under de tre månaderna var min hjärna fullkomligt besatt av alkohol på olika sätt.

Bra initiativ av dig MondayMorning att starta denna tråd ?

Kramar till alla som behöver och vill ha ?

Det är verkligen olika det ser ut för oss. Min lista hade varit mer jämn. Endast alkostopp när jag jobbade och dagtid. Enstaka nyktra dagar emellanåt. Det är verkligen allt eller inget på din lista MM. Vilken tur att du har förstått ditt egna periodberoende och missbruk..Kram..

Jag är ju en av "periodarna"! Bra att du startade denna tråd MM! Det är intressant och (o)förklarligt hur vi funkar?! Jag ska reflektera lite, och kanske bidraga med några rader - när jag är hemma. Vid datorn. Att sitta o plickeplocka på mobilen är bara omständigt när man är i min ålder...?

Känner igen mig till viss del i det här. Jag planerar mitt drickande till vissa tillfällen. Å emellan dessa har jag inget sug alls. Min sambo kan ta en öl framför mig å jag bryr mig inte ens. Sen får jag plötsligt ett järtesug. Jag dricker alltid ute på pub för det känns på nåt vis bättre än å dricka hemma själv. Jag laddar upp inför kvällen å sen dricker jag tills jag får minneslucka och däckar. Dock är jag väldigt känslig och behöver kanske bara dricka 8 starköl för att tappa minnet å somna. (Äter antidepressiva som kanske påverka) Inget kan bryta drickandet förutom minneslucka och sömn. Efter det har jag så stark ångest så jag vill dö vissa gånger. Och tänker aldrig mer. Sen går det någon vecka och då glöms det negativa bort. Tänker att jag aldrig kan leva utan alkohol å denna gång kommer jag kunna stoppa å så börjar det om igen. Sådär har det gått runt runt i cirklar i flera år men folk säger att jag inte är missbrukare för då skulle jag inte kunna sitta hemma å se min sambo ta en öl eller ha öl hemma. Och då skulle jag oxå tåla större mängd vilket jag gjorde förr men nu får jag minneslucka för ingenting. Inget jag gör hjälper. Varken att stoppa vid lägre mängd eller att sluta helt. Känns nästan som jag gett upp å accepterat att det är så här jag får leva. Att det kanske tom.är helt normalt

av Märta Tikkanen. Min favoritbok alla kategorier. Så brutalt naken, äkta, utlämnande. Stark. Obarmhärtig i all sin vrede och sorg.

Det finns en text om när Henry planerar nästa period:

"Du arbetar metodiskt
och har jobben klara
för två veckor framåt
och ordnar bara oviktiga träffar
som du aldrig tänkt gå till
Du lägger lugnt upp ett förråd
av allt du kan tänkas behöva
för att ett varv ska förflyta
angenämt
och efter noter

Du skaffar konjak
en bättre sort för början
och sen en sämre, billigare,
starköl, en järnranson
och så mellanöl från snabbköpet
och slutligen ber du mej
förnya ditt recept
på hemineurin och sömntabletter

Sen finner du dig plötsligt
med ett glas i handen
och förbluffade ord i din mun
över din ämnesomsättning
som kräver att du börjar dricka
såhär en vanlig vardagsförmiddag
helt utan varning

Du som är en sån bohem
och omöjligt kan komma ihåg
ett telefonnummer
försummar aldrig en detalj
när du förbereder
dina oväntade
perioder"

En beskrivning av en typ av periodiskt drickande. Tänker att just planerandet och förberedandet i och för sig gäller oss alla, var, när och hur vi än dricker. Vi måste ha hemma, gömma, smussla, slänga. Låtsas att allt är som vanligt.

Att vi orkar! Eller, det är ju det vi inte gör.

...men var beredd på att det kanske blir tufft. Vilken läsupplevelse du har framför dig. Jag öppnar boken, läser, stannar upp, begrundar, tar in. Har gjort det många gånger och blir alltid alldeles slut efteråt. Överväldigad och utmattad av känslor. Även om det inte alls liknar mitt drickande. Det sorgligaste är förstås beskrivningarna ur barnens perspektiv.

Angående det du skriver om att påbörja nästa dåliga period:

"Nu behöver jag
inte vara rädd längre
säjer en (son, min anm.)
för att han ska börja
dricka
nu när han har börjat
så är det bara
att vänta på
att han ska sluta"

-----

Tur att du har boken, det är lögn att få tag i den i dag. Så var rädd om den. Om du vill, får du gärna skriva något om vad du tyckte. Sen, om och när du läst.

Och du, tack för trådstarten. Så otroligt intressant. Fascinerande. En farbror till mig var periodare, liksom min bästa kompis pappa. Fenomenet är inte nytt för mig, men detaljerna och omständigheterna kring detta visste jag inte mycket om. Inget ur deras perspektiv. Det pratade man inte om. Tack för att du och ni andra gör det.

Kram ♡

att du startade denna tråden! Den behövs verkligen.

Tog lång tid innan jag ens förstod själv hur jag funkade. Men en sak är säker. Jag kan inte lita på mig själv i vissa lägen. Inte alls. Väldigt obehagligt.. Det ni beskriver i inläggen ovan stämmer väldigt bra. Som från en blixt från klar himmel bryter det löst och hittils har jag inte hittat något tillräckligt effektivt sätt att stoppa det.

Perioderna emellan utbrotten funkar jag perfekt. Jobbar, tränar och fixar allt. Inga problem alls. Inget sug alls. Förstår de som inte förstår detta...för det verkar ju skumt..

Skulle jag däremot ta en öl eller 2 så är det liten risk att jag triggas igång, men så långe jag inte gör det så är det väldigt lugnt. Inga problem att tacka nej. Men sen...

De gånger när jag totalt struntar i alla konsekvenser och likt en narkoman bara har ett mäl: Dricka, dricka, dricka.

Sjukt, sjukt sjukt..

Det är ju (tyvärr?) inga större svårigheter att dölja denna typ av missbruk för omvärlden. En sjukskrivning i halvåret bryr sig ingen om..och om det någon gång går lite fel och galet så? Det händer väl alla? Jag dricker ju så sällan..? Så ingen, absolut ingen i min omgivning vet något.. förutom en då..

Min fru. Hon har stått bredvid mig trots alla gången jag brutit mina löften. Trots alla gånger jag svikit både henne och mig själv.

Hon förstår inte heller. Hade jag druckit varje helg och så men...nej det gör jag ju inte. Så alkoholist? Nja, det är svårt att förstå. Men hon har börjat förstå på senare tid när jag försökt förklara det jag knappt förstår själv.. För hur förklarar man att det jag lovar den jag älskar mest i världen idag...kan jag ge blanka fan i imorgon? Det GÅR inte!! Och när jag inte heller vet om och när detta sker så är det svårt att ha garden uppe hela tiden..

Mitt mål är att hitta strategier och metoder för att inte hamna i de galna perioderna. Hoppas att jag en gång når dit.

Vad har ni för strategier? Hur tänker ni? Har ni någon gång lyckats vända känslorna när det är på G?

/Mic

När allt är på topp livet leker, alla planer går i lås man har tusen järn i elden Då som en blixt ifrån en klar himmel
kastar man sig in i detta destruktiva beteende Flera dagars vrålsupande då man går över lik för att få tag på
alkohol i vilken form det vara månde bara man håller fyllan vid liv. Varför?

Kram o pepp till alla som kämpar!
Nykterheten är underbar!

Periodisk alkoholism. Hur kan vi förstå det till synes paradoxsala och motsägelsefulla mönstret, pendlandet mellan helnykterhet och fullskaligt missbruk? Allt eller inget.
Den som gått över gränsen för beroende har skapat irreversibla spår i hjärnan.
Det kan liknas vid en kindlingeffekt där känslominnet snabbt associerar alkoholens effekt med tidigare upplevelser. Det man kan kalla ”craving” och som kan triggas inte bara av känslan av berusning utan även tankar, minnen, situationer och känslor som tidigare förknippats med behov att dricka.

Egentligen är missbruket lika gravt som den fysiskt beroende alkisen på bänken, med den skillnaden att periodaren inte helt gett upp det normala livet. Det skulle till och med kunna vara ett sätt att kunna fortsätta. Avbryta i tid, vila upp kroppen så den orkar nästa period, avbryta innan för att inte riskera att behöva sluta för gott.
När kroppen eller psyket inte längre orkar dricka mer, eller när konsekvenserna börjar bli för påtagliga avbryter man drickandet, med svår abstinens som följd. Motivationen är hög i början av nykterheten och kan bibehållas så länge minnet av senaste perioden är färskt.

Efter ett tag blir nykterheten vardag och inte längre förknippad med en känsla av seger. De underliggande orsakerna till behovet av berusning kvarstår så länge man inte förstått och behandlat dem.
Hjärnan är fortfarande spårad för att triggas av samma saker som tidigare.

Till slut överväger den föreställda belöningen det bleknade minnet av negativa konsekvenser. Det är så känslominnet fungerar. Längtan efter den där första känslan som satte sig djupt, kicken som överträffade vardagsförnöjsamheten.
Det vi uppfattar som ett blixtsnabbt tvärkast är i själva verket en kugge som hakat i beroendemaskineriet och fått det att obönhörligt börja röra sig.

De nyktra perioderna till och med förvärra och bidra till hårdare supande under perioderna.
Dels för att ett tryck, eller en längtan, byggts upp under avhållsamheten (därför är nykterhet på vita knogar så vanskligt, att inte helt ge upp tanken på att dricka innebär att det ligger en tickande bomb inuti hjärnan).
Dels för att ångesten blir svårare i den stora kontrasten mellan alkoholist och nykterist, mellan vita och våta perioder. Ångesten dövas med mer alkohol.
En psykologisk vidmakthållare kan även vara föreställningen om att man är periodare och därför inte har något val, mönstret återupprepas som en självuppfyllande profetia.
Spiralen vrids snabbt in i värre missbruk för att toleransen sänks under nykterheten men beteendet finns kvar vilket innebär att man tar vid där man slutade (i slutet av en period är toleransen hög) och får större berusning och värre konsekvenser.

Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?

Jag tror du har helt rätt i att identifikationen har stor menlig inverkan, frågan är hur bryta den?
Min morfar var en sådan, min mor likaså och jag har tagit upp den skamliga manteln.
Känns nästan som att det är omöjligt att ta sig ur?

Det är så skönt att inte känna sig så himla ensam. Tänk, alla andra sjukdomar har intresseföreningar o samtalar om sina plågor. Ja, man kan t.o.m. be om medel för att hjälpa dom som lider.
Men vi, vi bara skäms och gömmer oss. Egentligen är det helt absurt!
Dags snart?

Vi verkar som sagt vara väldigt lika i många avseenden. Detta skulle jag lika gärna kunna skrivit:

"Min dåliga perioder kommer alltid när jag är på topp, tränar, sköter kosten, är social,
det händer mycket i livet, mår så otroligt bra.
Då väljer jag att ta en period av drickande för att sabba allt...."

Har många gånger funderat på varför...varför måste jag förstöra allt när jag har det så bra. När allt är på topp? Är jag rädd för att ha det FÖR bra? Som att jag inte är värd det? Måste jag krasha och må dåligt ibland för att uppskatta livet? Många funderingar kan man ha. Men galet är det...

Snabba svar på dina frågor: Ja, jag bröt denna omgång senast när vi skrev. Mina perioder kan va lite varierande.. Men såhär: Just nu skulle jag i princip aldrig ramla. Nu hatar jag alkohol...Det brukar ta runt 3 veckor tills hjärnan börjar glömma.. Så ibland, 3 veckor.. ibland kan jag klara 1 månad. Någon gång 2. Som mest 3. Perioderna jag dricker kan va allt från något dygn i bästa fall, men oftast varar det 2-3. Någon gång längre.. Hur mycket jag dricker varierar också, men runt 1 liter dygnet kanske. Man inser själv när man skriver hur sjukt detta är...

Söka hjälp? AlkoDHyperD beskrev det bra..

"Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?"

Men jo, jag måste nog ta hjälp om jag inte löser detta själv snart. Du verkar ju ha fått bra hjälp. Måste få ett slut på detta nu...

Mitt mål är nu att aldrig mer i hela livet dricka något med alkohol i. Om jag tror på det? Ja. Jag måste tro, eller hur?

/Mic

Jag tror mycket på att jobba med återfallsprevention och självmedkänsla. Förståelse för sig själv. Träning i att kunna känna och få lov att ha alla känslor. Göra dem ofarliga genom att förstå dem. Ge sig själv det man kanske inte fått. Se sig själv utan att döma. Inte acceptera beteenden man har för att undvika sig själv, men acceptera sig själv - så man slipper använda destruktiva undvikandebeteenden.
Det viktigaste är att lära sig signaler på att man medvetet eller omedvetet planerar att dricka och hitta ett sätt att stanna upp så strategierna går att använda.

Hur kan vi få det att stanna när det väl satt igång?
Det gäller att först hitta den där kuggen. Därefter bygga upp stoppmekanismer som kan användas i olika skeden om maskinen satt igång.
Det kan finnas många olika kuggar. Massor av situationer eller inre tillstånd som kontaktar oönskade känslor. Känslor som är oönskade och som kanske tystats tidigt i livet på grund av att uttryck för dessa känslor inte ledde till att behov blev tillgodosedda utan ett ökat avstånd till omsorgspersonerna.
De kan vara svåra att upptäcka. Därav upplevelsen av ”en blixt från klar himmel” eller att man är ”radiostyrd”.

Strategier om tanken väl satt sig har vi fått många tips om här. MM stoppar huvudet i en snödriva ? vinterbad funkar också, det ger en dopaminrush som kan duga som avledning och substitut en liten stund.
Om man kan ägna sig åt något som upptar fokus och dessutom är lätt att tillgå kan det ju vara ett sätt att hantera risksituationer. Många barnfria helger under vintern har tillbringats vid pianot om jag inte haft någon att umgås med. I höstas gick jag bara så långt från huset jag kunde komma, rätt ut i skogen, då jag upptäckt en halvfull spritflaska i sonens rum och blev ensam med den.

Stoppa när det väl satt igång är svårare. Jag stoppade en påbörjad period i höstas och har nog aldrig slitit så hårt med mig själv. Bara vetskapen om detta har hjälpt mig. Jag säger till mig själv, för att slippa den inre argumentationen som kan sluta med att jag övertygar mig själv om att det är värt det eller inte så farligt, ”nä, jag orkar inte med jobbet att bryta och kampen tillbaka, det är inte värt besväret”

Betyder mycket att läsa andras ideer och infallsvinklar. Din text fick mig verkligen att tänka efter. Kloka ord.

Väldigt bra tråd detta, tips och funderingar som sätter tankarna i rullning.. Uppfriskande!

Det där med att stoppa huvudet i en snödriva funkar inte längre tack och lov, var +20 grader här igår men jag får komma på en variant :) . Att gå rätt ut i skogen lät ju också bra, men jag kommer nog inte så långt förens jag är ute ur den.. Hursomhelst! Alla tips mottages tacksamt!

/Mic

Nej,jag tror tyvärr inte du kommer hitta någon "mellanväg" Lundgrens. Jag tror de flesta av oss har försökt, men det går helt enkelt inte. Inte för mig och jag är ganska säker på att du också kommer få svårt. Allt blev faktiskt lite lättare när jag väl insett det, men de oförutsedda och galna återfallen har jag inte lyckats stoppa än. Men att dricka vin eller en öl för att det är gott och sedan sluta? Glöm det. Som att leka med dynamit. Kan gå, men kan lika gärna smälla av. Och att dricka en eller 2 öl har heller aldrig varit min melodi. Redan i tonåren så blev jag förälskad i ruset. Det gjorde mig så levande. Kunde glömma allt jobbigt och bara leva...Så att dricka har för mig ALLTID varit för att berusa mig. Visst. Att sluta efter 2 öl har för mig varit lika med alkoholmissbruk. Helt meningslöst och bortkastad. Livet är en fest, eller hur..?

Puhh..inte konstigt att allt blivit som det blivit med den inställningen.. Numera hatar jag allt som har med alkohol och droger att göra men faller lik förbannat ibland. Men kanske, kanske kan jag till sist lära mig hur jag ska reagera och förbereda mig på vad som är på väg..det är i alla fall mitt mål.

Allt eller inget. Sån är jag. Antingen det gäller alkohol, träning eller annat. Jag går alltid all-in. På gott och ont. Nr det gäller alkohol på ont, men när det gäller annat så hade jag aldrig varit där jag är nu utan det drivet. När jag är bra så är jag bra! När jag är dålig så...

Ja, det är inte helt enkelt. Hade nog hellre varit lite lagom. Hade varit enklare..

/Mic

Vilken väg du än väljer. Jag skrev av egen erfarenhet och mitt råd till dig är att försöka sluta helt medan du fortfarande kan.

Men du vet såklart vad som är bäst för dig och gör som du vill. Hoppas att du lyckas hitta din "mellanväg".

Varför vill du inte sluta helt? Vad skulle du sakna?

Jag ska kolla upp campral. Behövs recept tror jag. Läste för någon vecka sen om L-glutamin och tyckte det verkade intressant så det testar jag nu. Om det hjälper ger sig ju framöver. Jag återkommer med recension längre fram. Tack för tipset MM och ha det gott i vårvädret :)

Tack kära MM för att du startade denna tråd! Vi är ju ett gäng MVG:are härinne som klarar "dricker du för mycket"-frågorna utan anmärkning. "Vi har inga problem". Så bra då!:-) Generellt så tycker jag att läkare/vårdpersonal/alkoholdiskussioner/problemangrepp/lösning/infallsvinklar o.s.v. "haltar" för oss periodare. När vi t.o.m. får höra att "vi använder inte begreppet "periodare" inom vården!" Nä - men vi finns här lik förbannat - och ganska många av oss. Vi HAR alkoholproblem - även om det kanske bara är 2-3 ggr/år. Lik förbannat har vi alkoholprobelm. Kanske skulle det finnas något annat sätt att "angripa" oss om man bara lyfte blicken lite och valde att se oss som en "grupp i gruppen"? Ett vidgat synsätt på något vis?

Jag själv har gillat att vara full från det datum det blev lagligt. Då var jag ung, och det var fest nästan varje helg. Gymnasietiden, när jag pluggade och arbetade utomlands under knappt 2 år, mina första jobb osv osv. Gillat fyllan helt enkelt. För cirka 20 år sedan så började jag att ta återställare - för att lindra baksmällan. Smart och klokt tänkte jag. Ett par små "jävlar" på förmiddagen så var man människa igen. Åren går, festandet minskar i samma takt - men tyckte att det var mysigt att sitta hemma o tuta i mig alkohol. Det blev en del - och då räckte inte "2 små jävlar" för att ta bort baksmällan - så jag startade en ny fylla istället. Och nästa dag, och nästa dag.......-ibland 5 dagar, ibland 7 dagar. Nonstop. Full dygnet runt. Mat: Första dagen/dagarna - sen bara alkohol, sova, alkohol, sova, alkohol. Dygnet runt.

2012 blev jag inskickad på avgiftning efter att ha druckit, tror jag att det var, 9 liter sprit på 9 dagar. Osunt att sluta tvärt efter det - eller snarare livsfarligt. Goda vänner förde mig med fast hand till Beroendeakuten. Har hälsat på dem ytterligare ett par gånger - samt även åter igen fått bed&breakfast 5 dagar sommaren 2016.

Däremellan, alla månader emellan, så vill jag ju inte ha alkohol. Inget sug, ingen önskan, inget behov. Dricker vatten, cola, eller alkofri öl - för att jag vill. Har ingen alkohol hemma - och om jag har det så är det ju ingen fara eftersom jag inte är alkis under dessa månader. (Fast det är jag ju - men har ingen önskan om att bruka).

Mina triggers är bl.a. långvarig stress, plötslig frånvaro av stress, våren och ljuset som kommer så snabbt - hänger inte med i svängningarna (kanske är det "måsten" jag värjer mig emot - och att man "svär lite i kyrkan" om man uttrycker att man inte gillar våren?!) M.a.o. så är det historiskt en jobbig tid för mig just nu - men jag känner mig lugn - jag känner mig för första gången på länge att det blir en "bra" vår. Jag får leva med det och vetskapen om att våren går över!:-)

Jag tänker på MM o Ikaros som skrivit något i stil med att vi är "övertydliga" alkoholister?! Jag både förstår och inte förstår det. Varför kan inte "vården" börja närma sig oss - och kanske (längre in i framtiden) hitta något intressant som kanske gäller för just oss - vi periodare?! Jag tycker det är intressant och jag anar att det finns något annat i våra hjärnor som får oss att agera som vi gör - till skillnad mot de som bara "måste ha några glas vin" varje dag?!

Alkoholist javisst - men är vi verkligen ihoptryckta i en och samma Heffaklump? Enklare, billigare och mer rationellt för sjuk/beroendevården kanske, men för oss?

Ämnar inte krocka med Titanic något mer, eller krocktesta min bil (eller mig själv). Det är jag klar med. Har förvisso tagit ett par öl vid något enstaka tillfälle - men skippar nu även den. För att vara på den helt säkra sidan.

Summa summarum: Mitt perioderi har sett ut som så att jag stänger in mig, super ner mig i dagar och till oigenkännlighet. Sen är det över - och då är det bara att vänta på brevet från posten - som kommer med abstinens, ångest, skam, skuld, "vad har jag gjort", förlorad matlust, självkänsla. Brevet börjar alltid med: "Kära Anders, nu är det dags att börja slicka såren....."

2 veckor brukar det ta att "primärhämta" sig (mig) - sen följer veckor med lågbrummande ångest och frågan VARFÖR?

Tack MM för insyn i hur periodiskt missbruk ser ut! Alltid intressant och lärorikt med andras erfarenheter om samma sak, även om det är i en annan form.

......och jag är ju även intresserad av hur det funkar när man kommer hem (från jobbet?) och är sååååå sugen på ett (par/tre?) glas vin - varje dag (för en del)? Så ser ju inte mitt beroende ut. Har aldrig tagit nåt glas vin när jag kommit hem från jobbet. Har kollegor som häller upp en whiskey när de kommer hem. För att fira? För att markera att arbetsdagen är slut? För att slappna av? (Eller för att det kanske i vissa fall blir flera glas - vad vet jag?). Det där vardagssuget är ett mysterium för mig - eller kanske inte mysterium direkt - men det är inget jag själv "drabbats" av. Alkholist som jag är.....

Istället så super jag mig så full att INGENTING annat fungerar. Har inga barn att natta, eller göra hemläxor med. Ingen som kan "kolla mig" här hemma. Jag tror att jag helt enkelt har en önskan att stänga av/stanna upp/bromsa - kanske bli ett "barn" utan ansvar. För något ansvar kan man definitivt inte ta när man är plakatfull dygnet runt. Det kanske är just den "upplevelsen" jag vill ha - att under en tid (några dagar) vara helt frånkopplat från samhället utanför? Inte vara med helt enkelt. Att vara utan eget ansvar, eller känslan av att inte ha ansvar. Jag har ju fortsatt ansvar för att försätta mig i denna situation. Det är ingen dödslängtan - jag vill leva. Jag vill bara inte "vara med" under en period. Kan det vara lite så? Visst jag kan "inte vara med" ändå om jag vill. Dra ner persiennerna, inte svara i telefon och vara oanträffbar under några dagar ändå, men det skulle vara konstigt om än fullt möjligt?! Men om jag drar i mig några liter sprit så försvinner ju sådana tankar och ersätts istället av "jag skiter väl i om telefonen ringer, och ger blanka fan i om det är sol- och badväder utanför fönstret". Då är det bara fyllan som kan få mig att pausa livet några dagar. Detta har ju förstås en enorm prislapp kopplat till sig. Jag vill kunna "pausa livet" ändå ibland - det tror jag att de flesta av oss har behov att göra. De flesta gör det utan alkohol. Jag håller som bäst på att försöka lära mig det. Det känns som att det går bra - jag verkar ha hittat en väg.

Kan inte riktigt släppa det där att man inom sjukvården inte vill se oss periodare med lite andra ögon än andra alkoholister? De borde finnas någon anledning till att vi funkar som vi gör? Naturligtvis så är det väl få periodare som börjar som periodare direkt efter alkoholdebut - men efter ett antal år så tycker jag iaf att man kan se en skillnad på de som blir "varjedagalkoholister" och vi som kör hela spritpallen på en vecka och sen lägger ner (för den gången). Är det så enkelt att det är lättare inom vården att dra alla över en kam - och köra en standardbehandling för alla? Eller är det så att forskning och beprövad erfarenhet visar på att vi alla bör behandlas på samma sätt? Jag vet inte - och har inga illusioner om att jag skulle vara lite mindre alkis för att jag "bara" är periodare. Närå, alkoholproblem har jag allt. Rätt allvarliga såna. Men idag, efter ett halvår nykter så är ju mina värden bra - och jag skulle klara mig utmärkt (igen) på "testet" - som skulle visa att jag är utom fara, och inte ens har ett riskbruk.

Hur många är de som har periodproblem som tar dessa utmärkta testresultat som en intäkt för att de inte har några problem? Skulle man kunna nå dessa på något sätt - tidigare? Förändra frågeställningarna, och få in perioddrickande i de annars genomtänkta frågeformulären, för att på så sätt fånga upp personer med detta beteende innan det går för långt. De kanske kan komma till insikt några år tidigare - och i bästa fall ges en möjlighet att ta/få hjälp tidigare?

Bara klurade lite i största allmänhet....... Den f-rbannade vårsolen väckte mig - har väl aldrig skrivit härinne kl 06 på morgonen. Men nu är en mäktig mörkläggningsgardin beställd till somrummet. Det skall bli riktigt mörkt i sovrummet. Modellen hette "Black Out". Lite ironiskt att den skall hänga vid sidan av sängen där ett antal "blackouts" har ägt rum. Nåväl bättre att den sker i form av en gardin - och inte i närliggande säng:-)

Jag tycker att det är himla intressant det du skriber och funderar om. Jag tillhör de som har druckit varje dag- skulle aldrig kunna vara periodare. För mig känns också dessa två 'varianter' av alkoholism så väsensskilda. Konstigt att de behandlas så lika. Eller? Ska följa denna tråd och hoppas det kommer fler svar ?.

Jag har läst den nu flera gånger - och måste säga att mycket av det verkar stämma bra med hur periodare fungerar. Texten skapar även lite rädsla hos mig. Rädslan att jag inte vet om det kommer att hända igen? Jag frågar mig om det är jag som bestämmer? Har jag tillräcklig styrka och lämpliga verktyg till att stoppa impulsen? Jag vill ju så gärna tro att jag har lärt mig något. Vissa dagar både tror och känner jag att det är så. Andra dagar så vet jag verkligen inte. Har jag lärt mig något över huvudtaget? Ambivalent. Därför får jag även lite "oro" i magen när jag läser texten. Är jag stark eller skör just nu? Är jag "safe" eller är jag ute o vadar i vatten som plötsligt blir för djupt att vada i?

JUST NU så är jag safe - jag är nykter! Jag har inget sug! Jag har ingen önskan om att dricka alkohol. Och det omfamnar jag helhjärtat. Punkt.

Det är många som ifrågasätter just detta.När jag har berättat hur min pappa drack (som periodare ) för folk så var det som om dom inte tyckte de va så farligt -Det är väll bättre än att dricka var och varannan dag. Eller - Alla dricker ju på semestern.De folk inte förstod va att han höll på att supa ihjäl sig varje gång han hade sina semestrar.De någon kanske drack på 3 månader drack han på 1 månad. Alkoholen va det han andades för då..!

Min pappa var periodare i ca 10-15 år. Innan dess så drack han oftare, men hans jobb blev strängare ang alkohol policy och hade även kontroller så då blev det endast när han var ledig.Men det blev ju sjukskrivningar ofta efter ledigheten pga att han inte kunde sluta.Vet inte vad som skedde för sen så blev de endast på semestern (sommaren.Skedde någon gång på vintern oxå) Och det det första han gjorde var att korka upp *Absolut vodkan* och sen drack han MANISKT dygnet runt till ca 1 vecka innan han skulle börja jobba. Han va ju tvungen att trappa ner pga abstinensen (som var hemsk att se)
Han var hos läkaren en gång och han va tuff och hård och sa ca -Du får välja mellan att leva eller dö.!
Så nu till sommaren har han varit nykter i 10 år ?

Förmodligen kan jag det även idag.
Men ett glas vin eller ett par öl ger mig ingenting. Smakar inte ens gott. Jag har aldrig velat dricka bara ett glas. Inte ens under alla de år jag inte trodde jag hade problem längre.
Risken finns alltid att jag väcker demonen. Kanske inte första, andra eller tredje gången, men hur vet jag det? Minsta antydan till berusning är som att reta upp ett sovande monster.
Dricka utan att känna någon som helst berusning - var går gränsen?
Varför dricka ett glas av någonting jag inte tycker om utan att ens få ut något av det?
Svaret på din fråga - och det här gäller ju bara mig själv - jodå, skulle säkert kunna. Finner det bara helt meningslöst.

Jag funderar lite på vad E.K. menar med ” nya fasta mätbara rutiner”. Är det något man kan köpa av henne? Priserna är ganska saftiga, vilket man kan se på företagets hemsida.
Jag står också lite frågande inför att en ”periodare” skulle känna sig bekvämt övertygad om att det aldrig kommer en ny period.
Det gäller åtminstone inte för mig som kämpat med detta under många år.

Hej igen...!

Min pappa är väldigt trygg i sin nykterhet.Och även jag som är anhörig är säker att livet med A är över för hans del.Jag vet att de är inget man ska säger eller ska vara säker på.Men här kan jag faktiskt säga det. De är svårt för mig att svara på hur han ser/känner och resonerar om sin nykterhet.Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att pappa tänker på A överhuvudtaget idag.Men det som gav honom den första motivationen va ju att läkaren hade rätt.Han fick ju en hjärtinfarkt 1 månad efter sin period och fick göra en baypass (sen var den inte helt relaterat till spriten.Men om han hade druckit så hade han inte levt idag.Till 100 % säkerhet ) Och det skrämde nog honom.Men tror även att han var mottaglig just då (för han hade redan diabetes och det sket han fullständigt i när han drack och Ink medicinen) Om det hade skett 5 år innan så hade han säkert "glömt" de och tagit sin period igen senare.Man glömmer ju lätt. Men som sagt så har han inte A i tankarna längre.Blivit en naturlig sak.Om nu inte någon tar upp de eller han ser/pratar med någon onykter.Men de stör honom inte och även uttryckt -Det är inte värt det.Dom första 2-3 åren var svåra för honom.Man fick höra små pikar ibland som ex - Han ville ha beröm,lite förnekelse i vissa stunder osv.Hans beteende var ca densamma som före hans perioder.(Och dessa pikar och beteende kom bara när han skulle egentligen ha varit i en av sina perioder ) Men skillnaden va att han inte började dricka. Även jag som har utvecklat ett beroende kan ha svårt att förstå vad som skedde.Pga man lärde sig och förstod att snart är perioden inne för att han skulle började dricka! Och den var så stark.

Tänkte skriva ett senarium så man kanske kan se skilladen.Vi alla är olika och allt är inte svart eller vitt. Så jag kommer jämför ett exempel av mitt drickande med pappas när han var i sin period. Mitt beroende handlar om att jag dricker varje dag, bedövar och har ett sug (varit så i ca 5-6 år) Pappa hade månader av nykterhet.De skedde även att det tog ett år till nästa sommar.Och då söp han från dag ett och 1 månad framåt.Någon som annars var stark,öm,ordentlig och lugn och som skulle gå över lik för mig och min syster, blev istället en person som ligger i hallen med sin egna spya runt omkring sig.Som sen gör allt för att komma upp för att få tag i flaskan i köket, och som inte bryr sig att byta sin tröja som var nerspytt (och detta var ett mild exempel)

Ett senarium/exempel/skillnad..

Jag vaknar och jag känner redan innan jag öppnar ögonen min bakfylla. Antal tankar som hopplöshet,ånger och ledsamhet kan komma innan jag ens har öppnat dom.Sen sätter jag mig upp.Och tankarna fortsätter - Jag måste sluta! Hur och när,vad ska jag göra osv.Jag går in på toa.Borstar tänderna och kan tvätta av mig lite försiktigt.Sätter mig igen för att ta en ciggaret och kan öppna en öl.inte alltid men oftast.Och de är för att "trolla" bort min bakfylla och få mitt lugn.Jag kan säkert smutta på den i en halvtimme/timme.Det kanske blir 2. Sen kan jag fortsätta med min dag eller går jag och vilar en stund till..(4 dag nykter nu igen ) Och sen lever jag en fasad och gör allt för att ingen ska få veta

Pappa vaknar.Han sov oftast bara någon timme och var fortfarande full. Han häller upp ett glas med sprit och sveper den direkt, eller tog han flaskan och drack direkt ifrån den. Vinglade ut till köket med flaskan i handen och tog en ciggaret och fortsatte och dricka.Pappa sket fullständigt om någon såg eller visste.

Och sen efter perioden så va han sitt riktiga jag ingen (var som inget hade skett ) Världen bästa bamsebjörn till pappa. Den tjatiga,överbeskyddande och som ställde upp 24 h om dygnet med allt, vare sig när jag var yngre eller när jag var vuxen.Han slutade när jag var 25 och han var 55. Men då hade jag utvecklat ett missbruk.Men man ska överlämna tronen inom familjen sägs det ju (skämt och sido ?)

Detta blev långt.Men problematiken finns och man måste börja se allvaret i det. Allt handlar om beteendet..!

Ursäkta för min stavning och grammatik.Alltid varit dålig på det men hoppas ni förstår.

Vi vet ju oftast inte anledningen till att en period drar igång.

Men när ni slutar vansinnesdrickandet. Vad är det som får er att sluta? Anhöriga som ställer krav? Akut alkoholförgiftning som resulterar i sjukhusbesök?
Slut på ledighet?

För mig så om det inte är pga något av dom ovanstående en känsla av att nej fy nu räcker det. Och när jag tänkt så, så kan jag även fast jag är abstinent som en heroinist, hälla ut resten av alkoholen utan problem. Om jag nu skulle råka ha kvar något, inte så ofta dock..

Tänk om den känslan kunde hålla i sig resten av livet

Rädsla. Antingen för att dö (som senaste perioden) eller rädsla för att hamna i en period liknande den senaste (den rädslan hjälpte mig stoppa innan helgåterfallen i höstas spårade ur)
När jag insett att bara turen räddat mig från allvarliga konsekvenser
Eller när alkoholen inte längre gav någon annan effekt än abstinenslindring.
Eller när jag inte orkat dricka mer och kroppen säger ifrån.

Viktiga detaljer. Helt klart... Mängden. Sett över tid och om man noga håller koll på konsumtionen..
Räkna fram hur mycket man förbränner kontra intaget.Reglera intaget i förhållande till förbränningen.
Använd A-mätare. Låt inte Promillen överstiga 0,5% vid någon enda tidpunkt.
Om kroppen inte förmår att göra sig av med giftet så blir konsekvenserna
oerhörda och i vissa fall är det rent livsfarligt. En mycket allvarlig situation..
Tänker också på hjärtat men alla organ korrelerar . Hjärta kontra njurar är vetenskapligt fastställt hur det går ihop.
Dåliga njurar=hjärtat tar stryk. Levern: Här har vi ett mycket intressant organ. Reparabel till nästan 100%
eller reversibel om man föredrar detta uttryck. 48 tim. utan A, så har du en rätt juste lever...
Det absolut bästa är att låta bli A ändå. Då funkar det klockrent och man slipper fundera.
Men : Om man ska vara "expertalkoholist" skulle jag tro att det går att dricka samtidigt om man vet
vad A-jäveln tar av. Man skulle behöva ligga under provtagning både under fylla och nykterhet för att få
ett relevant besked för att kunna identifiera "faran".
Faran identifierad och fixa tillsatser som kompenserar för det som A tar och som minskar A:s påverkan på organen, då har man en bra lösning.
Men funkar det i praktiken?
Jo, men troligen bara till en del eftersom organgiftiga ämnen finns i allt vi dricker och äter numera...hur veta vilket gift och vad som påverkat vid var tid?
Hur veta specifikt vad A- har gjort när vi har så mycket andra gifter som affekt i våra kroppar.
Men oddsen är helt klart bättre om man vet vad A söndrar i kroppen..Intaget av levervänligt bör ökas och intaget av levergiftigt bör begränsas oavsett.
Om man vet att A försurar så tar man basreglerande medel (går inte att överdosera om man köper rätt).
PH-värdet är ofta uselt hos en A-latent! Måste kollas hela tiden via urinsticka...
Kroppen ska vara basisk för att fungera bra..Tänk på att A är sjukdom.. ibland dödlig..

Detta för nu... Sköt om er alla..

/John

Är det bara taggarna utåt direkt när andra ska plädera hur farligt A är och hur det påverkar oss negativt på många plan.
Jag tror nog ingen har gått miste om de skadeverkningar som A ger. Ingen behöver knappast upplysas om detta med ingående fakta. Om man vill kan man ta reda på det och läsa det själv.

Den som har problem behöver inte detta, något som leder till ännu mer rädsla och ångest. Det vi behöver höra är: Kroppen är en fantastisk mekanism som har otroligt god förmåga att reparera sig själv och läka. Vi ska inte behöva bli skrämda till nykterhet.

Veta hur illa alkohol påverkar kroppen hur farlig den är i giftiga mängder.
För det är sanning. Det kan få någon att vakna, kunskapen.
Vi behöver också veta att kroppen kan läka återhämta sej tillfriskna.
Det ger hopp och anledning till att sluta dricka för mycket.
Det är sant att en alkoholist sällan slutar dricka för att det är farligt det måste ofta till ytterligard något argument eller anledning.
Om du jobbar med miljöfarliga eller giftiga ämne vill du inte veta det då så att du kan skydda dej eller sluta jobba med det, om du vet har du ett val.
Det har man vad gäller alkohointag också än mer när du fått kunskap om dess effekter.
Att sticka huvudet i sanden hjälper verkligen inte det stjälper

Gäller bara att hitta en tillräckligt stark motivationsfaktor för att sluta dricka. Det räcker inte för mig att det är "farligt".
När man inte mår så bra kan det vara svårt att hitta en mening i tillvaron. Har länge varit ganska vilsen, vad gäller vad jag vill med livet.
Jag vet inte riktigt. Både vad gäller arbete, familj, fritid. Försöker. Kanske jag borde skaffa en hund som sällskap. Att få något/någon annan att fokusera på för en gångs skull, än bara mig själv.

Har också det där maniska drickandet emellanåt.Är ju tyvärr så att eftersom jag har så lätt att sluta när jag bestämmer mej för det och sen kan va nykter längre perioder,så tänker jag att då är man ju inte alkoholist?Då känner jag mej normal rätt fort och förstår inte riktigt oron och misstänksamheten från min man.Mår så himla bra utan alkohol,men vill inte ge upp tanken på att kunna dricka normalt.

Bra att flytta den här tråden. Kanske blir det mer drag i den?! Dipsomantråden! Tycker ordet dipsoman nästan är lite trevligt:) Som diplomat, typ. Ska testa det på någon någon gång. "Jag är en lugn, stabil o sympatisk person, och dessutom dipsoman...."?.

Kanske skulle ditt "Klotterplank" flytta hit också?! Bara en tanke.....

Kram på re'. / Anders - dipsomanist javisst!

.

Och hur jag ser på återfall, risk för återfall kontra återgång till periodisk alkoholism.
För mig är ett återfall att börja dricka och sedan återgå till samma drickande som tidigare, dvs en eskalerande suparperiod som för egen del kan vara mer eller mindre intensiv. Förmodligen mer intensiv för varje gång, men det tänker jag inte utforska.

Typexeplet var januari -17, återfall efter ett års nära på helnykterhet där den nyktra perioden -16 innehöll någon enstaka helg precis innan jag fick adhd-medicin men som aldrig hann eskalera eftersom medicinen hjälpte mig att stanna upp.

Återfallet, liksom två tidigare med sju månaders mellanrum, började med helgsupande, ökade snabbt till nästan varje dag och även mängden alkohol per tillfälle gick uppåt i raketfart. Det varade i en månad och sista dagarna trodde jag att jag skulle dricka ihjäl mig. Det var då jag öppnade ett konto här och mer tydligt insåg att jag aldrig mer kunde dricka utan att riskera katastrof.

Innan dess visste jag visserligen att jag var, eller rättade sagt varit, alkoholist och hade hållit mig nykter långa perioder. Var nog inte så utpräglat periodare innan mitt första race 2015. Var riktigt illa däran för tjugo år sedan men trodde det läkt ut eftersom femton år var lugna genom småbarnsåren och tävlingsambitioner.

Ett nästan-återfall, eller risk för återfall, räknade jag helgerna för ett år sedan. Det hann inte eskalera från helgsupande och med hårt arbete för att bryta innan det gjorde det lyckades jag vända efter fyra helger. Att jag inte kallar det återfall är för att jag inte drogs in i en suparperiod. Alltså inte återfall i den typen av drickande som jag hade innan.

Om det fortsatt med då och då helgsupande därefter skulle jag sett det som ett återfall. Jag kan inte dricka en helg då och då. Det slutar alltid med en upptrappning. Och för att bryta krävs så mycket energi att jag inte ens vill försöka klara att dricka ”bara en gång”.
För då väcker jag demonen och blir besatt.
Jag älskar nämligen känslan. Så ju bättre jag ”klarar” ett sådant tillfälle, typ att det blir kontrollerat och inga konsekvenser, desto hårdare sitter jag i min egna mentala fälla.

Man skulle kunna tänka att för ett år sedan kunde jag ju avbryta efter några helger och då borde det ju inte vara så farligt att göra så säg en gång om året.
Men den som läser mina inlägg från oktober -17 (kan ligga i tråden Ångesten finns i ambivalensen under Förändra ditt drickande) kan se hur svårt det var och hur nära det var att jag inte kom ur det. Så mycket ork det tog, så mycket ångest.
Ingen endags- eller helgfylla är värt kampen efteråt.

Ska jag dricka igen blir det utifrån att jag gett upp allt och verkligen vill avsluta mitt liv så som jag vill leva det.
Nu är jag lugn och klar i skallen, men vet också att min hjärna är opålitlig och när som helst kan hitta på motiveringar att utmana ödet.
Därför förebygger jag så gott jag kan även om jag varit helt nykter i ett år nu, och det är snart två år sedan min förra ’period’.

Har läst alla inlägg i denna tråd och känner igen mig i det mesta. Detta med att inte ha "sug" när man är nykter är särskilt träffande för mig. MEN sedan har dagen kommit då jag tänkt att, "men va fan", eller fått känslan av att där "finns något bortom bergen" och då har min planering börjat eller så har jag klivit in på bolaget.
Jag har nu snart levt ett helt liv (är 74 -år) större delen som periodisk alkoholist. Varit mycket nära döden vid flera tillfällen pga hårt drickande. Dricker i princip allt som innehåller alkohol när jag varit inne i en period. Spolarvätska och T-sprit när jag inte fått tag på sprit.

Jag har inget svar på någon fundering som jag tagit del av i denna tråd. Däremot kan jag beskriva vad jag gör för att hålla mig nykter.
1. Jag har en kontakt på beroendemedicinska mottagningen som jag kan nå vid behov.
2. Jag tar Antabus regelbundet, 200 mg varje torsdag och söndag. Detta för att undvika att falla för en impuls och eftersom jag inte har något "vardagssug " är detta problemfritt.
3. Tar blodprov regelbundet för att hålla koll på levern.
4. Tar antidepressiva mediciner. Vet inte om detta har bäring på mitt missbruk men min alkoholläkare tror det så jag böjer mig för det.
5. Tar sömnmedicin vid behov. Propavan alt Imovane.
6. Försöker hålla mig fysiskt aktiv.

Jag har fått bra hjälp med min periodiska alkoholism när jag mött erfarna alkoholbehandlare. Däremot har jag satt myror i huvudet på personer som inte haft rejäl erfarenhet. Därför tror jag att det är mycket viktigt att vi söker oss till verklig professionell hjälp.

Om jag skall försöka beskriva mitt missbruk stannar jag nog vid att jag ibland försöker begå ett partiellt självmord. Senast detta skedde var för två år sedan, jag räknar mig som årsbarn med MM. Då räknar jag inte de 20 centiliter som jag i december förra året försökte använda som medicin mot en inflammation i munhålan och lungan. Jag höll på att dö men klarade mig med en månad på sjukhus.

med hälsningar
Ikaros

Tack för svar!Jag kan se att jag har lätt för att när jag gör nåt så ska det göras fullt ut.Typ som att bestämmer jag mej för att börja promenera så måste jag göra det helst 2-3 ggr om dan och långt.Som att om jag får för mej nåt så ska det göras ordentligt!Jag är 46 år och det här drickandet har hållt på i ca 3-4 år nu.Innan hade jag inga problem överhuvudtaget.När jag börjar dricka så tänker jag i regel att skit samma...nu har jag ju ändå förstört och familjen vet ju så jag orkar inte ens försöka ta det lugnt för att dölja.En del av mej skulle nästan tycka det vore bättre med sug...Nu vet man aldrig när det slår till....

Hej alla
Jag sitter och funderar litet över vad som är typiskt för periodiskt beroende. Tanken slog mig då att vi här inne kanske skulle kunna skriva något sammanhållet som skulle kunna vara till nytta för andra och för vården. Vet inte om det är en bra idé men jag vill här lägga fram det som ett förslag.
Kanske vi skulle kunna börja med att ställa frågor liknande dem som MM ställt här ovan.

Mitt förslag är att börja med frågan om där finns något vi kan enas om är typiskt för en periodisk beroendeperson och som skiljer ut denne från den som är beroende?
Kan det vara ett bra första steg?

Om vi sedan vill fortsätta arbetet kanske vi skall söka mer efter gemensamma nämnare och använda dessa som huvudrubriker.

En ledare för arbetet krävs om vi vill fortsätta. MM är mitt förslag.
Kanske vi med målsättning att skapa ett mindre häfte eller till och med en bok kan ge ett värdefullt bidrag till förståelsen för detta problem.

hälsningar
Ikaros

Ja det ägnar vi oss åt eller har gjort vi som är här inne i denna tråd Har inte skrivit här sen i april men jag är inne o läser var o varann dag utom när jag har en sämre vecka Har haft 3 veckor i år som jag kan räkna bort dom andra dagarna har varit vita Har nu 1 månad helvit så jag hoppas att jag kan skriva 1 år den 1 oktober 2019. Ikaros det är ingen dum ide´ som du är inne på Har läst om hela tråden idag o vad kan jag dra för slutsatser om en periodare är många saker

Jag tror att dom flesta börjar sin alkoholistbana som vardagsdrickare
När kommer då perioderna och varför
Omgivningen tror inte att vi är alkisar vilket påverkar oss till att inbilla hjärnan det är inte så farligt
Ofta eller nästan alltid så är det när vi är på topp o livet leker som den fan slår till
Är det någon skillnad på en period eller ett återfall av en vardagsdrickare som bestämt sig för att sluta o tar ett återfall det tror jag faktiskt inte Jag tror att det sitter
i vårt sätt att tänka Men man blir ju konfunderad över att när vi lägger av så kanske man har lite sug innan giftet lämnar kroppen sen inte ett skit vill inte se det
mår illa när man känner lukten eller ser ett fyllos däremot har en del sug i flera veckor o har ett rent helvete Varför är det så månntro Vi är ju individer inte någon av oss är ju lika kan de sitta där kanske Är kanske som MM säger att vi är maniska o att såna personer är annorlunda Kan det vara så att vi lutar år ADHD har själv varit på utredning men läkaren tyckte inte att jag hade tillräckligt med symtom det fanns tendenser men han tyckte inte att jag behövde någon medicin
Lyckas jag inte hålla upp nu skall jag söka en annan läkare tror inte han visste vad han prata om en pojkspoling fick inget förtroende för honom
När det gäller drickandet under perioderna så är det mängder med alkohol som drickes dygnet runt men de gör ju även en del vardagsdrickare samma idioti

Mycket funderingar men det är en mycket bra tråd o MM är ju så klok så jag hoppas vi håller den vid liv det finns säkert många periodsupare där ute
Hela forumet är ju bara så fantastiskt med alla som stöttar o peppar varann o vilka förebilder här finns det ger ju hopp när man ser att det funkar att sluta
Ha en fortsatt bra dag alla kämpar

Tack för att ni skriver i tråden! Den behövs här - liksom alla vi "periodare"! Vi får försöka hålla den vid liv. Tror att den behövs. Har själv lite skrivbrist för tillfället, känner att jag inte får ur mig något vettigt....

Men jag läser allt - och återkommer när pennan är vässad?!

//Anders

Grattar mig själv!! 3 månader utan alkohol eller vansinnesrace.

Grattis till dig Anders. Bra jobbat ? hoppas du får en riktigt fin dag!

Grattis Anders respekt!

Grymt jobbat Anders!

Det är så skönt när man klarar av att göra förändringar som gynnar många..Det gör du Anders??✨Bra jobbat!

Jo det är allt förändring på riktigt på gång! Pinnar iväg till gymmet nästan varje dag, o känner hur kroppen välkomnar att få komma till liv igen. Känslan efteråt är ju också så skön. Det här kommer jag att fortsätta med. Eller: jag har ju aldrig slutat - bara haft ett uppehåll på cirka 7 år!

Styrka, mod o envishet önskar jag alla som får det kämpigt nu när helgen står för dörren. Det första glaset är nära! Tänk till 10 ggr extra innan du tar det - eller beslutar dig för att avstå!?

Hej!
Har läst hela tråden då jag söker svar & förståelse för problematiken kring period/intervall drickande.Tack alla ni som skriver och berättar!
Har en närstående som håller på att dricka ihjäl sig.
Från att ha varit perioddrickande med avhållsamhet dvs nykterhet i veckor ibland månader så är det just nu perioder på period med endast någon/några alkoholfria dagar. Det är hårt supande dvs minst en vecka dygnet runt, misär runtomkring, spya, pink övrigt som inte ens går att skriva om.
De få vita dagarna har hen ett fruktansvärt dåligt humör, alla är idioter och hen har inga problem vare sig med sitt drickande eller andra saker.
Fullständig förnekelse.
Hen är också expert på att flytta fokuset i en ev. diskussion så att det är du som har problem - inte hen.
Hen ramlar & slår sig, hen har inte kontroll i benen, hen äter inte, hen kommer att supa ihjäl sig.
Har hotat, har bett, har gullat, har hällt ut, har erbjudit att följa med och söka hjälp...har erbjudit att komma och ge tex antabus - inget biter...
Nu är det redan så dåligt som aldrig förr & nu kommer julen då det blir ännu värre.
Hur? Vad? Kan jag göra? Eller kan jag inte göra?
Jag står bredvid och ser en människa ta död på sig sjäv.

Hej
Det finns tyvärr inga mirakel när det gället alkoholmissbruk! Det som gället är att hen måste komma till insikt och göra ett val. Det finns ingen annan som kan göra det valet. Valet handlar om liv vs död.
Hårda ord, men så är det.
Till dess, spar din tid. Du är värd bättre, du är värd att ha det bra. Eget ansvar! Om hen vill, så kommer hen fixa det här. Tyvärr måste väl hen lite djupare i alkoholträsket innan hen måste göra ett val. Till dess ta hand om dig själv och sätt dig i främsta rummet.
Du är värd att ha det bra!
Hårda ord kanske, mem sanna.
Kram

Ja, jag vet. Din och Ikaros trådar handlar om det, och jag har nog läst merparten av vad ni skrivit. För till skillnad från storpimplaren som dricker mer jämt och konstant, är ert vansinnesdrickande annorlunda. Men det jag fastnade för hos både dig och Ikaros var avsaknaden av lögn och försköning. Ert drickande var mycket mer tydligt och gav mig större insikter än de som drack i garaget eller medan de städade. På något sätt känner jag mer igen mig själv i era beskrivningar. Ni har också hjälpt mig att våga se saker klart och utan massa bortförklaringar. Tack!!

Sen finns det ju alltid grader i helvetet.... De flesta har ju börjat som någorlunda "normalkonsumenter". Även om djupet och intensiteten i relationen med Alkoholdjävfulen tidigt skiljt sig åt. Som med allt som gäller människor tror jag också att det finns en glidande skala mellan de som dricker mer konstant och de som dricker periodiskt. Hur som helst; Hade jag inte läst på forum och funderat, så hade jag nog inte dragit i handbromsen i detta relativt lindriga missbruk jag själv befinner mig i.

Och nu; Glad midsommar och så önskar jag dig en fin kväll!

Hej. Såg att du spelar wordfeud, får man utmana dig? Brukar spela random motståndare, men det vore ju kul att spela med dig ?✌?️

Haha har enbart en kvalificerad gissning, har Precis skickat en inbjudan till den personen. Får väl se om det va du ??

Hej.
Helt ny här på forumet men kan kort berätta att jag är 34 år och började dricka vid 13..Då var det fest och glädje. Bedöva gamla känslor och trauma. Sådant jag egentligen visste varför men jag mådde bara bättre och slapp barndomstrauman i hjärta och sinne.
Träffade folk med samma intresse vilket bara var fest, supa, röka på, knulla runt och leva vilt.
Rökte massa cannabis i flera år men fimpade vid 22 och tittade aldrig tillbaka.. Alkoholen fanns alltid där dock.
Jag insåg vid 20 att jag hade ett problem med alkohol.. Men tänkte att det är bara att sluta.. HA?
Har kämpat med att sluta sen dess.. Kan lugnt kalla mig för periodare för så har det alltid sett ut.. Det gick bara från helg festande till supa hårt i en vecka. Tills man inte pallar mer och börjar några dagars avgiftning. För sedan bygga upp sig igen och börja om med livet med tankar som nu räcker det.. 2-3 månader senare när man mår som bäst och allt flyter precis som det ska och allt jag gör blir bra och jag mår som en kung.
Jag ska ta en öl kväll och bara chilla med en serie och njuta.. Och det har hänt att jag har gjort det.. Tagit 3-4 öl sen slutat.. Sen gått en månad till och tänkt samma sak men blir en vecka extremt drickande.. Sen börjar det om igen.
Högmod som jag lärde mig på rehab haha. Så är det kanske men jag kan även dricka när jag mår skit.
Har gått igenom rehab som sagt, mediciner, kuratorer.. Allt ni kan tänka er som jag säkert många här känner till.
Har haft en vecka nu men har varit ren i fyra dgr.
Har under tiden kontaktat familjeteamet för hjälp med alkoholen.. Vårdcentralen med allt annat.. Har sen 1 månad sen innan börjat KBT.
Just nu drar jag i alla trådar och hjälp jag kan.. När jag igenom dessa saker var jag yngre.. Och jag känner att jag har mer att leva för idag och vet att en av dessa perioder kommer bli mitt död.. Eller ännu värre att jag sätter mig i bilen och kör på någon.. Det sjuka i det hela är.
Vart finns de tankarna och konsekvenstönket och hela ens livs historia av alkohol och missbruk, droger osv när man mår bra?
Jag har aldrig gett upp att ge upp detta skit.. Den dagen jag ger upp är när det är över på riktigt och jag vill leva ett liv med kärlek och inte ett liv med mig själv med och inre demoner som bara kommer göra mig galen.
Hur fan lär man sig att tänka efter och bara säga nej. Inte denna gång. Fuck you and your hazardous mind tricks.

Hoppas ni alla därute som går igenom denna galenskap mår så bra ni kan och inte ger upp. ❤️

"Just nu drar jag i alla trådar och hjälp jag kan", gissar att en sådan tråd är forumet och du är mer än välkommen till oss. På tal om just trådar, starta gärna en egen tråd, då ökar sannolikheten att du får svar. Du gör såklart som du vill.

Blir nyfiken på vad det var som gjorde att du slutade med cannabis och vilken erfarenhet från den gången som kan var till nytta nu?

Min kollega sa någon gång att - Det finns inga hopplösa "fall" men det finns de som slutar försöka.

Du låter som en person med kraft, mod och vilja att fortsätta försöka!

Tack för att du delat med dig och hopp om en fin dag, vänligen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej alla olycksbröder och systrar! Jag känner så väl igen detta med periodsupande för egen del och jag tror faktiskt att det är det vanligaste mönstret av alkoholberoende. Man tröttnar på drickandet pga av alla kroppsliga, psykiska och sociala effekter.

Efter en tids nykterhet, när denna grisdrog stått en upp i halsen och man känner sig hyfsat fräsch igen, så händer nåt i ens liv, för mej när nåt bra har hänt, aldrig nåt negativ. Jag vill på nåt sjukt sätt fira. Minnet är kort och så är en period igång igen.

Jag kan inte längre räkna alla återfallen. Men både supperioderna och de nyktra har blivit kortare med tiden av nån anledning.

Att vi översköljs av alkoholförhärligande i stort sett vart man vänder sig, gör ju inte saken lättare precis.

Jag har provat det mesta i medcinväg utan resultat och jag har upplevt att primärvården mer eller mindre rycker på axlarna, eftersom alkohol verkar vara en del av vår folksjäl.

Kanske det enda vi kan göra, är att acceptera vår situation och hoppas på hyfsad återhämtning mellan perioderna av drickande? Jag är 70 bast nu och drog i mej mina första mellanöl 11 år gammal.

Hjärnan har nig organiserats om och det sägs att den postakuta abstinensen med depresson och dåligt fungerande nykter kan vara i flera år. Nåja, man funkar väl inte nåt vidare full heller iofs...

Störst chans att klara helnykterhet har visat sig, om man kan hålla sig helnykter 5-7 år. Det funkar iaf inte för mej i dagsläget. De mediciner som erbjuds är bara skräp enl min erfarenhet.

Om man vill till nåt behandlingshem, får man kontakta soc. Det känns väl så där, när jag själv har jobbat där. Dessutom känner jag flera som muckat från såna hem och nästan direkt återfallit likväl tyvärr.

Men fy satan så kass man mår vid varje abstinens.