Så länge jag minnas har jag alltid druckit för mycket. Aldrig har jag kunnat dricka en eller två öl, ett glas vin eller liknande. Det har varit all-in eller inte alls.
Under mina snart 38 år i livet har jag haft väldigt svårt att hantera kriser och sorg. När mina föräldrar skiljde sig för 20 år sedan blev det alkohol för att trubba av och bedöva. Uppbrott med partners genom livet har hanterats på samma sätt. Två kriser i mitt äktenskap har också varit på samma sätt.

Nåväl. De två senaste åren har det gått från att dricka på helgerna till sporadiskt veckodrickande. Inte några mängder, men så pass att jag alltid blev berusad och vissa gånger helt väck.
Några vita veckor här och där, men jag såg ingen problemtik i mitt drickande.
Visst, det blev en del tjafs med frun som kunde bli uppriktigt jävla less på mig och inte vilja leva så här, men det gick över.
Jag hade ju inga problem och kunde sluta när jag ville.

I mars 2017 fick vi veta att mammas cancer i levern var tillbaka. Regelbunden provtagning och cellgifter i små doser.
Alla runt omkring henne trodde inte att det var någon fara. Hon sa alltid att läget var under kontroll.
I slutet av september kommer mamma och hennes väninna in på mitt jobb. Mamma såg så där oroligt bekymrad ut som bara en mamma kan göra.
Hennes väninna berättar då rakt ut att cellgifterna inte längre hjälper. Strålning och operation var inte några alternativ.
Alla tre börjar gråta.
Känslan av maktlöshet infann sig, oron som inte kunde kontrolleras, rädslan över det faktum att jag skulle förlora inte bara min mamma, utan en av mina bästa vänner och stöttepelare i livet.

Drickandet började på riktigt nu. Varje dag. Konsekvent. 4-6 starka starköl varje kväll. Varje vecka.

I december träffade jag en samtalskontakt som jag träffat under årens lopp och han frågade om det inte kunde vara skönt dels för mig, men även för mamma om jag var mer närvarande känslomässigt och avstod alkoholen.
Jag bröt med alkoholen utan problem den 18/12. Firade jul med hela släkten nykter och det var alldeles fantastiskt!

Dock var jag ganska orolig över mammas förvirrade tillstånd och tänkte att hon självmedicinerade det morfin hon fått utskrivet, så den 27/12 pratar jag med hennes läkare som frågar om symptom och hur det uppenbarar sig.
”Det låter som att levern håller på att stänga ned och då rör det sig om veckor.”
Jag kommer aldrig glömma den meningen.
Nu är det fullskalig panik.
Skjutsar mamma till läkarn för obokat möte och han pratar med henne och mig på ett sätt som inte går att misstolka. Mamma kommer dö, och det handlar om veckor.
Här trappas drickandet upp till mellan 8-12 starka starköl varje kväll.
Spenderar så mycket tid som alla runt omkring henne kan och hon var alltid med någon av oss, dygnet runt.
12/1 kl 14 tar hon sitt sista andetag. Min 14 åriga dotter som alltid varit farmors prinsessa satt bredvid henne hela tiden och höll hennes hand in i det sista. Mina småttingar hann säga farvä och lämna teckningar. Natten mot fredag var det sista mamma sa till mig ”Jag älskar dig med Fredrik”. Hennes sista ord, till mig, hennes son.

Nu handlade det enbart om överlevnad för mig. Det dracks på morgonen. På dagen. På eftermiddagen. På kvällen. Vaknade jag på natten kunde jag fylla på.

Jag börjar nu förstå att jag har riktiga jävla problem med mitt drickande.
Söker mig till Alkoholhjälpens program och får en fin kontakt med Li-Lo (❤️!) som varit en enorm stöttepelare i min kamp.
Satte datumet att sluta dricka efter hennes begravning, men sköt på det till den 26/2.
Två veckor gick galant, men så fick jag ett infall och köpte två kassar Bellman, 12st.
Frun var i tjänst på annan ort och jag var själv med de små.
Sänkte samtliga 12 (de sista 8 efter läggning), men pratade med min fru som blev helt utom sig av oro. Hon var så förbannad, rädd och besviken när hon dagen efter kommer hem.
Där var det ångest som gjorde att all tidigare ångest framstått som ett varmt bad och doftljus.
Jag tar då kontakt med riskbruksenheten här i stan. De tar prover och konstaterar att levervärdena är ganska förhöjda. Även ett prov där de mäter etanolhalten visar på alldeles på tok förhöjt resultat. Flera såna prover och körkortet ryker.

Efter besöket kommer ett samtal från socialtjänsten då sjukvården upprättat en orosanmälan, och här tänkte jag direkt att nu tar de barnen. Ringer frun och hon tänker samma sak. De ringer även mamman till min äldsta dotter så jag får förklara situationen för henne.
Vi kommer på mötet. En jordnära kvinna förklarar att det handlar om barnens bästa och när hon får veta att jag gör allt som står i min makt för att förändra / sluta med mitt drickande så skrev hon av ärendet direkt.
Jag har aldrig druckit inför barnen, utan bara kvällstid när de sovit.

Sen kom det senast. Drack några öl på ren vana en fredagkväll. Kände en sån ångest över att ens tänka tanken att dricka på lördagen så jag avstod.
På söndagen köpte jag ett 6-pack folkisar och drack.
Sen blev det varje kväll hela resten av veckan.

Nu sitter jag här, natten mot onsdag och har för tre timmar sedan tröstat en snuvig liten kille, tankarna börjar gnaga. Sorgen efter mamma slår med full kraft. Vetskapen om att jag och min fru har kommit så långt ifrån varandra att vi inte längre kan tala med varandra.

Vi ska på familjerådgivning på måndag. Jag hoppas innerligt att vi ska hitta tillbaka till varandra så jag har henne som riktigt stöd och någon att prata med när tankarna kommer.

Kram på er alla tappra människor!

Sommarflickan2018

Grattis Granit. Det är så skönt att läsa dina ord och vilken sommar du förhoppningsvis kommer att få. Låter skönt med husvagn och kunna dra iväg, speciellt som vädret är så underbart just nu. Hoppas semestern blir superduper!

Kram på sig.

Ellan

Härligt Granit och jag hoppas du hittar en sponsor. Och sker det inte just nu så kommer den dagen att komma.
Att semestra första gången i nykterheten var både skrämmande och spännande på samma gång. Men det är bara ”att göra”... observera situationer och vara förberedd på att situationer vi inte är beredda på kan dyka upp. Min första resa gick utomlands och jag var beredd på det mesta men det blev tvärnit en dag när jag ensam sprang in i en butik och köpa vatten. Där inne fanns det alkohol högt och lågt. Stora och små flaskor... jag stannade upp och blev överraskad av att en tanke for igenom huvudet. Tanken att här skulle jag kunna handla, dricka på vägen till hotellet och ingen skulle märka. Goddag beroendepersonen Ellan! Släppte tanken då jag visste att jag skulle lura mig själv och svika både mig själv och min familj. Så nej det stannade vid just en tanke.
Njut av resan och en stödbensglass låter alldeles perfekt tycker jag!?
Kram
Ellan

Tack för era fina ord!
Jag njuter i fulla drag av min nyktra semester. Kan läsa lite sporadiskt då och då, men jag läser mer när jag är på hemmaplan.

Ellan: Det blev en stödbenssnus och en god natts sömn istället. ?

Nu lider semestern mot sitt slut. Min första nyktra semester på över 20 år.
Kom hem igår kväll efter husvagnssemester till grannlandet. Vanligtvis är det en ganska pressad levnadsstandard som jag botat med att vara typ konstant smålullig, men inte i år.
Jag har t o m missat att ta Antabus, och när jag insåg att den lämnat systemet hade jag kunnat dra till första bästa affär eller krog - men nej, jag trivs ganska bra med mitt nya jag.
Försiktigt testar jag mina nyfunna vingar. Börjar bli mer social, börjar vidga mina vyer på flera olika sätt och framförallt ser jag de viktiga vinsterna av min nykterhet:
Min familj ser mig som en person att lita på. Jag finns där i vått och torrt, dygnet runt.

I måndags slog det mig att jag passerat 12 veckor. På måndag är det 3 månader.
Dagarna kommer och går. Vissa bjuder på motgångar. Vissa bjuder på medvind.

Ser många nya namn, och jag önskar alla er ett varmt lycka till med just er kamp.
Det går att vända även ett totalt sönderskjutet skepp som är på väg att förlisa.

Kärlek till alla er, mina kamrater. ❤️

Anxiete

Riktigt härligt att höra ! Jag håller alla tummar och tår för att ni får en fortsatt underbar sommar ☀️☀️

Låter nästan som slutet på en bok. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Men så är det ju aldrig. Bra jobbat och fortsätt vara vaksamt.

Vilken läsning... Kul att du uppdaterar med lite positiva erfarenheter. Det är viktigt som motpol till all daglig kamp här. Någon som är på väg att lyckas fullt ut, någon att ta rygg på. Tack och fortsatt lycka till! ♡

John-Erik

Grattis Granit!
Så jäkla kul att du har lyckats :-)
Att klara husvagn utan A är ju en prestation ;-)

Mina allra bästa lyckönskningar

/John

Li-Lo

Stämmer in i lyckönskningar och gör tummen upp för dina val och din varma vilja.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Anders 48

Imponerande! Bra kämpat och starkt av dig. Semestern brukar ju vara en rejäl riskperiod för många av oss......

Fortsätt på den vägen!!!!

Verkligen underbar läsning, när familjen fått pappan och partnern tillbaka..Du har börjat må bättre och ser förmodligen ut som den bästa versionen av dig..Kram???

Det värmer i mitt nyktra hjärta att läsa era omtänksamma kommentarer!
Jodå, jag lever och frodas. Förra måndagen var jag på möte och fick ta emot en bricka. 90 dagar. Idag är det 100 dagar.
Hade jag haft en diskussion med mig själv för 102 dagar sedan huruvida det skulle varit möjligt för mig att vara nykter så här länge hade jag nog skrattat och supit skallen i bitar istället.

Semestern är över för denna gången. Allt, och då menar jag verkligen allt, var bättre än jag vågat föreställa mig.
Jag är inte längre rädd för nykterheten. Jag är heller inte längre rädd för alkohol. Den finns där, överallt, men jag vet att jag gjort rätt val.

God natt på er allihopa!

nydag2018

Det värmer i mitt hjärta också, att läsa dina fina rader! Är så glad för din och familjens skull! Du är fantastisk ?

Ellan

till 90 dagar. Och till att du har hittat en väg som fungerar.❤️?
Kram
Ellan

Efter en tids vacklande, samlade jag mod och ställde frågan till en person efter ett fredagsmöte.
Den här personen har alltid varit vänlig och välkomnande samtidigt som han har en riktigt lång frihet i bagaget.
Med en nervös röst ställde jag frågan:
”Skulle du kunna tänka dig att bli min sponsor?”
Tystnad..
Vanligtvis hade tusen tankar hunnit snurra, men inte nu. Det var tyst i mina egna tankar.
”Ja, absolut vill jag det.” får jag till svar.
Glädjen inombords, nervositeten som suddades ut, hur verkligheten än en gång ger sig till känna och hur jag blir ännu en erfarenhet rikare i mitt nya liv.
Jag kan själv. Lite som min yngsta unge som är fast besluten om att kunna tamejfan allt själv.
Så var även jag en gång. Nu måste jag fortsätta träna för att återfå även den känslan.

Eftersom det är måndag idag så är det ännu en passerad nykter vecka. Vilken har jag inte längre koll på. Inte heller hur många dagar som gått.
Det enda jag vet säkert är att jag aldrig vill tillbaka dit jag var. Skulle jag hamna där igen då slutar jag nog inte förrän jag förlorat allt, och hur sjutton ska jag då förmå mig att starta från början?

John-Erik

Du är en av mina idoler här.:-)
Tar mina första stapplande nu..Tar rygg på dig
vill också sluta räkna
22 dagar i morgon.

Ha det fint

Grabbkram ;-)

John

Jag är så otroligt glad för din skull ! Så strongt gjort ? Grattis till sponsor och resten av livet med sol och ljus på horisonten ?