Hej alla!

Nu är jag tillbaks igen. Har insett att jag tvärtemot vad jag trodde inte klarar detta själv. Känner mig som världens sämsta människa....

Men har kontaktat min vårdcentral förra veckan och påbörjar min samtalsterapi och medicinering imorgon. Jag är så otroligt motiverad att förändra mig nu.

Mirabelle

Jag tror inte vi har råkats tidigare. Jag är rätt ny här. Hittade hit vid nyår. Så bra att du har sökt samtalshjälp. Så länge, försök skilja på vem du är och vad du har gjort. Du må ha gjort en del dåliga, till och med skitdåliga val. Men du ÄR en människa som vill lära dig att göra bättre val. När du kan bättre kommer du att göra bättre, och du har sökt hjälpen du behöver för att komma dit. Du är på väg och just nu kan ingen begära mer, inte enns du själv.

Radar77

Ja jag har gjort dåliga riktigt dåliga val men jag ska göra allt jag kan för att från och med nu göra bättre val. Känner mig sjuk i huvudet och helt personlighetsförändrad med a i kroppen.... hatar hatar hatar den jag blir....

Tycker jag känner igen ditt "namn" .Men va inte så aktiv då.Och sen åkte jag på en känga.Och nu skriver jag som en galning här ?
Jag tycker det är så stark av er/dig som ber om hjälp.De är en av dom mest svåraste sakerna vi människor har problem med att göra. (Och säga förlåt) Men du har gjort det, och även står du för att du har gjort dåliga val. Och bara det är en stark början. Så för tillfälligt kan du inte göra mer än vad du gjort!

Radar77

Kan tillägga att när jag ringde och bad om hjälp från vårdcentralen och sköterskan sa ”vad bra! Starkt!” så brast det för mig, detta är såå jobbigt! Hur det ska gå när jag är där vette sjutton....

Bra att du har tagit tag i ditt liv igen. Att skriva här är suveränt, men inte alltid tillräckligt. Ibland får det vara ett komplement. Att söka hjälp är för många enda utvägen och att verkligen göra det tyder på stark motivation. Hela ditt första inlägg andas just detta, den viktiga och avgörande motivationen.

Du kommer att fixa det här, men var beredd på att det blir tufft rent känslomässigt. Använd dina värsta misstag i avskräckande syfte men försök att låta bli att älta. Det är bara jobbigt och leder inte framåt, snarare tvärtom.

Önskar dig välkommen tillbaka och ett stort lycka till! ♡ Och du, skriv, skriv, skriv...

Radar77

Tack..... shit vad jag behöver er inser jag, någon som förstår. Behöver stöd, sitter här och tårarna bara rinner. Men är så glad att jag sökt hjälp. Inser att jag tidigare blundat för allvaret och är på något sjukt sätt lättad över att jag fuckat upp på riktigt nu så att jag gör upp med a på riktigt nu, det finns ingen väg tillbaka nu! Vill bli fri!

Mirabelle

Jag tänker att det är ett sundhetstecken att det brister, som det gjorde för dig i samtalet med sköterskan. Just i det ögonblicket när man låter allt rämna och erkänner hjälplösheten för sig själv och andra. Man kastar händerna i luften och medger att det går inte längre, att man har gått helt vilse och inte har den blekaste om hur man ska hitta rätt igen... Där börjar återuppbyggnaden och läkandet. Där är du nu. Kram på vägen!

Radar77

Ja så är det nog. En skillnad denna gång är att jag fullt ut, på riktigt fullt ut, erkänner för mig själv att jag är alkoholberoende och att jag behöver hjälp! Jag vill inte ”dricka lagom” jag vill slippa dricka, vill bli fri. Vill konfrontera mig själv med varför jag dricker, varför jag självmedicinerar...

Släppte din "fasad" och sänkte din gard och visa din sårbarhet.Kändes de inte rätt befriande efteråt.Att det brast för dig när du pratade med personen i vårdcentralen visar din skörhet men även din styrka.(Även om du inte ser det nu)

Mirabelle

Du har tagit ett mentalt jättekliv mot nya insikter och förändring. Du kommer att fortsätta ta sjumilakliv mot livet så som du vill att det ska se ut. Det är din tid nu :)

Radar77

Jo miss_blondy det var skönt men också en befriande känsla att hon sa att jag var bra, när jag ser på mig själv som världens sämsta människa.... att något jag gör faktiskt är ”bra” men jag är rädd för att böla ihjäl mig imorgon..... men efter att ha hängt här på forumet ett par timmar så är jag än mer stärkt i att jag gör rätt som kapitulerar.....

JenniferZ

Jag är ny här och har haft så mycket hjälp av detta forum redan. Din text andas styrka, och framför allt beslutsamhet. Det kan göra en sån otrolig skillnad när man träffar någon med sån total förståelse, som 'din' sjuksköterska. Som de andra skriver: att bryta ihop är nog bara bra. Renande. Jag är inne på dag 15 och har fortfarande inte gråtit. Men längtar efter det på något sätt.
Du kommer klara detta finfint. Fortsatt skriva här och läs. Både för din egen skull och för att vi andra såklart vill peppa och veta hur det går.

John-Erik

Hej!

Lider med dig. Du har troligen nått den absoluta botten mentalt i alla fall.
Du har panik. Hela du andas panik.
Försök att sortera tankarna. Du har tagit ett beslut om att inte dricka vilket är fint och bra.
Självföraktet är ju något som kommer med A per automatik. Detta vänder du snabbt. Om 3-4 dagar
i nykterhet så kan du redan känna tillförsikt och se en framtid.
Du kommer att hitta ditt rätta jag om du klarar en tids nykterhet. Som någon sa i tråden, klarar
du inte detta själv så sök hjälp. Hjälp finns...

Var rädd om dig och lycka till! Skriv gärna och berätta hur det går för dig.. så att vi här inne vet
och kan pusha/peppa på rätt sätt. Vi har alla samma problem som du nämligen och stor samlad erfarenhet...
Vissa har lyckats väldigt väl av skribenterna här inne. Läs dem och ta rygg på dem...

John

Gör du ju.Du ska vara stolt över dig själv -Verkligen.Om du nu börjar gråta imorgon.Så kommer du endast ha någon som förstår och stöttar. När man gråter som behövs egentligen inga ord.Det visar istället sina känslor.Så vad är egentligen skillnad att visa sina känslor med tårar/ledsamhet än att endast beskriva dom verbalt. Sårbarheten finns där vare sig ! Men det är så tabu belagt..! Vare sig vad som sker imorgon så hoppas jag att du uppdaterar ☺️ Va öppen och ärlig och tro på dig själv..

AL

Lycka till imorgon. Hoppas du får känna dej än mer stärkt i ditt beslut efter mötet.

Radar77

Tack alla! Verkligen tack! Fan vad bra det här forumet är. Så skönt att inte bli dömd. Och skönt att mötas av förståelse för vad den här hemska sjukdomen betyder. Jag ska använda mig av er så mycket jag kan och jag ska försöka ge er allt jag kan tillbaka även om jag bevisligen inte har så många svar att ge men jag kan lyssna iaf

Radar77

Nu sitter grannarna och dricker öl och grillar..... klumpen i magen växer.... vill inte och kommer inte dricka men det är tufft....

Ellan

Välkommen tillbaka och jag kommer ihåg dig. Nya tag nu... du är inte ensam om att falla och ibland tar det tid innan vi tar nya tag igen. Jag föll många gånger innan jag hittade min väg ut ur mörkret. Så du är långt ifrån ensam. Klokt av dig att inse att ensam inte är stark i detta och att du har tagit hjälp. En dag i taget fungerar för många och blir det för tufft så sök upp ett AA-möte. Där får du stöttning och möter människorsom är el har varit där du är nu.
Kämpa på!
Kram
Ellan