Hej...
Jag är ny här och skriver sällan i forum eller andra sociala medier när jag är nykter. Gärna när jag har druckit, vilket resulterar i svår ångest dagen efter och ett evigt raderande (om det går) av kommentarer. Jag skriver inget elakt eller konstigt; det är bara själva grejen ATT jag skriver nåt som jag inte skulle göra om jag var nykter. Det här med att förändras, tappa kontrollen, bli någon annan, en jäkla tönt egentligen... det skapar en sådant ångest.
Men nåväl, jag behöver bara skriva av mig. I morgon ska jag traska in på min chefs kontor och under hennes uppsikt ta min första tablett Antabus. Detta har jag själv valt. Jag har fått enorm stöttning från min arbetsplats. Det finns hjälp att få om man bara vågar.
Har läst flera trådar och inlägg här och förstår att jag inte är ensam i mitt missbruk. Men skulle ändå vilja veta om det finns någon mer än jag som sökt hjälp på sin arbetsplats eller blivit varnade på sin arbetsplats angående missbruket?
Känner nu hur det pirrar av obehag av att ha skrivit detta. Jag vill bara gömma mig...

Du behöver inte gömma dig här för ingen vet vem du är?
Det är det som är så skönt att kunna dela alla sina skamkänslor med likasinnade. Oavsett vad du har för bakgrund så slår alkoholen lika hårt om man blivit beroende.
Jag har kunnat hålla mitt drickande så att det inte gått utöver jobbet.
Men jag har hört många fina historier om att livet vände till det mycket bättre när man tog hjälp av sin arbetsgivare och fick behandling den vägen.
Lycka till idag och framöver???

Blivande optimist

Vi har haft åtminstone två på jobbet som gått till arbetsgivaren på grund av alkoholproblem. I de fallen hade det gått såpass långt att det gick ut över arbetet. Mig veterligen har alla medarbetare varit mycket stöttande och förstående. Stort lycka till idag!

Ellan

Hej,
Jag fick hjälp vi arbetsgivaren och kom till behandling för dryga två år sedan. Det var sista livlinan för mig eller droppen som fick bägaren att rinna över. Men det var också då det vände. Behandling, eftervård, provtagning, AA-möten och så var jag igång... men idag är jag så tacksam för allt detta. Jag ser idag hur sjuk jag blev av alkoholen. Jag tappade bort mig själv helt och hållet och mådde fruktansvärt dåligt psykiskt.
Kände jag skam? Absolut men också en lättnad över att finna en lösning. Har du möjlighet att få behandling så ta chansen. Ju mer trygghet och verktyg runt oss desto större möjlighet till en stabil grund. Så tänker jag.
Stor kram
Ellan❤️