Har precis blivit medlem här. Har haft ett komplicerat förhållningssätt till alkohol i flera år. Båda föräldrarna alkoholister, pappa dog tidigt och mamma är nykter sedan 11 år.... Som ung var problemet att jag i stort sett alltid blev för full när det var fest. Tappade kontrollen, fick minnesluckor etc. Sen var det några år när barnen var små som det funkade bra, drack 1-2 glas vin nån kväll i veckan. Gick ut någon enstaka gång och då blev jag också oftast för full (då var inte barnen med). För några år sen fick jag en utmattningsdepression och i samband med det problem med ångest. Då började jag självmedicinera med alkohol. Idag ser det ut såhär: dricker vin kanske fyra gånger i veckan, ibland måttligt och ibland så att jag blir full och bakfull dagen efter. Gömmer flaskor för min man och mina barn och smygdricker. Blir oftast alldelles för full på fester/middagar etc. Är ibland orolig när jag kör barnen till skolan på morgonen (hur mycket drack jag igår? Kan jag ha kvar något i blodet?). Sån ångest och stress. Har så dåligt samvete gentemot mina barn, hur kan jag göra såhär, vet ju själv hur det är att växa upp med för mycket alkohol. Min man är som tur är väldigt måttlig och dricker aldrig mer än ett glas, så barnen har iaf alltid en nykter förälder. I lördags hade vi grillkväll med några grannar och jag blev för full. Sån ångest igår och var så bakfull. I vanliga fall brukar jag skjuta det ifrån mig och tänka att "jaja, det var inte bara jag som blev påverkad, jag var ju inte dum mot någon, jag blev inte särskilt full innan barnen hade lagt sig" etc. Men igår kände jag bara att "nu får det vara nog". Vill inte ha det såhär mer. Vill inte att mina barn ska växa upp med detta. Idag är jag hemma från jobbet för att jag har sån himla ångest, och känner mig dålig rent fysiskt. Så mycket tankar. Hur ska jag kunna fira saker utan alkohol? Hur ska jag kunna slappna av efter en jobbig dag på jobbet? Hur ska jag kunna njuta av en härlig sommarkväll på semstern.

Det jag allra helst vill är att kunna dricka normalt, i framtiden. Men jag vet inte om jag har förmåga till det. Känns som ett så stort beslut att aldrig mer dricka. Funderar på att bestämma en tidsperiod, typ 60 dagar, och sen utvärdera. Kan det funka? Nån som har erfarenhet. Har tre starköl hemma som en lämnade kvar efter festen. Känner sån lust att bara halsa dem nu, få bort lite av ångesten. Men jag klarade att låta dem stå igår, och jag ska klara det idag med. Kanske borde slänga dem. Är så orolig att inte klara detta.....

DetGårBättre

Vi romantiserar oftast att det är alkoholen som är det centrala i de olika höjdpunkterna i vårat liv. Ibland kan det säkert till viss del stämma eller helt i sällsynta fall. Men den där avkopplande känslan går att bygga upp naturligt också men eftersom vi så ofta tar genvägar så lär sig kroppen att det är så vi slappnar av. Det naturliga uteblir och vips är vi "beroende".

Men den där ölen på uteserveringen kl 15? Är det smaken, berusningen eller sinnesstämningen som är det centrala då? Oftast kommer jag fram till att även om flykten i berusningen är skön så är det ju inte det jag är ute efter där på uteserveringen. Mest hjärnan som inte kan skilja på de olika tillstånden bara. Man har lärt sig att den där ölen är viktig. Men hade vi alltid druckit den där alkoholfria ölen där så hade den varit lika underbar än idag. För när jag varit och fiskat i Kullen vid yngre dagar var det mackor och choklad som var det som förhöjde dagen - inte var det ölen iaf :) Så där förknippar jag inga underbara stunder med öl.

Jag tror vi bara vill slå oss ner och känna lugnet över trevligt sällskap, bra väder och något kallt samtidigt som sinnesstämningen blir skön. Det går med en kall cola eller en alkoholfri öl också.

När vi hade skoj när vi var små så hade vi aldrig alkohol inblandat men sen kunde vi framställa den känslan utan allt det andra. Återgå till det naturliga och tänk att det är ju så jag vill leva. Sen är det ju en kamp i dimman där man slåss med det dagligen och ångesten som vill få en att göra allt möjligt skit. Men alla steg du gått åt ena hållet behöver du nu gå tillbaka i samma takt ungefär :D

Ja, jag tror att jag måste hitta tillbaka till den ursprungliga känslan av att njuta, koppla av, uppleva. Just nu är allt så förknippat med alkohol. Men jag antar att man så småningom hittar tillbaka dit. Men tänker jag på ett långt skönt bad, så tänker jag också på ett stort glas vin på badkarskanten. Tänker jag på en god middag så tänker jag ett glas vin till. Eller två, eller tre, eller....
Längtar efter att slippa känna sug. Vet jag på dagen att jag ska dricka på kvällen så går jag och tänker/längtar efter det hela dagen. Suck. Känns som man har en lång resa framför sig...

”Hur fan gör man utan alkohol?!”

En av de vanligaste tankarna för oss gissar jag, näst efter tanken på alkoholen i sig förstås.
Om du bestämt dig och fattat ett beslut att du verkligen vill förändra dina dryckesvanor, bara tar en liten stund i taget och låter bli alkoholen så ska du få se något ganska trevligt.
Allt det du gjort (i kombination med alkohol) kommer du om ett tag se med nya ögon. Du kommer få tillbaka glädjen i tillvaron, du kommer bli lugnare / mer avslappnad.
Du kanske kommer dricka nåt vid något tillfälle som du sedan ångrar, men det är okej och där blir du en erfarenhet rikare.
Det kanske stundtals kommer vara tufft och jobbigt, men ta stöd av de du känner kan vara ett stöd för dig.

Jag trivs bättre med mig själv nu än på väldigt länge, och det tack vare mitt beslut för 42 dagar sedan.

Välkommen till gemenskapen! ❤️

DetGårBättre

Är det badet eller vinet som är det centrala? Har du älskat att ligga där utan vin? Eller hade du lika gärna kunnat romantisera din situation på en annan mer eller mindre random plats?

Vad härligt att höra Granit! Har du bestämt att aldrig mer dricka? Jag har så svårt att tänka "aldrig mer"... Samtidigt som jag inte vill vara kvar i det beteendet jag har nu. Har idag bestämt mig för att köra 3 vita månader, sen utvärdera och ta ett nytt beslut. Vet inte om det är rätt eller fel väg att gå...

Jag gillar att bada även utan ett glas vin, jag gillar att äta god mat eller att sitta på en uteservering. Men för mig är det nog så mycket av det som är kopplat till alkohol, och det är väl den inställningen/ovanan jag behöver jobba bort... Att kunna njuta fullt ut även utan alkohol

”Aldrig mer dricka” är ju en term som man sagt ända sedan första gången man blev riktigt bakfull för första gången.
Jag har inte sagt till någon att jag aldrig mer ska dricka. Jag har nog inte heller försökt intala mig själv att jag aldrig mer ska dricka.
Det enda jag vet är att jag inte ska dricka tills dess att jag vet orsakerna till mitt väldigt destruktiva drickande.
Kanske tar jag ett definitivt beslut längre fram under resans gång.
Jag har Antabus för 48 veckor som en extra säkerhet för mig själv så jag inte faller för frestelsen som numera känns väldigt avlägsen, men ändå. Jag behöver inte stånga mig blodig och förhandla med mig själv.

Jag var nära att förlora allt, men valde att kämpa för min egen skull och som en riktigt stor belöning fick jag behålla allt som var mig kärt!

Jag tror det gör de flesta gott med en icke tidsbestämd period utan alkohol. Jag hade kunnat säga att jag kör en vit månad, men då skulle jag troligtvis kröka ännu hårdare som belöning efter den vita månaden för att jag varit så duktig.
Fatta inte ett definitivt beslut idag. Inte imorgon heller för den delen.
Se hur du trivs utan den där följeslagaren som alltid funnits där.

All lycka till!

Jag ska försöka ta en dag i taget. Har svårt för det, men det är nog bästa sättet i det här fallet. Har också bestämt mig för att gå i kbt igen, gjorde det för några år sen pga ångest/panikångest. För det är till stor del ångesten, och höga prestationskrav, som ligger till grund för mitt missbruk. Om jag får hjälp med den biten hoppas jag att jag slipper självmedicinera med alkohol... Alkohol är ju ett universalmedel i stunden, men ångesten blir ju så mycket värre i längden. Särskilt de gånger man ballat ut och gjort saker man inte kan stå för dagen efter. Usch. Tack för ditt stöd!

Bra där! KBT är ett ypperligt verktyg för att ta reda på de bakomliggande orsakerna till självmedicineringen.
Fortsätt skriva, läs och som sagt: Försök ta en dag i taget så ska du se att det känns lite bättre för varje dag.

Ha en fin kväll!

En till sak. En sak som jag har ganska svårt att greppa, men som jag egentligen vet om.
Min terapeut frågade mig första gången vi träffades om jag såg mig själv som alkoholist.
Njae, sa jag.
Nu, lite längre framskriden och några erfarenheter rikare, så kan jag nog faktiskt säga att jag vet.
Jag ÄR alkoholist.
Med den vetskapen borde jag ju kunna säga att jag aldrig mer ska dricka, men som sagt..
Den där förbannade alkoholen!

blev ensam ett par timmar på kvällen, man och barn åkte iväg. Vips tänkte jag att "jag kan ju dricka upp de där starkölen som står i kylen sen i lördags. Och så kan jag säga till mannen att jag hällde ut dem för att jag inte skulle bli frestad att dricka dem". Så sjukt. Men jag valde att låta dem stå, tog en bastu och har gjort te nu istället. Känns bra, men samtidigt går jag och tänker på hur tråkigt det kommer vara på fredag när jag inte kan dricka mitt fredagsvin... En dag i taget, var det ja... Just nu känns det som att varje dag kommer vara en kamp, men jag antar att det är så i början och att det vänder sen. Nu känns det iaf som 1-0 till mig (vs starkölen). Ska be min man antingen hälla ut dem eller ge dem till grannen (som glömde dem här).

AlkoDHyperD

Vad gör du vanligtvis en fredagskväll?
Frågan är absolut inte menad som raljerande, utan mer som en hjälp att fundera.
Föreställ dig att du utför samma aktivitet nykter. Vari ligger skillnaden?
Om det är lugnet du tänker dig att du kommer att sakna, eller om det är något annat.
Många dricker för att varva ner, till exempel. Men det är en illusion. Kroppen slits av alkohol. Lugnet man känner är inte vila.
Så även om det rasar en storm av rastlöshet i kroppen och hjärnan är full av kaos den första tiden nykter, läker man.
Om det krävs alkohol för att känna glädje, är det ju inte en glädje inuti utan bedövning från oro och smärta.
Jag har en idé om vad du kan göra på fredag istället för fredagsvin.
Strunta i det och utforska vad som händer. Känn efter hur kroppen känns, observera tankarna och känslorna. Beskriv för dig själv - och här på forumet kanske?
Vet att det är lättare att ge råd än att genomföra, har varit lååångt inne i spiralen själv. Och kommit ur den (ganska många gånger, tyvärr)
Kram

DetGårBättre

Japp, att tänka om en vecka eller hur ska jag göra då etc, det tar enormt med energi. Jag funderade t ex för 1½ år sen om jag skulle dricka på julen eller inte och det började jag fundera på typ den femte december. Sjukt ju! Sen drack jag så klart men har man haft tankarna där varenda dag så... Man ska bara tänka - det tar jag den dagen det kommer. Då tar jag ett beslut. Samma med dina tankar om fredag som du redan uttrycker - det tar du då. Besluten för idag tar du nu!

Att aldrig mer... tänk om... jag har slutat dricka men jag säger inte att jag aldrig mer ska dricka. Ändrar jag mitt beslut imorgon eller om ett år eller om tio år... ja det får vara då. Nu dricker jag åtminstone inte! Förhoppningsvis aldrig mer men det tar jag inte nu :)

Tack för bra tips hur man ska tänka..
Har också dessa funderingar om och när jag skulle kunna dricka.
Nu förestår en studentexamen på fredag och jag vet att det bjuds friskt i den familjen.
Hmm, har jag tänkt att dricka A då?

Jag tänker Nej hela tiden men vet inte hur det kommer bli så därför bestämmer jag istället dag för dag. Det är mycket lättare så...
Idag är jag nykter

Granit: vet inte om jag är "redo" att kalla mig alkoholist. Jag hanterar alkohol dåligt och dricker för ofta och för mycket.... Vilket väl iofs är samma sak, men lättare att "erkänna".

AlkoDhyperD: ja, vinet är väl främst för att varva ner och få en falsk känsla av att släppa stressen... En vanlig fredagkväll brukar jag laga extra god mat, äta någon ost och sen ligga på soffan framför nån serie. Och dricka en flaska vin... Ska göra samma den här fredagen, men minus vinet då.... Och se hur det känns :)

DetGårBättre: tack, ska försöka ta en dag i taget. Är dålig på det, men ska träna :).

FinaLisa: Lycka till och bra att du är nykter idag!

tisdagar är i vanliga fall också en "vindag" för mig, eftersom jag jobbar deltid och alltid är ledig onsdagar. Men idag blir det ingen omväg till bolaget. Det känns helt ok... Hade varit gott med ett glas (nåja, flaska) vin, men värre än så känns det inte. En dag i taget...

Det kan vi! Vi får stötta varandra. "Skönt" att det finns fler med samma problem. Inte för att jag vill att någon annan ska ha problem, men bra att man kan få hjälp och stöd från någon som förstår

En dag, vecka, månad, år, aldrig.
Jag märker att jag tillhör undantagen, men mig hjälper det oerhört att tänka aldrig mer. Då slipper jag fundera så mycket på när jag kan igen. Dock följer jag vägen till aldrig mer en dag i taget. Och blir det in i kaklet så får jag prova igen.

Men kör vad som känns bäst för dig. Jag har haft så många vita perioder där jag återgått eller ökat efter varje så jag VET att jag aldrig kommer att lyckas ha kontroll. Alkoholen är min överman. Samtidigt är det för mig, lätt att tycka att jag är lite för ”välartad” för att vara alkoholist men oavsett vad jag tycker så är jag det. Men man vet väl inte före man provat, hoppas du hittar ditt sätt!