Hej vänner!
Det var ett tag sen sist jag var in här! Läst lite här på forumet ikväll och jag känner igen några namn sen tidigare och ser att nya namn tillkommit...
Jag blev medlem här första gången i våras, strax innan påsk, fast besluten att lägga av med giftet.
90 dagar som nykter skulle jag fixa! Prickade av dag för dag, lite småjobbigt i början men det gick lättare och lättare... så pass lätt att jag till och med undrade vad mitt problem varit... jag kände mig inte hemma här... kunde inte riktigt relatera till de problem andra tampades med... allt gick ju så bra för mig? Inget återfall... mantrat ”tänk på morgondagen” malde på i hjärnkontoret när suget fanns. Tävlingsinstinkten, fokus på det stora ”målet” var så starkt... jag kunde bara inte svika mig själv en gång till! Det fanns bara inte! Jag avslutade mitt konto med motiveringen att det var nog inte då illa med mig som jag trodde...
90 dagar gick och jag hade klarat det!!! Äntligen!
Hade inte varit nykter så lång tid på bra länge! Klarat både påsk och midsommarfirande, afterworks, födelsekalas och alla ”nu-måste-vi-fira”-tillfällen som ingick i min vardag! Samt de negativa stunderna i min vardag som brukade berättiga till att ta ett par glas här och där.
Klarade dock inte av 100 dagar!!... Trillade dit på en öl på dag 96...
”Fy fan vilken dålig karaktär jag har”, tänkte jag dagen efter...
Det blev startskottet för nu nästan 3 månaders drickande! Ibland så där lagomt ansvarsfullt måttligt... ibland alldeles för mycket med dåliga ”vad-hände-igår-egentligen” moments! Ibland faktiskt drygt en vecka utan att dricka något överhuvudtaget.
Nu är jag då här igen... jag dricker för mycket!
Så enkelt är det! Jag dricker så fort jag kan. Jag dricker till och med i min ensamhet! Jag behöver inga hallelujamoments för att ta fram ett vinglas och fylla upp det! Jag behöver bara vara! Glad, ledsen, arg, trött, pigg... what ever!
Kollar i kalendern vilka dagar jag måste vara körklar på morgonen... sitter och räknar på hur många glas jag hinner dricka för att vara säker på att kunna köra bil en viss tid dagen efter (med god marginal ska tilläggas) Så tragiskt! Jo...jag skäms!
Jag mår bara inte psykiskt dåligt av drickandet, jag mår även fysiskt dåligt... det är bara att erkänna det!
Dags att ta itu med det här en gång till... inte göra det till en tävling med mig själv, inte vara ”fröken duktig”... jag behöver gå djupare än så...
Kommer skriva här lite, det kändes bra och befriande förra gången... hoppas jag känner så denna gång också!
Peace!