Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

att läsa om ditt liv idag. En skön nyårsaftonskväll önskar jag dig och maken! Vi firar också nyktert och lugnt med ett par av barnen och barnbarn. Känns så skönt, som du säger är nyårsafton en lång kväll .... Just idag sa jag till maken att det är otroligt hur denna kvällen förlöper med 'normal' alkoholkonsumtion.... Alla pratar, babblar på, och just ingen lyssnar ?
Allt gott inför det nya året! / mt

Hallo Santorini!

Du brukar ju skriva om Holknekt och hans biografi. Tänkte härom dagen att jag skulle införskaffa den. Sitter nu och sträckläser! Hög gillafaktor, så tack för tips!

Kram

Så trevligt om du också gillar den! Han är ett bra exempel på hur det kan gå. Att jag blev så fast vid hans historia beror säkert på att ungefär samtidigt som jag slutade dricka så var hans otrohetsaffär på alla löpsedlar. Och jag var övertygad om att han börjat dricka igen. Man känner igen sina gelikar. Tidigare på våren hade han skrivit en ledare i en ny tidning om att han nu klarade av att dricka kontrollerat igen och det trodde jag ju inte på. Så jag uppskattar hans ärlighet i boken och önskar honom verkligen lycka till. Som jag säger, man behöver inte göra alla misstag själv, man kan lära av andra. Ha det gott, Muränan!

Tänkte att det kanske skulle vara intessant för mej att läsa lite hur det var i början. En påminnelse och så se vad gamla vänner skrivit.
Kanske det blir för jobbig läsning, jag vet inte. Men behöver lyfta tråden ifall jag vill.
Bara en sån sak att jag skriver att nu är botten nådd. I oktober 2011. Ändå var den tydligen inte det eftersom det dröjde ända till juni 2012 innan jag äntligen blev nykter. Det finns många bottnar för oss men det är inte bottenlöst. Det går att stoppa.

Här är 'medberoende-experten' mulletant. Jag ser nu att du började skriva ungefär när jag hittade Alkoholhjälpen och forum. - Nej, måste korrigera, jag hittade hit året innan. Mannen tog sitt (förhoppningsvis) sista återfall Valborg 2012 och betraktar själv 1 juli som sin födelsedag i det nyktra livet - så vi ligger (verkligen) ganska bra i fas med varandra som experter i branschen:) Blir nyfiken på om jag skulle hitta min första tråd... God helg! / mt

Santorini, så inspirerande att läsa din tråd från början.
Det känns hoppingivande att du också höll på att vela i månader innan du kom till skott.
Då kanske jag också fixar detta med hjälp av mig själv och forumet här såklart??
Har kommit till inlägg 80 nu.

Kramar
???

Tack för kommentaren FinaLisa. Det är verkligen så att det går att bli nykter på egen hand men hjälp av vänner på forum är ovärderligt. Och att skriva ner sina tankar. Jag läste lite här och där i min gamla tråd och där finns så mycket klokheter från gamla forumvänner. Vi stöttade varandra och hjälptes åt. Jag hoppas det gått bra för dom också.
Forum är det enda stället där jag varit helt sann. Där jag erkänt hur det varit.
Jag läste ett citat som en skådis sa om sitt alkoholmissbruk. "It was getting in the way of what I wanted so I stopped".
Så klart klarar du det FinaLisa! Du har den rätta attityden.

Har kommit till november 2015 i din tråd.
Det är fantastiskt vad lika alla är i sina berättelser om alkoholmissbruket.
Vi lär verkligen av att dela varandras erfarenheter och misstag!

En mening jag läste i ett av inläggen var: "Det gäller att stänga dörren för flykten in i dimman."
Sådana där oneliners är bra att hålla sig i.?
Du beskrev ditt första återfall och följderna av det väldigt bra. Och bara för mig att ha läst det och upprepa Santorini, gör att jag håller tillbaka eventuellt sug...

Någonstans skrev du nyligen att du inte dricker något starkare än 0,5%.
Innebär det att du kan dricka sådan öl?

Kramar
???

Jag var lite tveksam innan jag vågade testa vin med 0,5% alkohol. Tänk om det skulle trigga suget? Men det gjorde inte det, inte för mej, men det kanske är individuellt. Öl har aldrig varit min dryck även om jag minsann drack det också i brist på annat på den tiden. Jag dricker sällan alkoholfritt vin hemma numera, det är liksom ingen poäng med det, hmm. Inget behov att sitta med ett glas på fredagskvällen. Men om jag är i ett sällskap på restaurang så beställer jag ett glas. Känns lite festligare och man passar in på ett annat sätt. Men iaf aldrig nåt över 0,5%. Det börjar bli "inne" att dricka alkoholfritt så det finns ett riktigt bra utbud. Du får pröva försiktigt. Kan ju säga att dryck med ingefära ger lite värmekänsla som påminner om alkohol.

Ibland blir jag sådär jätte sugen på chips och öl. Har hittat en a-fri öl som faktiskt är riktigt god. I helgen drack jag två små burkar och det funkade bra.
Ingefära gillar jag och ska kolla om jag kan hitta någon dryck med det i.
Tack för tips och ha det så bra?
Kramar
???

Finns jättegod äppelmust smaksatt med Ingfära. Hittar du ingen i butik hos dig så kan du köra färsk ingefära i rådaftcentrifugen och blanda med äppelmust. Ca 4-5% ingefära brukar bli lagom. Om man vill kan man även blanda i lite lime!

Vinägermamnan; Äpplemust med ingefära låter jättegott!
Ska testas?
Santorini; än en gång, din tråd är ovärderlig för mig just nu.
Suger åt mig som en svamp, är på inlägg 361 nu. Du har hållit ett år och mår så himla bra, sådan underbar läsning?
Kramar
???

att du känner att du får hjälp av mina erfarenheter. Jag tänkte tipsa om att det finns Ginger beer. Öl med ingefära borde vara perfekt!

PP

Såg att din tråd kom upp på listan. Själv var jag inne hösten 2010 i fem veckor. Gled tillbaka i ytterligare tre år innan jag hittade till varaktig nykterhet. I helgen blir det nu fem år. Är så glad och nöjd med det. Ingen större rädsla att ta återfall längre, men är säker på att det är viktigt att hålla mig borta från alkoholen. Har faktiskt hänt att jag skålat i champagne för att jag inte orkat ta diskussionen, den slurken fick mig inte att tro att jag kan dricka alkohol, men det triggade mig inte heller. Missförstå mig inte, jag förespråkar verkligen inte laborerande med alkoholen. Avhållsamhet är det enda säkra. Däremot kan jag utan problem dricka 0,5 öl. De är helt ok, vilket jag inte anser om vinet.
Jag är glad för det stöd jag hittade här, inte minst i dina inlägg. Hade jag inte slutat är jag helt säker på att livet hade varit riktigt illa idag. Nu blickar jag framåt, och kan gott leva med den jag är, fast åren av alkoholberoende önskar jag ingen. Ha det så fint, grattis till livet!
// PP

Det verkar vara drömmen för alla som druckit för mycket och för länge. Man har förstått att man måste göra nåt åt sitt drickande och söker hjälp. Alkoholen har tagit över ens liv och blivit ett problem. Man kanske börjar med en vit månad. Redan där ser man att det finns ett problem. Den som inte har beroendeproblem tänker inte på sånt. De ”normala” kan ta ett glas eller två och funderar inte mer på det. De kan dricka mer på semester eller resor men sen lägga av. De ”normala” funderar inte på att begränsa sitt drickande. De gör det automatiskt.

Vi som har utvecklat ett beroende kan inte återgå till det ”normala”. I hjärnan har missbruket gjort breda körfiler. Har man druckit sej till ett missbruk går det inte att reparera. Kroppen och själen återhämtar när man slutar dricka. Man kan leva ett alldeles utmärkt liv utan alkohol. Suget försvinner med tiden. Men, man kan aldrig få hjärnan att sopa igen de uppkörda spåren. Det kan säkert fungera en tid men förr eller senare är man tillbaka i det gamla dryckesmönstret och värre än innan. Och det är oerhört svårt att starta om sin nykterhet. Det är inte bara att dricka en vecka på semesterresan och sen bli nykter igen. Inte för oss.

Så mitt råd är att sluta drömma om att lära dej att dricka normalt. Acceptera att du har en beroendehjärna och nu har du tyvärr druckit dej till ett beroende. Trist, absolut, men livet är orättvist. Nu är det så här. Jag vet, man hittar på en massa ursäkter. Man säger sej själv att man säkert överdriver, det är nog inte så farligt ändå. Det finns dom som dricker mer osv. Och jag har ju klarat en månad nykter, nu är jag nog botad. Men se på vad ditt drickande kostar dej, i relationer, ångest, oro, pengar. Tänk på varför du bestämt dej för att inte dricka. Då ser du om det är ett problem eller inte.

Perfekt läsning för mig som för första gången tar "en vit månad". Precis sådär tänker jag: hoppas kunna dricka städat och normalt framöver, men har tvivel redan nu om det kommer att gå. Någonsin.

Jag har insett att normala människor inte behöver en nykter period, de självreglerar sig helt automatiskt. Vilket ju inte jag har klarat uppenbarligen.
Under de senaste två åren, har jag läst många exempel på hur fort man kan vara tillbaka i ett förtvivlat fuldrickande, som dessutom med kraft slår sönder alla förhoppningar om att det går att lära sig att dricka lite lagom.

Jag vet det förståndsmässigt. Ändå tänker jag att det kanske ska gå. Men din text gör mig ödmjuk inför tanken att jag inte är det där unikumet som klarar måttlighet, för att jag på nåt magiskt sätt skulle ha en hjärna utan breda körfiler för alkoholen.

Tack för att du skriver.

Håller med dig till 100 procent Santorini. Jag har äntligen gett upp tanken på normalt drickande på riktigt. Tror man måste krascha rejält själv innan man förstår det med hela kroppen. Önskar att jag och många andra kommit till den insikten tidigare. Vad mycket ångest och kaos vi hade besparat oss.

det du skriver santorini.
Har man druckit sig till ett alkoholberoende, så finns det ingen reversibel process där man genom att dricka mindre och med olika restriktioner kan bli av med beroendet. Det enda fungerande sättet är som du skriver att sluta helt med alkoholen. Att med viljans hjälp låta första glaset stå orört, och med förnuftet inse att det är det enda hållbara alternativet.