Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

mr_pianoman

Sov på du. Det är nog kroppen som återhämtar, och rensar. Jag var också otroligt trött i perioder när jag la av. Det kommer och går. Och nu när ljuset är på väg tillbaka också så kan det inte bli annat än bättre!

Gott att höra att du har så stark vilja att leva nykter. Utan den viljan går det inte. Och faktum är att vi klarar oss utan alkohol. Det är inget vi behöver för att leva, även om det känns så när man är mitt upp i det.

Kämpa på!
Kramar /R

kalla

Först botar man det dåliga självförtroendet med alkohol sen blir det ett gift som ger en dåligt självförtroende. Hörde Viveka Lärn på radion när jag åkte hem, dom pratade om hennes alkoholproblem, hon valde ju att aldrig mer dricka eller köra bil efter hon åkte dit. Men hon sa en sak som jag tyckte var konstig: Jag är inte alkolist, jag har bara svårt att säga nej till vin! Men detta att vi är så trötta tror du inte det kan bero på alla kohydrater man fått i sig genom vinet och spriten och nu blir det nästan en kickstart när man tar bort det. Jag har gjort som dig och skall vara hemma i en eller två veckor. Har så mycket tid att plocka ut och just nu passa det både mig och företaget, från slutet av feb får jag jobba häcken av mig.
Många kramar och styrka till dig!

ienni

Vad bra att du har sån insikt och att du verkar vara så stark. Som dotter till akoholiserad mamma kan jag hålla med dig om att det viktigaste du kan göra för att gottgöra är just att vara nykter! Min mamma är på behandlingshem just nu efter att ha drabbats av alkoholdemens endast 59 år gammal. Demensen räddade henne mest troligen från döden. Jag (vi/hennes barn) har lidit enormt mycket och vid varje "bra" period har hoppet om en nykter mamma tänts. Hon har varit nykter en tid för att sedan börja dricka med ursäkten "dåligt samvete för hur hon HAR varit som mamma" lr nåt annat urdumt. Precis det du beskriver "Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver" är SÅ RÄTT! Vilken lycka för dig och barnen att du insett det. Precis det har jag försökt få min mamma att förstå under åren. Att allt dåligt är borta om hon bara håller sig nykter. Hon har aldrig lyckats förstå det tyvärr. Håll hårt i den tanken och den här gången fixar du det, en dag i taget! :)

Maria42

Mr_Pianoman, du har så rätt, utan viljan går det inte det vet jag så väl de gånger jag slutat tidigare, då har jag aldrig släppt tanken på att kunna dricka igen. Den tanken är borta nu, vet att jag inte kan dricka igen någonsin och har accepterat den tanken. Tack för din stöttning!

Kalla, det kan nog vara så att kolhydraterna sjönk drastiskt när jag slutade och att det är orsaken till min enorma trötthet säkert i kombination med att kroppen är slut, drack rätt mycket på slutet. Jag unnar mig vilan nu, det är vi värda, du har ju också klarat första månaden, grattis till dig!!

Jenni, så sorgligt med din mamma, så ledsen för sin skull. Tack för att du delade din historia, det stärker mig ännu mer att fortsätta vara nykter. Stor kram till dig!!

Letade faktiskt efter din tråd, tänkte inte på att du inte haft nån. Jag håller med om töttheten också. Men det värsta just nu är att jag har sånt sug, vet inte om jag ska försöka få tag i nåt piller från företagshälsovården eller pröva akupunktur. Ja det skulle kanske vara nåt. Fast sug går ju om men det känns jobbigt att vissa dagar väntar jag bara på att klockan ska bli så mycket att systemet stängt! Då är jag på nåt sätt fri. Men vi kämpar på.

Maria42

Santorini, du har ju också klarat första månaden!. Vad kan ha fått igång ditt sug? Kan du identifiera det?. Vi vet ju att det går över men det är hemskt jobbigt. Hoppas du hittar orsaken. Kram till dig, vad bra vi är!!

Maria42

Vet ej om det är tillfälligt idag eller om det är vilan som gjort det men känner mig lite piggare idag. Känns skönt, ska jobba imorgon. Blir verkligen en kort vecka men så får det bli, behövde det. Inget sug idag heller, och imorgon ska jag också vara nykter. Kram på er alla!

Stigsdotter

Ditt inlägg andas glädje och framåtanda - bra!

Sömn är viktigt för återhämtningen! "Bästa medicinen" sa alltid min mams.

Hoppas du får en skön helg.

Maria42

Ja, nu är det helg igen, min vecka blev inte så lång eftersom jag endast jobbat en dag. Mycket prat på forumet om ärlighet, jag har varit totalt ärlig mot min man och mina barn, det är ju inte så att de har varit helt ovetande, men de uppskattar väldigt att jag äntligen är ärlig mot dem och har insett vad de redan insett för länge sen. Däremot vill jag inte alls berätta på arbetet, dels tror jag ärligt att ingen tror detta, självklart har de säkert kännt bakfyllelukten men jag tror faktiskt inte att ngn där anar hur illa det var.

Jag känner inte alls att jag lastar över mina problem på min familj när jag pratar med dem om detta, tvärtom så märker jag och känner hur glada de är över att vi äntligen kan tala om "flodhästen i rummet" som alla visste om men vi aldrig pratade om.

Vad är då nästa steg?, för mig går det "peppar, peppar" förvånadsvärt lätt, visst har jag haft några sug ibland, men inget så starkt att jag ens övervägt att dricka. En lätt sorg kan komma över mig ibland när jag inser att Nej, det kan jag ju inte.

Jag är inte så naiv att jag tror att det alltid kommer att vara så här lätt, var ju nykter i 3 månader i våras och helt plötsligt så skulle jag börja socialdricka igen, vilket naturligtvis inte gick. Min plan nu är att så fort jag börjar få de tankarna igen eller om suget börjar och blir ohanterbart då kommer jag att gå till AA. Jag tänker inte falla igenom igen som jag gjort tidigare utan då gör jag något nytt som jag inte testat tidigare dvs AA.

Du skrev att mitt inlägg andas glädje och framåtanda Stigsdotter, tack för de orden, blir glad eftersom det faktiskt är precis vad jag känner. Jag börjar faktiskt känna att jag tror på mig själv, jag ska fixa detta. Det är jag värd.

Hoppas alla får en skön lördag och att vi vaknar pigga och utvilade.

Kram!!

Maria42

Har det varit idag, känner mig irriterad, trött, less. Tyvärr får nog maken ta det mesta. Känns som om jag inte har ngt roligt att se fram emot, har inget direkt sug men vet ändå att det är därför jag är sur. Skulle maken trolla fram en BiB (en flaska är för lite) så skulle jag hoppa av glädje. Men nu gör han inte det och jag fortsätter vara sur. Det har nog gått över imorgon.
Kram!

kalla

Tror att din man hellre tar en "sur kärring" i ett par timmar;-) För inte hade man blivit speciellt trevlig av en BiB utan först full och tjatig och sen ett ångestvrak dagen efter. Så heja dig och många styrkekramar till dig!

Maria42

Kalla, hade nog inte alls varit så mysig att ha att göra med. Nej, jag surar på istället.
Styrkekramar till dig med!!

Maria42

Men ffa lite irriterad, dock inte som igår. Jobbig dag på jobbet idag, kän
Det var sådana dagar som gjorde att jag garanterat drack på kvällen, ikväll läste jag bok och såg tv istället. Kände en stund en fruktansvärd ilska, som om jag höll på att explodera snart, den känslan är inte helt borta än men är inte lika stark nu.
Jag vill bara be alla dra åt helvete och låta mig vara ifred, förmodligen för att kunna dricka, jag antar att det är suget som fått andra uttryck än att kännas just som ett sug. Vet ej om detta blev begripligt, för jag fattar knappt själv mitt sinnestillstånd sedan igår. Men jag håller mig nykter i alla fall.

kalla

Kan det vara så att man kräver lite mer av livet när man inte dövar det? kram och ett steg till, vem vet vem som skall gå med ;-)

Jag har också haft trista dar på jobbet, konflikter och tillfällen då jag sagt min mening, vilket blir obekvämt både för mej och de berörda. Då blir jag så stressad och vill döva det. Men det går över med tiden, blir lättare. Jag måste komma ihåg att hålla mej lugn!

Stigsdotter

...och det är väl det där som är sug eller abstinens kanske. Lite som när man behöver socker också - man blir grinig och irriterad. Känner igen det där så väl, mina farliga stunder är efter-jobbe-stressen, särskilt om det varit jobbigt på arbetet. Griniga ungar och snömodd, grrr.... blir mycket lättare med ett glas vin.

Förresten Maria42 kanske var det dig jag såg på tunnelbanan häromdagen ;-) Det satt en dam där och helt plötsligt började hon prata med sig själv, irriterat, "det har bara gått 20 minuter och jag är redan färdig att slå ihjäl någon, usch vad trött jag är på alla idioter" sen började hon peppa sig själv att dra djupa andetag och "tänk på vad du lärt dig..." tyckte så synd om henne och ville bara gå fram och trösta henne. Tänk så kanske många av oss sitter och tänker ibland men gu så jobbigt om det kommer ut högt :-O

Maria42

Ja, det hade kunnat vara jag Santorini. Precis så känner jag!!

Maria42

Nykter sådan läggs till handlingarna, varit en bra dag. Kul på jobbet, ikväll legat i sängen och sett på tv med 16-åringen, myst och småpratat. Får njuta av sådana stunder nu, det ger lycka.
Styrkekramar till er alla!