Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

PersonligaPersson

Det är en kommentar få kan opponera sig mot. Men gör någon det så har man trumf på hand i form av 'jag tänker inte dricka för någon annans skull'. Men det är ändå svårt att komma ut och motivera för andra varför man plötsligt inte dricker. Bara det gör ju att fokus på A ökar.

Stigsdotter

är det om man istället säger "jag mår bra av att inte dricka". "jag mår bättre" indikerar att man mådde dåligt förut, det kanske blir följdfrågor, det blir mer fokus på alkoholen på något sätt. Tycker jag, detta är min känsla bara. För mig känns det lite mindre som en ursäkt på något sätt också, om jag säger så istället. Att inte dricka blir då en del i något slags "må-bra-ta hand om mig själv-projekt" som ingen kan ifrågasätta!

PersonligaPersson

Ja, jag håller med. Andemeningen måste vara att beslutet är förankrat i nuet. Det behöver inte skvallra om något ur det förgångna. "Bättre" kan ju tolkas som en jämförelse med förut, när man egentligen menar en jämförelse mellan att dricka och att inte dricka.

Jag mår bra av att inte dricka. Räcker så. :)

Maria42

Att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, gjorde det i 6 månader och det accepterades helt och hållet. Alla vet att A inte är bra för vikten. Men nu har jag gått ner rätt rejält i vikt och så tror jag samtidigt att mitt beslut har djupnat, det gör mig inget att berätta att jag har druckit för mycket. Tvärtom så hjälper det mig att fortsätta vara nykter. Det hjälper mig att minnas min alkoholproblematik och att dit vill jag inte igen. Jag vet att ett glas skulle få mig att bara vilja ha mer och mer. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat prata om det men idag hjälper det mig.
Kram på er alla!

Dompa

Jag tror att ju fler som slutar "mörka" sitt ickedrickande...desto lättare blir det för nästa person som har samma problem. Jag vet att det är skittufft att i en del sammanhang hålla sig till sanningen. Och då ska man heller inte göra det.

Alla behöver inte få veta den...och framför allt inte i början när man fortfarande stapplar. Så mkt fulare man känner sig om man har deklarerat sin nykterhet och sedan faller. Men efter ett tag så tror jag att det är nyttigt. Bara det där "Jag mår bättre om jag inte dricker" så klockrent.

För när vi blir starkare i oss själva så märker jag iaf. på mig själv att jag skiter i vad andra tycker. Visst mår jag bättre om de förstår och applåderar mitt beslut...men om inte så är fallet; Jaha?

Tycker du är en bra förebild Bella för framför allt de nya damer som vi har fått här på forum. Ha det bra och nu var det väl London som gällde? Allt gott! Kram /R

Maria42

Du är min förebild, jag har sagt det förr, du lever just nu min dröm. Bara börja om i ett annat land, dit ska jag också men det kommer dröja några år till. Lycka till på resan. Kram!

Maria42

Börjar jobba imorgon, känns sådär. Har nu klarat av min första sommar sedan jag var barn helt nykter. Det har gått bättre än vad jag trodde det som varit "jobbigt" var de två utlandsresor jag gjorde. Jag älskar att resa så det jobbiga var värt det. Suget och saknaden av att inte vara som andra och kunna sitta på balkongen, restaurangen med ett glas vin blev jättestarkt då. Det gick dock över och blev hanterbart och ett stort plus är att jag minns allt från dessa resor. London var fantastiskt, nu förstår jag att folk reser ofta dit.
Såg mig i spegeln och möts av en människa som ser frisk ut, ingen plufsighet eller rödmosig utan pigga, klara ögon. Det är också en stor bonus.
Jag mår bra av detta så jag är nykter imorgon också. Kram på er!

Dompa

Härlig läsning! Tänk att du fixade hela sommaren. Blir lite avis men mest glad. Visst är det en markant skillnad när man ser sig i spegeln. Jag börjar också gilla vad jag ser...trots att jag är en skelögd fan! Men resa utan alkohol har faktiskt fördelar. Allt man hinner se, allt man orkar med. Och barnen är glada (om man nu reser med dem). Kramar från en varm strand i grekland...där fylleDompa fortfarande hade suttit med en liten ouzoåterställare på balkongen.

Maria42

Har varit hemma från jobbet nu i 2 dar och mår riktigt dåligt. Jag hade hemsk huvudvärk igår men idag orkade jag inte gå, jag kände mig helt slut.
Detta att vara hemma har väckt sådan ångest att jag mår jättedåligt, rädd för telefonen om de skulle ringa från jobbet, exakt samma ångest jag alltid fick när jag var hemma förut pga bakfylla. Var livrädd att det skulle höras i telefonen. Jag är inte bakfull men har samma fruktansvärda ångest och den släpper inte. Den där känslan av att snart bli påkommen är hemsk. Har nu fått huvudvärk igen pga detta. Vad är detta? Jag har ju inte druckit!!

Stigsdotter

...tänk goda tankar, läs mycket, hur är det med andlighet? Kan du meditera, tala med en högre kraft, skapa något (typ måla, virka). Jag tror du måste vara på din vakt nu så att inte din alkoholdjävul tar över, det är nog den som jobbar nu. Ursäkta om det låter flummigt men jag tror att det är viktigt att vara rädd om dig och vara på din vakt nu.

Du kommer att må bättre och ringer de från jobbet kommer du att veta att du är hemma för att du är sjuk på riktigt och inte fyllesjuk. Tänk vad stolt du kommer att känna dig då!! Egentligen kan vi ju nästan hoppas att de ska ringa från jobbet ;-)

Kramar, krya på dig!

Maria42

Stigsdotter, det värsta är att idag var jag bara trött, hade kunnat gå men orkade inte, nu har jag huvudvärk igen men inte tidigare. Andlig är jag inte och måla, virka kan jag inte. Men ska försöka meditera och se om denna ångest vill ge med sig. Maken tycker jag ska vara hemma imorgon också och vila upp mig men vet ej om jag fixar denna ångest en dag till.
Du har säkert rätt att det är alkoholdjävulen som spökar, men detta är hemskt.

kalla

Låter som du är inne i en riktig stressperiod, kroppen kan reagera konstigt på stress. Hoppas att har släppt i dag, annars skall du nog kontakta en läkare. Kram Kalla

Stigsdotter

Kanske läge att kontakta en dr om det inte går över. Annars tycker jag också att du skall ta mekanr råd och vila upp dig hemma. Det lär väl inte bli bättre av att du försöker trycka undan ångesten för att visa upp ett bra ansikte utåt på jobbet.

Ta promenader! Meditera är ju jättebra (sådant ingår i mina tankar om andlighet, att man är lite... djup av sig om du förstår ;-)

Kram!

Nynykter

Eller ring jobbet själv och tala om hur du mår..? Bara en tanke. Då behöver du i alla fall inte återupppleva gammal oro för att jobbet ska ringa dig. Du bryter ett mönster. För på vinotiden hade du ju inte ringt upp självmant1
Kram från Nynykter

Maria42

Vet du, jag gjorde faktiskt det, jag var hemma även onsdagen och ringde chefen före 8. Det hade jag aldrig gjort på vinotiden och det hjälpte, all ångest försvann. Den dagen kunde jag njuta av, bara vila, läsa en bok och var ute och sprang.
Att det var så enkelt att bara göra något annat än vad jag gjort tidigare.
Nu jobbar jag igen och mår bra. Kram till er alla därute!

litemolnigt

Hej, har läst om din -resa- här och skulle hoppa på det tåget lite om det går...jag har inte ett livslångt förhållande med A men jag inser att saker har blivit värre över en lång tid. Så för mig verkar det som om det är kritiskt när jobb och personlig tid möts...när man kör hem från jobbet och just kommer hem. Om man tar ett glas är det sen säkert att det blir mer. Jag har inte haft problem med att sluta fysiskt men den mentala biten med stark övertygning att en dag till gör inget efter att ha helt varit säker på att detta är ju illa kvällen innan är cruxet. Varför är det det undrar man ju men så är det. Jag har en ide som faktiskt fungerar som jag provar just nu. Jag dricker en iskall flaska vatten innan jag kör hem och en hemma plus jag äter något i bilen på vägen hem. Konstigt nog håller sig suget borta just då. Jag har alltid haft perfect blodtryck osv men har gått upp 35 kilo och har nu högt blodtryck, mycket tror jag pga A. Jag har aldrig tyckt om att ta medecin eller dricka och till och med kaffe har jag tyckt varit dålig vana men ändå har detta blivit så här de senaste åren...underligt värre tycker man ju...hur blir det så...ångest bygger för det är ju hemskt att man inte kan hålla detta ifrån hem och barn tycker man. Jag skulle vilja komma in lite ibland och prata om det går bra : )

Nynykter

Kul att min tanke om att bryta mönster var rätt, Maria, och att du fick njuta lite sjukdomsvinster :-)
Och välkommen hit, litemolnigt.(Är det ofint att välkomna i någon annans tråd? Som att gå och öppna när det ringer på dörren hemma hos någon? :-))
Jag tror att det är väldigt bra att ha strategier för att undvika det där första glaset. Även för mig var stunden när jag precis kommit hem från jobbet kritisk. Min strategi var att dricka något annat gott men alkoholfritt samt att inte ha någon alkohol hemma. Sedan kan man behöva olika strategier för olika situationer, men jag tror det är bra att i förväg tänka ut hur man ska hantera fester och annat.
Nynykter

litemolnigt

Tack nynyktert. Att inte ha det hemma är precis det som gäller för mig också. Det var lätt att stanna vid på vägen hem men när jag väl är hemma är det mera chance att man stannar hemma. Underligt nog är fester inte svårt för mig för jag drack mera när jag var ensam. Lagade mat, städade, tittade på tv...vet inte vad det betyder men det var en ensam sak för mig. Bra att ha hittat denna fina tråd. Inspirerande. Hej till alla.

Stigsdotter

Välkommen hit säger jag också. Konstigt är det inte att du dricker ensam. Det är vi många som gör. Ibland har det hänt att jag låtit bli en hel fest och sedan måste jag belöna mig själv riktigt ordentligt. Mitt i natten. När alla andra gått hem eller gått och lagt sig. Helt sjukt.

Det där med att dricka vatten och äta något som du beskriver tyder på att det fungerar att tänka på HALT. Det rör sig om situationer där man skall se upp: Hungrig, Arg, Ledsen, Trött.

Även om man inte är jättehungrig på väg hem från jobbet kan man ju vara lite småsugen (efterosm vi vuxna inte är lika duktiga på det där med mellis som barnen ;-)

Maria42

Litemolnigt, kul att du hittat hit. Ja, för mig var det också precis när jag kom hem som det var mest kritiskt. Jag gick ofta direkt från jobbet till bolaget så jag visste att det fanns vin hemma. För så härligt att varva ner med ett glas vin direkt när jag kom hem.
Men inte blev det ett glas, nej, det blev oftast 5-7 glas. Stod jag inte ut med familjen nykter??
Jättebra att du hittat egna strategier för att stoppa suget, jag gjorde lite olika saker, vissa dagar stod jag bara ut suget, jag började gå ut och gå direkt efter jobbet numera springer jag och det tog inte så länge tills det där suget när man kommer hem försvann.
Mina barn är helhärliga att vara med och maken är inte så tokig han heller, varför ville jag hellre supa mig full varje kväll istället för att umgås med dem?? Jag vet inte, men det är väl sjukdomen som gör att vi agerar så.
Jag har också alltid haft bra värden men allt vin gjorde att jag drog på mig en ordentlig övervikt och högt blodtryck. Nu har jag sedan 1 januari gått ner 16 kilo och är snart helt normalviktig samt att jag fått dra ner på mina blodtrycksmediciner. Det är också en jättevinst som kommer när man slutar.
Fortsätt hänga här, det är ett härligt gäng som blivit nya kompisar och de enda som verkligen förstår. Kram!