är nu på dag 13 och börjar se saker i ett annat ljus. Livet känns lite lättare och jag börjar sakta känna energin återvända. Fast fortfarande känner jag mig lite dåsig/"burrig" i huvudet av vad jag tror, som jag skrivit om i tidigare i andras trådar, beror på Antabusen, för nu, såhär långt efter min sista onyktra dag, borde jag väl inte känna denna irriterande dåsighet, eller?

Måste berätta att i fredags, då jag var ute på stan på e.m. och mötte en massa folk med "gröna kassar", som klirrade, då måste jag erkänna att jag kände lite "sorg" över att jag inte kan vara en av de "normala", som kan "förgylla" fredagkvällen med en halvflaska vin, eller ett par öl till maten och sen nöja mig med det. Men sen tänkte jag på vad min alkoholterapeut frågade mig om: Vad är vinsten med att dricka? Och...det finns inte mycket vinst, bara en tillfällig euforisk känsla, som sen oftast förbyts till negativa tankar efter för mycket alkohol och baksmälla på det! Vinsten av att INTE dricka är ju så många fler!!!

Var på kräftskiva igår och till kräftorna drack jag alkoholfritt öl, 0,0 %. Aldrig smakat det tidigare, men de hade god smak. Något som jag var lite undrande över innan skivan, var om jag skulle bli sugen på "riktig öl", då jag fått smak på just ölsmaken. För det har jag hört innan, att det kan vara en "trigger". Ja, jag vet inte vad det berodde på, att jag förträngde något sug, eller att jag ju vet att jag inte kan dricka på Antabus, eller nåt annat, men kände absolut inget sug och det kändes fantastiskt bra!
Nu vill jag inte på nåt sätt framstå som "duktig" med ett högmod, men det kändes så bra och en himla befrielse att slippa alkoholen och idag var jag pigg o fräsch då jag vaknade.
En sak som dock är irriterande, en liten, 33 cl alkoholfri öl, kostar mer än en 50 cl starköl på systemet! Det tycker jag är för dj-t fel!

Ja, det var en bra dag igår och jag hoppas att den känslan håller i sig, idag skiner solen från en blå himmel och jag ska ta tillvara på denna fina dag.

Detta forumet har verkligen på denna korta tid hjälpt mig i min nynykterhet och jag vet att det inte alltid är lätt att hålla rak kurs och vet att jag, som så många andra, kanske hamnar i svackor, men det är bara att kämpa på.

Tack till er alla för att ni finns!

Kramar, Coookie

undrar om inte din dåsighet kommer av att din kropp fortfarande slappnar av och njuter av att slippa giftet ? Har skrivit det ett antal gånger tidigare i otaliga trådar så upprepar jag mig hos dig ber jag om förlåtelse :-)

Cookie

så är det nog, hoppas att den dåsiga känslan försvinner snart. Tack för återkoppling, känner mig barnsligt glad att nån läser det man skriver ;)
//Cookie

Mammy Blue

är helt rätt att känna sej stolt och glad och rent av lite högfärdig för att man klarar av att leva utan alkohol. Om man inte kan glädjas över att man slipper dricka, när fanken ska man då vara glad? ;-)

/MB

vill.sluta

Dåsigheten kommer efter att du tillsatt en hel del gift till kroppen.
Ocj det är det som skall ut.
Tror det var mulletant gubbe som sov hela sommaren igenom, förra året.
Du har tillhört en hel del för krppen att ta hand om.

Sov du med gott mod.
Kramar/A

Cookie

för era svar. Jag får vänta ut att dåsigheten försvinner, helt enkelt.

Vet ni, jag fortsätter att vara glad, i f.m. har jag varit på ultraljud av min lever, på egen begäran. Bokade in en tid 26/7 på vårdcentralen, för att få blodprover tagna, främst leverprover, för att jag var så orolig över att jag sabbat den fullständigt (hade en slags "tryckkänsla över den regionen, och då hade jag ändå varit tillfälligt nykter i 24 dagar.)
Läkaren kände på min lever och sa att allt kändes bra, men jag insisterade på att få remiss till ultraljud iaf, vilket han skrev.
Ja, först fick jag ju veta att alla värden var OK, även bukspottkörteln, och då jag fått veta det, dagen efter drack jag igen för att "allt var OK".
Sen blev det ju tack o lov ett stopp och jag begärde Antabus, så jag har nu varit nykter i 14 dagar. Ja, för att återgå till ultraljudet, så var allt OK med det också, ingen förstoring, ingen förkrympning (cirros alltså). Himmel, vilken lättnad! Jag har varit så orolig.
Visserligen var läkaren inte särskilt trevlig, han hade klart läst i remissen typ: "Kvinnlig etyliker, orolig för leverskada..." Han såg ju bara en 2:a klassens medborgare som satt där.
Han presenterade sig inte, tog inte i hand, tittade mig inte i ögonen, var allmänt nonchalant och sen när han var klar, så kastade han en pappershandduk på min mage, utan att säga nåt, för att jag skulle torka av mig gelen.
Jag hade sagt till honom innan undersökningen varför jag var där, så han sa iaf att jag kunde vara lugn, allt såg bra ut, inga konstigheter.

Så nu kan jag andas ut, gällande detta. Givetvis vet jag att det är mer än hälsan man skadar med drickandet, det sociala livet och allt blir ju nedprioriterat, men jag håller sakta men säkert att ta tag i livet.

Ja, nu var det himla mycket om min lever idag, men jag är så oerhört lättad över beskedet, så jag behövde bara skriva av mig, fast vi inte känner varandra.

Massor av kramisar!!!
//Cookie