av Davidnog

Läst och läst utan att våga skriva, tills nu.

När det gäller att leva utan alkohol är det rädslan som är det tydligaste jag känner.

Jag är strax över 30år och inledde min dåliga relation med alkohol för ca 5 år sedan. Innan dess var det bara stora mängder vid färre tillfällen.
Senaste åren har det bara eskalerat. Senaste året har jag legat på 25cl starksprit per dag (med några fåtal dagar imellan) dessa dagar har jag tagit benz för att hålla ångesten borta. Jag har en panikångest diagnos men har varit "fungerande" och blivit bättre och bättre genom KBT.

Men den Bästa medicinen mot ångest är alkohol. Jag har ökat intaget för att slippa kämpa emot. Historien känns säkert igen.
Visst har jag förstått att det inte är "nyttigt" men jag har enbart känt att det är ju en kul grej jag mår bra av och inget jag inte kan lägga av med.
Det har till och med varit roligt att lyckas smyga med sig sprit, hålla masken efter jag hällt i mig och tävlat med mig själv hur snabbt jag kan få i mig det utan att bli upptäckt.

Har fått några mindre påpekande från vänner annars klarat mig bra. Sköter jobbet utan bekymmer.

Men nu beslutade jag mig för att dra ned på konsumtionen. Här kom rädslan för allt! Är inne på dag fyra utan att dricka. Här kommer bekymren att göra något sådant utan något stöd eller hjälp. Jag har inte råd att avslöja för de nära mig eller för min läkare. Förståelsen finns INTE. Riskerar att förlora familj och läkare.

Hittar ingen manual, ingen öppen chatt. Bara fakta om hur illa det kan gå eller bra. Just nu känns det inte bra!!! Från dag två har jag tappat balansen, yrse,l svårt att andas mm. Någon som känner igen detta?

Rädslan blir bara värre. På väg att åka utomlands i morgon. Vad det finns för vård där är oklart om det skulle bli så illa.

Rädslan för att inte längre kunna dricka mer någonsin. Det har varit det som drivit mig senaste åren.
Rädslan för att tappa den kreativitet hag haft under påverkan.
Rädslan för vad som händer med min kropp.

Rädslan för att vara själv!

Mycket text men bare en fråga. Övervann iallafall en rädslan för att skriva här.
Kanske ett steg rätt.

Adde
tors, 2013-09-12 - 16:53

kan också vara en drivkraft till att förändra livet.

Hur vet du att din läkare inte har förståelse ? Är du rädd för att han stryper recepten på benzo ? Du vet att vi alkisar är korsberoende med bla benzo ?

Du behöver ta hjälp eftersom du även har ett tablettberoende i benzot, jag har själv aldrig testat men har många vänner som gjort det. Och du behöver utomstående hjälp för att gå ur det där.

Idag är vetenskapen rätt så på det klara med att ångesten skapas av alkoholen i första hand och inte som man trodde förut att det var tvärtom. Genom att sluta dricka och ta sig igenom den första jobbiga tiden så kommer livet att se betydligt ljusare ut.

Ta hand om dig !!

Berra
tors, 2013-09-12 - 17:06

Känner igen mig i mycket av vad du skriver, tävlan om att kunna lura andra i smyg får sin belöning i att du inte upptäcks, medans det verkliga resultatet är att du lurar dig själv
Blir du upptäckt så blir du en usel lögnare istället, i båda fallen är du en förlorare.
Oron du känner nu är att du inte har möjligheten att komma tillbaka till något som är känt för dig, lugnet med att alkoholen finns där för dig.
Du är på nya okända marker och du känner oro inför detta, ditt mål känns något diffust eller?
Är du aldrig orolig för att resa utomlands med nya städer och nya kontakter?
Det brukar kännas så där pirrigt oroligt men en skön känsla, så kan du känna för din nya nykterhet också
Du vet vad du har men inte vad du får.
Försök att se positivt på din kommande nykterhet. Det kommer att gå bra oavsett vad du tror kommer att hända framöver. Kom ihåg att det är du som bestämmer, inte situationen som avgör du har alltid sista mandatet att ta ditt beslut.
Om du skulle våga berätta för din närmaste?
Vad tror du skulle hända, moralpredikningar eller förståelse?
Jag tror mer på det sista alternativet.

Det är en sjukdom glöm inte det. Och man kan kräva behandling.
Din oro kan förändras till en målmedvetenhet. Tävlingsinstinkten hos dig säger att det inte finns någon förlorare på att pröva.
att ge upp promenaden redan i farstun det är att aldrig ens försöka.

Lycka till!

/Berra

Davidnog
tors, 2013-09-12 - 20:56

Inte orolig för mitt benz intag. Styrs med kärnande av min läkare. Därför jag vill ha kvar denne. Tidigare läkare skriver bara ut vad som helst utan kontroll.
Varför jag inte vill berätta för läkaren är för att det är en privat specialist som vägrar ta beroende-pat.

Har nu räknat noga på hur mkt jag druckit och det är inte i närheten av 25cl/dag i ett år. 20/dag senaste månaden. Innan dess var det betydligt mindre.

Just nu är jag livrädd för delirium eller kramper dag 5. Har ringt alkohollinjen, dom varianten så oroliga. Ringt värdguiden, dom var inte oroliga. Kopplades till beroende akuten, dom ville att jag skulle komma in. Har ingen möjlighet att ta mig dit nu. Vidrig ångest.
Säker på att dom sagt att det är lugnt men ge fan i att dricka mer så hade jag inte varit lika rädd.

Ingen annan som slutat på egen hand?!?

Mammy Blue
tors, 2013-09-12 - 22:27

jag är ingen överdängare på psykologi, mer än att jag har en dotter som hade lite panikångest för några år sedan. Läste lite om det då, och det framkom med tydlighet att det är rädsla som driver mycket av panikångesten. Nu är du rädd, rädd för abstinensbesvär och rädd för dina fysiska besvär, yrsel och vad det var. Det låter som att du behöver höra att det inte är abstinensbesvär du har, och jag har bara min egen erfarenhet att gå på, jag drack ungefär lika mycket (eller mer!) som du, och hade inga direkta fysiska abstinensbesvär, så det känns i mitt huvud som att dina fysiska symtom är ett utslag av din panikångest.
MEN!!! Jag är långtifrån någon expert!!! Men jag kommer också ihåg den rädslan, man hade hört så mycket om delirium tremens och var skitskraj. Jag tror att du kan släppa den rädslan nu.
Kram!
/MB

Davidnog
lör, 2013-09-14 - 01:40

Så rätt Mammy.
Rädslan fick mig att gå så långt att jag sökt all tänkbar hjälp. (Ända till beroendemotagningen)
Fick mer eller mindre en fnysning där och beskedet att det inte skulle vara någon risk för DT eller EP. Fem minuter efter det hade jag inga symtom.

Min resa kommer nu att börja till att bli ren. Uppenbarligen mår jag tillräckligt dåligt utan alkohol :)

Ps. Mammy, hoppas dottern mår bättre/bra nu!

Mammy Blue
lör, 2013-09-14 - 17:09

dottern är mer eller mindre symtomfri. En stor anledning till det är att hon tidigt fick kontakt med en annan vuxen som har egen erfarenhet av panikångest. Hon fick lära sej vad som händer, och förståelse för vad som händer är nog en grundpelare i tillfrisknande. Finns, märker jag nu när jag skriver, stora likheter med alkoholism, man måste känna till vad som händer för att förstå och kunna agera och hantera. Att då försöka "bota" panikångest med alkohol verkar inte vara nån smart ide.... Eller? ;-)