I helgen hände det igen. Det slutade med att jag stod och skrek på min bästa kompis om saker som saknar verklighetsuppfattning. En riktig snedfylla. Lördag/söndag med riktig ångest och nu sitter jag på jobbet med stor olust att ta tag i någonting. Kan knappt se mina medarbetare i ögonen fast jag vet att dom inte har en aning om vad som hänt i helgen.
Jag tog mig hem till min kompis på lördagsmorgonen när bakfyllan inte hade infunnit sig än för att skura golv och be om ursäkt. Fick en kram och kommentaren "jag kommer aldrig dricka med dig igen". Det kan jag ta, helt lugnt! Jag borde inte ens få vara kompis med honom längre.
Jag har aldrig haft ett beroende efter alkohol så länge jag är nykter. Mitt stora problem är att när jag väl dricker så är min törst som en bottenlös brunn. Jag har försökt sluta flera gånger tidigare. Går regelbundet till 'råd och behandlingsgruppen' men det hjälper mig inte fullt ut. Har varit på ett AA möte för drygt ett år sen. Problemet är att jag varit nykter så pass länge så glömmer jag hur dåligt jag mår när jag druckit. Jag börjar smått och det går så bra. Inga skandalfyllor. Ju längre tiden går desto mer släpper jag på tyglarna. Då händer det igen. Uppvaknande hemma eller hos polisen men minnesluckor.
Hur ska jag lyckas hålla motivationen uppe? Jag kan klara mig i månader men sen måste jag fortsätta. Jag har inte lyckats med det ännu. Hur ska jag bära mig åt?
Till skillnad mot förr har jag nu en sambo. Vi har börjat prata om barn och jag vill verkligen! Men hon har ett krav. Va nykter eller va själv. Fan att set inte ska vara motivation nog.
Ursäkta om det är lite rörig text. Skriver på telefonen och undviker att mina kolleger ska se va jag gör.