Hej,
Har under några års tid försökt förändra mitt drickande och beteende. Har som bäst lyckats någon vecka men oftast bara några dagar. Har familj och barn och ett seriöst jobb. Men jag lyckas inte sluta med det här destruktiva drickandet. Jag vet att det är därför jag dricker som jag mår dåligt, inte presterar på jobbet, missköter min familj. För att jag inte kan sluta med det här förbannade drickandet. Jag hatar det men kan inte låta bli.

Ångesten som kommer efter ett par dagars fylla när man inser man missat möten, missat hockeyträningen missat bussen, missat flyget missat allting egentligen. Den är ju inte kul och det känns inte bra i magen. Magen som dessutom börjar få ordentliga problem efter allt vin som sjunkit igenom den. Halsbrännan och dom sura upstötningarna har blivit som en "normal" känsla. Bristen på ordentlig sömn, den ständiga tröttheten, trögheten, att inte vara närvarande är ju sig tillräckligt deppig och man tycker att det borde räcka.

Men.... så är man där igen. Tallar på boxvinet, smyger förbi kvarterskrogen och klunkar en flaska eller två. Brukar ju inte sluta vid "två" om man säger så. Så fort möjligheten dyker upp. Jag är så less på detta betende, familjen har garanterat kroknat samt det är väl en fråga om dagar, veckor eller månader innan kroppen kommer krokna på allvar.

Jag vill bara slippa må så här! Det här kommer inte fungera! Något måste ske nu!

hit Benson! Ett mycket bra steg du tagit, det första på din väg till ett bra liv. Här finns massor av människor, inklusive mig själv, som känner igen precis vad du skriver om. Som Einstein sa, kännetecknade för en dåre är att prova samma lösning på samma problem utan att nå framgång. Det fina är att det faktiskt finns en lösning. Häng i här och läs.
En glad Fenix som känner en tilltagande i glädje i livet utan den förbannade alkoholen.

Grodan

Min fråga är är snarare. Hur fan är man skapt när man fortsätter, trots att man faktiskt inser hur illa det är? Tänker att jag åtminstone är normalklok - så det rationella borde ju vara att bara lägga ner verksamheten. Men tyvärr fungerar varken klokskap, forskning eller annat på detta problem. Jag har försökt massor med gånger, men jag trillar dit, dit, dit - hela tiden. Min största fråga är; Var finns vägen ut när man inte klarar av att ta det tjusiga "beslutet"?

Det här var ju inte särskilt uppmuntrande. Kan dock säga att de gånger jag lyckats i något längre perioder hålla mig nykter så har det varit med stöd av detta forum. En gång för länge sedan var jag också nykter i ett helt år med stöd av en AA-behandling. Jag tillhör således de sämre exemplena. Eftersom ingenting tycks bita på mig in the long run. Det är sorgligt. För mitt älskade liv förfaller. Om du läser här kommer du säkert hitta människor som verkligen klarat av det problem vi har. Det är när man är på banan mycket inspirerande. Det är faktiskt också inspirerande även när man inte är på banan. Då börjar man (jag) tänka i bättre (klokare) banor. Men läs med varsamhet - det är högt och lågt och allt där emellan.

En Groda i dyn

Benson

Ja hur fan är man funntad? Att skylla på att alkoholismen ligger i släkten känns för enkel. Sedan förstår jag att genetiskt arv ligger med och bidrar. Men det känns inte som en ursäkt för mitt drickande och beteende. Den sociala miljön och klimatet vi på något sätt accepterat med vardagsdrickande kombinerat med helgfyllor känns inte sunt.

På TV kablas det ständigt ut hur vi alla ska vara vin och whiskeyexperter. Kännare av fin champagne, sippa på ett glas men nåde dig om du dricker för mycket.
Jag har för länge sedan slutat dricka för den goda smaken. Jag kan i sociala sammanhang "uppskatta" ett fint vin. Men jag skulle lika gärna kunna dricka häxbrygd då det är effekten jag vill åt. Jag dricker för att döva och dämpa. Döva ångest, oro och jag vet inte vad. Och så trillar man dit igen och igen och igen.

Så var finns hjälpen? Hjälp av diverse rixfyllon och experter från TV att välja god dryck är ju enkelt att få. Men hjälp att ta sig ur ett missbruk och bryta mönster känns desto svårare att få. Men den finns såklart där ute någonstans.

Det sägs ju att summan av alla ens laster är konstant. Så vad byter man alkoholen emot? Bli religös eller gå i kloster känns inte direkt lockande. Börja missbruka något annat? Sportbilar eller bungyjump? Något mer hälsosamt skulle ju vara bra.

Grodan

Tv-trycket är otroligt. När som helst och hela tiden tar man sig ett glas, men aldrig att någon blir full. Kommer ibland på mig själv med att fundera över vad det är för fel med mig som inte klarar av att dricka som dom gör. Sedan kommer jag på precis det du skrev om - det är yrsla jag vill åt. Det är kul med smak, men absolut inte någon förutsättning.

Socialt och geneteiskt arv (har jag i dubbel uppsättning), socialt tryck, svag karaktär osv. Spelar det någon roll? Jag tror inte att jag under min livstid kommer att få svar på varför och även om jag fick det - skulle det hjälpa mig att förändra mig? Tror inte det. Den stora frågan för mig är därför numera inte varför utan HUR. Vad krävs och HUR kan jag göra för att komma ur den fälla som jag krånglat mig in i? Där kommer detta forum in i bilden. Här finns ibland nycklar, tror jag. Här finns folk som har varit där du och jag är, mått som du och jag mår - men som verkligen lyckats förändra sin situation. Dom är människor, du och jag är människor - det måste gå!

Nu ska jag än en gång göra ett allvarligt försök. För hur det än är så har varje nytt försök tagit mig litet längre på den nyktra vägen. Låter litet uppgivet - men någonstans måste man börja. Det de som har varit nyktra länge skriver om, ibland utan att utrycka det så, är att de har skapat sig ett "andligt" (obs inte nödvändigtvis religiöst) rum. En tid på dagen vänd inåt mot det egna jaget. Tror det är mycket viktigt - åtminstone för mig. Dessutom vittnar många om att det inte bara handlar om att skruva på korken. Det handlar om en genomgripande förändring av hela vardagen. Allt från vilken stol man sitter på vid köksbordet till vilka vänner man umgås med - eller vem man är gift med för den delen. När jag slutade röka för många år sedan gjorde jag det med hjälp av snabba språngmarcher. Tror att någon sådan hälsogrej vore en bra last att byta till för min del. Just nu är jag emellertid så sänkt så dagens stora ansträngning skulle ha varit att ta mig till bolaget. Hälsogrejen får alltså vänta litet. Nu handlar det främst om andliga armhävningar för att stärka mig i mitt beslut att ge mitt liv en chans.

Hänger du på Benson?

Grodan

Benson

Den dubbelmoral när det kommer till alkohol tycker jag är rätt märklig. Först har vi monopol på öl/vin & spritförsäljning men sen kan den statliga televisonen gå ut med allehanda dryckesrekomendationer när det gäller både smak och procent. Både billigt och dyrt, reklam för systembolagets produkter helt enkelt. Det är helt enkelt accepterat att ta sig ett glas eller två i princip närsomhelst. Så länge du klarar att sluta där. Men för oss som inte klarar sluta där? Vi som

Nu hör ju förmodligen du och jag samt de flesta övriga här till den skaran som helt enkelt inte klarar av ett "sunt" drickande. Och det är ju förmodligen helt fel att skylla på några morgonprogram på TV för sitt missbruk. Jag känner som du att det är ju inte direkt så enkelt att bara skruva på korken så har man löst sitt problem. Eller hälla ut ölen i vasken så är det över där. Det ligger helt enkelt rotat någon annanstans och kanske förmodligen kommer vi aldrig att få reda på orsaken. Vad man nu skulle göra med orsaken?

Det är helt klart mer generella förändringar i livet, vardag, relationer som behöver redas upp. Hur man nu gör det? Men att kurera symptomen med "medicin" oavsett det är alkohol eller antabus eller något annat preparat så känner jag inte att det räcker. Det är en helhetslösning som måste till. Kommer nog inte kunna hålla mig från att dricka varken idag eller imorgon. Hoppas jag kan stärka mig under kommande dagar och få klarhet i vilken väg man skall gå.

Det är framförallt ångesten, tristessen och känslan av tomhet som känns skrämmande. Sedan vill jag nog lägga ner cigaretterna också. Men det känns lite för stort steg att göra allt över en dag.

Grodan

För min del gäller Antabus så fort jag är tillräckligt ren. För att skapa mig ett rum att välja i. Tomheten och ledan skrämmer mig också. Men, hur tom är inte fyllan? Det är ju klart att när man dricker kan man ju krydda tillvaron med att slå folk på käften, häva ur sig diverse sanningar och sprida sina pengar på gud vet vad och sedan ha en härlig ångest. Då hinner man ju inte tänka på tomheten. För då händer det grejor. Sedan måste man ägna tid åt att reda ut det man ställt till med, be om ursäkt och känna sig allmänt underlägsen. Då märks inte heller tomheten. Så det är klart att om man tar bort alla dom där maffiga ingredienserna ur soppan så kommer den till att börja med smaka litet tam. Om man har levt på högvarv länge så kommer det förmodligen kännas konstigt att gå ner i varv. Tänker dock att jag är urless på denna högoktaniga soppa. Det måste finnas andra ingredienser, smaker jag glömt, känslor jag förlorat. Som Fenix skrev - alkoholen är skoningslös - smaka på den. Själv håller jag sakta men säkert på att driva en karriär, som jag verkligen kämpat för, i botten. Det är tomt!

Just nu får bara min förnuftiga hjärna styra mina steg. Hellre fäkta än att fly denna gång.

Du är välkommen ombord på tåget när du är redo. Vet inte om jag själv har lyckats hålla mig kvar då. Men tänker göra vad jag kan för att det ska bli så.

Grodan

Benson

Jag håller med dig. Den ultimata och totala tomheten som kommer uppstå då man inser att det är försent att rädda karriär, rädda relationen till mina 3 barn osv. Den kommer vara så mycket värre och dånande än den leda och tomhet man känner när man inte kan eller får dricka på ett par dagar. Fyllan är ju egentligen det tommaste tillstånd man kan känna. Inget spelar egentligen någon större roll. Man kan bete sig lite hur som helst och man sårar människor i sin omgivning. Ibland tror man sig veta bättre än alla andra men det gör man nog väldigt sällan.

Det är väl så att man bara måste stålsätta sig och ta kampen en gång till. Det har jag försökt många gånger men når inte hela vägen fram. Efter ett återfall igen så känns det ibland hopplöst. Vilka trick skall ta till nästa gång?

Men att varva ner och känna efter på "riktigt" utan en promillehalt i blodet är ju vägen att gå! Jag vill bli av med den här soppan. VILL inte vakna upp ännu en dag och känna mig usel och må så dåligt att man knappt orkar stå på benen.

Har trots allt en hel massa att kämpa för. Familjen, villan osv. Hoppas jag kommer känna mig redo snart för det blir nog inte så många fler chanser efter den här.

finns i alkoholen, det förstår man när man sluppit den. En stund, nån timme högst, varade euforin, det goda ruset. Sen fortsatte jag att dricka av bara farten i princip tills jag somnade. Sen kom ångesten och skammen. Stressen att inte ha tillräckligt, hur få tag i mer. Upprätthålla fasaden av ett normalt liv, att försöka se ut att vara den omgivningen tror. En respektabel kvinna, mor och farmor. Värst av allt- att vara en farmor som dricker för mycket. På väg mot avgrunden. Tacksam varje dag för att jag fick stopp innan det fick konsekvenser. För att min botten var nådd utan alltför högt pris ändå.

Mammy Blue

det är precis så jag känner också, är så innerligt tacksam och lycklig över att jag lyckades ta mej ur Ekorrhjulet Mot Avgrunden om man kan kalla det så.

Santorini skrev även på en annan plats att hon gav upp kampen mot alkoholen, resignerade, och lugnt konstaterade att hon inte behärskar den och det är nog en go tanke.

Grodan:
Välkommen tillbaka. Du är envis och vet vad du vill, du kommer att fixa det, även om det inte känns så nu.
Benson:
Hej och välkommen! Du är i gott sällskap!

Kramar!
/MB

Grodan

Tack MB. Det behövde jag höra. Att jag är envis. Det avgjorde saken. Nytt försök. Antabus tagen. Tror det var NM som skrev att den djäveln försöker döda mig (alltså alkoholen) och jag tänker slåss. Inser dock att jag behöver stöd och hjälp i stora mått när så litet kan betyda så mycket.

Hur går det Benson? Det finns plats på tåget även för dig! Du hör hemma bland oss!

Stora kramar till er alla i cyberrymden

En Groda på väg upp ur dyn

konstnären

Hej
Är ny här men har varit inne och läst mycket. Håller med dig till hundra procent.
Har bara varit nykter fyra veckor efter sista återfallet. Men skam den som ger sig
denna gång ska det bara gå. Har ingen glädje av alkoholen längre den föder bara ångest
hos mig har t.o.m. varit uppe på nätterna och druckigt vin för att döva ångesten men
det har bara blivit dubbelt värre. Nu sista gången fick min maN köra upp mig till
akuten då jag föll ihop hemma och fick kramper i hela kroppen. Blev inlagd fyra dygn
då jag led av saltbrist på grund av alkoholen, fick dropp. Den ångest jag kände då
går inte att beskriva. Detta är ett trauma för mig. Nu gäller det dö eller leva och
jag vill leva. Går nu på antabus känns bra.
Må bra
Konstnären

Grodan

Det låter som att du är en bra bit på väg. Jag är nykter idag ocskå men skulle inte vara det utan kryckor. Så illa är det faktiskt. Är bara på min tredje dag. Har äntligen kunnat äta litet normalare.

Lyckosparkar

Grodan

att man dricker för att döva ångesten för att man dricker för mycket. Det blir en ond cirkel som man måste få stopp på. Det känns verkligen att hjärnan är kapad. Bra att du tar till hjälpmedel, fortsätt med det så länge det behövs. Jag var också beredd på antabus men sen började jag med LCHF och fick fullt upp med kosten. Tog bort suget på nåt vis men gav mej framför allt fullt upp i början. Det blir lättare när man håller ut. Lycka till, du har allt att vinna. Det blir verkligen leva eller dö och inte vill vi dö för tidigt på grund av vårt eget vansinniga leverne. Nej.

Mammy Blue

inte man tjänar på att försöka vara "duktig" och klara sej själv utan hjälpmedel. Risken finns nog att man försöker och försöker med enda resultatet att självförtroendet åker ännu längre ner. Men man måste nog vara på det klara med att t.ex antabus är ett HJÄLP- medel, man måste sluta själv, men man har antabus som en sista utpost i försvarslinjen.

Fantastiskt sickna fina, envisa kämpar det finns här! Jag är stolt över oss allihop! :-)
Kram!
/MB

konstnären

Hej
Tack för dina ord det värmde. Jag tycker också jaG GÅR PÅ KRYCKOR fast lite
staadigare för varje dag. Fortsätt du är ju duktig som varit nykter tre dagar.
Jag försöker ta en dag i taget tor man måste det vill absolut inte trilla dit
igen. Just nu undvikter jag mina vänner som dricker, känner mig alltför skör
just nu. Jag hade problem med maten första nyktra veckan men nu äter jag som
en häst. Fick en massa B-vitaminer utskrivna. Vi ska väl klara detta, men
alkoholjävulen har makt.
Må bra och ta timme i taget det gjorde jag
Kram
Konstnären

Grodan

Kryckor eller inte, det går i alla fall inte bakåt. Tycker faktiskt att det är skönt med Antabus för då slipper jag dividera. Gör kanske att jag inte tar i tu med den där livsomvandlingen som många som varit med länge skriver om. Men, det får vänta litet - har inte kraft till det just nu.

En dag, eller timme i taget får räcka.

Hoppas allt är väl konstnären.

En Groda som hänger i.