Hade min alkoholdebut för ganska exakt 20 år sedan, (hembränt och flädersaft kommer jag ihåg).
Kommer aldrig glömma känslan av ruset som spreds sig i kroppen. Dagen efter var jag så glad över vad jag hade upplevt, funderade redan på när nästa fest skulle bli.
Nykter är jag ganska tystlåten, lite hämmad och osocial. Onykter tar jag igen allt med råge, inga hämningar alls. Varje gång jag blir full festar jag fullt ut och skiter i allt och alla. Vill inte göra det, men efter några öl så blir det lätt så. Det är sjukt jobbigt att ha att göra med två så olika personligheter, lite som Jim Carey i mina jag och Irene faktiskt.
Blir lätt full men pigg, oftast glad och kan dricka mycket, så jag hinner hitta på mycket dumheter på fyllan. Får lätt minnesluckor och blir rejält bakis, mår dåligt flera dagar efter en fylla. Hatar att ligga bakis och försöka lista ut vad jag gjort under kvällen, vem jag kan ha träffat, var jag varit mm.
Har länge funderat över mitt drickande och varför jag dricker mig så full. Varför kan jag inte vara nöjd med en bra salongsberusning, nä har jag väl blivit berusad så är det någon annan som tänker åt mig.
Efter en period med mycket dricka förra året höll jag upp 3 månader. Mådde jättebra och provade att dricka lite igen. Någon gång går det bra, men oftast om det finns möjlighet så blir jag rejält packad. Jag dricker nästan aldrig i veckorna, men det är megafyllorna på helgerna som är mitt problem, de kan jag inte kontrollera.

Ni är många starka personer här inne som vill ta tag i ta tag i era problem, nu är jag en av er :-)
Har även anmält mig till "e change" här på alkoholhjälpen, någon som provat det?

Mammy Blue

Nej, jag har inte testat något annat än forumet och antabus, hade turen att det räckte. Någonstans bland alla miljoner inlägg här på forumet läste jag om just varför man inte kan sluta dricka när det är lagom, men jag tror inte att jag kommer finna det igen. Vill minnas att det var en länk till en tidningsartikel, man kanske kan googla den?

Skulle du råka hitta den när du läser runt här, så klistra gärna in en länk här i din egen tråd.
Välkommen!
/MB

Gimli

Den artikeln du hittade mulletant var klart intressant, tack!
Har länge funderat om jag är alkoholist eller inte. Texten att alkoholisten kommer ihåg detaljer om sin första fylla var ett "bevis" till som stärker att jag är det.
Börjar förstå hur starkt suget att dricka faktiskt är. Att välja mellan några timmar i lyckorus och på köpet få flera dagar av ångest och frånvarandekänsla eller att välja bort det borde vara lätt. Hjärnan borde lära sig hur jag kommer att må efter en fylla, men det gör den inte, den kommer bara ihåg lyckan av att dricka tyvärr...

Mammy Blue

läst eller hört att man kan dela upp hjärnan i den gamla och den nya hjärnan, reptilhjärnan och den vanliga om man säger. För min del gjorde det saken lättare, jag kom på att jag inte är knäpp som "hör" två röster i huvudet samtidigt - en som vill dricka och en som definitivt inte vill det. Det blev också lättare eftersom jag kunde börja sortera tankarna, min nya moderna hjärna fick lättare att avfärda stenåldershjärnans nonsenspladder om att "bara ett glas, det gör ju inget".

Mycket av det vi gör sköter stenåldershjärnan fortfarande, sånt som man gör utan att tänka, typ ta på sej kläderna. Om man nån gång har försökt köra ner fel ben i byxorna först, dvs åtsidosätta "autopiloten" där, så förstår man vad som menas med det. Det går, men det blir väldigt knixigt och stelbent. Samma sak med mycket annat, jag försöker fortfarande torka händerna i köket hemma hos mina föräldrar på handdukar som är flyttade sedan tjugo år. Autopilot. Blir lika förvånad varje gång...

Stenåldershjärnan har under mina tjugo aktiva alkisår lärt sej att reagera med att föreslå alkohol i många situationer och av många anledningar. Nu när jag vet det blir jag inte så rädd och ledsen som jag blev i början, jag fick nästan panik när jag inte kom undan från "rösten i huvudet" som krävde alkohol. Nu vet jag att det är inlärda beteenden som stenåldershjärnan bara vill vara snäll och hjälpa mej med.

Kram!
/MB

mannens nykterhet, kanske främst under vita-knogar-tiden, läste jag mycket - för att förstå... och förstod åtminstone något av vilket jobb det är att bli och hålla sig nykter. Jag fick också massor av bra tips här. När du MB skriver om de två samtidiga rösterna kommer jag att tänka på boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Det var en av böckerna jag fick jag tips om här och tycker den är bra. För övrigt är jag imponerad av den resa du gjort och gör och ditt sätt att bidra på forumet!
Mitt-i-natten-kram! / mt
PS I början betyder minst ett år... DS

Gimli

Hittade en artikel av Craig Nakken där skrev han följande:
– Missbruk innebär en förlust av den fria viljan, utan den fria viljan har reptilhjärnan tagit över och missbrukaren agerar enbart på instinkten.
- När hjärnan slutligen har blivit kapad, har missbrukaren helt förlorat den fria viljan.

När jag är nykter kan jag oftast hålla tyst på reptilhjärnan, men efter några öl är det bara den som finns i min skalle. Min reptilhjärnas instinkt är att dricka mer och mer.
Idag är första dagen som jag mår helt bra efter lördagens fylla. De tidigare dagarna i veckan har jag bara tänkt att jag inte ska dricka mer. Men nu när allt är ok igen, så blev jag riktigt sugen på att gå ut och festa. Ska inte göra det men det är galet så snabbt jag glömmer/ignorerar baksidorna av att dricka.

Godnatt!

Gimli

Fan, mår så sjukt dåligt.
Har druckit torsdag, fredag och lördag,varit full hela tiden.
Gick inte till jobbet i fredags för jag var bakis, stannade hemma och drack.
Detta är min absoluta värsta fylla, detta håller inte längre.
Har inte druckit idag och ska inte göra det, måste sluta dricka, annars slutar inte detta bra.
Dagarna har gått in i varandra och jag är helt off.
Vill aldrig mer göra om detta eller må så här.

LillPer

Gimli, då tar vi varandra i hand och gör denna resa mot nykterhet ihop?
Jag har i och för sig "bara" supit fredag och lördag men mår nog lika dåligt som du.

Vet samtidigt att jag förlorat mot alkoholen. Har ingen kontroll över min hjärna då jag börjat dricka.
Den första ölen och sen är det klippt.
Så jävla obehagligt.

Då lägger vi dag 1 bakom oss snart.
Framåt mot glädje och harmoni.

Kämpa på!

LillPer

Gimli

Här har du min hand!
Denna helgen var helt vansinnig, jag fungerar inte ihop med alkohol.
Blev rädd som f-n för att jag gjorde detta, och förstår inte vad som hände riktigt.
Nära och kära reagerade också, då de på telefon märkte att jag var full mitt på dagen.
Dag 2 idag, om några dagar så mår vi mycket bättre.

Kämpa på du med!

Gimli

som är i krokarna hela tiden. Ett par dagar efter förra helgens urartning tänkte jag aldrig mer (som vanligt). Är fortfarande inte helt igång, har ångest, huvudvärk och är trött hela tiden. Kudden och lakan är inte våta av svett när jag vaknar mitt i natten längre, som de var de första dagarna.
Jag vet att jag kan hålla mig ifrån att dricka längre perioder. Sen kommer jag till en dag då min hjärna fintar mig med tankar som, det kommer gå bra, ett par öl bara... Så är det kört igen.
En natt när jag vaknade i en svettpöl försökte jag komma på hur det kändes för mig då, det var så här:
Det kändes som en stridsvagn stod på mitt bröst, pressade mig neråt, djupare och djupare i leran. I skallen snurrade mina tankar runt som instängda getingar i en tornade. Jag vet att om jag druckit hade stridsvagnen backat undan och getingarna hade släppts fria. Men de hade inte försvunnint långt bort... beredda på nästa rond, vilket inte jag är. Den jävla stridsvagnen ser jag överrallt i form av barer, systembolag, någon som dricker på TV mm.
Jag vet att jag alltid kommer behöva kämpa mot den, 50 ton mot mina 85 kg är ingen jämn match. Jag hoppas att jag kan förvandla den till en leksaksstridsvagn i framtiden och hantera den...

Gimli

i min liknelse med stridsvagnen. Det är när stridsvagnen blir liten som den är farlig. Alltså när jag tror jag kan hantera den (alkoholen) och släpper garden, då kör den över mig totalt. Nu vet jag att jag inte kan dricka, aldrig mer...
Måste komma ihåg att det är så även i framtiden.

Mammy Blue

Skriv ner här i din egen tråd så mycket du kan om dina känslor och negativa upplevelser av att dricka, det är guld värt att kunna gå tillbaka och friska upp minnet, speciellt som man som människa gärna förtränger allt som är negativt och tråkigt. Väldigt bra att spara på sej lite ammunition som man kan slå i huvudet på stenåldershjärnan när den bråkar, hihi!

Kram!/MB

turen73

mig mycket i det du skriver. Förra december tappade jag totalt all kontroll och var full i flera dagar. Jag blev också väldigt rädd att det hade blivit så illa. Jag insåg att jag måste sluta att dricka alkohol. Jag grät, hade ångest men kämpade mig sakta till en tillvaro utan att dricka. Det har varit en del jobbiga dagar, men de bra mornarna och dagarna har varit fler. Jag har känt mig närvarande och stark ganska ofta. Jag kommer ihåg allt jag har varit med om under året, utan att varit bakis eller berusad. Underbart. Jag hade dock ett hårt men kort återfall nu i jul när jag förmodligen slappnade av lite för mycket och kände mig för trygg. Jag arbetar mig nu tillbaka och går in för ett nyktert2014. Det går, skickar styrka till dig att göra detsamma, att ta en dag i taget.

Gimli

Förstår vad du menar "turen73" att man blir närvarande och stark utan alkohol. Känslan en söndag förmiddag med en god kopp kaffe när lördagen var vit är också helt OK. Min största rädsla är att mina tankar om alkohol ska vända och jag börjar tro att det kommer gå bra att dricka igen. Just nu vill jag inte dricka, har inte druckit något sen luciahelgen, då det gick rätt bra åt skogen för mig... Har varit vit i perioder innan och om jag ska hålla detta vet jag att något måste göras annorlunda. Fick via jobbet erbjudande om att gå till en alkoholterapeut, har varit där en gång än så länge. Kände ganska snabbt ett starkt förtroende för henne. Då vi på första "dejten" gick igenom att jag skulle lära mig att få de "positiva" saker jag listat upp för alkohol från annat håll. Löser jag den knuten så finns det bara negativa saker kvar med att dricka. Vet att jag kommer få kämpa med detta ett bra tag, men för mig finns det inget alternativ. Skulle ljuga om jag skulle säga att det inte hade varit så jävla ball med en helkväll på stan med polarna, men det som kommer efter pallar jag inte hantera...
Ett nyktert 2014 låter som ett bra (högt) mål!

Gimli

har 2014 varit vitt för min del. Ska göra vad jag kan för att det ska fortsätta vara så.
Det har varit mycket tankar på alkohol och på att dricka eller inte. Att försöka hantera suget och impulstankarna som kommer helt oförberett, kan få mig ur balans. Jag kan acceptera att de tankarna alltid kommer finnas, bara jag kan hantera dem.
I början kom tankarna ofta, "varför sitta hemma en lördag kväll när man kan köra racet på stan"... Men suget och tankarna efter alkohol kommer mer sällan nu. Ibland försvinner de av sig själv lika snabbt som de dök upp. Ibland behöver jag gå igenom dem och tänka på hur det till 90% kommer sluta om jag ger efter för dem och dricker.
Det är jobbigt att ändra vanor och kämpa med att inte dricka, men för min del är det ändå lättare att göra det än att dricka och vara bakis.
En annan sak att vara beredd på är samhällets syn på alkohol. Är man inte gravid eller kör bil så dricker man, om inte så får man förklara sig... Helt sjukt egentligen!
Om någon bjuder mig på en cigarett så säger jag "Nej tack, jag röker inte". Om någon köpt en drink till mig och jag säger "Nej tack, jag dricker inte" var beredd på tjat och gnäll... Ett tips är att ha ett par svar förberedda och säga med pondus, då brukar det vara snabbt avklarat.

Tänk på att som nykter finns det en sak jag inte kan göra (dricka) men som onykter/bakis finns det tusen saker jag inte kan göra...

Gimli

Har varit nykter i 1000 dagar. Saknar inte alkohol och längtar inte efter att dricka längre. Det tog lång tid för mig att släppa besattheten av alkohol. Jag är envis som en gammal åsna, det hade jag nytta av den första tiden (året). En terapuet bad mig skriva ett kontrakt med mig själv, att vara nykter ett år. Kändes som en väldigt lång tid i början, men när ett år gått fottsatte jag nykter. Jag behövde ta mig igenom ett år för att se att det går att leva utan alkohol. Vissa vänner försvann ur mitt liv, men nya kom. Livet går upp och ner även utan alkohol, men än sålänge inte ner så långt som efter en fylla... Tänker inte aktivt varje dag att "idag ska jag inte dricka", borde kanske göra det... Vet att jag aldrig kan sänka garden helt mot alkohol. Att jag inte funkar med alkohol och aldrig kommer göra det, helt perfekt för mig, mitt liv är så mycket bättre utan alkohol.
Styrka till alla som krigar mot sug, fyllor, bakfyllor, abstinens mm.
Varje dag utan Alkohol blir lättare.