Hej på er.
Jag är ny här men har haft problem med mitt drickande i 3 år nu.
Ett 6pack folköl per kväll. Ibland även dagtid.
Det började med att jag skulle orka med att vara trevlig när släkten kom.
Att jag skulle få må bra, och lämna bekymmer bakom mig. Det finns liksom inga problem för stunden med lite öl i kroppen
Det är ju bara folköl, ingen fara osv. Det var vad jag intalade mig själv.
Började skåpsupa. Gömma ölen för familjen. De märkte inte att jag drack.
Jag tänkte att jag skadar ju ingen annan. Osv.
För ett drygt år sedan fastnade jag i en poliskontrol när jag körde barnen till skolan. Jag blåste positivt och kom undan med en varning pga låga halter alkohol. Jag kunde ha tappat körkortet!
Då tänkte jag att jag skulle sluta helt. Det höll några månader. Sen började jag om igen.
Veckan före midsommar hittade min sambo min gömma och tvingade mig söka hjälp.
Jag gick till vårdcentralen och fick antabus. Den tar jag måndag och torsdag men har nu börjat ta den mer sällan för att kunna ta till alkoholen ibland.
Igår tog jag antabus i kväll tänkte jag att jag kanske kunde ta nån öl ändå.
Jag blev rödflammig på hela bröstet.
Då bestämde jag mig att söka hjälp på nätet. Jag skäms så. Vill inte att någon ska få veta.
Skönt med ett forum som detta var man kan lätta sitt hjärta.
Tack för att ni finns!

zmirre

Och jag gillar det!
Det har varit en händelserik dag idag.
Pratade med min man om mina problem idag när vi åkte bil.
Det är så skönt, att slippa gömma och smussla!
Och jag känner inte ens sug efter öl.
Glömde dock ta min antabus i morse. Gör det i morgon i stället. Nu ska jag sova, och ser fram emot en ny dag i nykterhet i morgon. Kram på er!

zmirre

Te och mackor blev det i kväll i stället för en öl, som hade blivit fler.
Jag är nöjd med mitt beslut.
Hoppas jag kan hålla det. Det har ju inte ens gått en vecka än.

Anli

Tänk, en vecka (är det det nu?). Visst känner man sig nöjd? Och the på kvällen är en rutin jag börjar få in, att se fram emot det. För jag vill ha ngt att se fram emot på kvällen, ngn slags belöning när man däckar i soffan.
Nu klarar vi av den här helgen också (helg redan nu för mig, ledig 2 dgr). Känns just nu som det kommer gå bra.
Tog du antabusen du hoppade över för ngn dag sen?
Jag har antabus hemma men för första gången vill jag klara mig utan, känner denna gång att jag inte behöver det (just nu åtminstone) för just nu finns verkligen viljan.
/Anli

zmirre

Tack Anli!
På lördag är det en vecka. Så det är ett tag kvar, men det känns som en evighet när man är van att dricka i stort sett varenda kväll.

Ikväll var jag ensam hemma. Och det händer inte ofta kan jag säga.
I vanliga fall hade jag passat på spela hög musik och dricka massor.
Men idag drack jag Cola och såg film och stickadei stället.
Jag gillar att sticka, där något ryck ibland, typ en gång om året då jag har ro att handarbeta.
Innan dess var jag ute och red en sväng.
Allt för att hålla suget borta.

Nu är jag galet trött och ska sova. Hoppas på sovmorgon i morgon.
Natti natti och tack för ditt stöd.
Kram

zmirre

Ja jag tog antabusen. :-)
Jag vågar inte vara utan.
Det känns skönt att veta att man faktiskt inte kan välja att 'bara ta en kväll" och sen börja om.

Men när jag är nog stark i mitt beslut tänker jag också sluta med den.
Jag är nöjd med mig själv.

Det är vi nog alla som klarat oss några dagar iaf.

Mammy Blue

över antabus är inget jag rekommenderar. I synnerhet om man inte har några biverkningar.

Man är ju så knäpp som alkis, så att bara vetskapen om att man inte har antabus i kroppen kan utlösa sug... Det är inte skamligt att ta hjälp av tabletter, det är snarare tvärt om. Att inse att man inte behärskar alkoholen är ju en av grundpelarna i AA, och det tror jag på.

Fredagskram!
/MB

zmirre

Det var länge sedan!
Och jag trivs med det. Kanske för att jag bestämde mig, och jag har sagt till mig själv att inte dricka mer detta år.
Efter nyår kanske? Vi får se. Men mitt mål är ett fortsatt nyktert 2013
Det är tungt på många sätt i mitt liv just nu.
Fått ta farväl av en anhörig, fått ta farväl av min trogna följeslagare sen 10år tillbaka. Hon som alltid funnits och som jag gråtit ut hos när något varit tungt. (Min häst har fått somna in)
Rättegång har det varit och en massa massa annat.
Men ändå, att dricka gör bara allt värre.

Heja oss vi fixar det!

Mammy Blue

är stort!

Och hur har du det nu?

Hade du varit jag hade jag gråtit floder och saknat hästen mest av allt (eftersom jag inte känner till resten som hänt dej ska väl sägas) eftersom vi har en egen havremoppe, en vit förvuxen D- ponny.

En mardröm jag har är att de ringer från stallet och säger att veterinär är tillkallad eftersom hästen fått benet avsparkat i hagen...

Kram! -MB

zmirre

Hej på er...
Jag misslyckades.
Fan, sitter här full, igen. I morgon kommer min man hem igen. Tänker hela tiden att det löser sig nästa vecka. Men innerst inne vet jag att det inte gör det.
Jag själv måste bestämma mig... Ni är ett stort stöd,men jaghar tyvärr haft problem att ta mig in på sidan.

Jag känner att ni är min enda hjälp. Jag är så tacksam för era svar.
Ska läsa allt om och om igen.
Ni har verkligen peppat mig och jag är så glad att vara tillbaka här!

Hur går det för er?

Kram på er!

zmirre

Om man ändå kunde få tiden att gå tillbaka. Min älskade häst fanns alltid där när jag behövde prata ellerbara vara.
Nu har jag två nya men det är såklart inte samma sak.

zmirre

Om man ändå kunde få tiden att gå tillbaka. Min älskade häst fanns alltid där när jag behövde prata ellerbara vara.
Nu har jag två nya men det är såklart inte samma sak.

Shiraz

Så har du dubbelt så många möjligheter att hoppa upp i sadeln igen ;)
Hur många gånger har du inte trillat av hästen bara för att kasta dig upp igen, för visst fasen ska du klara av det där hoppet?!

Och vem har sagt att vägen till nykterhet skall vara spikrak eller rosenröd?
Så länge du lär något av dina s.k misslyckanden och gör något konstruktivt med dem är de bara ett snedsteg från vägen, och du..
det betyder absolut inte att DU är misslyckad!!

*på't igen*

Minz

Jag själv har gjort ex antal försök. Lovat, ljugit, ångrat, varit fylld av skam. En dryg månad har jag klarat nu (över ett år som mest). Den här gången har jag accepterat och tagit farväl av A. Så denna gången ror jag det i land. Tror att det är en process som alla måste igenom och det tar olika lång tid för var och en. Så på't igen som Shiraz så klokt skriver.

Karl Knutsson

God morgon alla

här en man som druckit väldigt mycket i sina dar, har haft "insikt", inte förnekat - men på ngt konstigt vis ändå förnekat, känner hur jag allt mer tappar intresset för saker omkring mig, nu är det egentligen mest min trädgård och motionen som driver mig...

Nå, nu har jag ÄNTLIGEN fattat det enda riktiga beslut jag kan göra, nämligen sluta helt. Jag har beställt tid hos en alkoholterapeut om en månad - har läst på om tolvstegsmetoden men klarar inte detta med sekt, Gud, synd o skuld - och mitt första steg blir att inte dricka en droppe fram till dess. Tänkte använda detta forum som dagbok. Idag 11 feb är alltså första dagen! Jag behöver stöd och råd!