Söndag morgon. Igår lyckades jag hålla mig från att dricka för första lördagen på väldigt länge och jag är så stolt! Jag var till och med på väg att skaffa alkohol igår kväll, men jag vände på vägen dit, åkte och köpte coca cola istället. Det gör mig lycklig.

Jag tillhör en av dom där i gråskalan. En av dom där som dricker alldeles för mycket, men som har kunnat dölja det. Ett glas vin om kvällen för några år sedan har sakta sakta ökat till två flaskor nu. Samtidigt sköter jag jobbet, kontakten med mina vänner och familj. Träningen har väl också flutit på.

Jag har alltså tillhört en grupp människor som jag tror är större än man anar i samhället. Som tror att man har koll. Men förra veckan accepterade jag äntligen för mig själv att jag är alkoholist. Och det väckte mig! Har alkoholism i släkten, så jag finns definitivt i riskzonen att gå ner mig rejält.

Dom senaste månaderna har jag känt en försämring av min fysiska kapacitet, oroskänslor, några panikattacker, och en vilja har växt fram i mig. Nu får det fan i mig vara nog! Alkohol ska inte längre finnas i mitt liv! Jag vill bli fri, skaffa ett förhållande igen och få barn. I en sån framtid finns inte alkoholen med, jag vill inte det.

Under dom senaste veckorna har jag försökt sluta, men halkat tillbaks på jävla idiotiska impulser. "Ikväll får bli sista kvällen, imorgon slutar jag", eller "Vad spelar en öl för roll, det är ju inte farligt".

Idag har jag gått med i Karolinska institutets självhjälpsstudie och registrerat mig här. Det är för att jag inser att jag behöver hjälp och jag tror att det här är rätt väg för mig. Jag är så imoponerad över den empati och medmänsklighet och ärlighet som finns på detta forum.

Det handlar i grund och botten att man själv inser och accepterar att man har ett problem. Och sen att man söker stöd hos andra med samma symptom. Det går att sluta, det vet vi alla. Vi är inte dom första som lyckas ta oss ut ur ett beroende. Är glad att vi hjälper varandra att hjälpa oss själva.

Nu kör vi!

markatta

Och stort grattis till ditt beslut!

Jag är inte alkis men anhörig och brukar skriva på anhörigdelen här på forum. Ville bara hälsa dig välkommen för, trots att jag inte känner dig, så blev jag så oerhört glad när jag läste ditt inlägg; "åkte och köpte coca cola istället. Det gör mig lycklig". Det är stort och du ska vara stolt.

Skriv här när du har vunnit de där delsegrarna, skriv när det känns motigt och svårt, läs i andras trådar när du behöver styrka. För egen del så har skrivandet här framför allt underlättat för mig att vara ärlig mot mig själv.

Lycka till!

m-m

Tror att det här är ett bra hjälpmedel för att komma vidare i sitt beslut. Bra jobbat igår och lycka till idag!
/m

Nu är det nog

Tack Markatta, för välkomnandet och lyckosparken.

Jag tror, precis som du säger, att skrivandet här har en fantastiskt stor del i självhjälpen. När det känns tungt och suget är stort så kommer jag gå in här, peppa andra och det kommer göra att jag peppar mig själv. Som att tänka åt andra fast egentligen tänka åt sig själv.

Nu är det nog

Håller med dig fullständigt. Jag vill inte och kommer inte att gå ut officiellt här i min hemstad och berätta att jag är alkoholist, det skulle aldrig fungera med det yrkesmässiga livet jag har. Det är därför jag är så glad att jag har hittat hit. där vi som är sjuka kan hjälpa varandra.

"AA 2.0" :)

Nu är det nog

Nu har det hunnit bli söndag kväll. ungefär 44 timmar sedan sista glaset (Och det ska verkligen bli det sista.) Det kryper lite i kroppen av oro för hur länge den fysiska abstinensen kommer sitta i. Jag har ringt en vän som kommer över och tittar på Bron om en stund, en kopp te till det. Det känns tryggt och bra. Har även sett till att ha en fullspäckad vecka på jobbet framför mig.

Det jag är så orolig över, är att imorgon är systemet öppet. Jag vet att det kommer bli en kamp mot mig själv, men det ska fan i mig gå!Sitter och läser i forumet och det hjälper verkligen.

Jag hittade en sån fantastisk formulering här: Man ångrar aldrig en nykter dag. Den ska jag ha som mantra!

Egentligen är detta inlägg ingenting mer än ett sätt för mig att skriva av mig, inga världsförändrande tankar eller synpunkter. Men det hjälper.

Nu är det nog

67 timmar sedan sista vinglaset. Är stolt över mig själv, samtidigt inväntar jag det där riktigt stora suget, som jag vet kommer någon gång. Tröttheten som jag läst om här på forumet har infunnit sig, tar emot den med glädje, för det betyder att jag är på rätt väg mot ett nyktert liv.

Det som gör att jag känner ett hopp och en tro om att jag ska klara detta, är att jag har samma känslor och vilja nu som när jag slutade snusa efter 15 års storsnusande. Precis som då känner jag att jag verkligen vill detta i hela min kropp och i min själ. Det gör att jag känner mig stark och säker. Hoppas hoppas att det inte är ett bedrägligt lugn.

Oj vad det hjälper att skriva av sig, nu ska jag äta lite salta mandlar och hemkokt saft. Mina nya laster..

Henrik Sörensen

Hej, Nu är det nog. Jag känner igen mig mycket i det du skriver, befinner mig nog i ungefär samma gråskala som du.
Har inte druckit något på tre veckor nu, jag är rätt nöjd faktiskt.
Lycka till!

Nu är det nog

Det ger mig energi att läsa. Hur jobbigt har det varit dom senaste veckorna, när kände du dig piggare?

Nu är det nog

35 280 kronor.. Det är ungefär vad jag har lagt ut på vin det senaste året. Vad fan är det jag hållit på med?

Henrik Sörensen

För mig har det inte varit så fruktansvärt jobbigt men några gånger i veckan har suget kommit och då blir jag rastlös och nervös, någon direkt trötthet har jag inte känt av. Jag har inte utsatt mig för dom värsta frestelserna ännu, det blir nog värre.
Jag har ordnade förhollande med familj och två barn, det är därför jag måste ta tag i detta, så att mina barn slipper ha en full pappa fyra dagar i veckan.

Nu är det nog

Det är som att komma upp till ytan efter att ha hållit andan under vattnet länge!

Igår var en seg kväll med sug och oro, gick och la mig tidigt, somnade sent. Trots det vaknar jag 06:00 och känner mig piggare än på länge, kliver upp och gör matlåda! I vilket universum hade det hänt för två veckor sen! Första morgonen utan ett tryck över bröstet och en dunkande huvudvärk.

105 timmar sedan mitt sista glas vin, kroppen börjar vakna, sinnena skärps. Jag kan riktigt känna hur min kropp tackar mig för beslutet jag har tagit. Vägen är utstakad, viljan är stark! Jag är livrädd för alla lockande sidospår, framför allt när helgen kommer, men skygglapparna ska på och jag ska gå rakt fram!

I helgen hjälps vi åt, eller hur medresenärer?

mia76

Hej!

jag hakar på dig "Nu är det nog". Mummy Blue har helt rätt, det går inte med att börja med att belöna sig med att dricka på helgerna. Jag tackar dig för ditt kloka inlägg!
Idag är dagen D, jag har för en timme sedan tagit antabus. Jag fick nästan tvinga mig till det för jag är rädd för att sluta dricka...det är ju helt sjukt. Jag är rädd för att jag kommer schappa ihop och att jag kommer får panik när jag inte får i mig det som gör mig lugn och avslappnad.

Redan på lördag kommer en stor utmaning: ut och äte middag med bästa vännerna på restaurang...barnvakt är redan fixad...

På min ena axel sitter det en liten gubbe och säger: Du är ju dum i huvudet!! Hur kan du sluta idag, det är ju torsdag!! En dag kvar sen hade du ju kunnat dricka gott med mannen imorgon kväll och dessutom komma ut på lördag på fin resturang. Hur tänkte du när du svalde den antabusen!!

på min andra axel sitter en annan go liten gubbe och säger: Skärp dig, det är lika bra att gå ut hårt! Vänj dig fröken lilla, för detta är ditt nya liv! Du mår inte speciellt bra när du vaknar på morgnarna och det finns bara en som kan ändra detta och det är DU!!!

Jag ska klara detta! jag är några dagar bakom dig "Nu är det nog" och du kan kanske vägleda mig i mörkret! /Mia

Nu är det nog

Välkommen i gemenskapen, För mig är det en vecka sedan imorgon kväll klockan 12. Suget kommer och går, jag belönar mig själv med Coca Cola istället för vin (Cola har jag aldrig druckit innan, det är kanske därför det känns som en belöning)

Vi hjälps åt, skriv här om du vill ha stöd. Och tänk mantrat "Man ångrar aldrig en nykter kväll" när det känns som tyngst

m-m

ikväll! Det är bra! Bra att ha ett alternativ till vinet, Cola i ditt fall, dricker också det istället, Cola zero, eftersom jag inte gillar det söta i läsken. Har också festat till det med tonic water med en citronskiva i till jordnötterna. Inte alls dumt, och väcker faktiskt inte något alkoholsug fast jag var rädd för det det innan.

Och Mia76 bra! Jag håller tummarna för att det blir lyckat imorgon utan alkohol. Själv ska jag utsätta mig (och stå emot) frestelse ikväll och samtidigt, förhoppningsvis ha roligt!

/m

mia76

Jag klarade det!! första kvällen avklarad och jag fixade det. Kurade ihop mig i soffan med filt och förklarade för mannen att jag nog hade ngn jäkla influensa på G. Kände mig stissig och lite rädd men jag intog horisontellt läge.

Vet bara inte vad jag ska komma med för förklaring ikväll, orkar inte vara så uppåt som jag annars är (framförallt på helgerna) med ngra stadiga groggar innan för rocken. Jag måste försöka tänka såsom ngn skrev" se det som en vinst att du slipper dricka och inte som att du blir straffad"

Lycka till ikväll m-m, jag loggar in imorgon för att se hur det gick!
Tack Nu är det nog = NÄDN (min fria förkortning -om du inte har ngt bättre :)för mantrat. Jag tänkte även på det men framförallt när jag vaknade imorse. Kram på er, Nu tar vi denna kvällen också, eller hur??

Anli

Grattis till dag 1! Skyll på influensa några dagar, det är helt ok. Det är svårt i början, samma för mig, att orka/ ha lust att vara pigg och glad utan vin "innanför västen". Fast det går bättre och lättare hela tiden, kom i håg det när det känns trist och tungt. Nu känns det helt ok för mig vid tanken på en helg framför mig utan vin. Till och med stundtals skönt och befriande även om suget kommer och går.

Snart är dag 2 också avklarad :)

Nu är det nog

Jag gissar att det just nu känns jobbigt, att du letar bortförklaringar och kanske tvekar om du ändå inte ska ta det där glaset med vin, bara ett. Idag har jag unnat mig julmust och det fungerar fantastiskt tillsammans med lite god ost, märkligt men sant. Nu är det 5 timmar kvar tills jag har haft min första vita vecka på många år och det känns fantastiskt! Önskar av hela mitt hjärta att du om några dagar får uppleva det med Mia. Var stark! Om du vacklar och tvekar om du ändå inte ska ta ett glas så gör så här innnan du bestämmer dig:

1: Tänk tillbaks till första gången du skrev här. Det är ett stort steg och i det ögonblicket vill man nog bli vit av hela sitt hjärta. Tänk på hur du kände då och målet du ville nå. Frammana dom känslorna i dig.

2: Om det fortfarande inte hjälper, ät något sött, gör 20 situps och gå en kort promenad. Ha det som regel att varje gång du tänker "äh, ett glas gör väl inget", så gör du dom här tre sakerna innan du tar ett nytt beslut om du ska hälla upp.

Jag kan bara konstatera att det är helt sjukt vad alkohol påverkar oss kroppsligt och mentalt. Jag känner mig som en helt annan människa bara en vecka in i nykterheten. Plufsighet, röda kinder, röda ögon, ständiga tankarna om det jag har hemma räcker för kvällen, tröttheten, trycket över bröstet, lögnerna. Det är en sån skön känsla att slippa allt detta att jag längtar tills jag får uppleva 1 månad och 1 år. Det ger mig otrolig motivation!

Nu är det nog

Håll fast ikväll mina vänner, kom ihåg ditt mål. Idag på min löprunda kom jag på en ganska spännande liknelse, om ni frågar mig.

Har ni sett eller läst Sagan om ringen?

Tänk er att ni är Frodo Bagger och Sauron är alkoholen. Ringen är din alkoholism. Nu måste du göra allt för att skicka den tillbaks till där den föddes, i Saurons rike. Vik inte för någonting, fortsätt långsamt framåt. Ta hjälp av dina vänner och människor du möter längs vägen, du behöver inte berätta allt. Dom kommer ändå att hjälpa dig, även om dom inte har en aning om syftet med din resa.

Du kommer att bli utsatt för stora prövningar, träffa på monster, falla ibland. Men om du är ärlig mot dig själv och vågar vara modigare än du trodde att du var, så kommer du till slut att lyckas kasta bort ringen och den kommer att smälta och aldrig ses igen. Och belöningen kommer vara fantastisk!

mia76

TACK!! det är detta som hjälper, stöd, uppmuntran och positiva tankar. Kvällen gick faktiskt rätt bra! Jag ville kunna gå in idag och skriva att jag klarade det, vilken glädje det känns att kunna skriva det. Första prövningen: Mannen ringer på vägen hem och glad ihågen säger: Lägg in en god Asti (bubbel) i kylen så kan vi ta en fördrink innan maten! Jag svarade att jag kan lägga in den till honom men jag vill inte ta något. Kunde knappt tro mina egna ord!! Han lät lite förvånad men svarade: Nämen då struntar jag också i det.

Han har nämligen kommit på mitt drickande tidigare och när han kom hem så frågade han om jag hade problem igen. Jag svarade att jag kände att alkoholen känns för central för mig och jag vill inte att alkoholen ska ha den makten. Jag vill känna att det känns kul att gå ut med vänner och äta utan att det måste förknippas med att jag måste dricka. Jag sa också till honom att jag vill känna som han- det spelar igen roll om han dricker eller ej, han har alltid lika trevligt.

Jag har fortfarande svårt att tänka mig ett liv utan att kunna dricka ngt men mitt första mål är till jul. Jag vill åka till en vän som är doktor och ta m mina leverprover och CDT (i mars var det förhöjt). Jag behöver få veta att jag är ren från alkoholen i min kropp.

Nu kommer nästa utmaning ikväll, ut med vänner på krogen!

Känner glädje över att slippa blossigheten och den här tunga ångestkänslan men känner mig lite mer stissig idag. Någonstans har jag läst att dag 3 kan vara en prövning.

Tack för all stöttning, det är ER förtjänst att jag fixat dessa dagarna och jag längtar efter att känna ro och inte hela tiden komma på att jag tänker på alkohol och tänka att -nu hade jag haft ett tillfälle att dricka om jag inte tagit antabus.
Ha det gott idag alla vänner! Kram mia