Jag VET.... men jag vill inte erkänna...

Jag dricker på tok för mycket... 1-1 1/2 flaska vin varje dag... minst... i snart 5 år...

Jag har ett liv ingen kan klaga på, barn och make jag älskar mer än livet, bra jobb, fint hus... men jag dövar mig själv, stänger av det jobbiga med alkoholen. Jag hatar det och jag älskar det. Jag dricker av rastlöshet, eller om inte så skyller jag på det inför mig själv.

Jag har ONT i sidan där levern sitter sedan år tillbaks, jag har tappat aptiten och jag har börjat må småilla om dagarna. Jag är inte dum men uppenbart korkad, det är inte OK. Ändå känns det som "imorgon, då lägger jag av" "imorgon"... är alltid imorgon...

Vart vill jag komma? Förlåt... Men imorgon, då...

Hannisen

Hällde ut sista spriten som jag gått på i ren desperation, rastlöshet, av att vinet var slut... nu finns inget kvar hemma och det känns tomt... tråkigt och jobbigt... kommer inte köpa hem mer imorgon, en dag i taget... men det känns tomt, låter kanske knäppt, särskilt med mitt fullspäckade liv, massor att göra... hur kan det bli tomt... hur ska jag kunna sova... DET är ett problem...

Hur lång tid tar det egentligen tills man får ordning på sömnen igen...

m-m

Ja, isf är du i gott sällskap härinne... Bra gjort att hälla ut spriten så att det inte finns något hemma. Fullspäckat liv - är alkoholen din avslappningsmetod? Vi är nog flera som använt alkoholen i det syftet, och det kan kännas riktigt tomt när den metoden försvinner, och det gäller då att hitta andra saker att koppla av och bort med. Tillåta sig att sätta sig ner utan ett vinglas i handen.
Angående sömnen, så är det nog olika. Jag har sovit som en prinsessa från dag 1. Kanske svårare att somna, men sedan sover jag djupt hela natten, men jag har förstått att andra känner annorlunda.

Men, håll ut även om det känns tufft i början, det blir bättre. Och läs och ta del av alla klokheter som finns i trådarna i forumet.
/m

Weekend

Hej och välkommen i gänget.
Det är jävligt tufft att faktiskt inse att det är alkoholen som är orsaken till problemen.
Hat-kärlek förhållandet. Rastlösheten. Längtan till ruset, längtan till flykten.
Du är där i alkoholfållan därför känns det som det gör.
Samtliga här inne skriver nätan samma ord!
Det kusliga är att man inbillar sig att man är unik! Det är du inte.
Inom första veckan i vitt tillstånd kommer din uppfattning om bra och dåligt ändras radikalt!

Kämpa på! - Ha det

Pellepennan

Imorgon är nu idag, och varje dag finns en ny chans.
Att börja hålla sig nykter är lika svårt idag som imorgon.
När ett par nyktra idag har samlats, går det lättare.
När många imorgon samlas, blir det svårare.

Lycka till!

Hannisen

Tack!!

Vilka Fantastiska människor ni är!!

Och JA... alkoholen ÄR nog, eller nej den ÄR min avslappningsmetod. Det enda jag kan "ta till" även när barnen är vakna... sen orkar jag inget mer och livet känns meningslöst... trots att jag faktiskt har allt och möjligheter som inte är alla förunnat ens.

Jag vet inte om jag vågar skriva här mer, kanske ska hålla mig till att läsa. Jag klarade mig inte längre än att jag sitter med ett glas vin igen, jag har halverat (nästan iallafall) intaget denna vecka som gått men jag vet inte hur jag ska hantera raslösheten och känslan av "ensamhet"? Att inte kunna sova, svettas om nätterna, ligga vaken och vara mörkrädd...

Jag tror att jag dövar mina känslor med vinet dessutom, inte ens spriten fungerar där, bara vin, undrar varför. Det känns som jag inte kan vara glad utan vinet, att jag inte orkar... att livet blir så... stort? Vilket bladder... flåt...

Shiraz

Känner igen mig precis i det du beskriver. Och bara vin här med, förstår heller inte varför?
Jag är heller inte speciellt aktiv här för att jag helt enkelt inte klarat av att ta steget fullt ut, fruktar tomheten, tristessen och rastlösheten som kommer, att genomlida och uthärda vardagen utan airbag (läs bag-in-box).
Kan heller inte klaga över någonting i mitt liv, jag har allt man kan önska sig!

Förvisso har jag halverat mitt alkoholintag det senaste året/halvåret, så det går iaf åt rätt håll och jag mår bättre, dvs är mer sällan bakfull och det där klassiska 'kl 04.00-ångest' uppvaknandet sker inte så ofta längre!

Det där diffusa trycket på höger sida har jag också haft i perioder, konstigt nog så är alla mina värden perfekta!? Levern är ett
starkt organ som klarar väldigt mycket men när den väl tar slut så tar allt slut :( Kanske borde du gå och kolla?

Häng kvar här och läs om inte annat! Och du, var inte hård och elak mot dig själv, din resa har precis börjat! Och vem har sagt att vägen mot nykterhet skall vara spikrak? Det tog dig 5 år att ta dig dit du är idag, hjärnan behöver tid att omgruppera sina resurser helt enkelt så du kan hitta den rätta motivationen ;)

Jag hejjar på dig!

Nossan

Heja dig var du är duktig som tar tag i vindrickandet! Är själv ganska ny här på forumet och det låter lite som vi också kan ha liknande historia (verkar vara många här som har det). Tex har jag också haft ett tryck på höger sida under revbenen ibland. Gjorde mig Tokrädd. Samtidigt har ingen läkare kommenterat mina levervärden, så jag antar att de är OK. Efter bara någon dags uppehåll så brukar det onda i sidan också försvinna.

Mammy Blue

som så att man är livrädd för att släppa sin airbag, man vet ju vad man har, men inte vad man får. Man har ju vant sej vid livet såsom det ter sej med glaset i näven, man vet att man mår på ett visst sätt. Skillnaden är väl att man om man krökat några år inte kommer ihåg hur man mådde INNAN man började på allvar. Om man kunde snabbspola tillbaka livet till innan drickandet börjar och kolla hur man mådde då, så tror jag man snabbt hade märkt skillnaden, man blir trött, har en dov huvudvärk och "bomull i huvudet", okoncentrerad och allmänt i sämre skick av att dricka för mycket under lång tid, men förfallet kommer ju inte över en dag. Hade man plötsligt vaknat en morgon och mått såhär hade man sökt läkare kvickt som tusan.

Att ha sökt sej hit är en bra början, fröet är sått.
/MB