Varför ska det vara så svårt att ta ett beslut, ett beslut som jag vet kommer göra mitt liv så himla bra?

Jag är en kille i dryga 30 års åldern som har ett bra jobb, fin flickvän och bra kompisar, men samtidigt någon jäkla festdjävul i kroppen.. Varje gång jag går ut på krogen blir det alldeles för mycket och ångesten är total i nästan en vecka efteråt. :/ Jag vet att jag inte ska dricka och att många tycker att jag inte borde dricka, inklusive mig själv antar jag. Tror dock att jag blir stressad av detta och häller i mig ännu mera. Efter festarhelgerna brukar jag bli skygg och svarar knappt i telefon, verkligen tragiskt då jag i vanliga fall är en rätt social person.

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli bättre, det känns bara så hopplöst just nu, jag är verkligen rädd att jag kommer supa bort allt om jag inte sätter ned foten nu! Vill även säga att alla mina missöden i samband med fest har nog fått mig till att inte riktigt kunna känna och tycka som jag vill, självkänslan är nog inte så bra även om det går okej på jobbet.

Jag sitter aldrig själv och dricker och min flickvän dricker väldigt sällan så det är bra. Däremot är det jobbigt att hon nånstans får bära så mkt av min skit, även fast jag säger att hon inte ska göra det.

Jag vill verkligen förändra mig och jag vet hur bra jag kan må utan A då jag testat det en längre period förut, jag känner dock inte för AA även om det säkert skulle vara skönt. Känns inte heller klockrent med antabus då jag dricker kanske var tredje helg..

Bara jävligt less på åka upp och ner i måbra-snurran.

/MåBättre

Känner du sug när du inte dricker? Lova dig själv två vita månader. Om du nu anser att du inte kan hantera det när du dricker kanske du bör avstå ett tag så upptäcker du alla fördelar med att vara nykter.

steglitsan

Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag har inte heller druckit ensam eller varje dag. Utan det kan gå veckor mellan men när jag väl festat till det har det gått käpprätt åt helvete på alla möjliga och omöjliga sätt. Precis som du hade jag provat att vara utan A under längre perioder, det funkar ju eftersom jag inte har sug emellan fyllorna. Så jag har fått uppleva vad nykterheten gör med psyket. Klarheten som infinner sig och stabiliteten som är så förbannat härlig. Men ändå har jag fallit tillbaka.

För ca fem veckor sedan så hade jag min sista stora dunderfylla. Med konsekvenser som jag inser kommer vara förödande för mig själv både på ett personligt plan och yrkesmässigt om det skulle få fortsätta För någon gång kommer det eskalera och något riktigt allvarligt kommer hända. Därför beslutade jag mig för att ta en vit månad. Efter det skulle jag fatta ett nytt beslut om hur jag skulle göra. Jag har fortfarande inte förlikat mig med att jag aldrig kommer dricka igen. Ett sånt beslut kan inte jag fatta. Men däremot så har jag beslutat mig för att köra ytterligare fem veckor nu eftersom jag ansåg att en månad var på tok för lite för att kunna distansera mig till alkoholen. När de har gått så fattar jag ett nytt beslut. Det jag kan konstatera nu är i alla fall att jag mår mycket bättre såklart. De senaste dagarna har jag märkt konkreta förändringar i att jag är mer utvilad, uthållig och skärpt. Dessutom har jag inte vaknat upp med bakisångest och när man påminns hur det känns så är lättnaden enorm.

Hoppas du hittar ditt sätt att förhålla dig till alkoholen. Fint att du tar tag i det, skriv och läs. Det finns massvis av kloka individer här som man kan lära sig massor av.

Välkommen!

sjundeseptember2014

Jag känner igen mig, men jag dricker lite oftare (2-3 gånger i veckan). Håller ihop livet, har sambo, bra jobb, vänner etc men det blir alltid för mycket. Och för ofta. Att säga att man inte har sug mellan gångerna stämmer ju på ett sätt, jag har aldrig något fysiskt sug, men efter några dagar nykter kommer tankarna "Det hade varit sjukt nice med en öl nu, det är man ju värd". Så hittar jag någon som hänger på (det går alltid om man ringer runt lite, vilken dag som helst i veckan) och sätter sig och dricker. En öl blir alltid bra många fler. Hemma senast midnatt för att jag är för full eller har lite självbevarelsedrift, måste ju gå att gå till jobbet efteråt. Det är så lätt att tänka att detta inte är ett problem, men när man tittar på det från ett lite större perspektiv inser man att det är ett fruktansvärt dyrt pris att betala för några timmars "lycka" några gånger i veckan.

MåBättre

Hej igen!

Tack snälla för era svar, otroligt kul att ni bryr er och kommer med kloka tankar! :) Igår var jag på en stor fest, nykter, gick väldigt bra tycker jag och jag saknade inte alltför mkt att dricka även om man känner sig lite stel... Skönt att vakna upp pigg och fräsch idag när resten av "skocken" faktiskt var ganska slitna. Skillnaden är dock att de flesta av dem nog bara var bakis medans om jag hade gått all-in så hade jag säkert sagt något dumt eller slängt iväg nått mess till någon som jag skulle behöva ha ånger för. Det verkar som att om jag inte gör något dumt på "festen" så måste jag alltid hitta på något annat som jag ska ha ångest för. För om sanningen ska fram så har jag nästan alltid ångest efter jag druckit och så ska man verkligen inte behöva leva sitt liv va!? Jag önskar bara att jag kunde ta den där ölen och sitta och njuta men av någon anledning så ska det alltid stressas i en massa för många och jag tappar kontrollen. Sjukt skrämmande faktiskt men jag skulle nästan kunna säga att jag är lite schizo. Helt annan person när jag blir full (iaf när jag fått i mig tillräckligt) där jag bara kör mitt race och inte bryr mig speciellt mkt om någon annan. :/ Blir faktiskt ledsen när jag tänker på det..

Jag har alltid supit på det här viset mer eller mindre och vi människor är ju vanedjur, kan det vara ett problem eller är det bara så att man är alkolist? Jag kan även känna att alla saker som har hänt i samband med fyllan håller på vara en ganska tung ryggsäck att bära och ibland så känns det som att jag super till ordentligt för att glömma, problemet är ju bara det att jag lägger dit nya saker istället..

Aeromagnus, jag känner absolut inget sug när jag inte dricker utan springer mest omkring med ångest och tänker att jag aldrig mer skall dricka. Men hinner jag då med något träningspass eller gör andra saker som jag mår bra av så glömmer jag ganska fort och sedan bestämmer jag hux flux att ikväll ska jag supa. För det är just så det blir, väldigt spontant. Detta medför ju också att jag sårar min sambo ganska mycket då jag helt plötsligt bara säger att ikväll drar jag ut på fest, utan förvarning. Illa!!!

Har varit nykter 1 vecka nu iaf och ska fortsätta på den banan. Har även kontaktat en alkoholklinik där jag hoppas att de kan vägleda mig till den hjälp jag behöver.

Hoppas ni alla har en bra helg!

/MåBättre

LenaNyman

Vill bara smyga in här hos dig och önska dig välkommen. Hoppas du hittar din väg. Man kan tycka att det ser så olika ut för oss, du vet, det här när-var-hur-om, men ångesten och att göra sig själv och andra en otjänst verkar vara en gemensam faktor för oss alla.

Väl mött igen!

/Lena

Eureka

Känner igen mig i allt du skriver. tog beslutet för 4a månader sen att sluta dricka men ramlade precis tillbaka in i det gamla. Började känna mig duktig, gillade mitt nya jag och jag kände mig mer säker på mig själv än jag gjort på väldigt länge. Så säker att jag trodde att jag kunde dricka igen. det slutade som vanligt i katastrof. Jag antar att vi har väldigt liknande problem och det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kan dricka. Jag kommer få leva med de här problemet antagligen hela livet ut från och med nu. Jag vet att det kommer gå käpprätt åt helvete om jag fortsätter med alkoholen och med den vetskapen borde det ju vara väldigt enkelt att bara sluta. Så är ju dock inte fallet,. Jag hoppas att du fortsätter att skriva och delar med dig av erfarenheter och lärdomar du får på vägen.

Lycka till
Vänlig Häsning

Stingo

Har du tänkt på att det egentligen är tvärtom? Du har levt med problemet så här långt, nu kan du börja leva med lösningen.

Eureka

Absolut, Och jag vill verkligen sluta. Men det är ju ändå något som gör att jag fortfarande vill må så dåligt, förstår inte varför man vill utsätta sig för det. Får helt enkelt börja om och göra det mer aktivt. var aktiv i början och då gick det bra. sen släppte jag det lite mer för varje dag som gick. Får helt enkelt vara mer aktiv och försöka att aldrig glömma bort att det inte går bort av sig själv.

MåBättre

Hej och tack för era kommentarer, de betyder mkt för mig.

Har haft en dålig/konstig ångestladdad känsla i mig både igår och idag, kanske värst igår men den ligger kvar än. Lite ovanligt för mig då det var drygt en vecka sedan jag drack..

Igår kände jag att jag låg och funderade mkt på min "suparkarriär" och hur mkt den ändå ställt till för mig. Det finns nog så många där ute som bara sett den dyngfulla personen och faktiskt tror att det är den jag är. Kanske är det också den jag är? Vill inte tro det dock..

Tycker också att det är jobbigt att se sin sambo nere, grubblandes om framtiden. Jag vet inte om det vore bättre att bryta och ta kampen själv, kanske vore det enklare!? Samtidigt känns det som ett svek då hon stått vid min sida och verkligen försökt få mig på rätt spår. Eller så gör jag bara en tjänst där hon får börja andas och leva sitt liv på riktigt. Vi är ju inte så gamla än.. Kanske bör jag hitta mig själv innan jag förbinder mig till någon?

Min strategi framöver ska vara att fokusera på saker jag kan göra utan alkohol och INTE fundera på om jag kan eller inte kan dricka. Så less på den där skiten att jag bara vill spola ner den i h-vetet. Men samtidigt finns alltid tanken där att på den resan lr på den helgen, bla bla bla.. Låt mig va.

Ryck upp mig nu och Må bättre. Det är mitt liv och jag bestämmer, ingen annan. Gör något bra av det och sluta svika folk.

Rörigt inlägg från en rörig skalle, sry för det men så fick det bli ikväll.

Kram till er alla!

/MåBättre

MåBättre

Nykter i 11 dagar nu, känns helt ok. Nu vill jag bara komma igång med träning så att jag kan få ut energi. Har dock bestämt mig för att börja med det till veckan.

Måste givetvis medge att det funderas mkt på om jag någon gång ska våga dricka igen. Tankar snurrar runt om att jag borde försöka träna på måttligt drickande innan jag skaffa barn. Men, det kan ju också innebära att ingen vill vara med mig och då blir det ju inga barn heller. :/

Nykter och glad nu iaf så jag får jobba på det och tänka på att det antagligen nu jag bestämmer hur jag vill leva resten av mitt liv.

Hoppas ni har en bra kväll och laddar för en nykter och hälsosam helg!

/MåBättre

MåBättre

Snart 3 veckor nykter, sakta men säkert (eller!?).

Känner mig rätt okej både fysiskt och psykiskt men det är ju oftast då jag brukar smälla till med en kanonfylla och fundera vad som hände.. Åhh, vill inte ha den där söndagsångest mer :/

Har iaf satt upp en "måltavla" nu som jag ska stämma av dagligen. På den finns även alla negativa saker som jag upplever då jag dricker, tro mig de är inte få.. :( På den ska jag även sätta upp positiva citat som taggar igång mig och ger lite livsglädje! Angående målen så tänker jag sätta upp 3-5 mål per månad som är lämpligt svåra men som jag vet gör mig till en bättre människa om jag lyckas uppnå. Gör det mer tydligt att man förhoppningsvis rör sig framåt och upp ur den mörkfyllda alkoholdimman som man levt i alldeles för länge.

Ha det bra!

MåBättre

Eller ruta 5 kanske man ska säga, för det är ju 5 dagar nyktert sedan helgens party. Tjejen är argare och besvikna än någonsin då jag hade lovat att inte dricka. Jag tycker själv inte att det spårade totalt men jag har nog ändå varit bakis och slö nästan hela veckan, antagligen lite less, ledsen och besviken på mig själv också.

Jag känner att jag får så himla svårt att prata med tjejen efteråt också för att jag har inga ursäkter kvar. Jag känner också att jag inte ger allt för att hon ska stanna kvar. Det är bara så jobbigt när bakisheten hänger över en för jag kan inte riktigt avgöra vart mina känslor är till henne just nu.. Jag känner mig inte direkt lycklig men kanske är det bara alkoholens fel? Antagligen till stor del men det har nog aldrig känts riktigt rätt heller tyvärr..

Jag vet inte vad jag ska göra men jag måste nog fortsätta satsa på nykterheten så jag hittar åt mig själv och kan känna hur jag känner.

Ha en bra helg och håll er nyktra så får ni en härlig måndag som lika gärna kunnat va fredag!

MåBättre

Ett tag sedan jag skrev nu och jag önska att jag kunnat känna att jag kunde skriva något positivt men tyvärr inte.. Känner mig så himla ensam och ifrågasatt. Känner att det här med tappat förtroende är jäkligt jobbigt. Jag dricker verkligen inte för att jag är djupt deprimerad, jag vill ut, skratta och bara ha skoj. Men allt blir bara så fel och folk blir bara besvikna så fort jag varit ute..

Vet att allt låter som undanflykter och det är det nog också men jag blir samtidigt störd över att folk ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Nåja, samtidigt så bryr de ju sig väldigt mkt också och väljer jag att dricka och gå ut på krogen så visar jag ju inte att jag vill bli bättre. Och bättre vill jag ju bli men av någon anledning måste jag alltid bryta ner mig själv med en fylla när jag mår bra, varför är det så? Hur släpper man tankarna på fest, att dricka eller inte kunna dricka? Då jag har problem med drickat, varför ska jag då vara ute var och varannan helg medans de som inte har problem kanske är ute nån gång per år!? Det kanske inte är så konstigt att man har problem, man ger ju alkoholen sån otrolig plats i sitt liv.

Önskar jag vore bättre, så bra som jag hade varit om jag aldrig druckit. Vägen känns bara så lång.. Men det är väl som de flesta säger, ta en dag i taget och ge ditt bästa så blir dagar till veckor och veckor till månader som slutligen blir till år.

Har bara så svårt att förlika mig till att bli helnykterist. Men, den tanken är kanske oväsentlig.. Jag måste göra det bästa av nuläget, hålla mig nykter, tro på mig själv och fans jävlar visa min omvärld att jag kan så jäkla mkt bättre än såhär!!

Kram till er alla!

MåBättre

Hej igen,

Funderar på vilken hjälp jag behöver för någon hjälp måste jag nog ha, någon som har en åsikt och varför/varför inte om nedanstående:

*AA-möten
*Behandlingshem
*Kbt-terapi
*Öppenvård, alkoholklinik

Jag dricker som sagt typ var tredje helg men det blir nästan alltid för mycket. Är en rätt glad och sprallig person när jag är nykter och inte har ångest. Har ett bra jobb där jag säkerligen kan avancera men fortsätter jag på den här banan är det knappt säkert att jag får behålla det och risken är nog att jag förlorar mer än så..

Behandlingshem känns också så hårt mot mig själv då jag inte har ett fysiskt sug efter alkohol och dricker aldrig på vardagar eller i ensamheten.. Men vad vet jag!?

Kom gärna med åsikter!

Ebba

Vad bra du beskriver ditt förhållande till alkohol, konsekvenser och känslor.
Jag känner igen mycket!
Det är ju väldigt bra att du ser så klart och tydligt på det hela.
Jag hade förut en bild av att någon med alkoholproblem är en människa som dricker ofta men idag ser jag annorlunda på det hela. Man kan ha problem på olika sätt. Som jag till exempel, jag skulle kunna dricka en gång på tio år och den enda gången förstöra mitt liv.

För mig är AA jättebra.
AA hjälper mig verkligen och jag önskar att fler vågade prova, det är inte konstigt eller skumt som en del verkar tro. Det är så kravlöst och det passar mig.

Det känns verkligen på din beskrivning som att alkohol orsakar dig mycket lidande och som att det vore god tid att få ett stopp på det innan det drabbar dig ännu värre.

Jag hade även turen att få en behandling när jag var 24 år, det var bra och väldigt lärorikt. Jag höll mig nykter i två år. Sedan slutade jag att gå på AA och efter ett år hade jag glömt och förträngt att jag och alkohol inte är en bra kombination.
Helt sjukt hur man fungerar!
Som inte kan ge upp något som så uppenbart inte är bra för en.
Det är ingen lek.

Därför jag vill gå på AA nu igen, för att påminna mig om vad som händer när jag dricker så att jag inte lurar mig själv igen.

Lycka till!

MåBättre

Tack Ebba för dina kloka kommentarer, förstår verkligen att AA är hur bra som helst för att bli påmind om allt dravel alkoholen har skapat. Jag ville bara inte att mitt liv skulle sluta där.... Men det kanske eg är så att mitt liv påriktigt skulle börja där.

Vill bara säga att jag har en riktig jäkla skitdag och det är inte för att jag inte får gå ut och festa. Kanske är det för att jag känner att jag måste bli nykterist, någon typ av sorg även fast jag vet att det är rätt. Blir även lite deppad av att folk runtom mig tror att jag är deppad men att jag själv inte känner så. Samtidigt tror jag att jag stänger in mkt känslor och det är nog därför det varit så skönt att bara festa och ha roligt och inte tänka på morgondagen. Moget beteende när man är över 30 år va? :( Hur fasen ska man lyfta sig ur den här askan och verkligen visa vem man verkligen är?

Ska försöka lyfta hakan och göra detta till en okej kväll så får jag hoppas det finns mer positiv energi imorgon.

Ha en bra lördagskväll alla ni därute! Kram

Ebba

Det är klart att man inte vill att livet "ska sluta på AA."
Överallt annars ses ju det normala som att man dricker, festar, är intresserad av vinsorter eller öl osv.

För mig handlar det om liv eller död.
Mina alkoholproblem har varit allvarliga och ibland kan jag inte förstå hur jag kan ha haft en sådan tur gång på gång.
Mitt liv har innehållit alkohol sedan jag var tretton år.
Mitt drickande förändrades även.
Först var det FEST som alltid slutade illa på ett eller annat sätt.
Sedan blev det smygdrickande ju äldre jag blev.
Idag efter allt är jag rädd för alkohol och för att börja dricka igen för då kan vad som helst hända.
För mig är AA en slags investering i livet.
Jag går dit av många olika skäl.
Jag ser det lite som en medicin för mig och vad jag kan göra för att hålla mig frisk.
Det är livsviktigt för mig och jag hoppas att jag kommer fortsätta gå resten av mitt liv, annars är risken stor att jag förtränger och glömmer bort allt elände jag har utsatt mig och min omgivning för.

Jag önskar dig lycka till med att ta hand om dig på ett fint och bra sätt, så att du slipper må överjävligt dåligt av vad alkohol orsakar dig.
Det är inte kul.

Kram!

nya_mia

Jag skulle verkligen rekommendera KBT, då man går till grunden med sitt tankesätt som är helt individuellt. Man nystar upp sina tankesteg i små, små delar och får hjälp till att hantera dom där små delarna där man tänker fel helt! :) jag har gått 7 ggr. I början var jag skeptisk och trodde det var nån hokuspokus och flummande, men har sett att det hjälper att JAG själv sakta och noggrant tänker efter och analyserar en typ av situation som jag vill ändra med mig. Terapeuten hjälper mig med att ställa frågor och handleda medans vi tillsammans skriver ner situationen på papper. Då ser jag exakt i vilket steg allt brukar gå åt helvete och vet när jag i framtiden måste stanna upp lite extra i just detta steg vid denna situation för att inte göra samma fel igen. :)

MåBättre

Nykter i snart 2 veckor, känner inget sug men känner mig grymt nere..

Vet att jag mer lr mindre kommer att bli tvingad på öppenvård imorgon som kommer innebära 6 veckors sjukskrivning och eftervård i typ 1 år.. Visst, är säkert jättebra. Känner mig bara överkörd och sjukt irriterad på att jag håller ihop det med en tjej som inte vill träffa folk.

Fans jävla skit, jag vet inte om jag är redo att aldrig mer få dricka en öl.

Livet suger just nu.

MåBättre

Nu har jag bestämt mig för att ta emot den hjälp jag blir erbjuden, varför inte göra det nu liksom? Har funderat på detta så otroligt länge och det känns som att det är dags nu. Slippa vara instängd i mitt egna liv utan eliminera bort mitt problem och börja leva mitt liv på riktigt, utan ångest och skam.

Ska försöka hålla min tråd uppdaterad så får ni en liten inblick i vad som händer i mitt liv de kommande veckorna.

Känner mig omtumlad, orolig, förvirrad men faktiskt också lite glad.