Då kan jag notera dag 4 som vunnen. 4-0 till mig mot bag in boxen. Men den måndagen har inte varit lätt. Ungarna (17 och 18 år) började skolan i gen efter jul lovet och maken till jobbet. Och här hemma jag för att fronta vardagen ensam. Jag har haft egen tid för tankar och känslor som verkligen har pendlat från eufori till självmords tankar. Men att ta sitt eget liv är ju bara dumt, skulle aldrig falla mig in. Jag ska erkänna att andra lediga dagar innan jag bestämde mig för att sluta dricka vin ( låter som år sen ) skulle jag ha börjat tappa upp vin redan kl 10 på fm och tagit mig ann hushålls sysslorna för att sedan somna i soffan och vakna vid 1530-16 tiden när första barnet kom hem. Och tro att dom inte märker att man är full, hur jä...la dum i huvudet har jag varit. För man stinker ju alkohol och hela rummet stinker. Nu är kl ca 17 och jag är spiknykter och det känns så bra. Sen att jag måste i genom jobbiga känslor och tankar och skämmas som en hund inför mig själv är en annan sak. Men om jag kan erkänna för mig själv att det har varit så här och vet hur det känns, så tänker jag välja bort att skämmas för mig själv i gen. Jag har gått i genom ganska mycket i livet, ett självmordsförsök när livet rasa för 23 år sen, bostadslös med ett barn på 8 mån. En mor och far som drack ganska häftigt på helgerna, ofta gräl och bråk men aldrig slag eller sparkar. Men dess emellan mycket kärlek och trygghet. Det var ju ändå mamma och pappa, och som barn skyddar man sina föräldrar. Men hör ni hur fruktansvärt patetisk jag är... Jag gör ju precis samma sak mot mina egna barn. Jag skäms något så fruktansvärt men sanningen gör ont så fruktansvärt ont. Och den ska få värka ut och jag ska ta mig tid och låta den få göra det. För jag kan och vill bli oberoende av alkohol. Sköt om er därute och kämpa på som bara den.