Börjar undra över mitt egen mentala tillstånd ..... hjälp mig!
Efter 14 år med min stora kärlek som började så bra ( förutom supat) så har der gått upp o ner som en berg o dalbana.
Sedan hösten 2014 började jag se en förändring igen när han började jaga och var borta varje helg. Vi har alldrig under alla åren varit sambo eftersom jag inte ville slita upp mina barn från deras stad och börja ny skola. Dessutom hörde jag dessa varningsklockor i huvudet om hans alkoholkonsuntion hela tiden.
Allt från att sitta och supa med vänner som kom hem till honom till 03-04 på mornarna även på de helger han hade sina barn. Jag tog många gånger hand om dom.... en gång stannade jag hemma med hans son för han var sjuk och vi hade bestämt att åka skoter med ett gäng andra. Hans flicka och min flicka åkte med honom och min son med en granne. Jag lagade mat till de skulle komma hem vid 14 tiden men när de inte kom så ringde jag. Tyckte då jag hörde att han druckit men tänkte N EJ det kan han väl inte ha gjort...... han har ju barnen med sig!
När jag hörde skotern så tog det inte lång stund till de 2 flickorna kom in i köket till mig och sa- men nu var vi rädd.... P körde så fort !!!!
Och efter dom inragglandes kommer P och jag blir helt galen. Jag drar ner all mat som jag lagat som står på spisen ner i slasken. Går fram till P och buttar honom bakåt så han sätter sig på trappsteget och jag slår till honom i bröstet medan jag säger åt mina barn att packa sina väskor. Vi åkte därifrån men jag ångrar än i dag att Jag inte tog med hans barn också.
Han har även lovat inte dricka och varit ångerfull i början när jag konfronterade honom. Men de senaste åren har han istället dragit sig undan mig och ljugit och istället kunnat varit hos grannen , ute o åkt bil med polarna eller nåt annat och druckit.
Vi hade de senaste åren ingen social kontakt med nästan några av de vänner vi alltid umgicks med i från början. De tyckte inte om mig eftersom jag alltid blev osams med p för att han blev så full. Det var överhuvudtaget alltid mycket alkohol med i bilden och jag orkade inte med allt skit som blev med det.
Det till o med hände att hans "kompisar"taffsade på mig" men dett var jag som ficke skit för dett. .. sÅ det slutade med att jag inte ville vara med dom o dom inte med mig. .
På senaste tiden har jag även hört att när vi pratat i telefon så har han
druckit ... men blånekar.
VARFÖR TVEKAR JAG IBLAND ENDÅ ATT JAG KANSKE ÖVERDRIVER ELLER ATT HAN KANSKE BARA INTE VILL HA MIG OCH ÄR OLYCKLIG?
Nu har han återigen bett mig dra och har betett sig så hemskt illa så mitt hjärta håller på att gå sönder. Han säger det i te rent ut men jag frågade honom om han bara utnyttjat mig och det svarar han inte på. Han vill inte veta av mig och säger att alla ljus slocknat. Jag har alldrig varit svartsjuk förrän jag träffade P men har haft all anledning till att inte lita på honom.
Han har svikit mig så många gånger och jag har ett stort hål inombords.
Jag bromsar honom från att göra vad han vill säger han . Hur kan det komma sig att vi so. Medberoende ehar sådant överseende me dra sjuka män .... men de ser inte vad de har framör sig. Igår skrek han att jag skulle lämna honom ifred och han tycker inte om mig längre Endå säger han att han alldrig älskat någon som han älskat mig. Han skiter fullständigt i hur jag mår och hur han behandlar mig. Är så jävla ledsen och förbannad hur jag låtit mig luras o utnyttjats så! Ja känner inte igen den personen han är nu . Jag gärna på medberoende och pratar o har nu även sagt till om hjälp på hälsocentralen. Han gör i geting åt sitt förutom att supa. Har även gjort orosanmälan som han fått brev hem om . Det värsta av allt är att jag har gråtit , bönat , tigg och bett honom att vi skulle försöka igen. ....... Fyyyy!