Jag är mitt uppe i en separation med en man som dricker. Vi har förskolebarn och planerar växelvis boende. Sambon har sökt hjälp för sitt beroende men får återfall. När vi pratade om praktiska detaljer och barnens boende tog jag upp, att jag förväntar mig ett nyktert föräldraskap av oss bägge. D.v.s. Ingen dricka när barnen bor hos en. Han blev arg och undrade om jag trodde att den kommentaren skulle bota honom. Självklart gör den inte det. Jag ville bara vara tydlig med spelreglerna.

Jag är uppriktigt orolig för hur det ska gå. Hur kan jag vara ett stöd för barnen och samtidigt undvika att sätta dem i en lojalitetskonflikt? Hur mycket ska jag berätta för barnen om pappas sjukdom? Ska jag vänta tills de frågar om det? Jag vill att vi alla ska ha fungerande relationer. Kanske kommer han kunna skärpa sig på sina "barnveckor" kanske inte.

Finns det någon som har erfarenheter av liknande situationer och goda råd? Jag vet inte om detta är rätt forum men vet inte vart jag annars kan vända mig anonymt.

Så bra att du tänker på detta, det är bra att ha en plan innan det är realitet!

Barnen ska självklart inte behöva välja, men de ska inte behöva vara hos honom om/när han dricker/har abstinens! Tror du att barnen kommer ha det bra hos honom, att han kommer hålla sig nykter? Kanske är det bättre att du har barnen mer, om han tar återfall ibland? (För man tar återfall, det är ett val, inte något man får!)

Om du försöker vara snäll och låta ha honom barnen trots att du är tveksam pga hans alkoholkonsumtion så behöver du tänka på barnen! Kommer de ha det bra, kommer de känna sig lugna och trygga? Har de någon att vända sig till om/när pappa inte klarar att ta hand om dem? Är de stora nog att ringa dig om de behöver?
Krasst- om du låter dem bo där halva tiden så är det oerhört svårt att ändra det sedan, om inte han accepterar det eller gravt missköter sig, så gå inte med på något som du är tveksam till!!!!

Mitt absolut bästa råd är att kontakta socialtjänsten - de ska erbjuda samarbetsavtal - då kan ni prata i ett öppet forum och ta upp allting och få hjälp att prata, utan att de bestämmer åt er. Du kan också ringa anonymt och berätta om situationen och få råd. Du kan också presentera dig, och ringa samma handläggare varje gång, som en garanti för ev framtida ärende - om de vet din oro, och du ringer varje gång det händer någon mindre bra situation så vet de lite bakgrund för ev framtida anmälningar.
Om du har kontakt med socialtjänst så kommer de räkna med dig som förälder som tar sitt ansvar - det är inget farligt att ringa!!
Lycka till! Skriv gärna mer!
Kram